söndag, november 28, 2010

TOTALLY EPIC!

14:14

Gårdagen 50årsfest var totally EPIC!
Helt otroligt, så mycket fina människor, kärlek och värme.
Jag Körde min rap som jag skrivit till mamma och pappa och det gick så bra och jag fick så mycket fin och bra feedback så jag inte riktigt visste vart jag skulle ta vägen. Första framtärdandet offentligt - forhoppningsvis inte det sista! Mot oändligheten och vidare!

Whaaa! Inte riktigt smält gårdagen än.
Skriver mer sen. :)

lördag, november 27, 2010

En speciell lördag.

11:04

Sådär, nu har jag snytit mig så många gånger att jag har fått sår under näsan. Som positiv kontring börjar färgen på snoret sakta bli lite blekare och inte illande gult och grönt. Take the good with the bad.

Mamma och pappa har 50årsPARTY! ikväll och det kommer vara massa folk och massa mat och massa roligt. Jag är så himla pepp så jag nästan studsar upp och ner! Massa folk innebär också att vi är överhopade med massa Gnällbältesinvånare - mormor, morfar, kusin, morbror, moster och plastmorbror. Dessutom är Stor Bror hemma från Skövde och Guldlock är här också. Familjen gick från 4 personer till 12 på en kväll. Det är sängar och madrasser överallt. :)

Jag hade massa att skriva när jag satte mig ner, men nu har det liksom försvunnit. Jag tycker om att ha alla samlade på en plats - folk att tycka om till höger och vänster. Jag är nervös ikväll och det killar i magen. Jag vill dansa! Jag ska till Varberg på film imorgon igen och ser fram emot det. "Akta!" med Shazaam och Fröken går fortfarande på repeat i mitt huvud. Jag vill ha både hans och Silversystrars album, helst nu på momangen. Imorgon fyller älskade Gabs år och hon kommer flippa över över sina presenter. Åh, jag längtar efter att få se hennes ansiktsuttryck! =D

fredag, november 26, 2010

To stand on the thin line of change.

16:24

Älskar att läsa det Bus skriver. Hon skriver så jag sitter och nickar och håller med håller med håller med. Kloka fina. Och det är inte bara saker hon slänger ur sig, det är mycket tankar hjärta gråt känslor bakom, något som klickat till och skapat en förståelse. Som ger mig förståelse, som gör mig lugn och trygg och full med tillförsikt. "eventually everything passes."

Hon är stolt över sig själv, för att hon klarar saker hon inte gjort förut. Får mig att tänka. Jag äter, jag blir mätt och ibland har jag inte den där hemska känslan av att jag vill fortsätta äta! efteråt. Ibland äter jag upp maten och så är det inte mer med det. Blir inte heller lika ofta förtvivlat rädd för mig själv och för att jag väljer utan att känna att jag haft ett val. Känns som jag kommit en bra bit påväg - samtidigt blir jag rädd av den tanken för det känns som jag inbillar mig själv att jag är friskare än vad jag är. Vågar inte riktigt lita på mig själv än. Känner inte stolthet över mig själv än, men jag jobbar ditåt. Jag vill dit. Jag vill känns stolthet och nöjdhet med mig, tro på mig själv och inse att även om min historia inte gäller för alla, så är den sann för mig och det räcker där.

Så, jag säger det nu och tror på det: Jag mår bättre än för två månader sen.
Jag får inte ångestattacker lika ofta. Jag känner mig lugnare, både mer sårbar och starkare samtidigt. Livrädd för vad jag sagt högt, för att jag har sagt det högt och gjort det synligt och sant. Trygg för att jag äntligen slipper vara ensam och bära allt själv.

Samtidigt en reflex av att jag bara vill sätta händerna över öronen och vråla: "LA LA LA BINGO!" och backa och strunta i allt och låtsas som att inget har hänt. Fast nej. Nej. Jag tror det ligger mycket i att ta det lugnt, att försöka acceptera vad som kommer upp och händer och att det är OK. Ta det lugnt och betrakta och kanske inte försöka få bortbortbort det första jag gör, fast det gör ont och är ledsen och förbannat jobbigt. Känna känslan till slut och sen vara klar med den. Det är en virrvarr av känslor och jag vet inte riktigt och det är OK.

Hur du piggar upp din mp3.

10:18

Åh, jag måste tipsa om det här!
Jag håller på och lyssnar sönder Shazaams mixtape, speciellt spår 16 med Fröken.
Tung. Tuuungt.
Älskar det!

onsdag, november 24, 2010

Nästan två månader.

18:18

Jag är fortfarande äckelförkyld och snyter mig nästan hela tiden.
Vad är grejen?! Ge dig dumma förkylningsvirus!

Det är en bit över en månad sen jag sökte hjälp för mina ätstörningar. Snart två månader faktiskt. Jag kommer ihåg hur jag satt på ungdomsmottagningen och hörde hon jag pratar med säga att: "Mitt förslag är att vi har en tid i veckan fram till jul och så kan vi stämma av hur det känns då." och jag tänkte att hur i hela friden ska vi hitta saker att prata om om mig till jul?! Nu är det snart december och det har gått utan några problem. De gånger det är tyst är när jag funderar eller gråter.

Jag tänker att det är så mycket som ligger och gror länge, som en inte tänker på och som påverkar. Vissa saker inser jag att jag kopplar ihop först när jag fått säga saker högt. Det är inte alltid logiskt eller förståeligt eller något sånt, men det behöver det inte vara. Och min variant av historien kanske inte är riktig och sann för alla, men den är riktig och sann för mig. Det räcker med att jag upplever något för att det ska vara sant för mig. Min version av historien har precis lika stor tyngd som någon annans, även om det är precis samma dag, minut och sekund vi har upplevt. Kom inte och säg att jag ljuger - du är inte jag, du har inte upplevt saker som jag gjort och du kanske kan förstå min version i efterhand, men du kan aldrig känna som jag gjorde i det specifika ögonblicket.

Förvånande - jag är arg. Jag är inte bara ledsen, skamsen, besviken och trött. Jag är arg. Inte lite sådär tjurig, utan riktigt eldfängt sjuhelvetes förbannad. "Varför?!" vill jag skrika högt, tills rösten spricker. "Varför (en obscen mängd svordomar) jag?!" För att det inte är rättvist, för att det aldrig varit rättvist och att det inte låg på mitt ansvar, fast jag gjorde det till mitt. Så ibland är jag jättearg och undrar "Varförvarförvarför?!"

...och det är OK det också.

Mirakelkur, någon?

11:25

Min Varbergsfilmkväll blev awesome. Vi typ kollade på Shrek, drack glögg och åt pepparkakor. Och hade brasa i öppna spisen! Ingen grillad korv eller mashmallows dock, mental note att komma ihåg det till nästa gång! :)

Prattid i måndags. Viktiga och bra saker som kommer fram. Känns plågsamt nyttigt. Lite som att reda ut tovor i håret.

Annars har jag dragit igång med en dunderförkylning och snorar, snyter mig och funderar på varför det aldrig blir slut på snor. Idag luktade jag på kardemumma, kände ingenting, tänke "Men har den blivit gammal?", luktade på ingefära, kände inget där heller och konstaterade att det är mig det är fel på, inte kryddorna. Hejdå lukt- och smaksinnet. Hejdå dansträningar. Jag har till och med avanmält mig till battlen på fredag - det känns inte alls bra eftersom jag inte kunnat träna i veckan. Det kommer fler battles. :) Nu vill jag bara bli frisk. Snart ger jag mig på pappas Fernet.


(förtydligande: Fernet, i fullt namn känt som Fernet Branca. En spritsort med en massa örter i som pappa berghårt hävdar hjälper mot i princip alla sjukdomar, förkylning och magsjuka speciellt. Enligt honom funkar det genom att effektiv ta död på alla bakterier i magen. Mormor blir frisk bara en nämner Fernet, så vem vet, kanske det funkar? I vilket fall så smakar det pekka eller ond, bråd död eller helt enkelt för jävligt. )

lördag, november 20, 2010

Snöjogging.

13:31

Ni vet när en får en idé i huvudet och inte riktigt kan släppa den?
Det var jag imorse. Igår kväll bestämde jag att det var en jättebra idé att börja lördagsmorgonen med lite rehablöpning och imorse vaknade jag upp och var precis lika pepp. Sen tittade jag ut genom fönstret och konstaterade förvånat att: "Det är ju jättemycket snö ute!"
Sen bestämde jag att det skiter jag i, jag vill springa! så jag drog på mig långkalsonger, en tjockiströja under pappas gamla löpar"jacka" och på med vantar och mössa. Det jag ar lite orolig för var att det skulle vara halt ute, men nejdå, det var bara massa snö. Lugn jogging enligt schemat gå 1 minut, jogga 1 minut och jag avslutade med lite armhävningar, plankan och magövningar. Träningsvärken från (house)helvetet efter i tisdags är fortfarande kvar lite grann, men jag dör inte längre av att skratta eller hosta. Så, dags att spä på den lite till. ;)

Jag tänkte förresten komma ut officiellt - jag avskyr inte längre housemusik. Det känns bra, lite fler dörrar som ha öppnats. Och jag tror att ju mer jag tränar house, desto roligare kommer det bli (och det är redan ganska kul. :))

Idag är lite lagom slappt uppbokad - jag har varit i Varberg med mamma och lyssnat på sagostund, vi ska och handla bikini till henne och därefter en snabb check i lägenheten innan jag blir avsläppt på Twisted för lite träning och sen är det Big up rookie dancehall contest där, start kl. 18. SEN ska jag åka till Varberg igen för filmkväll. Heja min lördag. :)

fredag, november 19, 2010

Fredagsmys.

22:20

Jag låg på soffan efter en fredagspizza, slappade och tittade på TV med familjen och upptäckte att jag mår bra. Mätt, nöjd, lite dåsig och inte så mycket mer.

Det har gått minst en vecka sen jag fick riktigt råpanik för något jag hade ätit. Jag tror det har gått ännu längre tid sen jag åt tills jag fick ont i magen och mådde dåligt. Det känns lugnande. Jag har fortfarande någon slags besatthet när det kommer till mat, men om jag tänkte på det 90% av tiden förut, så är det kanske 88% nu. Mindre, i vilket fall. Samtidigt vågar jag knappt ens tänka på att det är bättre, för det känns lite som jag jinxar mig själv, intalar mig själv att det är bättre än det är. Den tankegång är nära till hands för jag har intalat mig själv tusen gånger att det är bättre än det egentligen är. Men den här gången är annorlunda.

Jag beskrev det för mamma idag som att jag är ett hus och gräver i grunden för att hitta en vattenläcka som gör att hela huset blir fuktskadat. Det är förbannat jobbigt grävande, men ett grävande med ett gott syfte - när jag hittat läckan, så ska jag laga den och huset kommer stå på en stadigare grund.

Ikväll mår jag bra. Jag har dansat som en tokig hela veckan. Igår fick jag beröm av Zerjon och blev så glad att jag ville hoppa upp och ner. Och ibland krävs inget mer än en kram av någon jag tycker om och respekterar för att jag ska le några extra minuter.

onsdag, november 17, 2010

Skolk och tårar.

22:49

Idag skolkade jag från skolan och en temadag. Sov till nio, rehabjoggade min bristning i låret i strålande solsken och åt frukost. Använde förmiddagen till att sätta ihop ett program med knäövningar för att förebygga skador och sen iväg på lunch med pappa och Lillebror. Sen åkte jag hem och pysslade med min mp3-spelare som varit lite underlig ett tag. Det blev till att omformatera och lägga in all musik igen, men nu är allt fine and dandy igen.


Till skillnad från min mp3-spelare är jag är inte alls fine and dandy ikväll. Idag var det dags för prattid på ungdomsmottagningen och fy fan. Fy fan fy fan fy faa-aan vad jobbigt det är. Fy fan vad ont det gör. Saker jag inte ens varit medveten om kommer upp och det fyller hela mig och det känns som att vara kär och få hjärtat krossat. Jag gråter och när jag hör mig själv är det en väldigt ledsen flicka jag hör. Jag gråter och får näsdukar och sätter händerna för ansiktet och lutar huvudet i händerna och tårarna droppar ner på mina byxor. Och det är OK. Det är fan så jobbigt, men det är OK.

Inga bortförklaringar, tack.

00:57

Jag trodde seriöst att ingenting kunde bli jobbigare än lektionerna i hiphop med Nina i början av terminen. Nu vet jag bättre, för idag har vi haft våran första houseklass med ovan nämna lärarinna.
Herrejävlar.
Alltså verkligen sagt med eftertryck: herreJÄVLAR! (ursäkta att jag svär så mycket.)
Efter en halvtimme rann svetten och jag flämtade efter luft i pauserna. Låt mig sammanfatta klassen - först körde vi grundläggande groove - jacking och bakåtgroove. Lunch. Därefter pas de bourrée, snurra halv varv, snurra helt varv och ytterligare ett steg där vi vände med en snurr. That's it. Från halv tolv till kvart över tre och jag var helt slut. Galet. Jag tror jag drack minst 3 liter vatten under den tiden också. :P

Lockingen var OK, bortsett från att jag missat en ny koreografi som ska komma på showen. Hjälp. Och NYC:n... den ja. Låt mig först påpeka en sak - hittills har jag aldrig upplevt att en av mina lärare skällt på mig. Så, idag var Twisted D så nära att skälla ut oss som han kan vara. Med riktigt namn kallas det rättfärdig kritik. Geez, det som svider värst är ju att han har rätt. Jag har varit borta ganska mycket från hans klassen (personal issues, ja, ni som läser bloggen vet ju) och därmed missat en del. Jag har inte kollat upp vad vi har gjort och därför gör jag inte särskilt bra ifrån mig på den koreografin som vi gör nu. Och skäms för det. Nästa vecka kommer jag vara fan så mycket bättre, det lovar jag!

måndag, november 15, 2010

Spara till en annan dag.

13:42

Det är måndag. Jag fattar inte riktigt att det är måndag. Min kropp har inte hunnit med och är fortfarande inställd på "söndag" - alltså är hela jag seg och trött och hela förmiddagen har jag suttit och varit uttråkad av våran lektion. Sms:at, målat på byxorna, skrivit lite på raptexter och försökt planera min vecka.

Dans idag - hiphop emd Juve och isolation med Twisted T. Det är det jag längtar till ikväll. Det jag inte längtar till är att jag kommer behöva stressa som en tok däremellan för hinna till Lisebergshallen och logga handbollsmatch för RIK-H43. Hejdå, 2 timmars extra träningstid! =/ Sedan stressa tillbaka till Twisted för att hinna tillbaka till isolationklassen 20:30. Meh. Stressa mellan saker är klart en av de saker jag tycker sämst om.

Det jag helst av allt vill göra är att ligga i en soffa och se på film, gärna med någon. No effort at all, tack. Nåja. En annan dag.

söndag, november 14, 2010

Andrenalinenergi och ostkaka.


22:37

Igår åkte jag till Varberg för att gå på maskeradfest... utklädd till SuperMario! Jag var coolast på hela stället. =D Lagom lugn hemmafest, utan alkohol för min del, men det blev läskigt sent/tidigt - klockan hann bli typ 5 innan jag låg nerbäddad i en säng för att sova och inte somnade jag direkt heller.

(nynna SuperMario-melodin från Nintendo)

Så, med alldeles för lite sömn i kroppen har jag genomlevt dagen. Handlat mat med mamma & Stor bror (det är en av mina favoritsysselsättningar - matshopping med mamma på söndagar. :)), förberedd ostkaka till ostkakefikat som gått av stapeln ikväll och runt halv fem stack jag iväg till Twisted för lite extra träning innan Zerjons hiphopklass. Trött, med huvudvärk, men jag körde på rätt bra ändå. Fick break-tisp av Twisted D och sen var det dags för klass. Shit, vad hela kroppen var ovillig och inte ville vara med den första kvarten! Sen, sen lyckades Zerjon sätta på en grym låt och helt plötsligt körde jag järnet resten av klassen + 20 minuters övertid. It's like magic, jag fattar inte riktigt hur det går till. En fet låt och sen är allt dåligt som bortblåst - förvirrade tankar, trötthet, träningsvärk, huvudvärk, opepphet, dåligt humör, osv osv. Kanske bara för stunden, men den stunden är fri och fylld av glädje. :)

Idag är det ostkakans dag och jag tycker det är kul att fira saker (speciellt nu i mörkare tider kan en leta efetr saker att fira, bara för skojs skull!), så jag hade gjort riktig ostkaka och bjudit in till fika. Efter dansen kom Kombo, Gabs, Bus&Bumby samt Lady Hickups på ostkakefika, mys och prat. Awesome avslutning på helgen. Nu, däremot, har andrenalinenergin efter dansen lagt sig och jag ska gå och däcka i min säng.

fredag, november 12, 2010

I med en växel till.

23:32

Om jag var pepp inför Zerjons och Twisted T:s klass i onsdags kväll, så är jag om möjligt ännu mer pepp nu ikväll när jag har två klasser innanför skjortan. Det känns bara så himla rätt.

Jag tänker rätt mycket på vad jag ska göra när det här skolåret är slut. När det är sommar igen och jag inte har någon utbildning att gå tillbaka på eller börja när det blir hösttermin igen. Ja, det är klart att jag ska jobba. Med med vad? Och som det känns nu - med dans. Jag vill dansa själv, jag vill lära andra dansa, jag vill kunna arrangera saker som jag vill ska finans för mig och sprida dansglädjen. Spread the love.

Jag pratade med Twisted T idag efter lektionen och sa det: "Jag tror inte att jag kommer kunna jobba med dans på heltid, det inte är realistisk att tro det." och han sa "Jaså, du tror inte det?" och såg genuint förvånad ut, som om det där om realism och att jag inte skulle kunna det inte var något som ens existerade i hans värld. Hans förvånad min och den meningen ekar kvar i mitt huvud. Jag tycker otroligt mycket om honom för att han sådde det tvivlet, att jag är för snar att ta ner mina drömmar på jorden.

Men, en sak som är klar är att nu, nu när jag går i skolan och får betalt från CSN för att dansa på skoltid - om jag vill, vad jag än vill, måste jag ta vara på den här tiden. Gå in för det, träna och träna, knyta kontakter och helt enkelt ge järnet. Jag ser det tydligt och det blir nog ett jäkla slit. Ett underbart, härligt, svettigt och glädjefyllt slit. Imorgon ska jag ge mig ut på en försiktig löptur för att rehaba min monsterbristning i låret (som mår ganska bra nowadays) och dansa. Min nästa battle är daterad till den 26 november, på KulturATOM. Jamet öppna kl. 18, skulle tro att battlen börjar någon halv/timme efter det. Komsi komsi. ;)

torsdag, november 11, 2010

Goda råd.

08:11

Igår avslutade jag min dag inne stan med att hooka upp med Gabby och göra något så vanligt som att gå och ta en fika. Under ett par timmar hann vi ta oss från känslostadiet jätteglada till urförbannade och tillbaka ett par gånger. Hon löste mina problem innan de ens hunnit uppstå genom några enkla råd:
1. Ibland är det bäst att göra ingenting, lägga locket på och vänta.
2. Fråga inte mer än en person om råd, för då kommer du sluta med tusen olika, självemotsägande råd.
Kloka kvinna. Det mesta blir enklare i hennes sällskap.

Så, idag bestämmer jag mig för att jag är frisk nog att få dansa. Jag har fortfarande inspirationsmätaren upp genom taket sen vi såg "The freshest kids" igår, en film om grunderna i hiphop (även om mest betoning läggs på break) och hade prat med DJ Foolish. Hur jag känner mig inför Zerjons klass idag? Och Twisted T:s klass imorgon? Pepp är bara förnamnet! :)

onsdag, november 10, 2010

I am hiphop.

13:23

I måndags var jag sjuk hema. Igår var det bättre och jag masade mig iväg till skolan och såg på när de andra dansade hela dagen. Kvällen avrundande med skrivstuga med Fröken B som lyfte mig lite extra. Idag har vi DJ Foolish som pratar hiphophistoria. Vi har kollat film "The freshest kids" och jag vill dansa så mycket att det nästan gör fysiskt ont.

Jag vet inte vart jag ska göra av all den här kärleken till hiphopen som jag känner. Jag vet, det låter klyshigt till tusen, men det är så det är. Jag älskar allt. Rap, DJing, breaken och graff. Allt, in i mitt hjärta. Det jag vill är att graffa på väggarna i min lägenhet, skriva rap på alla kollektivtrafikresor jag åker på och dansa flera timmar varje dag. Öva freeze, toprocks, powermoves och hiphop tills jag är så bra jag kan bli. Sova gott på kvällarna. Jag blir lycklig bara av att tänka på det. :)

Nu ska jag återgå till att agera svamp och suga i mig all info jag kan få. Samtidigt ska jag bli frisk, för imorgon är det dans med Zerjon, på fredag är det Twisted T. Där ska jag vara med.

måndag, november 08, 2010

Det hänger ihop.

20:39

Helgen och mat har varit ner och upp. Fredagen var jobbigt. Lördagen var inte i närheten av vad fredagen var. Jag vet inte riktigt varför, men jag känner mig så trygg i På Riktigts sällskap. Det blev, om inte enkelt, så enklare. Idag har jag varit jätteduktig. Hela dagen det där förbannade naggande suget "vill äta äta äta", men inte idag. Jag vill inte att det ska behöva vara en kamp, men när det är det och jag vinner - det är skönt.

Det är massa upp och ner, som sagt. Ibland känns det helt övermäktigt och jag fattar inte hur jag någonsin ska bli frisk. Shit, jag kommer inte ens ihåg när allt bara var "som vanligt" och mat bara var mat och inte tog så mycket plats som det gör nu. Men jag vill. Jag tror inte jag velat något annat så mycket i mitt liv som att faktiskt bli frisk. Det är mycket som känns rörigt. Jag känner mig rörig. Jag var och pratade idag och upplevde igen den där känslan av att saker bara kom ut ur min mun utan att jag egentligen tänkte på vad jag sa. Instinktivt. Jag blir lite förvånad över det jag säger, som att jag tycker något jag inte visste att jag tycker. Och mycket hänger ihop. Förvånansvärt mycket hänger ihop. Det enda leder till det andra som leder till det tredje... a merry-go-round. Utan "merry"-delen. Det ger mig hopp. Om jag börjar gräva i botten och förändra därifrån, så kommer förändringen förhoppningsvis sprida sig till resten av mig också. Och det kommer bli bättre.

Höstlovet är över för den här gången.

18:00

Det är viktigt att lyssna på sin kropp. Imorse upplyste min kropp mig om att: "Du trodde du skulle gå till skolan, men det kan du glömma. Nu ligger du still, drar täcket lite längre upp och somnar om." Det var liksom inte läge att tjafsa emot där. Jag gjorde som min kropp tyckte och sov till kvart över elva.

Så, idag har gått åt till att vara sjukling hemma, med svullen hals och hosta. En lagom effektiv sjukling, om jag får säga det själv - äntligen har jag haft tid att städa mitt rum. Nu känns det faktiskt lite som jag bor där och inte bara är inhyst där. :)

Det blev inte så mycket till lov i veckan, det har varit saker inbokade varje dag. Vilsamt på ett annat sätt än skolveckan, men ändå mycket att göra. Födelsedagsfester två dagar i rad - herregud vad rolig det var! Fredagen med Beyoncétema hemma i farmor&farfars hus och jag kände mig verkligen som en diva, faboulous och fierce till tusen! Fredagen tog inte slut förrän när jag försökte smyga in hemma klockan 7 på morgonen och höll på att DÖ av chock när mamma öppnade dörren för mig - hon kunde inte sova, så vi drack morgon-te och pratade i det sovande huset innan jag gick och la mig. Somnade som en sten.

Lördagen startade om när jag drog till Twisted för en workshop med SugaPop. Jag var så pepp att jag bokstavligen studsade upp och ner på stället. Det blev helt grymt. SugaPop är en del i the foundation i dansvärlden och att ta klass för honom är en upplevelse. Han pratade mycket och jag kände mig som en blomma med vätskebrist - vattna mig! Sluta inte prata! Så mycket som bara går rätt in i hjärtat och stannar där. Han har inte hört det han säger av någon annan, det är hans erfarenheter och han vill dela med det. Han vill förmedla glädjen med att dansa och om jag ska sammanfatta över tre timmars workshop så kan jag göra det med tre ord:
Just feel it.
Så enkelt och så svårt är det.

När jag smet ut från klassen kvart i sju var den fortfarande inte slut, men jag skulle på På Riktigts födelsedagskalas. Som jag sett fram emot det, och jösses, så bra det blev! Inget speciellt egentligen, men varför krångla till saker? God mat, bästa sällskapet, tårta och massa prat. Det är så sällan vi ses mer än en timme åt gången, så att få sitta ner och bara kunna chilla och prata var helt perfekt. :)

Imorgon hoppas jag må bättre, men lär få se i månen efter att dansa i minst ett par dagar till. Jag siktar på torsdag. Det finns dock andra saker imorgon att se fram emot - skrivstuga med Fröken B står på schemat och det kommer bli så fett. :)

onsdag, november 03, 2010

Roligt vecka. Jobbig vecka.

22:14

Jobbig vecka. Rolig vecka. Fullt med loopande tankar i huvudet, men generellt går det bra, även om jag mår lite upp och ner. Det funkar bra att dansa hela dagarna. Mycket nytt, mycket intressant, inser hur långt jag har kvar tills jag är så bra som jag vill, inser att jag faktiskt är jäkligt mycket bättre nu än när terminen börjar. Det är roligt och peppande och gör mig glad och motiverad.

Idag var det dags för prattid igen. Idag var det jobbigt. Det jag tycker är speciellt är att under den tiden, när jag är i det rummet och har min tid, när hon bollar frågor till mig, så ibland svarar jag utan att tänka efter. Det bara hoppar saker ur min mun som jag inte riktigt visste att jag tyckte eller tänkte - jag vet bara hur det känns och det kommer ut i form av ord. Idag kom först känslan, sen kom orden och sen kom känslan igen, med tio gånger värre kraft. Det gjorde ont och jag var ledsen... men det kändes lättare efteråt. Hon sa till mig att "Det här är en tågresa som vi gör tillsammans." Jag behöver inte gå igenom det här ensam. Jag har hjälp på vägen.

tisdag, november 02, 2010

Dansläger!

09:11

Varför ta det lugnt på lovet när en kan be snällt och få vara med på ett dansläger med egentligen åldersgräns på 20 år? :P

Igår - locking, salsa och dancehall/afro
Idag - hiphop, salsa och... modern dans.
I mitt huvud är modern dans lååångt utanför min egen lilla comfort zone. Just därför ser jag fram emot den idag, med skräckblandad förtjusning. :P