Om att inte tänka på vad andra tänker.

15:53

Igår var jag hos finaste Bus och fick en födelsedagsmassage. Det knastrade lite varstans och var alldeles ljuvligt skönt. Jag kände mig ompysslad. Det är en bra känsla, jag skulle till och med säga en nödvändig känsla, vare sig det är en själv som pysslar om sig själv eller någon annan som gör det. Att vara viktig nog att lägga tid på.

Mitt Projekt Självtrygghet har fastnat lite. Den går varken uppåt eller neråt - den sitter på ett ställe där jag är lite ängslig ibland och lite velig i tankesättet. Hittills har jag i alla fall inte gjort något som jag inte själv känt för, bara för att jag tror att någon annan förväntar sig det, och det är definitivt bra. Eller vänta, jag kanske ljuger nu. Jag kom precis på att jag har börja sjunga högt då och då och mima med i musiktexterna när jag springer, och det gjorde jag inte förut. "Hur skulle det se ut?" tänkte jag förut när jag sprang förbi/mötte folk och nu tänker jag bara: "Om ni inte har något bättre att roa er med... THEY CALL ME LITTLE LOVE CHILD, WITH A THORN IN MY SIDE, YOU SHOULDN'T BEEN TALKING TO MEEE-EEE!" En vacker dag kanske jag inte ens tänker på andra, utan bara sjunger.

Jag och Extrabror (och två till av hans vänner) kommer sätta oss på en buss på fredag och sen blir det snowboard- och längdskidåkning i Val Thorens i en vecka för hela slanten! Jag som aldrig varit utanför de svenska fjällen med en bräda på fötterna är ruskigt förväntansfull och kan inte riktigt ta in att det är nu, snart, om TVÅ DAGAR som resan början (för först måste jag till Jönköping).

Som alltid när jag ska vara borta hemifrån ett tag så tänker jag "...men maten då?!" Det är en stressfaktor för mig att inte veta vad eller när jag kan eller ska äta nästa gång. Det är inte lika svårt hemma - mitt kök är mitt kök och där finns saker som jag tycker om - men borta och utomlands är det kinkigare. Min matfilosofi är att jag vill ta hand om min kropp och ge den bra och fin mat så den blir glad. Alltså är en bensinstation vid en vägren på Autobahn en situation där jag lätt blir lite orolig. Jag litar inte heller på franska fjällaffärers utbud helt och fullt. Jag kommer ta med mig mat. Dels för plånboken och dels för min sinnesro. Jag har redan hunnit tänka: "Undrar om de andra tycker jag är knäpp som tar med mig mat istället för att köpa där?". Sen fortsatte jag den tankegången med "...men det är inte de som ska äta den, så det får väl bli deras problem i så fall." Ha.