torsdag, september 29, 2011

En bra anledning att vara stolt.

10:49

Ingen kan göra en kopp med Earl Grey-te med honung så god som farfar. Jag vet inte riktigt vad han gör, men misstänker att det är en stor dos kärlek inblandad.

Den här veckan är jag ruskigt stolt över mig själv. Jag har jobbat, åkt och dansat, kommit hem typ halv tio-tio på kvällen, fixat frukost och lunch för nästa dag och sen gått och lagt mig. Lägenheten har successivt blivit stökigare och stökigare. Jag har disk i diskhon från i måndags. Jag borde diska, dammsuga, tvätta, vika tvätt och handla - men, handen på hjärtat, inget av det där är det någon panik med. Jag har helt enkelt bestämt mig för att tänka som Alfons Åbergs pappa - var sak har sin tid.

Så istället för att bli stressad av allt som ligger och väntar på att bli gjort har min lediga tid gått åt till att springa, dansa och handla ett par jeans - och dessutom har jag haft kul och njutit av det, eftersom jag sluppit jag-borde-göra-något-annat-nödvändigare-känslan. Jag åkte trött och seg till KulturATOM för onsdagsjam igår och kom hem svettig, ännu tröttare, men betydligt gladare. Sömnen har också varit bättre - jag somnar fortare och vaknar nyfiken på dagen som kommer.

Ikväll är det äntligen tid för lite lägenhetspyssel - efter att jag har sprungit runt Safjället med finaste Lady Hickups. Jag har levt lustfyllt den här veckan. Det är en bra anledning att vara stolt.

tisdag, september 27, 2011

Skriva lite strunt.

18:44

Det känns som det har hänt hur mycket som helst och att jag har tusen saker att skriva om. Den mest överhängande känslan just nu är helt enkelt trötthet. Någonstans under den finns det en lust att ställa mig i min hall och träna vogueing - jag ska. Snart. Först ska jag sitta här och skriva lite strunt.

Min förra vecka var uppstressad, omtumlande och i slutändan väldigt bra. Jag var i Staden Ingen Behövde, bakade pizza, kanelbullar och finhängde. På fredagen åkte Harta, Stor Bror och jag till Sommarstället och sammanstrålade med familj och släkt. Jag åt för mycket ostkaka och fick sockerchock och ont i huvudet. Det var två kvällar med magiskt stjärnklar himmel och en natt med 12 timmars sömn. Vi lyfte upp bryggan och jag begav mig rätt ut i skogen för att andas lite och kom tillbaka lugn, svettig och med väldigt mycket svamp.

Jag har börjat läsa "Matrevolutionen" och det är intressant. Konstaterar att jag verkligen inte tycker om att få huvudvärk efter att äta socker och funderar på hur jag ska göra i jul med mat. Sparkade mentalt ut mig på en löprunda efter jobbet idag och det var skönt och roligt. Röra på mig, så väl jag behöver det, både psykiskt och fysiskt och på alla möjliga sätt. Harta visade mig ett par yogaövningar för höfterna och jag vill sjunga lite halleluja varje gång jag har gjort dem - den låsta känslan som jag brukar ha i höfterna håller långsamt på att släppa. Det är FÖR JÄVLA SKÖNT!

Jag är lite kär i Budjis musik, i den mjuka, småkyliga höstluften som är ute på mornarna och himmelen med vit-rosa dismoln. Jag önskar jag hade mer tid för dans nu än jag har.

fredag, september 23, 2011

Kanelbulluppmuntran.

14:54

Idag är på humör att spinna som en katt mest hela tiden. Fortfarande inte sovit så himla bra (Stor Brors soffa är preciis så kort att jag inte kan att sträcka ut mig helt), men minus stress så är jag ändå tillräckligt utvilad. Morgonen började med en löptur runt den enda rundan jag känner till här - jag har hittills inte vågat ge mig ut på äventyr och utforska mer, jag är rädd att springa vilse. Det har inte blivit några bra tillfälle till att hitta en ny runda, så jag kör på den jag kan. Det blåste banne mig mer idag än igår och var riktigt kallt stundtals. Jag ångrar att jag lämnade löparjackan och handskarna hemma. Det gick bra ändå, även om det var motigt med både uppförsbacke och motvind ett tag.

Jag tycker om att pyssla om. Det går ut över Stor Bror och Harta i första hand och sen spiller det över på dem i deras närhet. Jag hade kanelbullemorgon och det är jättekul att ta med ätbara saker till Stor Brors jobb, för alla blir superglada och överraskade. Alltid kul att bli uppskattad och att kunna kanelbulleuppmuntra Coffee Stain Studios fredag.

Det är inte så mycket mer än det närmaste som flyter genom huvudet nu. Jag behöver en ny matberedare, ett par nya vinterskor och en löparjacka. Jag behöver ett nytt jobb. Skriva och dansa är det jag vill göra mest hela tiden... och plocka svamp på Sommarstället med Harta i helgen och åka till Staden Ingen Behövde ofta för finhäng. Idag är jag tillfreds och glad och fast besluten att inte bli vare sig stressad eller irriterad om det tar oss lång tid att komma från jobbet.

torsdag, september 22, 2011

Bumps in the road.

15:16

Jag är mer eller mindre allergisk mot när mitt schema går i ett-ett-i ett. Det finns få saker som stressar mig så mycket om att veta att jag har i princip varje klockslag planerat för de kommande dagarna/veckan. Vi är alla olika och vissa tycker det är tryggt och bra när det är så - i slutändan blir jag vrålstressad trots att jag gör allt jag kan för att chilla ner. Jag ser det lite som ett domino och om någon bricka tas bort eller det blir knas på något sätt, så pajar hela grejen och det blir kaos. Det är ett ganska dåligt tänk och sätter sig främst på sömnen, eftersom jag inte kan somna när jag ligger och försöker planera och komma ihåg allt jag behöver göra nästkommande dag.

... vilket ledde till att jag var vrålstressad när jag och MASSA packning klev på tåget till Staden Ingen Behövde i den regniga onsdagsförmiddagen. Jag kurade ihop mig i sätet, drog jackan över mig och började Operation Varva Ner. Jag satte mig helt enkelt och stirrade ut genom fönstret ett tag och när det blev tråkigt läste jag. Min favorit-stirra-ut-genom-fönstret-sträcka är när tåget kommit en bit ut från de mer bebodda delarna och åker ett tag mellan två sjöar - det spelar ingen roll om det är solsken eller regnoväder, det är ruskigt vackert ändå. Och så andades jag. La händerna på magen och tänkte "Iiiiiin.... uuuuuut" tills axlarna började åka neråt. Sen var jag framme och hängde hos alla coola CoffeeStainStudio-människor innan jag, Harta och Stor Bror drog hem och gjorde kantarellpizza med chiliost och kollade på film.

Jag sov väldigt oroligt, drömmande konstiga drömmar och vaknade ofta, på helt fel sida dessutom. Jag försökte att springa bort det, men det funkade inte riktigt. Tur för mig är det så mycket bra människor på Stor Brors jobb att allt är bra igen nu. Det blåser som attans och jag och Harta ska försöka sneak:a åt oss ett hörn på en dansskola så vi kan dansa. Ikväll står ytterligare en pizzakväll (vad kan jag säga, jag är en epic pizzamaker!) och baka kanelbullar på agendan. Lugn och ro, kärlek och en bättre natt. Yepp.

tisdag, september 20, 2011

Off/On track.

16:14

Jag har känt mig lite ur fas några dagar. Inte mycket, bara en liten hint. Lite tung, lite uppblåst, lite mer grubblande än vanligt. Istället för att leka struts och bara tycka "FAAAAN VAD JOBBIGT!", gjorde jag en liten felsökning och backade lite - när började det och kunde jag hitta några triggers?

Det var ganska enkelt. Jag var i Föräldrarhemmet i torsdags, åt revbensspjäll och somnade alldeles för sent. Revbenspjäll är min weakness här i livet - jag äter sällan kött nuförtiden och om det är något är det oftast fisk eller revbenspjäll. För mig är det ingen big deal att äta kött då och då, men det blir en helt annan mättnadskänsla än när jag äter vego. Den är tyngre och eftersom jag äter kött så sällan dessutom och älskar revbenspjäll, har jag svårare för att hitta det där jämnviktsläget där jag känner och agerar på "Nu är jag nöjd, jag behöver inte äta mer."

En annan helt whack grej? Jag var mätt, men fortfarande jättesugen på att äta. På godis, dessutom. Det kändes som att kroppen liksom inte hade fått i sig all näring den behövde och därför tyckte jag skulle äta mer. Det fuckade upp bra mycket, för den känslan är jag rädd för.

Jag har jobbat för att komma tillbaka från den känslan, för att inte vara elak mot mig själv och ångra mig. Inte låta den måltiden leva kvar och tänka "Tänk om jag inte hade..." för det ger mig ingenting förutom dåligt samvete, och det har jag haft nog av, tack så mycket. Det är svårt, speciellt de dagarna när jag inte riktigt trivs i min kropp. Så kom lördagen, där jag missade nattbussen och började gå hemåt kvar över två på natten. Vi känner alla till att fylleäta - en kommer hem tre på natten och bara MÅSTE ha en macka/hamburgare/pommes frites/chips/whatever. Jag började tänka på vad jag skulle äta när jag kom hem när jag passerade Järntorget (och då var jag inte ens full). Samtidigt hade jag en röst i mitt huvud som försökte påpeka: "...fast enda anledningen till att du vill äta är att du är hungrig för att klockan är 3 på natten." Någonstans vid Södermalmsbacken insåg jag att jag skulle må mycket bättre när jag vaknade om jag inte åt en macka när jag kom hem. Och det handlar inte kalorier eller att inte tillåta mig att äta fast jag är hungrig - det handlar om att bryta en ovana för att jag vet att den ger mig taskiga vibbar.

Så, jag kom hem halv fyra, drack en kopp varmt te och sov. Söndagen var OK och sen dess har det blivit lite bättre dag för dag. Snart är jag helt on track igen. :)

måndag, september 19, 2011

Ser framåt, ser fram emot.

12:32

I lördags avslutade jag jobbet, stoppade i Föräldrarhemmet, lämnade av 2 (!) datorer, åkte hem och kurade ihop mig i soffan med en kudde tryckt mot bröstkorgen och en fleecefilt virad runt mig. Jäklar vad trött och ynklig jag kände mig. En halvtimmes slumrande senare var jag varm, sömnig och kände att om jag nu inte är vrålpepp och partysugen, so be it. Jag tog det lugnt istället för att hypa. En öl inne på Jazzhuset, en stol, penna och blocket i handen. Kanske inte så som det brukar vara ute på krogen, men jag är inte så bortskämd med skrivinspiration att jag struntar i den när den kommer.

Jag blev pepp sen. Grym releasefest. BÄST releasefest! Det är lätt den bästa konserten jag varit på - Fröken och Meldeah var på topp, så fina och energin gick nästan att ta på. Det var party, sjunga med och dansadansadansa från första till sista låten. Gåshud så många gånger under spelningen. Mjuk, kattig, smeksam soul mot hårdare, ibland smattrande snabb, rap. DE ÄR FANTASTISKA. Efteråt fick jag en lååång kram av Fröken och hon såg mig rätt i ögonen och sa sådär innerligt som bara hon kan: "Tack, tack så mycket för att du kom." Jag kunde bara le till svar. Sen missade jag min nattbuss och fick en ofrivillig kall och lång promenad hemåt innan bussen kom de sista två hållplatserna. Inte ens det kunde sabba kvällen. Två dagar senare pulserar fortfarande lusten och viljan att skriva, rappa, spela in och göra egen musik i mig.

Igår pysslade jag i köket, handlade och vogue:ade - alltid lika FAB! Kommer troligtvis att missa nästa helg, så jag bad om och fick homework av Gamble. Han sa att jag skulle öva på att göra större och tydligare rörelser med armarna - jag har en tendens att fastna inpå kroppen och jag dog lite. Det har förföljt mig genom hela min danstid, att jag inte riktigt vågar ta ut mina rörelser, göra det STORT. Saken är att jag har nog aldrig gjort så stort som när jag vogue:ar. Bara det är en förbättring och vet ni vad? Det kommer bli ännu bättre. Ge mig en vecka till så ska jag knäcka koden för min gång och större rörelser på det... och lite mer floor work. Hey, märks det att jag är pepp? :)

Finaste helgavslutningen igår med pizzamiddag med Gabs och innerligt vänskapspratande en timme för länge. Idag vaknade jag fortfarande trött efter lördagens fest och hade helst sovit en timme till. Jag är lite tystare än jag brukar vara och lite mer lättirriterad. Känslan är att måndag och tisdag kommer gå ruskigt fort och på onsdag drar jag till Staden Som Ingen Behövde för finhäng, dans och avkoppling. Mycket att se fram emot den här veckan!

lördag, september 17, 2011

Ner och upp igen.

15:34

Jag sitter på ytterligare ett jobb och är aningens (väldigt) bitter. Så mycket för ledig helg. Mitt solskenshumör droppade ner i skorna och det värsta är att det liksom inte finns någon att skylla på - det är bara sketna omständigheter och ingen ansvarig som det finns att skrika åt.

Men fan.
FanfanFAN vad jag inte alls har lust med det här. Och det är så synd, för i vanliga fall hade jag tyckt om att jobba där jag är idag - alla är så himla snälla och trevliga och bra.

Okej. Okej, nu är det bra igen, jag behövde bara spy lite galla. Göra ett kick ass-jobb, hem, sova och så lite choklad på det, sen ska jag vara back on track. Tänk releasefest. Silversystrar. Positiv energi! Woop woop!

fredag, september 16, 2011

En lång fredag.

22:32

Helg.
Nu är det officiellt helghelghelg!

Hela den här dagen har gått i ett. Eftersom jag skulle jobba ikväll, så passade jag på att utnyttja en av mina jobbförmåner och stack ut på en löptur strax efter klockan 14. Solen sken och det var ljuvligt höstkrisp i luften och jag kände i hela kroppen där jag satt framför dator - jag måste ut. Jag måste ut och röra på mig, bli muskeltrött, känna att kroppen har arbetat om jag ska jobba ikväll också. Sagt och gjort - lånade farfars löparskor, en t-shirt och så ut i solskenet och upp på Safjället. Precis när jag vek in under trädkronorna var det som en våg av härligt höstig skogsdoft slog emot mig och det kändes nästan som att dricka luften. Lite magiskt.

Benen fick gå lite i det tempot som de ville - jag var bra trött sista biten hem. Sen dusch, ombyte och in till stan för att träffa Fröken och köpa linne till imorgon. Imorgon, när bästa Silversystrar har releasefest för sin skiva "Mellan rim och rådlöshet" på Jazzhuset och jag är där och har peppat för det sen jag fick reda på att de skulle släppa... det vill säga sen innan sommaren. Den som väntar på något gott, eller hur? ;P Åh, det var fint att se henne igen!

Efter att vi hookat upp, en snabbis in på mataffären och sen iväg på jobb. RIK-Alingsås i Lisebergshallen och jag kände mig bra ringrostig, men är Chefen nöjd är jag nöjd. Han var nöjd. Hemskjutsad av farfar och efter lite pyssel i köket kvällsmat och jag börjar varva ner och märka av hur trött jag är. Typ toktrött. Hej sängen, jag har längtat efter dig!

Lite knepig torsdag.

00:13

Harta och Stor Bror var här en snabb sväng för att ordna med hennes uppehållstillstånd - nu får hon stanna här till och med i januari och är: "not an illegal alien no more!" Hurra för det! :)

Den här torsdagen känns som den har varit lite knepig. Jag kan inte riktigt säga varför, jag har bara haft en oförklarligt nervös och orolig känsla i magen flera gånger idag. Det kan vara morgondagens statistikpremiär som spökar, eller fjärilar som inte vill lägga av, eller bara nåt annat. Jag vet inte.

Jag behöver inte jobba på söndag. Jag har dåligt samvete för att det känns som jag sviker och att jag borde jobba, men mest av allt har jag dåligt samvete för att jag är så glad och tacksam över att slippa åka dit. Jag känner mig hemsk och var tvungen att skicka ett sms till Gabs där jag bad henne: "Säg att jag inte är en dålig människa!" Det tyckte hon inte, hon tyckte det var bra gjort och att jag skulle ägna helgen åt att vila upp mig, för snart skulle jag få bära tusen flyttlådor åt henne och Smörgåsen.^^ Under kvällningen har det dåliga samvetet börjar vittra bort lite och jag njuter nästan ohämmat av tanken på en helt tom, lång, ledig söndag där jag kan sova ut på morgonen och dessutom har en freakin' awesome vogueingklass att se fram emot på eftermiddagen.

Apropå dans tränade jag på Twisted idag. Det kändes som det gick uselt. Jag fastnade i tre steg och kom liksom inte ur min lilla safetybox. Sen blev jag förbannad och försökte flippa ur lite grann de sista låtarna - det gick sådär, men i alla fall inte sämre. Om något kändes positivt så var det i alla fall att jag lättare hittar till min inre diva när jag kör vogueing. Yes, jag har ett alter ego. Yes, hon har ett namn. Jag börjar ta min mer FAB sida på allvar. Det här är så utvecklande och häftigt att jag vill hoppa upp och ner ibland. Hoppas på att hinna träna lite imorgon också, men det är tajt med tiden. =/

Apropå att lägga pengar på sig själv försökte jag beställa makeup från Everyday Minerals, men det fuckade upp sig totalt när jag skulle berätta vart de skulle skeppa min order. SUCK, när jag för en gångs skull får tummen ur. Hoppas på att kundtjänsten är hjälpsam och bra.

Vad gör jag uppe nu?
Jag kommer hata mig själv imorgon för att jag inte gått och lagt mig i tid.
G'night.

onsdag, september 14, 2011

Spinnande katt/ångestvibbar.

11:15

Tre dagar i rad med träning.
Söndag - löpning och dans.
Måndag - dans, dans och dans.
Tisdag - dans och dans.
... och innan det en förkyld och lugn promenad-vecka.
Hey, gissa hur min kropp och muskler mår nu?

... alldeles, alldeles underbart. Jotack, visst är jag stel och har träningsvärk på alla (o)möjliga ställen (gå-i-högklackat-musklerna är ganska sällan använda...), men jag gör det jag älskar, för att jag vill det. Det känns som jag har en spinnande, belåten katt i magen. Jag har så mycket energi nuförtiden - det är tusen ljusår ifrån den trötta, slitna, ledsna känslan jag hade i kroppen förra hösten.

Annars har jag lovat bort mig på jobb i helgen som jag lite stegvis insett att jag verkligen inte vill göra. Inte så mycket själva jobbet, det hade varit OK om det bara hade varit hemma... men jag vill verkligen inte spendera halva min söndag på ett tåg och komma hem apsent och sen är det måndag och ny jobbvecka igen. Jag försöker (mer eller mindre desperat) att lirka mig ur det här. Hade en elak och arg klump i magen igår när jag åkte till dansen och möttes av en tom sal 10 minuter innan klassen skulle börja - så jag kopplade in mp3:n och aggrodansade till Busta Rhymes. Det och klass med Groovy, så kändes det lite bättre. Sen ångestringde jag Gabs, fick oförtjänt sympati och pepp och uppdatering om varandras liv. Tur att jag har världens bästa vänner. <3

Frågan som dyker upp i mitt huvud är "Arbetsmoral?". Hur långt sträcker en sig om en har lovat att utföra något? Anledningen till jag försöker med alla medel jag kan att slippa söndagen är inte så mycket att jag inte vill jobba, utan att jag känner att hela kroppen skriker i protest och skickar ångestvibbar. Jag tror inte jag kommer må bra om jag gör det ändå - sen kan det givetvis diskuteras om det är en självuppfyllande profetia att tänka så.

Idag blir det varken dans eller löpning - vilodag på schemat och det enda jag vill göra är att ta en promenad till och ha en stretchstund för mina ömma muskler. Det blåser halvstorm ute och jag ber en stilla bön till vad som nu har makt över vädret att Lady Hickups och jag ska slippa blåsa bort på vårt intervallpass imorgon.

Nu - åter till jobbet!

måndag, september 12, 2011

Diamonds are a girls best friend.

09:49

Vougeing.
I tell you, vougeing.

De gångerna när en känner hur en långsamt men säkert kryper fram ur sitt skal, det är sjukt häftigt. Jag har tagit två vougingklasser hittills och har redan en total känsla av "WOW!". Det är obekvämt, jobbigt utmanande och alldeles alldeles underbart. Under de klasserna har jag plockat fram en sida hos mig som sällan kommer fram i vardagen - den kaxiga, självsäkra, the fierce and sassy one. Många gånger blir jag irriterad på mig själv under dansklasserna, för att jag fokuserar så mycket på vad andra gör. Det är ju mig själv jag ska jämföra mig med! Men inte igår. Igår hade jag fokus på mig själv 70% av tiden, 29% av tiden på Gamble och slängde en ynka 1%:s ögonkast runt då och då för att jag var nyfiken på hur andra gjorde. Wow igen.

Jag skulle behöva en långsam morgon utan tider att passa. En dra-sig-i-sängen-morgon och sen ha någon som droppade in på scones/pannkaksfrukost, mys och prat. Igår tyckte Harta "You should come here in the middle of the week sometime!" och det tycker jag med. Det är för lite tid för både happenings och häng när det är helg - bara det ena hinns med. De lovade att säga åt mig om jag kommer dit för ofta, så nu kan jag släppa den tanken.

Jag har en massa tråkiga, dyra saker på min borde-köpa-lista. Efter att huden runt mina ögon pajade ihop fullständigt efter 2 kvällar med smink förra veckan, fick jag det upptryckt in my face att jag borde köpa nytt smink. Snällt, hudvänligt smink istället för halvbilligt, det-här-får-duga-smink. Jag ska bara... ekonomi. Just det ja.

Det är lite knepigt, det där med "Borde-för-det-är-bra-för-mig-men-har-inte-råd"-resonemanget. Faktum är att jag faktiskt inte behöver smink. Men, eftersom jag så sällan använder det, så känns det verkligen värt det när jag väl gör det. Frågan är - är det så mycket värt det att jag är beredd att betala med tillfälligt förstöra huden runt mina ögon för att se lite extra fab ut en kväll? När jag skriver det sådär så känns det ju självklart att ett par extra hundralappar för smink som inte dödar mitt ansikte är ett lågt pris att betala. Det kanske känns långsökt, men jag tycker det är enkelt att dra paralleller till hur många tänker om mat och matpriser idag. Mat som blivit framställd billigt för att ge så mycket vinst som möjligt eller mat som fått växa och gro i sin egen takt, utan att hetsas och sprejas med massa konstiga saker? Som sagt - skrivet sådär är det inte så svårt, men i matbutiken är det annat. När det gäller pengar, så blir det annat. Men, vem är värd att lägga pengar på om inte dig själv? Vad ska du med pengar till om du inte använder dem?

Självklart är det jättebra att ha en buffert att ta till när något blir kaos, men att snåla in på typ allt bara för att jaga det billigaste hela tiden - vad är poängen med det? jag är stört imponerad av Gabs och Smörgåsen som bygger om hus och tar lån för att kunna göra det så fint som de vill ha det. När de flyttar in där (och det är snart, tjohoo!) så kommer de kunna titta på sitt hus och tänka: "Vad fint hus jag bor i, det blev som jag ville!" istället för "Jag önskade vi hade valt annan tapet/matta/soffa/kök/fåtöljer, men den här var i alla fall billig." Det här är inget försvarstal för att kunna köpa ett par skor jag inte har råd med, utan bara en liten påminnelse (till dig och mig) att inte spara in på dig själv in absurdum.


Hmm. Jag tror jag urartade lite där.
Aaanyways. Det är måndag. Ny vecka, nya dansklass, nya löparturer och mer jobb. På fredag är det skarpt statistikläge för mig i Lisebergshallen när RIK möter Alingsås. Den första matchen på säsongen är en TV-sändning, till på köpet. Lite nervös och mycket pepp!

söndag, september 11, 2011

Halv helg.

13:38

På sätt och vis har jag bara fått en halv helg - jag och farfar åkte till viktigt lördagsmöte för att visa det nya statistikprogrammet som pappa jobbar arslet av med att hinna få färdigt. Så istället för att sova så länge jag ville på lördagsmorgonen väckte klockan mig nio och jag konstaterade att jag verkligen inte tycker om att ha "måsten" att göra på helgerna. Shit happens. Tur att det inte är varje helg (när jag skrev de orden inser jag att jag har/kommer ha jobbat minst en helgdag de senaste två och kommande helgen. Geez.). Jag önskar att det hade gått lika smidigt som förra helgen, men det hoppade upp en fet bugg mitt i allting och jag är inte teknikern, jag är den som sköter programmet praktiskt. Stressnivån flög i taket och jag började kallsvettas... men det gick bra ändå. Mycket frågor, men det kommer bli bra.

Jag har en favorit i repris och sitter i Stor Brors lägenhet en söndagsförmiddag igen och bara mår bra. Efter mötet hoppade jag på första bästa tåg till Staden Ingen Behövde och tanken var väl att vi skulle ut och göra stan osäker, men det slutade med sushi, lyxshake från Max och "Yrrol" i soffan. Awesomeness.

Jag vaknade på riktigt vid 11, drog på mig löparkläder och skor och började dagen med en runners high-löptur. Runt 3-tiden drar jag mig hem igen för en efterlängtad vougeingklass och en fortsatt chill söndag. Woop woop. :)

fredag, september 09, 2011

Slutfläng för idag.

23:20

Jag tillhör skaran av människor som blir mer eller mindre knäpp om jag inte får röra på mig regelbundet. En gång när jag fortfarande spelade handboll och hade en överbelastningsskada i höften fick jag totalt träningsförbud i en vecka. Efter att veckan hade gått och jag fick träna, ringde jag glädjestrålande till mamma och utbrast: "NU har jag tränat!" och mamma suckade, från djupet av tårna: "Åh, tack gode gud!" Jag blir Bitchen Från Helvetet när jag måste sitta still.

Så jag går till jobbet (farm&farfs hus) varje dag. Nästan varje morgon tycker de jag är duktig som går. De tycker jag är duktig som springer och har mig också. Men det är det jag måste göra för att hålla mig vid mina sinnens fulla bruk när jag spenderar typ 8 timmar framför en dator varje dag. Det kliar i benen och spritter i kroppen. Idag är jag frisk nog för att springa igen. Hej Safjället! Löptur efter jobbet, en lite lugn halvtimme som mjukstart. Hallelujamoment.

Samhällsgeneraliserande - det är duktigt att göra sånt som en inte behöver, men borde, typ träna. Men det finns andra saker jag behöver bli duktig på, för att ta hand om mig själv. Så, ikväll har jag varit duktig och bara varit hemma. Gjort skoj saker. Jag fick en impuls att åka hem till Föräldrarhemmet, men en liten röst inom mig sa: "MEN SLUTA FLÄNG OMKRING HELA TIDEN!", så jag gick hem och hade en dejt med mitt badkar istället. Läste ut en bok. Stökade ner i köket med ett nytt recept. Kopplade in hörlurarna, drog på ett beat och tränade rap.

Imorgon flänger jag iväg, först på jobb och sen till Staden Ingen Behövde. Jo, just det ja, jag har oroat mig lite i onödan också. När jag var klar med det kom jag ihåg igen att jag måste försöka lita på att folk och att de säger ifrån. Lättare än det låter, men hey, tillit är sällan enkelt.

Godnatt.

torsdag, september 08, 2011

Skjut mig i huvudet.

21:33

Så, då hände det till sist.
Jag tror jag har skrivit om det förut i samband med värsta ätstörningsstormen och allt som kom med där, men gällande all the love-life och allt sånt som hör det till har jag bara känt mig avdomnad. Lite "Jahaja, det var ju trevligt, men det angår knappast mig"-känsla. Rent logiskt kunnat förstå känslan, men känt mig helt blockerad att känna den. Inte kärleken så mycket, mer den romantiska sidan. Den som kittlas i magen, som rodnar och ger rysningar. Den som får en att vilja kyssa någon i en evighet eller ligga kvar i sängen hela dagen. Den har varit helt off. Visst, folk är fortfarande snygga, men jag vill inte ha dem. Artig intresserad, men inte intresserad på riktigt. Gått hem från krogen ensam och ett samtal med någon ny är bara ett samtal och sen går jag hem.

Vill. Ville. Dåtid på det sista.
Nu känns det igen och jag är förvånad. Förvånad och förvirrad och nojig och glad och förskräckt och logisk och drömmande i en salig röra. Det är svårt att säga till någon att en är intresserad utan att vara seriös. Det är svårt att veta vad eller hur eller om en ska göra något när en inte känner personen ifråga särskilt mycket. Jag går från skalan av att ha Världens Sämsta Självförtroende och tro att det bara är av ren artighet vi pratar och att jag egentligen är ganska jobbig, till att tycka att jag är Guds Gåva Till Mannen och inte förstå varför någon INTE skulle gilla mig?

Det är en röra. Jag vill (som vanligt) att saker ska hända nununu och på en gång och att bara vänta och se vad som händer är jag urdålig på. Jag vill veta! men har på något sätt fattat att ingen dör (inte ens jag) av att saker och ting går lite lugnt framåt och att lära känna får ta tid. Till och med kanske ska ta tid? Speciellt när det finns omständigheter som inte jag rår på. Det är bara det att jag har känt mig väldigt sårbar ett tag nu och det är inte min favoritkänsla. Samtidigt tror jag på att våga och försöka och den grundläggande känslan i det här är att jag faktiskt vill ha. Faktiskt är intresserad och vill veta vad som kan hända. Och att jag för en jäkla gångs skull tror på mig själv. Bitterljuv känslomix.

Jag ringde Stor Bror och bubblade över någon dag, frågade "Varför blir jag dum i huvudet när jag blir intresserad av någon?!" och han skrattade lite mjukt och sa: "Jamen, det är ju så det är, man blir lite dum i huvudet av sånt." Så jag lutar mig tillbaka, lyssnar på Movits! - Skjut mig i huvudet, tar ett djupt andetag och tänker att jag inte ska dra så mycket förhastade slutsatser, utan bara göra det enkelt: visa att jag är intresserad, se vad som händer och bara acceptera att jag kommer vara lite dum i huvudet där emellan.

Fail.

09:24

Jag är mycket för plåster-metoden. Hellre fort och jävligt ont, än utdraget och lite svidande då och då. Därför sitter jag och önskar att jag var rejält magsjuk i två dagar istället för evighetsförkyld. OK, så 4 dagar kanske inte är en evighet, men efter 6 dagar utan träning är det så det känns. Det värsta är de där dumma småsakerna som bara stör - som att det kliar I halsen och att huden runt ögonen och händerna blir läskigt torr/a. Jag tycker inte om att känna mig gnällig.

Igår hade jag matlagningssession inplanerad med mig själv, men efter en vindpinad och småstormig promenad runt Safjället med Lady Hickups och påföljande kopp te hemma i hennes soffa trygga vrå, hade all matlagningslust runnit (blåst?) av mig. Det enda jag hade lust med var att göra en brownie och dansa omkring i köket till Beyoncé i mjukisbyxor. Jepp, där har ni min onsdagskväll.

Dagens craving - dansa. springa. TRÄNA FFS!
Promenader. Jag får nöjda mig med att promenera. Det är ungefär som att äta spaghetti med ketchup efter att ha varit på semester i Italien. Totalt fail.

tisdag, september 06, 2011

Tisdagslivet.

14:32

Igår var det måndag och jag fick inte alls dansa, för min hals slemmade långsamt igen under dagen och när klockan var 17 var det bara att acceptera fakta och gå hem för att kurera mig istället för att styra kosan till Twisted. Visst hade jag kunnat gå dit ändå... och smitta ner andra. Nej. Twisted är kvar, som tur är, när jag blir frisk. :)

Jag gjorde det bästa jag kunde av kvällen och hade en session i köket istället - det var roligt och allt luktade jättegott när jag skulle gå och sova. Nu har jag en enorm hög med disk i diskhon som jag glatt ignorerade både igår och imorse.

Efter jobbet fick jag äntligen tummen ur och lämnade in mina hallen-bilder för framkallning. Min hall börjar se ut som jag vill nu. Tusen (OK, inte tusen men många) kepsar, New York-mattan på golvet, CD-skivor på väggen... och nu är det basically bara stadsbilderna som ska upp på skåpen, så är jag klar sen! Ja, och byta handtag på toadörr och köksdörr... men det är inte riktigt hallen. Åh, ni skulle se bilderna! En har Smörgåsen tagit, på New York. En har Mr. tagit och är på Västerås. Sista är från Olja och är på Göteborg. Jag älskar dem, de är otroligt fina. Någon gång i framtiden ska jag dessutom ha en bild på mina egna hoods i hallen, men den bilden finns bara i mitt huvud än så länge.

Efter hallen ska jag banne mig ta tag i köket och de sjukhusful-gula luckorna med ännu fulare handtag och knoppar. Jag börjar seriöst överväga att faktiskt lämna in dem hos någon och få dem målade - det lär förmodligen bli dyrare än att göra det själv, men då blir det garanterat bra och gjort. Dessutom kan jag passa på att måla skåpsmellanrummen under tiden luckorna är borta. Hmm. Jag tror precis jag bestämde mig för att göra så. Ragga målare, alltså.

Mysbesök hos Gabs ikväll. Prataprataprata som vanligt - jag berättade om min helg och hon berättade om huset och jaktträff. Hon och Smörgåsen har slitit arslet av sig hela sommaren och inflyttningen sker 1 oktober. Det känns helt magiskt. Wow. Jag börjar fundera på bra inflyttningspresent nu.

söndag, september 04, 2011

Klockan natten.

23:46

Hemma igen. Tågtiden är precis så lång att jag hinner läsa lite, lyssna på lite musik och stirra ut genom fönstret en stund och sen är jag framme. När jag åkte hem med bussen började det regna - jag antar att det är Göteborgs sätt att hälsa mig välkommen hem.

Jag är fortfarande harmoniskt lugn och glad. Sushi var tanken innan jag skulle hem, men det var söndagsstängt och det blev kinesiskt istället. Sjukt gott. Vi satt och plockade av varandras tallrikar och jag tycker så mycket om de var för sig, men ännu lite mer när de är ihop, för att de tycker om varandra så det lyser om dem. Det är typ 1+1=3 på den.

Klockan är natten och jag kommer säkert traggla mig igenom en hög med tankar innan jag lyckas somna. Det river i min hals och jag tror att umgänget med tre fina människor som alla är lite småsjuka kommer att stå mig dyrt inom den närmaste tiden. Shit happens. Det blåser kallt på en armen från fönstret och luktar regnig sensommarnatt. Såna här kvällar är magi med sin blöta, doftande asfalt och orangea gatlampor. Imorgon börjar veckan om igen och jag ska dansa.

Dagen-efter-livet.

13:27

I fredags slutade jag jobbet, åkte till Föräldrarhemmet, släppte grejerna innanför dörren, drog på mig löparkläderna, knöt skorna och sprang. I det finaste sensommarvädret sprang jag ifrån hela den sura, tråkiga och omotiverat tjuriga dagen som jag hade haft. Sen passade jag på att kanalisera ytterligare lite energi på lite efter-fys och sen kände jag mig som en storm hade dragit över - mycket lugnare och gladare. Hurra för aggroträning!

Sen dess har helgen varit som jag velat. Harta och jag stack till sista Riddim Rockerz och dansade bort några timmar. Hon är så söt, all over. Vi fick Stor Bror-taxi hem när vi inte orkade dansa mer och trots att jag vaknade upp dagen därpå med en intensiv känsla av att vilja skjuta mig i huvudet hellre än att gå till konferensdagen med jobbet, så blev det en väldigt bra dag. Konferansen gick smidigt, efter att ha fått i mig frukost var jag inte alls särskilt trött och strax efter halv sju hade Harta, Stor Bror och jag packat in oss i bilen, påväg till Staden Som Ingen Behövde och ytterligare en kalaskväll. Jag borde ha varit jättetrött - jag har jobbat och tränat hela veckan, rev av ett aggroträningspass på fredagkvällen, dansade i två timmar, sov för lite och jobbade lördagen - men jag var så pigg att jag nästan studsade i baksätet. Eller så var det fjärilarna i magen som stod för studsandet. Det är möjligt.

Igårkväll var inte riktigt som planerat, men ändå väldigt bra. Stor Bror är krasslig och däckade mer eller mindre på studs när vi kom hem - jag åt en bit av Hartas födelsedagstårta innan jag kurade ner mig i soffan.

Jag vet inte riktigt vad det är med att vara här som gör mig så lugn och glad. Det är en salig röra med kläder och grejer överallt, köket är ett kaos och behöver en något får en göra sig beredd på att leta. Det hade stressat ihjäl mig hemma. Men inte här. Det är någon slags total acceptans-känsla som bygger bo i mig när jag är här. "You look lovely." sa Harta till mig igår och jag tror henne. Jag kände mig lovely. I taxin på väg hem kom vi på att om bror är en viking, då måste jag ju vara en valkyria? Fuck Yeah. Jag vaknade och gick vrålhungrig och handlade vid halv tio - sen kurade jag ner i soffan igen och slumrade och sov tills typ ett. Huden runt mina ögon är paj efter två kvällar i rad med smink, men ÄH. Fjärilarna är fortfarande aktiva. Harta och Stor Bror ligger i ett trassel i sängen bakom mig och snusar. Någon vaknar, går på toa, dricker vatten, somnar igen. Jag slösurfar, läser bloggar och funderar på om jag ska gå och kika i affärer ett tag eller försöka få tag på min telefon som glömdes bort i en ficka igår. Dagen-efter-livet. Det bästa livet här just nu.

fredag, september 02, 2011

En dålig fredag.

13:31

Tredje natten i rad jag inte kunnat somna ordentligt och jag vaknade med känslan av att inte vilja gå upp. Den hänger i och nu är mitt humör fullt utblommat i grinig- och trötthet. Dåligt hår-dag. Dålig humör-dag. Fint väder-dag - var hjälper det mig när jag jobbar-dag? Jag känner mig som en badboll-dag. En dålig dag.

Jag försöker vara snäll mot mig själv - det går sådär. Min mest överväldigande längtan är att arbetsveckan ska TA SLUT så jag får ge mig ut och springa. Springaaaaa bort all ilska och irritation och surhet.

Stor Bror och Harta kom förbi på överraskningsvisit imorse och hon fick sina födelsedagspresenter och blev jätteglad. Då blev jag också jätteglad. Så bra att hon gillade dem (fotoalbum med bilder på Stor Bror och en liten grön stekpanna)!

Insåg precis att jag ska jobba imorgon också. Det är i alla fall inte kontorsarbete, men fy fan vad jag inte vill just nu.

torsdag, september 01, 2011

Spring i benen.

11:38

Det finns få saker som gör mig så självbelåten som att ha dammsugit och ordningplockat i lägenheten. Mattorna ligger rakt och bösfria, kläderna ligger i prydliga högar i garderoben och köksgolvet är fritt från både havregryn, grönsaksfnas och frön. Pure awesomeness.

Något annat som är pure awesomeness är min löprunda igår. Det var huvudrensning, lätt i början och trötta ben i slutet. Med tanke på (avsaknaden av) min benstyrka i tisdags, så klämde jag i lite fys mitt i löpturen. Det är då det är minst motigt att göra det - jag är igång och bara kör. Annars är precis efter ett löppass också bra, men då behöver jag veta att jag har gott om tid. Kanske att jag återupptar att styrketräna på gym till hösten? Det blir en senare fråga och beror på hur vädret blir dessutom. Åh, jag vill kunna fortsätta springa trots att det är höst och vinter och snö och kallt. I vintras var det inte ens kul och mina höfter pallade inte alls att halka omkring. Gärna snö, men inte så mycket is. Mer längdskidåkning kan vara svaret? :)

Jag tycker löpningen är superkul och är fortfarande peppad efter Midnattsloppet - såpass mycket att jag vill ha ett nytt lopp att träna inför. Kastar lystna blickar på Running Light den 15 oktober i Alingsås. Det är också en mil och går på kvällen genom fint upplysta Lights-installationerna i Alingsås. Förhoppningsvis får jag med mig Lady Hickups och kanskekanske till och med Stor Bror? Övertalningskampanjen har redan startat. :)

Efter jobbet ska jag ner och pyssla med presenthemligheter till Harta på stan och försöka klämma in lite dans också. Det lutar åt att det blir hemma i hallen, fast helst vill jag till Twisted. Det står mellan sällskap och att eventuellt känna mig lite hämmad, och att köra ensam hemma och våga köra fullt ut och bli lite säkrare. Och tidseffektivitet. Tar den på volley och ser hur det känns sen!