fredag, januari 27, 2012

Återfall i vardagen.

22:55

Hemma igen. I och för sig varit hemma i snart en vecka, men inte haft någon riktig ro att sätta mig ner och skriva. Varit för upptagen med att återfalla in i min vardag. Jobb, sova, träna, träffa vänner. Handla och laga mat. Det är lustigt hur något som låter så enahanda kan vara så roligt och tillfredsställande. Jag gillar min vardag. Nej, inte alla dagar, men de allra allra flesta innehåller en massa bra saker jag tycker om. Dagens höjdpunkt var träffa mamma och sen ett gympass på F&S som har öppet hus över helgen. Jag har fortfarande lite för markant träningsvärk i benen från onsdagens benpass för att vilja köra det, men jag rev av ett rejält pass för överkroppen och jag orkade knappt ha armarna lyfta länge nog för att fläta håret efter duschen. Total muskeltrötthet. Ljuvlig känsla!

Katten (Harta) har åkt tillbaka till Malaysia. Det är skit, enkelt uttryckt. Hon vill vara kvar, Stor Bror vill ha henne kvar, mamma&pappa vill ha henne kvar, Lillebror vill ha henne kvar, JAG VILL HA HENNE KVAR, men det jävla Migrationsverket har sista ordet. Nu ska hon vara i Malaysia i tre månader innan hon får komma tillbaka. Jag är ledsen för min egen skull och lite mer ledsen och orolig för Stor Bror. De borde inte vara isär, det är fel. De passar ihop. Han blir ljus och glad och lycklig av henne. Hon är något av det vackraste som finns. The Cat and the Viking. Försöker tänka som mamma sa att det är för att det ska bli bra sen och hoppas att tre månader ska gå ovanligt fort.

Det är förresten äntligen snö ute. Äntligen snö och mindre äntligen Ishalkan Från Helvetet. Jag har inte kunnat springa ute för jag vill inte riskera att dö halkdöden. Mina broddar har gått upp i rök - aningens grinig för detta.

Imorgon - träning, jobb och sen nåt kul på kvällen.
Nu - krypa iväg till sängen och sova.

torsdag, januari 12, 2012

Resfeber is over!

21:49

Nu har jag haft resfeber i två dagar, oroat mig för absolut ingenting i onödan och sitter hemma hos Extrabror. Jag har glömt min kudde och alla mina örhängen ocht rodde att biljetten låg hemma, men den hittade jag i ryggsäcken när jag började leta. Däremot kom jag ihåg mitt EU-sjukkort.

Kontenta - glad, virrig och resfebern har lagt sig det värsta. Kl. 05.00. imorgon bitti drar vi! WOHO! =D

tisdag, januari 10, 2012

Om att inte tänka på vad andra tänker.

15:53

Igår var jag hos finaste Bus och fick en födelsedagsmassage. Det knastrade lite varstans och var alldeles ljuvligt skönt. Jag kände mig ompysslad. Det är en bra känsla, jag skulle till och med säga en nödvändig känsla, vare sig det är en själv som pysslar om sig själv eller någon annan som gör det. Att vara viktig nog att lägga tid på.

Mitt Projekt Självtrygghet har fastnat lite. Den går varken uppåt eller neråt - den sitter på ett ställe där jag är lite ängslig ibland och lite velig i tankesättet. Hittills har jag i alla fall inte gjort något som jag inte själv känt för, bara för att jag tror att någon annan förväntar sig det, och det är definitivt bra. Eller vänta, jag kanske ljuger nu. Jag kom precis på att jag har börja sjunga högt då och då och mima med i musiktexterna när jag springer, och det gjorde jag inte förut. "Hur skulle det se ut?" tänkte jag förut när jag sprang förbi/mötte folk och nu tänker jag bara: "Om ni inte har något bättre att roa er med... THEY CALL ME LITTLE LOVE CHILD, WITH A THORN IN MY SIDE, YOU SHOULDN'T BEEN TALKING TO MEEE-EEE!" En vacker dag kanske jag inte ens tänker på andra, utan bara sjunger.

Jag och Extrabror (och två till av hans vänner) kommer sätta oss på en buss på fredag och sen blir det snowboard- och längdskidåkning i Val Thorens i en vecka för hela slanten! Jag som aldrig varit utanför de svenska fjällen med en bräda på fötterna är ruskigt förväntansfull och kan inte riktigt ta in att det är nu, snart, om TVÅ DAGAR som resan början (för först måste jag till Jönköping).

Som alltid när jag ska vara borta hemifrån ett tag så tänker jag "...men maten då?!" Det är en stressfaktor för mig att inte veta vad eller när jag kan eller ska äta nästa gång. Det är inte lika svårt hemma - mitt kök är mitt kök och där finns saker som jag tycker om - men borta och utomlands är det kinkigare. Min matfilosofi är att jag vill ta hand om min kropp och ge den bra och fin mat så den blir glad. Alltså är en bensinstation vid en vägren på Autobahn en situation där jag lätt blir lite orolig. Jag litar inte heller på franska fjällaffärers utbud helt och fullt. Jag kommer ta med mig mat. Dels för plånboken och dels för min sinnesro. Jag har redan hunnit tänka: "Undrar om de andra tycker jag är knäpp som tar med mig mat istället för att köpa där?". Sen fortsatte jag den tankegången med "...men det är inte de som ska äta den, så det får väl bli deras problem i så fall." Ha. 

måndag, januari 09, 2012

Fortsättningar.

13:57

Med allt vad det innebär av nyår och nystarter i alla möjliga former, så tycker jag om insikten jag fick i somras om att jag inte börjar om från noll. Ett tag kändes det som jag var Sisyfos och bara började om och om och om igen. Det stal mycket av min energi, tills jag kom på att det jag har lärt mig, det har jag lärt mig - så jag har alltid kommit en liten bit längre än förut.

Det är så det känns. Att börja om på nytt och börja om från noll är för mig inte samma sak - börja om på nytt kan vara att bara flytta sig två steg åt något håll och sen fortsätta, med de nya förutsättningar och kunskaper som en har nu.

Förra veckan var ganska tung - jag mådde väldigt energilöst på det där sättet när jag inte klarar av att saker och ting går emot mig och blir gråtfärdig för minsta lilla. Det var några hängiga dagar där jag haft huvudvärk, sovit lite mer än vanligt och inte tränat på ett par dagar. Bara det var svårt, det är inte helt lätt att acceptera att kroppen inte orkar - för jag brukar ju orka. Det blev en väldigt lugn joggingrunda på fredagen, med mjölksyra till och med i de små uppförbackarna. På lördagen var kroppen pigg och glad igen, så jag rev av ett mestadels överkroppspass på ett gym. Sen nästan studsade jag till Föräldrarhemmet och preppade födelsedagskalas hela dagen med mamma.

Helgen har varit mycket matlagning, mycket mat och födelsedagskalas med släkt, familj och bästa vännerna. Finkläder och mycket skratt. Ölrepubliken, bekräftelse och en ljuvligt långsam, sömnig söndag. En kvällsmörk löptur i urfula kläder där benen orkade mer än mina gymtrötta höfter gjorde. Jag kunde inte springa inte så länge som jag ville, men det var kul så länge det var. Sen åka på café med Stor Bror och Harta, mysa och prata. Hon ska åka tillbaka till Malasiya för att fixa med visum och måste vara borta i tre månader. Jag åker till utomlandsfjällen på torsdag och sa hejdå igår - fy fan jag saknar henne redan.

Imorgon ska jag leka med Lady Hiccups på gym - vi ska gå igenom tusen och åter tusen (OK, inte alla första gången) roliga övningar med skivstång och fria vikter. Både två är superpepp och det kommer bli så roligt! Träningen är roligt nu. Om det är något som måste vara roligt så är det träningen - hur ska en annars få energi till att göra den? Det ger så mycket. Jag har inga nyårslöften annat än att låta bli att sätta mål. Hejsan kravlösa 2012 utan saker att uppnå. Det är skitläskigt, men jag tror att prestationsfascisten inom mig skulle lära sig väldigt mycket av att inte ständigt sträva efter förbättring.
Hör här - jag tror, att om en gör dem saker som en tycker om, bara för själva nöjet att göra dem, så kommer en vilja göra det mera, för att det är roligt. Och saker som en gör mycket, är det fullt möjligt att en blir bättre på. Om inte, så har en i alla fall kul och det är det viktiga.

Jag har fått hålla i mig för allt vad jag är värd för att inte boka mig över öronen med danskurser den här terminen. Jag vill, åh, det är så många olika stilar jag vill köra - men de finns kvar. Allt finns kvar, faktiskt. Så jag börjar med mina älskade isolationsklasser och vougeing och hoppas att energin växer istället för att ta slut den här terminen.

söndag, januari 08, 2012

Nystart.

15:50

Det har hänt massa grejer. Ett fantastiskt nyårsfirande - jag inledde 2012 full och glad hemma hos Gabs och senare på dagen hemma bakfull och trött, men fortfarande glad. Sen städade jag hela lägenheten från golv till tak, dammsög och torkade golv och rensade i skåp och lådor. Från kvart i fyra till halv elva på kvällen städade jag! Jag vet inte riktigt vad som hände med mig där, men konstaterar att jag kanske borde ha baksmälla oftare? Jag slängde så mycket grejer. Utrensning. Fy fan vad skönt det var, rent utsagt! Det är något med nya år och nystart som gör mig väldigt osentimental och benägen att kasta bort saker som känns betungande. Det bästa (eller värsta, beroende på hur en ser det) var att när jag gick till sophuset med 5-6 proppfulla kassar, insåg jag att om någon frågade vad jag hade rensat ut och slängt - så vet jag inte. Massa, massa bös. Massa papper och några trasiga väskor och... och... jag vet inte. Läskigt att kunna kasta så mycket och inte riktigt veta vad... men också ett tecken på hur mycket jag behövt det, egentligen. Det hade varit fint att fortsätta rensa ut. Jag tycker om tanken på att inte ha så mycket prylar.

Sen fyllde jag och Stor Bror år. Halvvägs till 50 - hur gick det till? Hur blev jag 25 år? Jag hade födelsedagsfika hemma i lägenheten, bjöd på kakor och knäckebröd och hade besök av alla mina bästa vänner och familjen. Jag var så nöjd och glad. Av mamma och pappa fick jag att ommålning av mina köksluckor och det kommer bli sååå bra. Bort med det sjukhusgula, in med gammalvitt och grönt. Mmmm. :)

Också det blir en form av nystart. Köket är den enda delen i lägenheten som inte är omgjord och även den delen som jag verkligen, verkligen fortfarande vill ändra på. OK, och badrummet, men det är bara piff som behövs där och inget byggande.

Inte så mycket starta om som fortsätta.