torsdag, augusti 31, 2006

Äh.

22:23

Det har inte varit något fel på den här dagen, den har varit riktigt trevlig.
Men nu.
Jävla jävla skitkväll.
Jag är arg och ledsen och.. destruktivt kasta-porslin-i-väggen-arg. Faa-an.

Coffebreak.

13:30

Jag har bokat nya körlektioner. Jag har diskuterat politik med mamma. Jag har druckit kaffe med kardemumma (sist jag gjorde det så var mormor&morfar här och både morfar och pappa klagade och tyckte att det inte luktade kaffe, det luktade glögg. Gnälligt, det luktar jättegott. :)) och tagit mod till mig och frågat mamma om jag fick låna pengar. Hon löste smidigt en del genom att sägaatt hon kunde betala kåravgiften (Halleluja!) och det var inga problem med resten heller. Så nu har jag, okej, inte återställt ekonomin, men jag slipper i alla fall dagdrömma mardrömmar om att kronofogden ska komma och ta min dator/stereo/säng/vattenflaska, osv.
Jag tror jag är i seriöst behov av lite planering. Jag har en kalender någonstans (läs: i påsen från Wettergrens, för jag har inte ens packat upp den än.)

Jag skulle hjälpa mamma med en massa saker, men jag minns inte. Det gör nog hon. :)

Sont des mots qui vont très bien ensamble.

10:03

Jag ville slå ihjäl min telefon när den ringde klockan sju imorse. Sen ville jag slå sen igen när den ringde efter fem minuter igen för att jag hade tryckt på snooze. Men upp kom jag, även om jag halvsov mig fram tills klockan var tjugo i åtta och jag hade fått frukost i mig. Klockan åtta satte jag mig på pendeln till Kungsbacka och åkte och körde bil. Jag tycker om min körskolelärare, han är rolig. Förra gången talade han om att det går inte att lita på en endaste människa när man sitter bakom en ratt, inte ens honom. Känns ju tryggt och bra. :P Idag fick jag köra slingrig liten landsväg och på hemvägen fick jag tokbromsa. Skoj. :D

Idaaag. Jobba och träning ikväll. Maten behövs knappast lagas. Hum, jag ska nog baka. Det känns som fredag fast det bara är torsdag. Jag skulle behövastarkare glas i mina glasögon. Eller linser. Helst av allt linser. Mitt studiebidrag kommer gå upp i rök totalt. Jag är skyldig folk pengar, behöver ett fungerande busskort, snart nytt fritidskort, vill helst skaffa linser så jag ser något (Okej. Jag ser något. Ser mer då.) när jag spelar. Plus kurslitteratur och nollning och räkningar och tjosan. Jag borde börja föra kassabok igen, så kanske jag får en aning om vart pengarna tar vägen.

Jag har läst 13 kapitel i min "Vetenskapsteori för nybörjare", det innebär 6 kapitel kvar. Jag trodde aldrig jag skulle komma för de tre första kapitlena ens. Jag längtar efter en kopp kaffe. Jag kommer bli hyper och annat, men det får jag ta.

onsdag, augusti 30, 2006

Han var solen när det dagas.

21:23

Jag skulle skriva något här, men nu minns jag inte riktigt.
Jag lärde mig ett nytt ord igår - amöbateori. Jag satt och fnissade åt det i fem minuter (alltså inte själva ordet, utan innebörden och allt. Jag tyckte det var så bra och smart och allt. :)) och sen ringde jag Linda för att berätta för henne också.

Tjaa. Jag har lagat mat. Linssalladen hade gjort sig bättre utan linser, quorngrytan var helt ätlig och äpplesalladen med chili var underbar. Snart har jag gjort alla recept jag har kryssat för - vad ska jag göra då? Börja om? Leta nya?
Jag städade undan lite kläder idag. Det ser fortfarande stökigt ut. Suck. Vi får vårat nya kök på fredag. Hoppas jag. Åh, ett kök. Att få laga mat i ett riktigt kök. Vilken dröm. :)

Ikväll känner jag mig tråkig. Mamma och jag kollade på Idol förut och skrattade. Dagens endorfindos, indeed.:)

You have to - get up and make things ha-appen.

10:01

Målet från igår var att skärpa mig och inte sova borta hela dagarna såhär det sista innan skolan börjar igen. Check på det. Väckte mig vid 08:30, snoozade i 5 mninuter och låg kvar i nån minut till och bara mornade mig och kände mig allmänt yrvaken och varm och behaglig.

Nyupptäckt band - Fibes, oh Fibes! :)

Efter vissa (plågsamma) beräkningar så ligger min ekonomi på minus. Jag viiiill inte låna mer pengar av mamma och pappa, men jag tycks inte ha så mycket till val. Antingen får jag klara mig utan kurslitteratur, eller utan att betala min kåravgift eller att bli jagad av inkasso för att jag inte betalar mina telefonräkningar. Pest, kolera eller malari? Bara att välja.

Jag måste tvätta kläder idag, annars har jag inga träningskläder att ta på mig. Mina strumpor börjar också ta slut. Vad mer? Laga mat, såklart. Träna, på något sätt. Skulle vilja gå till gymmet.. men det tillåter inte min ekonomi mig.

tisdag, augusti 29, 2006

Tisdag kväll, lite senare ändå.

22:49

Kvällen har tillbringats med först "Gilmore girls" uppe i mammas och pappas säng (yes, det är ingen i min familj som vill kolla på tjejiga serier med mig.) för att sedan avslutas med "Desperate Housewives" nere i soffan med en kopp thé och mamma. Fabulous evening, indeed. :)

Nu ska vi se här. Vad var det jag skrev förut att jag skulle göra idag? Läsa kurslitteratur - check. Jag ska avsluta kapitlet jag på började hem på tåget från träningen, coh så har jag bara kap 11-->19 kvaratt läsa. Och jag har inte ens behövt tvinga mig igenom boken än. Heja heja. :) Nästa punkt var att skriva lite - mission failed. Däremot har jag gått igenom alla (Okej. De flesta. Det skulle ta en jäkla tid att gå igenom alla.) mina egna dikter, en del favoriter jag har och letat mig tokig efter en dikt som Linda skrivit som jag älskar som jag hittade och den heter "Inatt är jag vacker" och det tänker jag inte glömma nu. Och sparat en del i ett Word-dokument som jag inte riktigt vet vad jag ska göra av sen. :) Nästa punkt?Smita från jobbet för att kunna träna handboll. Också check. Jag ringde hon som städar på måndagar och fredagar och hon kunde städa ikväll. Helt jättesnällt och jippie. :) Det ledde alltså till att jag kunde åka och träna. Så dominocheck på det. Slutligen skulle jag laga mat, och det gjorde jag med - ratatouille med viltskav och quinoa. Mycket godare än jag trodde det skulle bli. Fast mycket. Jag har inget sinne för portioner, jag lagar alltid för mycket mat. :P
Så, alla saker gjorda utom en. Yay. :)

Jag har en sån vansinnig träningsvärk, herreminjösses. Där fick jag för att rivstarta ett träningsuppehåll på typ tre veckor med att leda ett yogapass och sen träna handboll och sen inte orka stretcha efteråt. :P
Och för att hålla mitt sovschema så ska jag avsluta det här nu och gå och lägga mig nu.
Natti natt. :)

Tisdag kväll.

19:13

Kvällen är ljuvlig och sval, jag ska strax smita in i duschen och efter det ner och äta kvällsmat som jag slipper laga själv. Wehu. :) Träningen gick lite upp och ner, det känns som jag inte riktigt är med i huvudet. Jag gör fel, speciellt i försvaret. Jag gör en del bra saker också, men jag gör fel. Jag vill inte göra fel. Skärp mig.

Tengberg (Heter han så? Eller är det Tingberg? Oh, jag minns inte! Jag tror det är Tengberg.) var nere på träningen idag och jag passade på att fråga om min fot. Han frågade, jag förklarade, han pratade och sen fick jag ta av mig skon och han klämde på foten och hittade stället där det gjorde mest ont och tryckte lite mer. Paa-ain. Men det känns mycket bättre nu, och jag fick lite övningar och saker att göra. Vad är väl lite smärta mot det? :P

Get myself into it.

11:52

Jag sover för länge på dagarna. Vips! så är klockan tolv, halva dagen har gått och vad har jag gjort? Sovit, cyklat och ätit frukost. Nej, nu blir det skärpning.

Idag har jag tänkt att läsa lite kurslitteratur (jag är fortfarande jätteförtjust i min "Vetenskapsteori för nybörjare".), pröva att skriva lite och dessutom försöka smita från jobbet ikväll så jag kan träna handboll. Och laga mat. Jag har en aubergine och en zucchini i kylskåpet som jag måste se till att äta upp innan de möglar.

Solen lyser lite förrädiskt idag - jag misstänker regn vilken sekund som helst. Igår skulle jag ta mig till gymmet innan yogapasset och vädrets makter hade just då behagat framkallat ett monsunregn (av den typen som passar bättre i Amazonas regnskogar än i en förort till Möndal.) så jag bad mamma att skjutsa mig. Hon tittade på mig i två sekunder och sa: "Ta på dig regnkläderna och cykla." Tack mor. :P

måndag, augusti 28, 2006

I can't do this all on my own, no, I'm no superman.

22:40

Jag höll yogapass idag, cyklade trött och gäspande hem och ställde cykeln och gick direkt till tåget för första handbollsträningen på tre veckor. Åt banan, frukostlimpa och drack vatten på tåget i ett försök att få tillbaka lite energi. Under uppvärmningen konstaterade jag att jag knappt har någon kondition kvar och att jag fortfarande får håll om jag äter för nära inpå träning. Väl inne i hallen och med träningen igång började jag med att få en boll skjuten i magen. Så, för att sammanfatta - kanske inte den bästa starten efter ett 3 veckors långt uppehåll, men det är så skönt att vara tillbaka, boll och klister och adrenalin, jag är så glad, snudd på euforisk och visst ömmar foten lite grann nu, men knappt något under träning och det är bra och tjohoo. :)

Jag har ätit nyss men magen kurrar ändå. Den får ingen mer mat nu, jag är trött, ska ta en snabb dusch och sedan bums i säng. Apropå säng så ringde Linda förut och vi bestämde att vi skulle sovas torsdag-->fredag och sen tiiidigt på fredag åker jag mig iväg till Jesper och det ska bli så kul att träffa honom igen. :) Jag kommer dock att sakna Carin misstänker jag - vi har varit ganska frekventa det senaste. :) Idag fick jag lite sporadisk inspiration och nu har jag ett dokument med lite lösa fraser och stycken och faktiskt en hel dikt också, som i och för sig nog kommer få sig lite finslipning, men som känns bra ändå.

Gäsp, gäsp.
Natti natt,
14:13

Det svider lite i ögonen -jag känner mig ganska ensam och ynklig just nu. Jag är ensam hemma, jag vet inte riktigt om mamma är klar hos farmor och farfar, om hon är på väg hem eller vad. Det sticker lite sådär jobbigt i hjärtat och jag tror egentligne inte at tdet ärs å farligt. Att jag bara känner mig lite ensam, kanske måste jag göra det också. Nu börjar det regna igen, det har regnat så mycket nu det sista, himlagråt. Igår var jobbigt efter att ha läst mejl och jag känner mig fortfarande elak, hatar att göra andra ledsna, vet att jag inte gjorde fel egentligen, men varför känns det så? Jag vill inte vara elak, vill inte göra fel, vill göra rätt och krama och trösta och inte fan går det när det är på grund av mig.

Det sitter någon dum klump i halsen och värker och jag borde kanske ta itu med den istället för att låta den vara kvar, borde gråta bort den och vara ledsen ett tag sen och sen låta det bli bra och inget mera regn och lite solsken istället. Jag bryr mig ibland för mycket om vad andra tänker och tycker och vill och ja. Ibland är det bara enklast att blunda och följa med och sen sätta ner foten någonstans när jag orkar. Inte så modigt kanske, men orkar inte med det heller ibland.

söndag, augusti 27, 2006

'Cause I adore you.

20:41

Jag har druckit thé, ringt Linda, tagit bort smink, tagit på mig myskläder och dessutom borstat tänderna. Jag är så trött, min kropp funkar inte bra alls om jag rubbar mat-och-sovtider. Eller jo. En natt funkar, men inte flera. Pappa hjälpte mig med den där sulan som skulle fixas igår, och jag fick klartecken idag för att träna lite försiktigt (yeah right, hur försiktigt brukar det gå när jag inte spelat handboll på tre veckor?) och jag.. åhhh. Jag längtar så mycket. Handboll, klister, svett och adrenalin. Halleluja. :D

Och jag har läst mejl. Som inte var som jag fruktade, men förbannat (jävlarhelvetes) jobbigt ändå. Just nu känner jag mig bara ytterligt ynklig och vill krypa ihop hos någon och somna.

Tuffa tider för en drömmare.

19:10

Jag ska skriva nu, och jag ska nog skriva sen också. Men nu vill jag skriva innan humöret svänger, för jag har ett mejl som väntar på att läsas och som känns som en tidsinställd bomb.Så jag skriver nu, innan jag läser, så jag skriver vad jag tänkt att skriva från början.

Igår tillbringade jag kvällen hemma hos Carin med bror, Gås, Hanna och Jonas. Vi tittade på film, körde MarioKart (mycket lugnare än sist dock..) och dansade dansmattor. Carin och Jonas ägde oss andra, men det var roligt ändå, att skutta omkring på en bit plast och förmodligen se vansinnigt korkad ut. :) Jag blev sömnig där ett tag, och smet in till Carins rum och la mig på hennes säng och somnade - och fick sova i max fem minuter, för då hade de andra tröttnat på MarioKart och Carin och Jonas kom och slängde sig brutalt på mig. De andra tre kom efter lite mer stillsamt. Sen låg i vi en sexmannahög i Carins säng och skrattade och humornivån sjönk mer och mer ju mer klockan gick och vi bara skrattade. :) Bror och jag blev skjutsade till Kungsbacka station till 02:45-tåget av Gås som agerade ängel och chaufför.
Kom hem till sängen och efter att ha stängt fönstret för att stänga ut ljuden från en högljudd femtioårsfest så somnade jag i princip på stört och sov tills klockan var över tolv.

Idag trodde jag att jag skulle ha problem med att fylla ut dagen, men 14:25 blev jag upplyst av mamma att vi skulle hem till Anton på kalas till klockan tre, så jag fick på mig lite anständiga kläder och kom hem för 10 minuter sen och jag tycker så mycket om min släkt. När Anton öppnade paket satt jag med Saga i knäet - lilla prinsessliknade Saga med långt blont hår och en förkärlek för rosa, luddiga saker, lilla varma underbara Saga. Gullunge.
Mycket pleasent eftermiddag med "vuxenprat" och god mat och tårta, thé och mycket skratt. Nu är klockan halv åtta och jag är helt slut i både kroppen och knoppen. Det blir tidig sänggång för mig ikväll. Nu ska jag först läsa det där mejlet och se vad för sinnesstämmning jag landar i. Därefter ska jag tvätta av mig sminket, ta på mig mysbyxor, ta en kopp thé och ringa Linda.
Ja.

lördag, augusti 26, 2006

Och tro mig, jag har velat stävja vinden.

15:07

My day so far - jag sov sju minuter över tio. Mina intentions om att gå och lägga mig när jag avslutat min blogg igårkväll blev elegant omkullkastade av Carin på MSN, och vips! så hade det gått en och halv timme och klockan var över ett. :P Men jag somnade i princip på stört när jag lagt huvudet på kudden.
Imorse tog jag min sedvanliga cykelrunda, åt min sedvanliga frukost och sen skulle mamma åka till Beijers i Hisnings Backa och köpa tak och ville ha sällskap. Jag fick köra, och det gick bra, jag krockade inte med någon och svängde inte åt höger när jag skulle svänga vänster. Jag har inte gjort det på ett bra tag faktiskt. Jag var på väg igår, men kom på mig själv i sista stund.

När vi kom hem igen hjälpte jag mamma att bära in taket och gick ut till bilen igen. I väntan på att mamma skulle komma tillbaka så fällde jag tillbaka säten (vi var tvugna att fälla ner dem för att få plats i bagaget.) och stänger igen bakluckan. Döm om min förvåning när registreringsskylten helt sonika ramlar av och bli liggande på backen. Jag stirrar storögt först på skylten, sen på bilen, sen på skylten igen, som om jag missat hela poängen med ett roligt skämt. Böjer mig försiktigt ner och plockar upp den samtidigt som jag lite rådvillt tänker "Oookej. Jag har haft sönder bilen.." Saken blir inte bättre av ett en av våra grannar går förbi och glatt säger "Nemen, har du gjort sönder morsans bli!?" Jag piper fram ett ängsligt "Ja." och fortsätter att förskräckt titta omväxlande på bilen och skylten. Mamma ser minst sagt förvånad ut när hon kommer tillbaka och ser mig med en skyldig min och registreringskylten i handen, men hon bara tar den och trycker helt enkelt fast den på plats igen. Jahaa. Var det så man skulle göra? :P

Jag borde åka in till stan och beställa Jesperbiljetter, men jag har inte det minsta lust att sätta mig på tåg och åka fram och tillbaka till Göteborg nu. Däremot harjag en vansinnig lustatt gå på promenad, eller springa lite eller nåt sånt. Men icke. Pappa ska hjälpa mig att konstruera (rättare sagt så ska pappa konstruera och jag ska titta på och ställa nyfika frågor om allting.) en sula som förhoppningsvis ska avlasta foten lite grann, så den kan bli bättre.

Film hos Carin ikväll. Tjohoo.:)
Nu ska jag ner och ta mig en kopp thé.

fredag, augusti 25, 2006

Euphoria. (let me tell you I adore you.)

"Let's do because we wan't to
Let's do because we can."

Och du berättar att du saknar mig inatt - det gör jag med.

22:43

Kvällen har varit angenäm, bortsett från att det luktade surströmming i hela huset. Och Anton och Adam satt uppe och spelade dator heela kvällen. Trååk. Efter mat och efterrätt och en stund i soffan åkte kusiner med familj hem och jag lyckades sno till mig lillebroprs plats tvärs över pappas knä och blev masserad på ryggen. Med triggermassage. (För er som inte upplevt denna.. speciella form av massage så går det ut på att lokalisera muskelknutor och sedan trycka hårt på dem. Ja, det gör rent helvetiskt ont.) Jag ägnade ungefär en kvart åt att omväxlande pipa och skrika "aj!" i olika tonlägen och varianter. Dock är det en väldigt effektiv form av massage, om man vet vad man gör, så det känns bra mycket bättre nu. Men då.. herreminjäv.. pappa hittade nån punkt nedanför svanskotan nånstans, och började trycka och det nästan domnade bort. Lite läskigt.

Jag har funderat över nervositet ett par dagar. (Och fram tills ungefär för en kvart sen trodde jag att det stavades "nervrositet", men så är det tydligen inte. Slopa r:et.) Om varför och vad som framkallar det och så vidare. Har kikat lite, och enligt Wikipedia är det

"en benämning på ett känsloläge där personen ifråga känner en oro eller har ett ångestfyllt förhållande till något som skall ske. Ångesten, som är utfallsrelaterad, kan antingen bero på att personen inte vet vad som kommer att ske, eller inte vet hur det som sker kommer att tas emot av andra."

och det känns som en ganska okej benäming. Sen är frågan hur man kan vara nervös när man vet vad som kommer ske och hur det kommer tas emot. Jag hittade nåt annat som skrev att nervositet kan bero på "negativa fantasier" eller blyghet. Blyghet kan ha en biologiskt orsak och bero på ökad aktivitet i en viss del av hjärnan som kallas amygdala. Eller så kan det helt enkelt bero på att situationen är helt ny och man inte vet hur man ska reagera/agera själv. Damn, jag tycker faktiskt det här är intressant. Och så hyser jag en viss förhoppning att jag kan sluta vara nervös om jag vet vad det är som händer. :)

Kära nån, jag är trött. Gääsp.
Cuddle me up.

Hon har ett sätt att säga "mhmm" jag inte trodde fanns.

18:17

Jag ska strax hem till farmor&farfar och äta surströmming och träffa kusiner och ha trevligt, hoppas jag. Det brukar bli så när släkten samlas. :)

Jag kände för att göra mig lite extra fin, och damn, I'm feel pretty. :) Fördelen med att nästan aldrig använda smink är att jag känner mig urtjusig när jag väl gör det. Nu måste jag ner och äta något. Jag lär ju inte lida brist på mat hemma hos farmor, men jag ska överleva vägen dit också. Avokado har vi, det är gott. Och lite nötter kanske? Vi får se vad jag hittar i skafferiet.

Jag funderar på att tjata mig till att få köra in. Kan man köra i högklackat? annars får jag tänka om.

A broken halleluja.

13:03

Efter att ha lagat och ätit lunch fastnade jag vid TV:n och kollade på "McLeods döttrar" och i slutet var det en häst som skulle avlivas och allt var jättehemskt och jag satt i soffan med en kudde i famnen och grät floder. Blödigt värre. :P

För ganska länge sen, när jag fortfarande red, (jag tror jag slutade någon gång i sjuan, åttan.) så hade jag en favorit som hette Master, en fuxvallack. Vi brukade skoja om att 'Master' blir 'Retsam' baklänges, och det stämde ganska bra in på honom. Han kunde vara lite grinig i spiltan ibland, men jag älskade honom över allt annat ändå. Han hade den jämnaste, skönaste galopp man kunde tänka sig och var rena drömmen att rida barbacka på. Och jag tyckte han var det bästa som fanns. Jag tror det var i slutet av en lektion nångång på våren som min ridlärare berättade att de bara hade fått lånat honom och att hans ägare skulle ta tillbaka honom om bara ett par veckor. Efter att ha sadlat av honom stod jag med ansiktet i hans man i tio minuter och bara grät. De hämtade honom på en onsdag, och jag red på torsdagar, så jag hann aldrig säga hejdå. Jag fick andra favoriter sen såklart, men inte riktigt lika. När jag är i stall nuförtiden så undrar jag fortfarade hur han har det ibland, vart han finns och hur han mår.

My breath fogged up the glass, so I drew a new face and laughed.

11:01

Jag ska alldeles strax ge mig ner och baka något som kallas en frukostlimpa. Jag har gjort den en gång förut och nu vet jag att det behövs salt, även om det inte står i receptet. Jag har däremot ingen aning om hur mycket salt det krävs, så antingen blir det för lite salt (det brukar det i allmänhet bli när jag lagar mat) eller för mycket salt. Eller lagom, men det tror jag inte. Här är man positiv. :P Okej. Tänk logiskt. Hur mycket salt brukar man ha i saker? Typ.. en tesked.. kanske? Äh, det kan inte bli mer än fel.

Min körlektion gick bra. Jag kan starta i backe (nåja.) och backa. Och krypköra. Och jag gasar för lite, han tjatar om det hela tiden. Det är inte gasen som reglerar farten, det är kopplingen. Mantra.

Imorse var en bra morgon, jag vaknade vid sju, tryckte på snoozeknappen och sov i fem minuter till. Blev väckt och sov i fem minuter till, sen gick jag faktiskt upp och kände mig hyfsat pigg, för att vara innan frukost och tidigt på morgonen. Jag fick sällskap på tåget av mamma som skulle in och jobba första gången på Fyren idag. Hon är så glad, det bara lyser om henne. :)

torsdag, augusti 24, 2006

Let's delay our misery - save tonight.

"There's a log on the fire
and it burns like me for you."

All we need is candlelight.

21:10

Jag har hittat en bra kokbok jag tycker om, och gjort en lista över alla otroligt (haha. yeah right. :P) avancerade maträtter som jag ska pröva att göra. Hittills har jag prövat "Salade Niçoise" (mitt i "niçoise" så blev det ett avbrott när jag letade internet runt efter ett sånt där fransk c. ) och "Kycklingsgryta med fårmjölksyoughurt" (som i min tappning inte alls innehöll förmjölksyoughurt, för det orkade jag inte leta runt efter, utan bara vanlig matlagningsgrädde med lite fetaost i.) och imorgon ska jag ge mig på "Lammfärsbiffar med quinoasallad". Som inte är lammfärsbiffar, för jag orkar inte köpa lammfärs. Eller, mamma tycker det är onödigt när vi redan har köttfärs. Så det är köttfärsbiffar istället. :) Jag känner mig nästan vuxen när jag håller på och planerar mat på det här viset. :) Det värsta med att laga mat i det här huset (bortsett från det halvt demolerade köket..) är att man måste uppmana alla manliga delar av familjen att ge sjutton i min mat, för annars blir den uppäten. Jag minns när vi skulle till Idre med skolan när jag gick i ettan, och jag handlade mat innan det och skrev en lapp med dödshot som jag satte på diverse förpackningar. Det fungerade faktiskt riktigt bra. :)

Snart har Louice och Gabby flyttat ivägtill Karlstad. Damn, jag kommer sakna dem. Nu kommer jag inte ens ha en möjlighet till att råka stöta på dem när jag är i Kungsbacka. Fast jag kommer å andra sidan att ha två väldigt bra anledningar till att åka till Karlstad med jämna mellanrum. Inte för att jag har varit i Karlstad innan och har något speciellt att göra där.. men ändå. :)

Det är varmt. Jag är trött. Jag haatar att sova ensam.
Natti natt.

Imorgon sveper en dimma in.

10:26

Jag drömde inatt, tre olika drömmar vad jag minns och kan urskilja, även om jag bara minns två av dem lite mer i detalj. Ovanligt levande drömmar, men inte obehagliga på något sätt - skönt. Ovanligt levande mardrömmar kan jag klara mig utan. Vad beror drömmar på? Färgas det av av det man funderar på innan man ska somna, eller kommer det från undermedvetna funderingar, eller är det något annat som spelar in?

Det fullkomligt spöregande när jag väckte mig imorse, så jag struntade i att gå upp och sov i 50 minuter till. Tyvärr regnade det fortfarande när jag gick upp och drog på mig kläder. Lyckligtvis slutade det regna ungefär i samma stund som jag gick utanför dörren. Tjoho. :) Nu verkar det till och med som att solen håller på att leta sig fram. Det börjar verkligen blimer och mer höstlikt för vardag som går. Lite blandade känslor över det. Å ena sidan så avgudar jag hösten, när man kan vira in sig i flera lager halsdukar och sitta på café i flera timmar och dricka thé och få sådär röd näsa när man går ut och när luften klar och alldeles krispig att andas. Och å andra sidan är det få saker som slår promenader genom sommarkvällar där man fortfarande kan gå omkring i linne och hela världen luktar gott.

Är jag färdig med den här sommaren då? Jag vet inte riktigt. Jag trodde det, men hum. Den blev ju inte riktigt vad jag trodde att den skulle bli. Omtumlande, minst sagt.

onsdag, augusti 23, 2006

Spoon me up.

22:55

Jag, Julia, Hanna och Carin. En mycket ond blandning flickor. Men sjuukt rolig. Jag och Julia skrattade hela vägen när vi gått av tåget och hem och min mage krampade av allt skratt och jösses. Det är ganska meningslöstatt skriva exakt vad vi skrattade åt, eftersom det hela är extremt internt. Men skoj. :)

Jag sover bättre, jag mår bättre. Träning, halleluja. Mina ben gör ont och svider (speciellt när jag går i trappor), men det är en ljuv smärta. :)

Mitt huvud är alldeles för kaosartat för att jag ska få ut något väsentligt ur det ikväll känner jag. Hmm, ja. Det snurrar och massa frågor fortfarande och jag är helt slut nu och ska sova, med kuddar som sällskap. Substitut. Jag måste ringa Linda snart igen. Spoon me up. Hå hå ja ja.
Natti natt.

For now.

20:09

Ingen Carin att trakassera/bli trakasserad av på MSN, hon är borta i Göteborg. Men shit, jag vill också dit nu känner jag. Julia? Ringa Julia.

Jag är helt slut i mina ben, jag är trött och hungrig. Och ändå. Göteborg låter inte så illa just nu. :)

We were born with our eyes wide open.

11:45

Jag har fått tillbaka de lustiga små röda prickarna på mina fingrar som jag inte vet vart de kommer ifrån, så jag har fått börja smörja händerna med Elocon igen. Det är en utmaning att försöka använda musen och tangentbordet när fingrarna bara halkar av hela tiden. Jag ska följa med mamma och handla snart, och sen ska jag äta lunch när vi kommer hem, och sen cykla till Möndal. Jag har en svidande träningsvärk i mina ben, det är så skönt att ha träningsvärk igen. Mamma tittade på mig som om jag var galen när jag sa det och utbrast: "Du är ju sjuk!" Äsch. :P
Fundersamt idag. Jag mötte min kära farbror precis när jag skulle ut och cykla imorse. Tala om sammanträffande, för han hade cyklat hit från typ.. Snipen, och jag skulle precis åka. Skoj. :)



"Kom håll min hand
Vi är sådana som vinner
ibland."

tisdag, augusti 22, 2006

Inte bara därför tycka om tycka om för det gör vi ju.

22:08

Herreminjösses, det är val den 17:e september, och jag vet ingenting om nånting. Eller jag vet vad jag inte vill. Tror jag, hoppas jag. Just nu önskar jag att jag inte började nicka och le och signalera enormt ointresse såfort någon började prata politik. Jag borde nog sluta med det, for now i alla fall.
Jag borde lära mig lite. Inte bara "borde", jag vill det också.

En liten kvällpromenad med en kryckhoppande Julia, återigen samtal om denna underliga manliga stolthet. Vi börjar misstänka att i en pojkväns öron så blir frasen "Jag ska ut ikväll med mina tjejkompisar." översatt till "Jag ska ut ikväll och vara otrogen, jag älskar inte dig mer och umgås hellre med mina tjejkompisar än umgås med dig/pratar med dig." Detta renderar till att killen ifråga (har i alla fall alltid hittills gjort) leverar ett lagom surt: "Jaha. Okej. Vad kul." till svar när man jätteglad och lycklig berättar att man ska ut. Men när han ska ut eller ringer onykter, osv. så ska man vara glad och trevlig, för annars ligger det ett outtalat "glädjedödare" i luften. Förklaring till detta fenomen mottages tacksamt. :)

Sommarnätter luktar så gott, speciellt när det har regnat under dan. Hela världen luktar nytvättat på något sätt. Stjärnhimmelen under uppsprickande molntäcke. Himmelen mörkt, mörkt blå, molnen djupt gråa emot, stjärnorna ljusglimtande emellan.

Varför är det så mycket som är tabu att prata om? Lust känns som tabu att prata om, varför då? Lusten genomsyrar ju faktiskt allting vi gör. Tänk bara på uttrycket "jag har lust med att..."
Hur många gånger börjar man inte frågor med "Har du lust att..." Åh, det känns rörigt, jag får inte riktigt fram det jag vill ha sagt. Fan, jag vill säga det här. Varför är det så förbjudet? Inte vanlig lust, lust att ta en kopp kaffe, lust att ta en fika, men lust till människor, den där passionen liksom. Det ska det vara tyst om. Det kanske inte är så egentligen, jag kanske har fattat allting fel, men det känns så. Man ska inte vilja ha andra, inte erkänna högt att det man helst av allt vill är att känna någon annans hud under handflatorna, låta någons fingertoppar sakta stryka över kinderna, andas nära. Lust ska alltid vara förknippad med kärlek nu idag, annars blir man genast slampig som ger sig åt vem som helst. (Jag vet inte riktigt vad jag försöker få fram. Jag tänker högt. Det var det man inte skulle göra, eller var det tänka innan man talar som var meningslöst? :))

Varför ska det vara så jävla känsligt med kärlek? (Jag vet att den meningen är väldigt motsägelsefull.) Jag älskar så många jag kan, så mycket jag kan. De jag känt länge, de jag nyss träffat. Jag tycker om en massa, jag tycker massa om. Nej, jag har inget som helst problem att säga det högt heller. Men varför blir det alltid missförstått? Varför kan jag inte bara få tycka om, varför kan jag inte säga att jag tycker om? Jag blir glad av att höra sånt.
Varför, varför, ständigt dessa varför.
Hela huvudet snurrar ikväll. Det här blir ett sånt inlägg som jag funderar på att radera sen när jag lagt mig.

Natti natt.

Med bara ett leende.

11:33

Feels just like old days. Jag sitter inne på Lottas kontor och skriver lite i min ensamhet - vilken egentligen inte är så ensam, eftersom det är folk strax utanför dörren. I min avskildhet, istället. Förut skulle jag hälla upp en kopp thé, som vanligt, och döm om min förvåning när glaset sprack när jag hällde i vattnet. Läskigt. Sen fick jag moppa thévatten och fick en ny mugg av Johan, en i porslin. Den höll. :) Thomas hälsade på mig med orden "Du ska inte vara här." och sen skrattade han och jag fick en kram. Jag tycker så mycket om min skola. Okej, före detta skola. jag kommer inet kunna hålla mig härifrån.

Jag kommer inte riktigt underfund med "Zahiren" som jag läser nu. Det är som det inte riktigt når fram, som om det är något grundläggande jag inte riktigt förstår.

Jag ska snart till vårdcentralen med min bror. Skooj. :)

måndag, augusti 21, 2006

Utopia, utopia.

22:43

Min enda sanna kärlek här i livet (Julia) har varit här med en ordentligt stukad fot och kryckor och på grund av det så placerade vi oss nere i soffan och jag låg med huvudet i hennes knä och hon hade sin fot på bordet och sen pratade vi och ett tag där var vi ganska elaka och skrattade hysteriskt åt vårat privata skämt och drakar och herregud vad internskämt är roligt.

Imorgon ska jag till skolan och jag ska träffa Gabby och Louice och vi ska sitta vid caféet och jag ska vara passiv rökare som vanligt och hälsa på Lotta och dricka thé och imorgon blir nog en bradag, tror jag, det känner jag i magen nu. Imorgon blir bra. Mamma hämtade böcker och en Bob Hansson-skiva från biblioteket som jag reserverat och halleluja, liksom. Han är så bra.

Filmkväll i helgen? Fortfarande på ett teoretiskt plan, naturligtvis. :)


"jag säger oh´yeah älskling
kom över på den här sidan
då."

We'll take it from here.

19:11

Det är rätt intressant att stanna upp ibland och blicka bakåt. När Linda och jag gick över Almås skolgård idag - alltid bakåtblickar. Jag förstår fortfarande inte hur jag överlevde, att jag kom därifrån hel och hållen i ett stycke. Så kallt, det var så kallt där. Snart fyra år har gått sen jag kom därifrån, och så fort jag går över skolgården är det som ingen tid har förflutit alls.
Kan man ändra sig? Kan man verkligen det, bli en helt annan person än man var förut? Eller är man alltid samma person i grunden? Som stommen på ett hus - man kan renovera hur många gånger som helst, byta tapeter, möbler, kanske bygga en altan, men husets grundstomme kommer alltid vara densamma. Om man nu inte river den också. Hum.

Lär man sig något av allt detta tittandet över axeln, reflekterandet över den man var förut (om man nu som jag tror att människor förändras med tiden.)? Eller ska man strunta i det, tänka "Det som har hänt har hänt, ingen idé att bry sig mer" och bara se framåt? Med vissa saker kanske man måste göra så, ingen idé att älta, men jag tror att lite tankeverksamhet över ens imperfekt kan vara bra då och då, om inte annat för att se lite klarare.

Oh brother, where art thou?

14:37

Min bror är världens sötaste. Han ringde nyss och undrade om jag, "världens bästa och snällaste syster" (när han väl börjar så så vet jag att det är något på gång.), kunde gå upp till vårdcentralen och beställa en tid till honom imorgon. Jag upplyste honom om att det var ganska kört, för jag gick upp och satte mig i telefon klockan sju på morgonen, och jag fick ingen tid ändå, det är lika bra att gå och sätta sig på Närakuten i Kungsbacka. Och då kom det. "Johannaaaa? Du kan väl följa med mig dit imorgon då? Det är så tråkigt att sitta ensam och jag vet inte vart det ligger..."
Yes. Min tvillingbror på 19 år, det stämmer. How I adore him. :)

Jag ska passa på och fråga om röntgen och stressfrakturer och sånt där imorgon när jag ändå ärdär. Det kan ju inte skada, at least.

Kan det inte sluta regna snart? Jag vill cykla. Jag tror jag smiter ner till träningen ikväll i alla fall. Jag måste ändå berätta att jag troligtvis inte kan träna på ytterligare.. 6 veckor. Åh, döden, döden.

Jag dricker glögg med balkongdörren öppen inatt, jag är så trött på alla mejl och koder.

10:38

Jag sitter hemma hos Linda och hennes bror har tittat på min fot. Han tror det är en stressfraktur, och jag vill inte tro det, men det vore ganska inbilskt av mig att inte göra det. Varför får man sjukdomar som man inte kan behandla, hur pointless är inte det? Eller.. egentligen är det väl inte pointless alls, eftersom att jag uppenbarligen har gjort något fel om jag tränat mig till en stressfraktur. Om det är en stressfraktur. Det som behövs för att ta reda på det är röntgen, och sannolikheten att jag skulle hinna bli röntgad inom 6 veckor utan remiss är inte särskilt sannolik alls. Och då har eländet förhoppningsvis läkt ändå. Jag ska hem och prata med pappa och höra vad han säger. Och ringa farmor.

Igårkväll var något av det värsta jag varit med om på länge. Jag kunde inte somna. Jag var påväg ett tag, men då var det någon som öppnade min dörr och väckte mig igen. I säkert tre timmar låg jag och försökte sova. Gick inte. Irriterande nog var jag inte ens särskilt vaken, utan sådär halvdåsigt trött. Och hela huvudet surrade av tankar om precis allting. Jag hann gå igenom vad jag ska göra idag, hela helgen, planera mat inför skolstarten, tänka ut vilka matlådar jag ska ha med mig de dagarna jag ska ha träning, fundera ut vad jag ska ha på mig nästa gång jag ska gå ut, grubbla över hur det ska gå med jobbet när det kommer börja krocka med handbollsträningen, rada upp fehundrafemtiosju olika scenarion som aldrig kommer hända (men som är kul att föreställa sig ändå.) och ta mig igenom dem på minst fem olika sätt. Vid det laget började jag bli lite sömnig, och sen måste jag ha somnat bort utan att märka det.

Nu är det ny dag och godmorgon igen.

söndag, augusti 20, 2006

Endorfinkick.

21:26

Så mycket bättre jag mår nu. Kära nån. Jag var vid bron efter Jetmacken vid Kållered innan jag bestämde mig för att cykla hem igen. Jag tror jag ska cykla till Kungsbacka imorgon - omväxling förnöjer heter det ju. Nu har jag massa att göra på dagarna igen. Imorgon ska jag dessutom leda ett yogapass på gymmet, jag undrar hur det ska gå med foten. Den får offra sig, simply. Det lite lustiga är att yoga handlar mycket om lugn och kontroll och såvidare, och jag får hjärtklappning när jag ska vara ledare och berätta hur folk ska göra. Eller jag fick det förra gången i alla fall. Det kanske går bättre den här gången då? Förra gången uppmanade jag i min förvirring att "Sätt höger häl mot höger vrist." :P

Phew. Massa endorfiner omkringrusande i kroppen. Been too long since the last time. Jag ska snart gå och lägga mig och läsa lite innan sömnen behagar infinna sig. Imorgon ska jag till Linda och hennes bror ska titta på min fot och förhoppningsvis skriva ut något antiinflammationsmedicin till mig.
Natti natt. :)

Whey!

19:52

Halleluja, pappa har återställt mammas cykel i cykelbart skick, så nu kan jag äntligen göra någonting annat än att sitta hemma och stirra. Tjohoo. :D Jag älskar min pappa lite mer än vanligt just nu. :)

Depp.

11:55

Fotfanskapet blir ju inte bättre alls, det bli ju sämre. Hur kan det bli sämre, jag har inte gjort en tillstymmelse till att träna på snart två veckor!? Jag känner mig lat, jag kan inte somna på nätterna längre och min aptit är på god väg att försvinna. Jag är inte ens arg längre, jag är bara ledsen.

Vad du anförtror åt mig,ska jag anförtro åt dig.

01:10

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Min kväll har varit helt toppen. Bror och jag blev upphämtade av Carin, vi körde iväg och köpte godis, för att sedan fortsätta till Jonas. Vi släppte in oss själva i hans hus, och hittade ingen Jonas i hans rum heller, så vi roade oss med att leta filmer tills han kom. Bror började elegant med att presentera sig med "Hej, Johannas syster." och sen mobbade vi honom för det heela kvällen. (Han försvarade sig med att han egentligen sa "Hej, Johanna är min syster." men det var det ingen som hörde. :P) Sen satte vi på "Sin City", bror och jag bredde ut oss i soffan och Carin och Jonas ockuperade sängen. Ungefär nånstans halvvägs in i filmen anlände Hanna och Gås. Carin och Hanna gillade inte filmen och satt och pep, Gås skrattade när folk dog och vi resterande tre hade redan sett den en gång och gillar den fortfarande. :) Någon gång under filmen hamnade Carins huvud vid mig och jag satt och pillade med henne hår. Vilket hår den flickan har, det är inte sant. :) Stort och vågigt och den färgen. Jösses. :)

Efter filmen började vi spela MarioKart och ett vilt tävlande, svärande och allmänt hotande tog plats. Alla spelande skrek, de som inte spelade skrattade åt hysterin som drabbade oss som spelade och Carin kastade kuddar när hon förlorade. :) Sen så liksom.. gick det utför. :P Efter ett tag hade kuddkrig utbrutit, och Hanna och jag satt i soffan och skrattade så vi nästan grät. Roligast på hela kvällen var det när Carin och bror hade lyckats låsa fast sina handleder med ett par gröna plasthandbojor och stod mitt på golvet och bankade på varandra med två kuddar. Eller när Gås och bror dränkte Carin i ett täckte. Åh jösses. Jag har fortfarande ont i magen. :)
(Det är så svårt att beskriva såna här kvällar så att de görs rättvisa, för oftast är det bara de som var där som fattar det roliga. :P)

Jag är helt slut i knoppen, och kommer troligtvis somna på stört när jag går och lägger mig, vilket kommer bli mycket snart. Natti natt. :)

lördag, augusti 19, 2006

Tristess.

17:40

Jag har noll motivation och ingenting att skriva. Jag omredigerade två gamla dikter nyss. Jag har kollat igenom hela min bildmapp. (Herregud, hur ser jag ut på kort egentligen?) Tiden gå så vansinnigt långsamt, jag och bror ska titta på film och spela MarioKart med Carin och Jonas och klockan vill inte bli så mycket att vi kan åka iväg. Trååk.

Nattsamtal till stjärnorna.

03:34

Varför blir man som mest tankfull på natten? Varför är det så lätt att glömma bort att man inte är ensam om att vara rädd? Varför kan man inte bestämma vem man ska älska? Varför är det så lätt att börja älska och så svårt att sluta? Varför blir man bränd av förhållanden, även om de har varit bra? Varför finns det passion som brinner som en eld i kroppen? Varför är det svårt att vara ärlig? Varför blir man rädd för att visa hur mycket någon betyder för en? Varför är det så mycket enklare att sova om man har någon att sova med? Kan man älska hur många som helst? Varför slutar man vara kär? Varför börjar man? Kan man vara kär i flera samtidigt? Är människan monogam i grunden, eller är det bara ett sjukt påhitt? Hur kan man känna sig ensam och liten i mitten av en folksamling? Varför är det lättast att gråta när man är ensam? Varför lever jag inte varje dag som den vore min sista? Har man olika personligheter efter situation, eller är det bara olika sidor av ens personlighet man visar upp? Varför är man rädd för att bli missförstådd? Är det fult med lust, att vilja ha någon? Varför då i så fall? Varför ångrar man de saker man inte gjorde mest? Om man har något man vill ge till någon, men inte vågar, vad gör man då? Varför ska livet vara så förbannat svårt ibland för?

Jag hatar kärleken, jag vill aldrig bli kär igen. Samtidigt vet jag att det inte stämmer, jag bara orkar inte med det himlastormade igen. Inte nu. Och ändå så älskar jag allt. Jag är kär i allting, banne mig, jag vill älska så mycket som det går, hela tiden. På samma gång så vågar jag inte, för jag vill bli älskad tillbaka. Vill alla det? Är det något grundläggande som behövs för att leva? Det är klart jag vill bli kär igen. Det ligger något oerhört i att våga visa sig för någon annan, att berätta om det hemska, det bästa, det som ligger en varmast om hjärtat. Det man skyr som pesten, som man önskar aldrig hade hänt. Jag vågar inte, men struntar i rädslan ändå ibland. Det är som att blunda, ramla baklänges och hoppas att någon lindrar fallet när jag väl vågar visa upp själen på det sättet. Och ändå. Det är ett förtroende som jag gärna ger. Och det är så sällan en känsla ensam, utan femhundra stycken på samma gång istället.

Det är inte så sammanhängade. Jag kanske tar bort det imorgon - kanske får det stå kvar.

I taket lyser stjärnorna.

00:20

Jag hade precis gått och lagt mig, och blev ytterst förvånad när telefonen ringde. Blev ännu mer förvånad när det visade sig vara Malin. Fem minuter senare satt jag på Lindome station med Malin, Jocke och en annan flicka jag inte känner och pratade. Vi höll låda tills deras tåg kom och sen vandrade jag hem igen. Fast jag ville inte riktigt hem. Vill fortfarande inte riktigt vara hemma.

Jag är trött, men det ligger lite i baksidan av huvudet. Och jag.. jag vet inte riktigt. Det är något speciellt med inatt. För en gångs skull tänker jag gå på vad som verkar vara en heltokig känsla och åka in till Göteborg, till Slottskogen och lägga mig och kolla på stjärnorna. Ingen Julia hemma, Linda sover med Bumby, Carin bor i Frillesås, Gabby måste vara hemma, Louice bor också långt borta och de få människorna jag känner i Göteborg vågar jag inte höra av mig till, för de sover nog nu. Och min bror är inte hemma. Fandå. Murphy.

Jag ska åka dit. Faktiskt. Om någon av ovan nämnda ångrar sig, så ring, tack. :)
Jag vill ha sällskap.

fredag, augusti 18, 2006

Jag behöver ett par varma händer.

22:27

Jösses.
Jag har städat i min viktiga-papper pärm - numera är det två viktiga-papper pärmar. Jag har postat ett medgivande till autogiro till Tele2Comviq. Jag har fyllt i ett medgivande till autogiro till Webaid som jag ska posta imorgon. Jag har fyllt i registreringspapper till mitt blåa lilla tågkort. Jag har anmält mig till invigningen av Nya Pedagogen. Jag har registrerat mig så att jag blir medlem i en studentkår. Jag har kollat upp vart min kurslitteratur finns, lånat "Vetenskapsteori för nybörjare" av mamma, samt slutligen skrivit ut ett kompendium på 17 sidor som heter "Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning." Åh hej.
Nu får det räcka med vuxenfasoner för idag.

Jag skulle agera matbud upp till centrum förut, och hann uppför backen innan någon okänd människa gick upp bredvid mig och lite lagom diskret la handen på min rumpa. Jag hann precis öppna munnen för att säga vad nu man säger till människor som helt opåkallat tar en på rumpan, när en flinande Linda med en flinande Bumby i sällskap kom in i mitt synfält. Och så fick jag en kram, och sällskap. Tillbaka hem drack dem thé, vi gick på promenad hem till Linda och jag fick en mugg thé. På hemväg därifrån tog jag med mig mammas cykel som stått där sen i onsdags och jag varit för lat för att hämta. Olyckligtvis hade jag inte nycklarna till låset med mig, så jag hivade upp cykeln i en någorlunda bekväm ställning över axeln och knallade hem. Nu är cykeln hemma igen i alla fall. :)

Borde jag anstränga mig för att skriva begripligt, så att alla (eller.. de som nu läser den här bloggen. Hum, det kanske inte är någon som gör det alls? Hade ju varit snopet i så fall.) som läser kan förstå vad jag menar? Det beror nog på. Skriver jag för mig själv eller för andra? Både och, tror jag. Jag skriver för att jag få saker ut ur huvudet, för att få få känslor på pränt och sätt och vis också för att kunna minnas. Det här är för mig som en sorts offentlig dagbok. Ja. Fan. Nu tappade jag tråden. Jag återupptar den någon gång när jag känner mig manad.


Vad har kvinnor egentligen gjort för att förtjäna mensvärk? Konstant kramp i magen, mysigt. Förbannade värktabletter som inte fungerar. Jag behöver/vill ha ett par varma händer.

Panik?

18:24

Jag har äntligen fått hem mitt antagningsbesked, och tillsammans med det kom ett stort brunt kuvert från Göteborgs Universitet med en massa info om mitt program,och kursen vi ska börja läsa, och vad man ska göra innan och kurslitteratur och låskoder och grejer och jag satt och läste och kände hur undan för undan paniken spred sig i hela kroppen. När jag hade läst klart satt jag och stirrade rätt ut i luften med alla papprena tätt tryckt intill bröstet och tänkte positivt: "Jag kommer dö."

Trots att hjärtat skenar som en galopperande häst i bröstet har jag lugnat ner mig lite. Sitter och väntar på att min prickiga mugg full med thé ska svalna och ska alldeles strax sätta på "Vittring" och skråla med i "Allting som jag vill, kan jag göra, aaah aaaah aaaah!" så kommer det kännas lite bättre sen.

(Jag borde vara mer misstänksam när pappa ropar på mig. Hittills har min brist på misstänksamhet renderat mig att bära först en diskmaskin och sen en diskbänk. :P)

Cariño, asi es perfecto.

17:03

Jag skrev ingenting igår. När jag hade tillfälle kändes det inte som jag ville skriva, och på kvällen hade jag inte tillgång till en dator. Plus att jag var trött.

Jag antar att jag skulle kunna berätta om min dag igår, men det blir liksom inte så mycket att berätta, för det hände inte så mycket på själva dagen, det var mer framåt eftermiddagen och kvällen som det började hända grejer. Jag hade i allafall vansinnigt tråkigt hemma hos farmor och farfar och bestämde mig för att följa med mamma till jobbet, vilket resulterade i att jag satt inne på Åsa bibliotek, omgiven av böcker, och läste i typ tre timmar. Först fick jag hjälp att leta reda på en Astrid Lindgren-saga som jag aldrig kunde minnas vad den hette, men som jag älskar. Jag tror jag såg den läsas på TV när jag var liten. "I skymningslandet" hette den i alla fall, och den fanns i en bok med en massa andra sagor. Är det någon mer än jag som älskar sagor? Varför ska man sluta tycka om sånt bara för att man blir äldre? Jag är fortfarande lika förtjust i det som när jag var liten. Nämn ordet "sagostund" och jag kommer vara på väg att sätta mig i en bekväm hopkurad ställning med en närmsta kudde mellan hakan och knäna.

Så. Jag satt alltså och läste sagor ett bra tag, och när den boken var slut hittade jag en annan och satt och läste tills bussen skulle gå hem. Åkte hem, jobbade och fick samtal från Hanna om när och var och hur vi skulle ses ikväll. Hem, duscha, byta kläder säkert fem gånger, äta lite och bege mig till tåget. I högklackat, för en gångs skull. Först var jag tveksam, men sen tyckte jag att "Hur ofta har jag högklackat egentligen?" och kände mig jättefin. :)

Kvällen blev helt underbar. Först var vi hemma hos en Julia (en liten ryska) och sen gick vi till Honey, och sen dansade vi i princip nonstop hela tiden vi var där. (Fast jag medger att jag hade andra skor än de högklackade med, och att jag bytte till dem efter ca 20 minuter.) Jag hade så roligt. Hanna och jag dansade salsa och "Hips don't lie" spelades och tjohoo. :D Klockan kvart över ett tog vi taxi hem till Hanna, tassade upp till köket, tog en macka, tassade ner till källaren och sen slocknade vi. :) Imorse väcktes vi av att Hanna slog upp dörren och ropade "Frukosten är färdig!". Så hade hon gjort frukost, med varma mackor, thé, juice, färsk kiwi och aprikos. Tala om en bra start på dagen. :)

Och nu är jag hemma. Jag har städat i mitt rum och slösat tid på MSN. Jag hoppas på att övertala Carin att övertala Jonas att ha filmkväll, jag vill inte bo hemma i mitt kaos här på kvällarna. Då umgås jag hellre med kompisar och kikar film.
Nu ska jag ner till kaoset och äta lite.

onsdag, augusti 16, 2006

Relocation.

21:40


I cherish every moment.


Jag tror jag kör på min naiv-liten-fjant (förlåt, förtröstansfulla.. :P)-stil i fortsättningen också. Jag har svårt för att vara cynisk någon längre stund. Det ordnar sig nog. :)

Jag ska tydligen ut imorgon, och inte på fredag. Om jag inte blir insläppt i mitt hus imorgon så ligger jag rätt risigt till på klädfronten. Inte för att vara petig, men det är inte såå skoj att gå ut i jeans och en t-shirt som jag har jobbat i. Det blir liksom inte samma sak. :P Hmm. Jag vill ha ett par hängslen. Jag övervägde att råna Julia på hennes par, men hon åkte till sin loverboy i Småland idag och har dem förmodligen med sig. Apropå saker jag vill ha, så känner jag (bortsett från hängslena då.) att jag mer än någonting just nu vill ha Bob Hanssons "Halleluja liksom". Kan inte förklara. Varje ord.. äh. Läs den!

Sen är det en sak jag inte förstår. Allt det här med Nylander och Sjöberg och Lövgren och kokain och grejer. Och Sjöberg och Nylander har erkänt, men Lövgren tiger som muren. Yes. Och han kan vara oskyldig, vad vet jag? Men, jag för mitt liv förstå inte hur hans klubbdirektör från Malmö AI kan säga: "Har han tagit den här partydrogen är det ju dumt. Men det är ju ingen stor grej, det har ju flera andra tidigare också gjort..."
Är han helt borta? Skulle det rättfärdiga ytterligare knarkade att andra gjort det förut? Vaddå ingen stor grej?! Det är klart som fan att det är en stor grej! Idrott, narkotika. Finn ett fel. Hur i hela fridens namn kan en människa som håller på med idrott på hög nivå, ens få för sig att prova narkotika?! Hur kan man vara så fruktansvärt, urbota idiotiskt korkad? Och Nylander sen, som företrädde stiftelsen "Ren idrott". Jag mår illa.
Okej, har killen inte tagit narkotika, fine. Men har han det så är det banne mig inte "ingen stor grej..".

Jag är sällskapssjuk. Någon som har lust att sitta uppe hela natten och kolla på någon dålig film på TV eller prata? :)

Livet är för kort för att inte svänga med höfterna när man går.

15:02

Mitt humör har gjort en 180 graders vändning. Jag är glad igen, det är skönt. Jag vet inte riktigt när det blev, men jag satt och drack thé och småpratade med farmor och mamma, beställde jeans och ett linne och sen ringde Julia. Vi bestämde när vi skulle ses, och innan jag stack iväg åt jag lunch, och precis innan jag skulle gå så kommer min bror ut ur köket: "Nej, Johanna, gå inte än!" och sen får jag en riktigt härlig kram. Sen skulle lillebror lägga sig i, och plötsligt är jag upptryckt mot en garderob med två kramande bröder om halsen. Fnissande lyckas jag göra mig fri och tar mig iväg mot bussen.

Musik i öronen, svikt i steget och jag möter upp Julia under tavlan i Nisse-terminalen. Vi tar oss till Vasaplatsen och jag visar Julia vart Café Villerkulla ligger. Hon blir omedelbart lika förtjust i det som jag. (Om ni inte har varit där, så gå dit. Om ni inte vet vart det ligger, så fråga mig, för jag ger gladeligen en beskrivning. Det är det mysigaste, sötaste café som finns. Dessutom har de en massa olika lösthé och jättesnäll personal.) Vi tog varsin kopp thé, planterade oss i ett par fåtöljer (sedan vi ansträngt oss till det yttersta för att inte spilla ut något på ditvägen. Vilket bara var bortslösad möda, för så fort vi ställt ner kopparna på bordet råkar Julia stöta till det och det skvalpar thé överallt. :P) och sen pratade vi. Om vad? Jisses. Vi är snart tjugo, flytta hemifrån, jobb, skolan, vad är det med killar och manlig stolthet?! osv. i all oändlighet. Sånt som kanske inte tillhör det viktigaste i världen, men som är viktigt för oss. Och jag mår så bra med henne. Det är inte många som man kan slappna av totalt med, men med Julia.. alltid Julia.

På hemvägen på bussen satt jag och funderade lite, som vanligt med musik i öronen. Ibland blir man slagen i huvudet av vissa meningar och så kändes det som det blev idag. "Och alldeles utanför flyger hela livet förbi."
"Nej," tänkte jag "fan heller." Det får räcka med att vara sur och grinig på ett tag nu. Foten kommer läka i sin egen takt, det gör varken till eller från vad jag vill. Jag får väl cykla och simma tills dess. Och lägga på ett kol när jag kan spela igen. Huset är samma sak. Renoveringen är snart klar, skärp mig. Och allt annat - tja, om inte annat har jag lärt mig något. Vissa misstag kanske man måste göra själv?
Oh well, I cherish every moment.

Dålig start.

09:31

Jävla skitdag.
Inledning - mamma väcker mig för tidigt, trots att jag bad pappa väcka mig igår. Får återigen sitta och vänta på hantverkare som inte dyker upp i tid. Blir efter att de dykt upp upplyst av pappa om att vi ska upp och packa för att vi ska tydligen sova över hos farmor och farfar för vi kommer inte få komma in i huset. Tjoho. Får vänta lite mer i bilen på mamma som vill stå kvar och titta. Vrålhungrig. Kommer hem till farmor, börjar koka gröt osv. Har fortfarande lika förbannat ont i foten som jag haft sen förra tisdagen. Blir upplyst av farmor att det kommer ta minst tio dagar innan det börjar göra mindre ont. Så även om jag tar sista penicillintabletten imorgon kommer jag inte kunna träna ändå. Underbart. Hela försäsongen åt helvete. (Jag vet, jag är inte realistisk.) När jag ska borsta tänderna har bror låst in sig på toaletten och kommer inte ut. Kommer upp datorerna och sätter mig vid en. Blir tillsagd av Adam att den kan jag inte ha för: "Den använder jag." Försöker invända med att: "Adam, du sitter vid pappas dator. Du kan inte ha två datorer samtidigt." Adam tittar på mig med en överlägsen är-du-helt-dum-i-huvudet?!-blick och säger: "Men, jag kolla på film med den här datorn, det funkar inte på den andra."
"Adam, du kan inte använda två datorer samtidigt!" Mycket lång, sarkastisk och dumförklarade blick. Får vansinniga impulser om att ge min lillebror en mycket välformad verbal utskällning. Orkar inte.

Sur, arg och grinig. Dessutom mera arg på mig själv för att jag blir så sur, arg och grinig. Och sen lite mera arg sen igår. Heja, bra start på dagen.

Jag ska ner och dricka thé och hoppas lösa lite av mina världsproblem på samma gång.
Fan. Jag behöver en kram.

tisdag, augusti 15, 2006

To be at nutcase.

21:53

Beatles sjunger "All you need is love" för mig, och jo, så är det nog. Jag har haft Julia här och hon berättade hur hon blivit dränkt på väg hem till min farmor och farfar eftersom det kom ett regn av typen monsun och hon fick springa som en galning för att inte drunkna. Och sen sa hon att hon hade skaffat en blogg. Toppen, en till att bevaka. Jag är uppe i 6 bloggar jag läser regelbundet, plus en bilddagbok. I'm busy reading, jag tycker om det. :)

Och ikväll ger jag mig själv en eloge (på ett mycket ironiskt sätt). Ibland är jag det mest imbecilla ärkepucko jag känner. Riktigt länge sen jag svor så mycket och var så arg på mig själv. Jubelidiot, pappskalle och sedan ytterligare lite skällsord som inte lämpar sig i skrift.

Jag tänkte komma i säng innan tio ikväll, men icke. Nåja. Jag ska läsa Julias blogg och sedan krypa i säng. Det blir att sömndrucket kravla sig upp och åka till farmor imorgon igen - de ska lägga klinkers på golvet imorgon. Utsparkad igen, sålunda. Vad ska jag göra imorgon? Jobba, på kvällen. På dagen? Jag kanske beger mig till Göteborg. Ah, jag får se.

Dialog.

17:44

Dialog mellan mina bröder och mig:

(Oscar kommer in i vardagsrummet därAdam och jag sitter i soffan och kollar på TV)
Oscar - Vad kollar ni på?
Jag - Greys Anatomy, ska du kolla?
Oscar - Nej, jag ska upp kolla på "Blair Witch Project".Vill du vara med?
Jag - Nej, aldrig i livet! (jag är en osedvanligt feg människa,och sist jag såg den filmen var en mörk höstkväll med Julia, vi satt uppkrupna i ett hörn av hennes säng och klamrade oss skräckslagna fast vid varandra. Sen när jag skulle hem sprang jag det fortaste jag kunde. Det är typ 50 meter mellan våra hus..)
Oscar - Men kom igen då!
Jag - Nej, jag kommer dö!
Adam - Jag vill kolla!
Oscar - (svarar inte)
Jag - (efter viss tvekan) Okejdå.
Oscar - Ja!
Adam - Jag med!
Oscar -Okej.
Jag - Så om jag får vara med och kolla så får Adam det med? Jag känner mig uppskattad.
Oscar - Jamen vaddå, annars blir det ju värsta bögpartyt!

(och senaste kommentaren var "Kom alla mina barn, nu ska vi se på film! Den är på ryska, hoppas det inte gör något!". Tjohej .:))

Inte så seriöst kanske.

14:27

Jag fantomhör min mobil. Undrar om jag bara överskattar mig själv eller om någon spelar mig ett spratt. Nyss nere i soffan satt jag och stillsamt läste och helt plötsligt tyckte jag mig höra det inledande ackordet i "Vittring" och fick genast reflexen att springa upp på mitt rum och kolla. Ingenting, naturligtvis. Nåja. På sms-frontet intet nytt i alla fall, tack och lov. Jag får fortfarande viss panik när det knackar till i telefonen och jag inte väntar mig sms. Och jag ber fortfarande en panikartad "Snälla, snälla, snälla..."-bön innan jag klickar upp det. Men det kommer nog gå över det med.

Jag har hittat ett nytt roligt ord - "förtröstansfull". Det känns mycket bättre att kalla mig en förströstansfull människa istället för en naiv liten fjant, vilket för det mesta är precis vad jag känner mig som. I princip vad som än händer resonerar jag mer eller mindre (vanligen mindre än mer, ska väl tilläggas om jag ska vara sanningsenlig.) lugnt att: "Det ordnar sig." vilket oftast visar sig vara en väldigt naiv inställning till vad det nu än är som har hänt. (Ja, detta trots att det upprepande gånger visat sig att det inte alls alltid ordnar sig. Jag är alltså inte bara en naiv liten fjant - jag är dum också. :P) Men numera är jag alltså inte längre naiv - jag är förströstansfull. Det ser rätt pampig ut när man skriver det så. :) Jag haver förtröstan i att vilka törnar livet än må utsätta mig för så kommer det slutligen ordna sig till det bästa. Halleluja, mina barn, hys förströstan!

Inte så seriöst kanske. Hoppsan. :P
13:40

Det är såå mysigt när jag ska ta en avslappnande liten paus från städandet och går och sätter mig i en solstrimma på balkongen och njuterav värmen och helt plötsligt börjar det surra getingar omkring mig. Verkligen avslappnande.
Nu tar jag på mig mysbyxor och tjocktröja, gör en kopp thé och sätter mig i soffan istället.

Om tiden vill ifatt.

11:24

Imorse vaknade jag (Jo, jag lovar. Varför har man en tendens till att väldigt ofta skriva/säga fullt uppenbara saker? "Imorse vaknade jag", "Det är fint väder ute" eller "Har du klippt dej?", osv.) klev sömndrucket upp ur sängen (Herregud, det bara fortsätter ju.) och möttes av mamma i hallen som sa: "Jag skjutsarAdam till träningen nu." Ytterst nyvaken undrar jag om jag får följa med och mamma säger: "Men vi måste åka NU." och halvspringer ner för trappen, vilket får mig att gå in på mitt rum, snabbt slänga på mig en klänning och ta min ryggsäck och gå efter. Möter mamma och Adam i bilen och hoppar in i baksätet. Med tanke på mammas förvånade min så tror jag inte att hon väntade sig att jag skulle följa med, utan snällt gå och lägga mig igen. Tji fick hon. :)

Det finns absolut ingenting att göra hemma. Vardagsrummet ser ut som en bombnedslag, det står lådor överallt och om jag inte vet specifikt vart jag ska leta så hittar jag ingenting. Det är till och med meningslöst att städa. Köket är fortfarande ett enda stort eko för att cementen inte har hunnit torka helt än. Jag tror jag ska städa iodning mitt eget rum (Varför blir det stökigt så fort, varför?! Jag vill ha ett större rum, då syns röran inte lika tydligt i allafall. Nu ser det stökigt ut bara jag lägger lite kläder i korgstolen.) och sen har jag tvåböcker att läsa ut. Och jag hinner inte ner och säga hej på träningen, för jag ska jobba. Jag försökte hyra film igårkväll, men det fanns ingen jag ville se. (Vilket betyder att filmbutiken fortfarande inte fått in "V for Vendetta" och det är den enda filmen jag vill se nu. Eller.. "Skenbart" hade varit kul att se igen. Och "Amelie från Monmarte".) Jag kanske gör ett nytt försök ikväll, om jag har lust.

Jakob Hellmans låtar (nu har jag i och för sig bara två.) får mig alltid att önska att jag kunde spela saxofon. Jag hade visst fått en blåsa på ringfingret igår efter gitarren. Den har försvunnit nu, så jag tror jag ska utmana ödet och spela lite mer strax.

måndag, augusti 14, 2006

Hon har ett sätt att flytta höfterna försiktigt när hon går.

22:40

Jumper, hur länge sen var det inte jag lyssnade på Jumper? Evigheter sen känns det som.

Jag var nere på träningen och sa hej. Och fick abstinens när jag såg killarna träna. Boll, klister, springa - ge mig! Pappa gav mig det onda ögat idag på lunchen när jag sa att jag ville träna. Med en enda blick lyckades han förmedla: "Om jag var du, unga dam, så skulle jag se till att ta det lugnt under tiden som jag går på medicin så jag inte får hjärn/hjärtmuskelinflammation och inte kan träna på mer än två ynka veckor. Tänk på det!" Pappor. Varför har de nästan alltid rätt i de fallen när man vill att de ska ha fel? Jag känner mig mycket lat och hela benen är helt spattiga. Jag kan inte ens ta mina morgonpromenader längre. Ve och fasa och så vidare.

Jag har fått en mening ur en Depeche Mode-låt på hjärnan - "Let me see you stripped down to the bone." Om jag ska vara verkligt petig så kan jag nog inget annat ur den låten.. vilket stör mig ännu mer. Jag hade ett (relvativt fåfängt kan jag medge) mantra som jag upprepat för mig själv: "Ikväll ska jag gå och lägga mig tidigt, ikväll ska jag gå och lägga mig tidigt."
Pff. Jag ska försöka nu. Jag har två böcker att läsa ut till imorgon också. Hoppsan.

Come on Eileen.

16:35

Imorse vaknade jag klockan sju av att telefonen ringde. Sen låg jag halvvaken och slumrade i en kvart och tänkte förvirrade tankar om min dröm som jag inte minns längre och efter en kvart kom pappa och viskade "Klockan är kvart över sju.." och jag tog mig motvilligt upp. Efter att i mitt förvirrade tillstånd lyckats ta på mig kläder hasade jag mig ner för trappen med en tanke i huvudet: "Spisen är borttagen och jag måste koka gröt i mikron." Döm om min förvåning när hela köket är rensat. Inte ens diskbänken är kvar. Fullständigt tomt. Eko eko, ungefär. Det hela slutade (eller började kanske jag ska säga- det var ju trots allt morgon.) med att jag fick sitta och vänta i en och halv timme på hantverkarfolk och på att mamma och pappa var för nyfikna för att slita sig därifrån. Sen kom vi äntligen hem till farmor och jag fick min älskade och välbehövliga gröt. Efter frukosten så somnade jag nästan på köksbordet och gick upp och la mig i farmors säng och slocknade i två timmar. Godmorgon. :P

Nu är jag hemma igen, och köket är fortfarande eko, eko, men nu är det ett lager cement över golvet, så vi slipper kliva på sladdar och grejer. Det nya köket ska komma om en vecka. Känslan över att det ska komma och installeras är ungefär som den jag hade efter att ha kommit hem från mitt första lajv - för förmodligen första gången i mitt liv uppskattade jag till fullo varm mat och varmvatten. Halleluja, liksom. :)

Jag sitter totaltfast i Bob Hansson. Jag läste ut "Halleluja, liksom" i fredags, men kan inte låta bli att bläddra igenom den gång på gång och läsa de styckena som har satt sig fast mest. "Havreflarn" kunde jag inte låta bli att citera hel och hållen här. :) Jag ligger för mig själv med boken uppslagen i knät och mumlar dem halvhögt på kvällarna, för jag kan inte att läsa dem tyst någon längre stund - de vill läsas högt, bli uttalade. Jag har letat som en tok efter ljudfilen till "Havreflarn"- den ska finnas, jag vet det, jag har hört den förut. Men inte hittat den än.

Jag hade rätt igår. Jag kan se i månen efter att träna idag. Och det blir inte bättre känns det som. Huu.

Jag ska inte påstå att jag tänker realistiskt. Det gör jag inte, jag trasslar mig.

00:16

Mina fingrar luktar metall. Jag försöker lära mig "Stairway to heaven" igen och ja.. det går ju framåt i alla fall. Det låter fortfarande mer som jag försöker strypa gitarren än något annat, men det går framåt.

Idag har jag knappt varit hemma något alls, känns det som. Åkte in till Göteborgvid ett-tiden och fikade och kollade på CD:s och vips! så hade tre timmar gått. Hem en snabbis där jag försökte ordna mat genom att ta mig upp till affären med min bror som trevligt sällskap. Där tänkte jag köpa grillad kyckling, men det försvårades av att det inte fanns någon. Alltså handlade jag en påse med frysta kycklingklubbor, färska sockerärtor och tre bröd. (Alltså inte allt i samma påse utan.. äh. Du fattar poängen.) Sen hem igen och äta upp ett av bröden innan jag snabbt och smidigt tog mig till tåget. Hoppade av i Kungsbacka och hoppade på 732:an. Och sen åkte jag ut på landet. Lååångt ut på landet. Ända bort till slutstationen, där Carin mötte upp mig med perfekt precision. Tillbringade sedan kvällen med Carin, Hanna och Jonas. När kvällen var slut fick jag skjuts till en busshållplats och åkte hem med magen full av glada känslor. Bra dag.

Jag fick alla bilderna av Maria mejlade till mig. Herregud. Vilka ansiktsuttryck jag får till. Jag vet inte om jag ska vara förtjust eller skrämmas av mig själv. :P
Såvida jag inte genomgår ett mirakel inatt så kommer jag inte kunna träna handboll imorgon. Eller på tisdag. Förhoppningsvis på torsdag. Troligtvis inte då heller. Döden, döden. Till råga på allt blir jag (hela familjen) utkörd(/a) ur huset imorgon vid klockan åtta för att hantverkarfolk ska spackla golvet i köket och grejer. Det blir att bo hemma hos farmor och farfar. Farmor har en cykel, den ska jag låna.

Nu är det natt, det blåser kallt på mina ben från fönstret. Jag ska borsta tänderna och så i säng. Natti natt.

söndag, augusti 13, 2006

Y no de excusas vivo yo.

00:42

Just nu känner jag att jag gärna hade velat vara kille. Det känns inte alltför roligt att ha deppigdagar inprogrammerade i kroppen. Jag hatar den här deprimerade tankfullheten som smyger sig på vissa kvällar. Jävla kvinnoskap.

Annars har kvällen varit väldigt trevlig. Jag tycker om nördfesterna och jag har förevigat allsången som förekom genom att spela in den. Nog för att det kändes en smula.. underligt och utanför att sitta och dricka thé när alla andra drack alkohol, men thé är gott och jag hade inte så mycket till val. Jag valde att åka hem ganska tidigt - jag är fortfarande trött efter igår. Jag fick en hejdåkram av alla innan jag gick från Bumby, och Nicklas kallade mig en jävla idiot för att jag skulle hem. Jag väljer att ta det som en komplimang och känner mig uppskattad. :)

Det dunkar stillsamt smärtsamt bakom min panna nu, jag har druckit för lite vatten idag misstänker jag. Ska kura ihop mig i bädden nu och läsa lite. Natti natt.

lördag, augusti 12, 2006

"Havreflarn."

"Vi ska tycka om varandra
och det kommer att gå åt helvete

det kommer att gå åt helvete och det är inget
vi kan göra något åt
förutom att tycka om varandra ska vi göra
du kommer skrika åt mig att jag är en
slapp hora och jag drygsvarar att
dina knäskålar är de slappaste jag någonsin sett
och vi kommer tycka om varandra
inte bara för himmelrike och puss och tvillingsjäl och oj då känlsan av rätt hela tiden
inte bara därför tycka om tycka om för det gör vi ju
när du skäms för att jag healar maten
för att jag lider när du bara vill sova
när jag sprängs för att du sover med en man som bara är kompis
när bilen inte krånglar för att den inte ens finns
och att du tycker det är mitt fel
eftersom jag inte ens har körkort
eller garage eller ens ritningar på något
garage
och jag kommer inte begripa hur någon kan bli så upprörd över en kvarglömd fläck och en äppelskrutt
DET VAR JU BARA EN ÄPPELSKRUTT OCH HELVETE!

och vi kommer tycka om varandra när vi är så rädda för att den andra ska försvinna att vi själva funderar på att hinna först
och vi kommer tycka om varandra när vi försvunnit
och ångra oss
och komma tillbaka
och tycka att man inte vet
och låtsas som man inte alls kommit tillbaka
eller att det någonsin varit egentligen så gott med
jordgubbar och havreflarn
och vi kommer tycka om varandra och vi kommer vilja spotta den andra rakt i aniktet och
gråta ut vid fötterna och vi kommer göra det och vi kommer tycka om varandra hela vägen in i det vi kommer
inte ha en chans kommer smälta rodna och dra ner
varandras byxor just när jag skulle skrika SKIT
men ångrade mig.
Vi kommer förlåta oss.
Vi kommer rikta vår sprödhet till en punkt så skör att vi kommer skära oss hela
och vi kommer äta lassvis med havreflarm
tycka att det är lite typiskt oss
lite som vigselring
eller likadana tatueringar på hälarna skulle vi
aldrig få för oss men havreflarn
och älska väldigt långsamt uppe på garderoben
ramla ner oss
kort sagt ramla ner och slå oss
och tycka om oss

ända in i motsatsen
ända in i adjö och hallå
liksom okeja världen
att den får finnas fast all tröghet
och sprickorna på faten
i kärleken

det kommer att gå åt helvete
också
men vi kommer tycka om
varandra och en vacker dag
kanske

till och med oss själva..."

// Bob Hansson

Est-ce que je peux au tomber de ciel?

14:30

Just nu är jag mycket agressivt inställd till teknik överhuvudtaget. Antingen är jag dum i huvudet och fullständigt befriad från allt vad intelligens heter, eller så finns det inga resultat från Havets Cup-matcherna på Lysekils hemsida. Det enda som finns på länken man ska klicka på är en upplysning om vem som kommer möta vem i A- respektive B-finalerna. Men jag vet ju inte hur det har gått! Det måste ju gå att se. Jag ska försöka hitta telefonnummer till någon i alla fall.

Det går bra för min lillebror. De vann bägge sina matcher igår med runt 3-6 bollar, han spelade dock inte särskilt bra alls. Passiv och brände ett riktigt friläge efter att ha plockat en riktigt knepig pass i sista matchen. Han var rätt missnöjd själv. Nåja, de vann sin match idag med, och han hade spelat mycket bättre och lagt mål, så han är glad. Tjohoo, tjohoo. :)

Igårkväll med tjejmaffian var tokroligt. Jag fick vara den som hade koll på allting, eftersom jag käkar penicillin och inte får dricka något. Det gjorde mig inte så mycket - de är så vansinnigt söta hela bunten. :) På förfesten hemma hos Julia var det.. som det brukar vara. Som vanligt blev en del inte alltför seriösa bilder på oss, jag ska tigga dem av Maria när hon kommer online på MSN. Av okänd anledning så blev det en bild på mig där jag ser rätt och slätt porrig ut. Herregud, vad vi skrattade. :P Och när Maria spillde cider på bordet och Mia tyckte hon skulle slicka upp det och högljutt undrade "Har du aldrig slickat ett bord förut?!" så låg vi ner över köksbordet och nästan grät av skratt. Tror inte det är många som skulle våga vara med på våra förfester. :P Och kvällen kan sammanfattas i det jag kläckte ur mig igårkväll: "Vad ska man med ragg till när man har sina tjejkompisar?"
(Ehh. Det där ser ganska illa ut.. men.. alltså.. äh. Det får stå kvar ändå. :))

Min krukväxt bestämde sig för att hoppa ner på mitt nystädade golv förutoch nu är det en massa jord och jag måste städa igen. Crap.

Idag har jag inte hunnit göra så mycket alls. (Men jag ska inte ljuga och påstå att jag ansträngt mig överdrivet heller.) Typ duscha, äta frukost och försöka spela gitarr. Intressant, mina fingrar börjar att uppvisa det där typiska som blir när man inte spelat gitarr på länge.. typ nerskavda fingertoppar. Typ aj. Min fot gör fortfarande förbannat ont när jag går, och snälla, snälla, låt det läka tills på måndag, annars missar jag handbollsträningen och jag kommer få spatt om jag inte får träna snart. Nu ska jag ner och äta mat. Det är lördag idag - och jag ska steka pannkakor och äta med banan och mörk choklad. Mums. :)

fredag, augusti 11, 2006

I'm easy for your lover's nerv.

10:25

När jag gick och la mig bestämde jag mig för att strunta i att ställa klockan som jag brukar och försöka vakna själv. Det gick bättre än väntat - klockan 08:43 slog jag upp ögonen (för andra gången, för jag hade vaknat en gång innan det) och kände att jag sovit tillräckligt. Jag drömde inatt igen - jag har börjat drömma ganska mycket på sistonde. Det går i vågor, det där med drömmandet. Jag undrar vad det beror på. Natten innan inatt sprang jag dels omkring i en snöig skog och blev jagad av vargar i slutändan och dels gick jag i skolan på Hogwarts. Och inatt var jag gravid, vilket var ganska panikframkallande eftersom jag fortfarande trodde att jag var gravid när jag vaknade första gången. Yrvaken som få låg jag och undrade hur i helvete det hade gått till och vem som var pappan och hur långt gången jag var (i drömmen måste jag varit i typ.. sjätte månaden eller nåt.) och fick mer panik och så vidare. Sen tror jag jag somnade igen. :)

Okej. Alla är iväg på cup. Jag är inte uttagen till laget. Och om jag hade varit det hade jag inte fått spela ändå, för jag går på borreliamedecin. Och som om det inte var nog det så har jag skaffat mig en inflammation UNDER foten (av alla korkade ställen) på trampdynan, så jag kan inte undvika att gå på det och det gör ont. Och jag känner mig väldigt gnällig nu. Usch.

Jag ska i alla fall till Kullavik sen och skrika på min lillebror när han gör mål. Heja heja.

torsdag, augusti 10, 2006

I'll follow you tonight.

23:46

Idag har jag - hör och häpna - städat rummet. och då menar jag ingen liten dammsugning och bortplockning av kläder, nej, jag har verkligen städat rummet, ordentligt och grundligt. Jag började med att plocka ur byrån och leta igenom allt skräp och varför hade jag X antal par strumpbyxor som jag dels aldrig använder och dels var trasiga? Jag slängde en massa, och dammsög hyllorna. Sen begav jag mig ner under sängen och gjorde snabbdammsugning, släpade ut lådor och slängde lite mer grejer. Dammsög igen och avslutade med att torka golvet under sängen. Shit, det behövdes. Sen hade turen kommit till hyllorna. Plockade ner alla prydnadssaker som stod framme (de är helt adorable, men just nu känns det inte som jag vill ha dem framme) och dammtorkade hyllan och nu är mina böcker mycket tjusigt uppsatta där - efter höjden på böckerna. Screw bokstavsordning. :P Rensade från de två andra hyllorna också, slängde en massa ljushållare som var väldigt fina men som inte passade in nu. Behöll en del. Slängde massa.. kroppsvårdssaker som jag aldrig använt heller. Vid det laget bedömde jag att golvet hade torkat under sängen och knuffade tillbaka allt på plats igen. Sen kom det som blev värst, nämligen att sortera CD-skivor, hitta rätt fodral och skriva nya innehållsförteckningar till de jag hade tappat bort. Sen fick jag ännu ett ryck och tyckte att när jag är igång att städa skrivbordet kan jag lika gärna städa tangenbordet. Idag har jag alltså pillat bort varenda knapp, torkat någorlunda rent under, torkat knappen och satt tillbaka den. :)

Slutligen fick jag allt på plats som jag slängt i sängen i brist på bättre förvaring, dammsög golvet (till och med under mattan!) och la tillbaka alla saker som jag hade i mitt rum som inte var mina på sina respektive platser. Gissa om jag känner mig duktig. (Det blev ganska mycket nostalgi idag, eftersom jag hittade massa saker som jag glömt av. Något av det bästa var när jag skulle in under skrivbordet och hittade lådan med mina fuskConverse. De är banne mig nästan gråa istället för blåa, fullständigt sönderslitna i hälarna och lite överallt. Dessutom står det saker skriva med bläck överallt. "GT - o4", "The Ark! Calleth you, cometh I", men jag höll på att börja gråta när jag läste "Jag älskar dig Johanna mer än vad Erik gör!" Haha.^^ Fråga mig någon gång, det är en ganska lustig historia, eller hur Gabby? ;))

Sen fick jag i och för sig stressa som en galning för att hinna få i mig mat, packa träningsgrejer och gå till jobbet, men jag har ett mycket välstädat rum. :) Besök välkommnas. ;)

Träningen idag var både lycka och helvete. Lycka för att det var länge sen jag kände att mina ben var så pigga som idag. Helvete eftersom jag går på pencillin och är strängt beordrad att ta det lugnt. För första gången i mitt liv ville jag springa "Idioten"- och fick inte. Inga kontringar. Ingen match på slutet. Och så en vecka till i samma stil som idag. Det kryyyper i hela kroppen, jag kommer bli tokig. Och jag kommer ha stora tendenser till att vilja slå min lillebror när han spelar cup i helgen.

Imorgon (ska man vara petig är det idag) ska jag.. inte träna. Och vara grymt avundsjuk på alla jag känner som får spela i Havets Cup. Nej, förlåt, jag ska skärpa mig. Gnällspik.
Imorgon (idag) ska jag kanske gå på Lisa Miskovsky. Och kanske gå ut med min tjejliga. Och alldeles säkert in till Göteborgskalaset på kvällen.

Och nu ska jag alldeles säkert sova. Natti.

Cuddle me up.

07:22

Varför är det nästan aldrig bra temperatur i mitt rum? Ömsom för varmt, ömsom för kallt. För kallt gör egentligen ingenting, för då har jag bara ett väldigt bra tillfälle att kura ihop mig under ett varmt täcke, men för varmt..? Bleh.

Jag borde i vanliga fall inte ens vara vaken nu, men som sagt så sov jag hos Linda igår, och hon skulle upp och jobba, så jag hade inte så mycket val. (Eller.. jo, det har jag, för jag vet att jag mycket väl får sova kvar medans hon går, men det känns inte lika bra som när hon är där, så jag följer alltid med henne till tåget innan jag går hem.) Vilket i slutändan resulterar i att jag kom ut på deras förstutrapp i ett mycket sömndrucket och virrigt tilltånd och Linda fnissade lite och sa: "Du ser ut som världens mysigaste nallebjörn." Inte precis som jag skull beskrivit mig kanske, men jag tar gladeligen emot andras synpunkter. :)

Just nu önskar jag mig mest en anledning att fortsätta vara vaken, men jag har ingen, och eftersom jag fortfarande ör väldigt sömndrucken och sömnig så går jag nog och lägger mig nån timme till. Cuddle me up.

onsdag, augusti 09, 2006

Vaggvisa för flyktbenägna.

22:24

Min telefon ringde nyss och det var privat nummer och jag fick panik och trodde det vad Oskar och ville inte svara och bad Linda svara, men hon hann inte och nu undrar jag vem det var och känner mig minst sagt jättekorkad som inte svarade. Gosh. Tala om att få alla realisktiska tankar bortsopade ur skallen. Okända människa, ring igen? annars kommer jag undra hela natten.

Jag sitter hemma hos Linda och är inne på min andra kopp thé med en lugn känsla i kroppen. Det känns som jag slappnar av automatiskt när jag kommer hit, andas lugn med i varje andetag förutom luften. Hon har legat med huvudet i mitt knä och jag har kammat hennes hår mellan fingrarna och vi har berättat om våra dagar och skrattat och kommenterat och skrattat mer. Jag blundar för några sekunder och känner hur tröttheten gör sig påmind bakom ögonlocken.
Slappna av, sluta tänka, stäng av.
Inatt slipper jag sova ensam.

(Oh. Jag var på biblioteket idag. Ingen Paulo Coelho inne, men jag lånade Bob Hanssons "Halleluja liksom" och hittade "Havreflarn" och satt och läste med ett lyckligt leende. Jippie. :))

Jaha. Nehe.

22:08

Vafan? Det tar ju toklång tid att åka till Lysekil.
Jaha. Nehe. Då får jag väl vara hängiven supporter åt min lillebror och min kusin och vara avundsjuk på dem som får spela då. Undrar om jag skulle kunna tas för en 16-årig kille om jag sätter upp håret och typ.. plattar till mig på nåt sätt? Förmodligen inte, antar jag. Och problem med omklädningsrum och sådär. Nåja. Suck.

J'ai le béguin pour toi.

15:08

Mitt humör har gjort en helomvändning. Jag tycker väldigt mycket om närakuten i Kungsbacka. För första gången i mitt liv så tog det bara lite mer än en timme. Kortast tid tog det inne hos läkaren. Han tittade på mitt ben, kände lite, konstaterade "fästingbett" och sa att han skulle mejla receptet till apoteket så jag kunde få ut det på en gång. Nu är jag satt på pencillin i nio dagar medräknat idag och sen ska det vara bra. Skönt. :) Enda nackdelen är träningen. Jag frågade en av sköterskorna om jag fick träna eller inte och hon frågade "Hur mycket tränar du?" och jag pep "5-6 dagar i veckan.." och plötsligt såg hon vääldigt osäker ut. Jag slapp totalt träningsförbud i alla fall, fick bara order om att hålla mig till handbollsträningarna och ta det lite lugnt på dem. Jag ska sköta mig, jag har varken tid eller lust med hjärnhinneinflammation.

Det är handbollscup i Lysekil i helgen, hade jag totalt glömt av innan jag blev påmind om det igår. Jag vill åka dit, jag vill spela, men det kan jag se i månen efter. Funderar på att åka dit ändå som hängiven supporter och heja lite. Trots allt är det kul att bara vara på cup och titta. Inte lika kul som att spela, men ändå.

Jag vill att det ska vara kväll nu, jag vill vara hos Linda och vara trygg och cuddle up next to her och berätta saker och skratta och kramas och ta en liten paus från livet att tag. Strax ska jag upp till biblioteket och låna fler böcker av Paulo Coelho. Och jag måste laga mina jeans. De är så välanvända att tyget mellan benen har blivit så tunnslitet att det gått sönder, och trots det kan jag inte förmå mig att kasta dem. De är så sköna. Jag ska be mamma hjälpa mig lappa dem och förlänga deras liv åtminstonde ett tag till. :)

Skräp.

10:51

Imorse innan min promenad var jag väldigt, väldigt arg. Varför detta? Jo, för att jag hade, enligt gårdagens instruktioner från vårdcentralen, satt klockan så att den väckte mig strax innan sju och ringde telefonslussen för att jag skulle få en tid. Gör allting med de där knapparna som man skulle och fick upplysningen om att jag skulle bli uppringd klockan tjugo i nio. Sätter klockan på halv nio och somnar om. Vaknar av klockans glada pipande och hinner nästan somna om igen innan jag kommer på att jag måste hålla mig vaken, annars missar jag telefonsamtalet. Ligger och halvslumrar och vaknar om vartannat tills någon ringer klockan nio. Och berättar att alla tider är slut. Yeees. Hur ska man kunna få en undersökningstid om det inte ens hjälper att ringa såfort telefonslussen öppnat? Skräp.

Alltså. Nu har jag ätit frukost, duschat och allt sånt där, och mamma och jag ska in och tillbringa jagvetintehur-lång tid på närakuten i Kungsbacka. Tjohoo. Jag avskyr svensk sjukvård.

tisdag, augusti 08, 2006

"Det är tisdag idag."

23:47

Mycket observant. Det stämmer. Det är tisdag idag. Sagt med ett obeskrivligt tonfall var det det i särklass roligaste jag har hört idag. :)

Idag blev inte riktigt som planerat. Vilket i sin tur ledde till som det brukar bli - först blev jag en smula (massa smulor) förbannad, och nu bara skrattar jag åt det. Meningslöst att göra annat, att tjura, lika bra att se det komiska i situationen. Mitt humör har under dagen gått neeeeråt och sen uppåt igen ju senare kväll det blev. Sen landade jag någonstans på Lisebergsstationen, tog ett djupt andetag, klickade mig fram till inkorgen på mobilen och började radera. (Jag skulle vilja skriva att "allting känns så mycket bättre nu" och "jag känner verkligen att jag gjort rätt" och liknande klyschor, men det vet jag inte, så det kan jag inte. Var finns den gudomliga vägledningen när jag behöver den? Kan det inte vara lite hallelujahkörer och moln som öppnar sig så solen kan skina ner på mig så jag vet att den här gången gjorde jag faktiskt rätt?) Sen satte jag Anna Ternheim i öronen och lät henne sjunga för mig tills tåget kom.

Jag läste i Metro.. igår tror jag.. "Akta dig för charmiga killar." Screw that, man ska unna sig roliga saker här i livet.

För första gången på länge så önskar jag mig någon att sova med. Att få kura ihop sig bredvid någon, lägga huvudet på bröstkorgen och somna med någon annans andetag i öronen. Lite trygghet bara. Allt går upp och ner nu, jag vill bara stanna tiden en stund och vara lite trygg. Jag ska nog sova med Linda imorgon. Spoon me up.

Vänner- ikväll - tack, ni är (känns som en underdrift) underbara.

Why should it be so bad to bad when it's so hard to be anything at all?

14:52

Jag undrar hur många "sista sms" jag har fått nu. Minst tre. Jag orkar inte räkna efter, vill helst radera allting, men orkar inte med det heller. Jag borde inte gnälla, vet det. Handlingar och konsekvenser. Man ska ta konsekvenserna av sitt handlande. Frågan är om det är mina konsekvenser mera.

Något har bitit mig på benet och nu ser det inte så bra ute mera, så jag försökte ringa till vårdcentralen imorse för att få en tid. Kommer fram till en av dessa (host hrrm) underbara knappvalsstationer och får trycka på siffror och knappa in mitt telefonnummer innan jag får reda på att de ska ringa upp mig halv tre. När de väl ringer upp mig blir summan av kardemumman att de inte har några tider kvar, och att jag antingen kan åka och sätta mig i Kungsbacka och vänta tills någon tittar på mig eller ringa imorgon vid sju när telefonslussen öppnar och hoppas på att få en tid. Tjohoo. Pest eller kolera. Och jag hinner inte med att åka och sätta mig i Kungsbacka, för jag vet inte hur lång tid det kommer ta, och jag ska jobba sen. Jobba, inte träna, lägg märke till det. Mamma brukar jobba åt mig på tisdagar, men hon skulle på friidrottsEM med farfar. Skräp. Missförstå mig inte, jag unnar verkligen mamma det, men i valet mellan träning och jobb så föredrar jag träning alla gånger. Nåja. Suck.

måndag, augusti 07, 2006

Under en himmel som bär sommarfärgen blå.

22:51

Dåså. Nu är jag hemma och har planerat att spendera en viss tid här med att berätta vad jag haft för mig sen i tordags kväll. Alltså - jag vrider tillbaka klockan lite.

I torsdags så lyckades jag faktiskt med att packa ner alla grejer som jag skulle ha med - och jag glömde ingenting, inte ens laddaren till mobilen. Sen fick jag springa i panik till mitt jobb eftersom jag hade väntat med att packa tills sista sekunden och höll på att komma försent. Stress. När jag väl kom dit visade det sig att jag kunde tagit det lugnt, för Therese hade en sen kund och jag kunde inte sätta igång på en gång ändå. Murphy. (ful tillhörande grimas)
Efter att ha väntat och städat och varit sur för att jag blivit försenad tog jag mig hem igen, och familjen packade in sig i bilen och vi påbörjade vår färd mot Falla. Stannade i Borås och åt mat, och sen fick jag och mina bröder en väldig energi och satt och skrattade och pratade nästan oavbrutet i nån timme. Sen slockade Adam på min axel med ena handen i min och sov en timme och Oskar lutade huvudet mot rutan och sov han med och jag satt i mitten (för numera är jag "minst" (läs: kortast) i familjen efter mamma som sitter fram, och därmed tvingas jag utstå de första timmarna av ont i knäna och kramp i låren och rumpan varje gång vi ska åka någonstans.) och kände hur vansinnigt mycket jag tyckte om mina bröder. Happy moment. :)

Någon gång vid halv ett svängde vi in på grusvägen till Falla och fönstrena bak vevades ner och Adam och jag ställde oss på knä med halva kroppen ut genom varsitt fönster och natten luktade gräs och kor och alldeles Falla precis som det alltid gör varje gång första gången vi kommer dit. Det kommer aldrig gå att fånga den magiken som finns där och då i ord, så jag försöker inte nu heller. Vi kom till matstugan, parkade bilen, packade ur bilen, bar ner grejerna till sovstugan, bäddade och kröp i säng.
Halv sju nästa morgon blev jag väckt av morfar som petade lite försiktigt på mig. Mumlade fram ett förtjuset, sömndrucket "Hej morfar!" och började leta fram kläder. Följde efter mamma till matstugan och träffade släkt, drack thé och åt mackor och sen begav mamma och jag oss till Velen och plockade upp kräftburar. Jag fick ro, och det gick.. förhållandevis bra, med tanke på hur länge sen det är jag rodde sist. :P När vi satt där, svor över hur långt ut de hade lagt burarna och hur lite kräftor vi fick, så kände jag att det här vill jag att alla ska uppleva. Jag vill ta med varenda en av mina vänner så att de får uppleva det förtrollande i de mornarna.

(Nu känner jag att jag börjar bli lite långrandig och att jag inte kommer orka med att skriva allting som hände, så jag speedar upp det lite.) Fredagen innehöll annars inget speciellt. Mer släkt kom, kramar till höger och vänster i tid och otid. Prata med Patrik, med Emmy och pappa och bröder och jag åkte in till Kisa för att handla saker och jag ville handla böcker, men bokhandeln var lunchstängd, så vi fikade istället och åkte hem. Vi satt uppe ganska länge sen på kvällen och pratade, några spelade poker och jag satt och tittade på innan jag blev för trött och gick och la mig. Lördagen så hoppade jag burupp-plockandet på morgonen och det enda nyttiga jag gjorde på hela dagen var att snylta med när Ann-Sofie åkte in till Kisa och jag smet in till bokhandeln (lyckligtvis öppen den här gången.) och det var inte meningen, men jag köpte fyra böcker. (Jag får någon sorts.. storhetsvansinne varje gång jag går in i en bokaffär. Den lukten där inne är så speciell, nytryckta böcker, jag tycker om den, och jag vill handla nästan allt jag får syn på som ser intressant ut och läsa, bara sätta mig i ett hörn med en massa böcker och läsa. Det innebär att jag plockar på mig en massa böcker och sen får halvt ångest för att jag inte kan köpa alla utan måste välja ut någon/några. :P) Jag hade en sex-sju stycken i famnen ett tag, så jag antar att det blev ett godkänt resultat. :P
På lördagskvällen var det kräftskiva, och Sabina kom och trots att vi i princip bara träffas en gång om året känns det inte, ge oss tio minuter så känns det som ingen tid har gått alls. Jag tål inte sprit, märkte jag, och höll på att bli lite väl berusad efter ett tag, men jag lyckades att inte bli det. Hela kräftkvällen belv väldigt lyckad, jag stupade i säng vid halv två och somnade som en stock.

Klockan halv sju vaknar jag sedan på söndagsmorgonen, med en viss huvudvärk. Det är dock inte den som väckt mig, utan att det känns som en bastu i rummet, och att de resterande fyra familjemedlemmarna snarkar. Som tröskverk. Allihopa. Försöker halvhjärtat somnar om, men ger upp efter ett tag. Klär på mig tröja och mjukisbyxor, tar kudden och täcket under armen och beger mig till matstugan där jag lägger mig i en soffa utomhus som någon ställt där. Somnar tyst och belåten och sover i två timmar tills jag väcks av att någon slamrar i köket. Gunnels förvånade ansikte: "Har du sovit där hela natten?!"
Morgondopp, frukost. Lugn, stillsam dag. De flesta är trötta, ingen som orkar med så mycket. Äpplepaj till efterrätt. En efter en åker hem, vi kramas och kramas och vinkar hejdå. Vi är en av de sista, packar in oss i bilen och åker hem vid sju, åtta. Somnar i bilen vid elva-tiden och vaknar av att vi är hemma. Upp i sängen, sova. Och sen är det idag.

Idag - promenad, frukost, till Kungsbacka och träna, hem, äta-duscha-klä-på-mig. Åka till Göteborg, handla lite och träffa Julia och Oscar. Därefter tog vi oss till Kungstorget och hittade faktiskt Carin och Hanna på en gång. Det var någon RixFm-festival-sak med artister och vissa var helt okej, vissa var helt.. borta, men de två som var riktigt bra var faktiskt Amy Diamonds (vilken röst det flickebarnet har!) och Patrik Isaksson. Så glada, så strålande och jag sjöng med och kände den där välbekanta förtjusta känslan i magen.
Mat efteråt, sittandes på kanalkanten med bror, Julia, Emil och Fredrik. Filmprat på väg till stationen. Julia och jag som retades med bror på den korta vägen hem från tåget. Och nu är jag här. Och ska snart sova.
Och.. och.. nåt mer som jag inte riktigt kan greppa tag i, inte riktigt få på pränt, sätta ord på.

(Om någon lagt märke till det så har jag utelämnat det där med pendlandet mellan fötvivlan och lycka. Lyckan kommer från allt skoj jag hade i Falla och förtvivlan orkar jag inte med, orkar inte upprepa den i text. Fråga om det är intressant.)

Sova. Fridens liljor.

Halvhysteri.

12:13

Jag har nekat - nej, jag vill inte prata. Jag vill inte svara, jag vill inte, låt mig vara, låt mig vara, JAG VILL INTE, jag byter telefonnummer snart och emigrerar till nånannastans eller gör något väldigt dumt och sluta, snälla, sluta skriva till mig, sluta kontakta mig låt mig bara vara ifred!

Innan klockan slår.

10:53

I vanliga fall skulle jag befinna mig på promenad nu, men utan batterier i mp3:n kan jag inte lyssna på musik, och det i sin tur leder till att jag antingen får ge mig ut utan mp3:n, eller vänta några minuter på att ett batterie ska laddas upp tillräckligt för att kunna försörja min lilla musikmaskin så den kan spela för mig. Och ni har nog redan räknat ut att jag valde alternativ nummer två, eftersom jag sitter här och skriver och inte är ute på promenad. (Sen finns det väl ytterligare alternativ, typ att jag ljuger och redan varit ute på promenad, inte ska på promenad eller att jag går omkring med en dator med trådlöst nätverk. De är i och för sig betydligt mindre sannolika. Nåväl. Tro vad ni vill. :))

Jag har spenderat helgen i Falla, som är sommarstället för mig och ligger i Östergötland (jag har ända tills i lördags alltid trott att Falla ligger i Småland. Så bra koll har jag.) och haft kräftskiva och träffat massa släkt och så vidare. Jag har har pendlat mellan lycka och förtvivlan ganska många gånger, (jag kommer till det sen, det tar för lång tid att berätta det nu. Och är du inte intresserad av hur jag mår egentligen så är det ju bara att hoppa över. :)) köpt fyra stycken nya böcker varav två har varit helt underbara, badat och fiskat kräftor.

Och nu har det gått 20 minuter, så mitt batterie borde vara lite laddat i alla fall.
Fridens liljor.

torsdag, augusti 03, 2006

Snart bor jag i ödemarken.

17:07

Varför ska det vara så svårt att börja packa? Det tar ju inte lång tid egentligen och det behövs ju. Min kära familj och jag ska nämligen ta oss till Falla (vårat sommarställe i närheten av Kisa) och fiska kräftor och ha kräftskiva med resten av mormor&morfar-delen av släkten. Vilket är väldigt roligt, men just nu känner jag mig inte alls sugen. Mest känt mig hängig hela dagen, ont i huvudet och trött. Skippar att träna idag, ingen bra idé om jag inte mår bra. Sitter och dricker försiktigt av en kopp kaffe som är för varm och bligar ut genom fönstret då och då. Och undviker att packa.

Det konstruktiva (kan man använda det ordet i den här meningen?) som jag har gjort idag är att städa mitt rum (nåja, mer städat än vanligt) gå till banken och avsluta gamla kontot och och aktivera Visakort och sätta in pengar på nya kontot och lämna tillbaka böcker. Sen ringde jag Comviq när jag kom hem och berättade att jag har bytt konto. Då fick jag reda på att jag har en räkning på typ 500 hängade efter mig sen maj. Tack för den, aj, det sved. Jag känner mig fattig redan innan jag hunnit göra av med något av min lön. Aouch.

Nu måste jag packa. Damn, jag vill inte vara beroende av internet och inte kunna vara utan det bara några dagar, men jag kommer sakna att nästan alltid få ett "Johannaaa!" från Carin uppblippande såfort jag öppnar MSN. Få saker piggar upp mig som det. :)
Och om jag varnar redan nu för ev. konstiga sms på lördagkvällen är folk förberedda. Nej, jag kommer inte att erkänna att det är jag som skickat dem. :)