tisdag, augusti 15, 2006

Inte så seriöst kanske.

14:27

Jag fantomhör min mobil. Undrar om jag bara överskattar mig själv eller om någon spelar mig ett spratt. Nyss nere i soffan satt jag och stillsamt läste och helt plötsligt tyckte jag mig höra det inledande ackordet i "Vittring" och fick genast reflexen att springa upp på mitt rum och kolla. Ingenting, naturligtvis. Nåja. På sms-frontet intet nytt i alla fall, tack och lov. Jag får fortfarande viss panik när det knackar till i telefonen och jag inte väntar mig sms. Och jag ber fortfarande en panikartad "Snälla, snälla, snälla..."-bön innan jag klickar upp det. Men det kommer nog gå över det med.

Jag har hittat ett nytt roligt ord - "förtröstansfull". Det känns mycket bättre att kalla mig en förströstansfull människa istället för en naiv liten fjant, vilket för det mesta är precis vad jag känner mig som. I princip vad som än händer resonerar jag mer eller mindre (vanligen mindre än mer, ska väl tilläggas om jag ska vara sanningsenlig.) lugnt att: "Det ordnar sig." vilket oftast visar sig vara en väldigt naiv inställning till vad det nu än är som har hänt. (Ja, detta trots att det upprepande gånger visat sig att det inte alls alltid ordnar sig. Jag är alltså inte bara en naiv liten fjant - jag är dum också. :P) Men numera är jag alltså inte längre naiv - jag är förströstansfull. Det ser rätt pampig ut när man skriver det så. :) Jag haver förtröstan i att vilka törnar livet än må utsätta mig för så kommer det slutligen ordna sig till det bästa. Halleluja, mina barn, hys förströstan!

Inte så seriöst kanske. Hoppsan. :P

Inga kommentarer: