söndag, september 30, 2007

(och jag vet att det är lite löjligt, men när vi kom hem ikväll ville jag verkligen ha tag i en dator, men datorn ute i hallen vägrar fungera,så jag slog faktiskt på min gamla trotjänare Holger. han har skött sig ganska bra, men jag tror han är påväg att dö en gång för alla snart. det är lite synd, jag tycker om Holger. han har varit med mig länge. oh well. om det saknas mellanrum någonstans så är det bara för att space-tangenten inte fungerar som den ska på Holgers tangentbord.:))

she can't say, all the things she wanna say.

21:14

min helg har varit full av släkt och skratt och god mat. fredagkväll var jag plus morbror och kusin inne i Kisa och köpte pizza och resterande delen av kvällen ägnades åt att inte göra något speciellt alls. sänggåendet hamnade runt elvatiden och jag sov som en stock hela natten. på lördagsmorgonen regnade det, ochjag satt och pluggade en del innan jag blev utkommenderad att hjälpa till att bära brygga. (bryggan vi har i sjön ska upp från vattnet över vintern och är relvativt stor och tung. det var jag, bror samt ytterligare 5 manliga släktingar som lyfte.) sedan de manliga släktingarna uppmärksammade att jag tagit av mig mina tygskor för att inte blöta ner dem i sjön, blev jag uppkommenderad till sovstugan att ta på mig stövlar. precis framför våran dörr är det träaltan, och det hade regnat hela dagen, ergo denna träaltan var såphal, och min inbromsning blev ett pladask fall. ingen såg mig utom bror som undrade vad höll jag på med? och jag har ett vackert blåmärke på min ömmande baksidan av vänster lår som påminner mig om det. lovely. :P

lördagkvällen spenderades uppe i Södergården med mormor som bjöd på mat och vi vid vårat bord satt och skrattade åt gamla minnen av folk som hade gjort och sagt saker i säkert två timmar. bror och jag smet ner till sovstugan och knöt oss runt tiotiden - man blir trött av att vara på landet. imorse blev jag väckt och följde med ut att plocka upp kräftburar. det blåste och regnade och mina händer var röda av kyla och iskalla, men jag tyckte det var underbart ändå. när vi kom tillbaka från Velen åt jag frukost och bestämde mig, trots en smula halsont imorse att jag ska ut och springa. snörde på mig löparskorna och gick ut till grusvägen jag brukar springa på och satte igång. efter typ 5 löpsteg hade alla kroppens endorfinreserver öppnat sig på vid gavel och det jag kände med vind®n i ansiktet, taktfasta löpsteg mot grusstig och flämtade andetag - EUFORI. så länge sen jag sprang, eller tränade överhuvudtaget. jag har saknat det.

jag har pluggat en del under helgen och det känns okej. imorgon också, sen tenta på tisdag. hej och hå. och jag är inte hemlighetsfull med flit, jag är bara inte säker och vill inte ta ut saker i förskott. nu ska jag städa undan det som ligger ivägen på min säng och sen godnatt.


jag beskriver det som känslan av att sjunka ner i ett varmt bad, den njutningskänslan så att det nästan gör ont - så känns det att vara på sommarstället. min helg har varit bra.

torsdag, september 27, 2007

what's going to be.

21:18

Jag somnade nästan på bussen till Nödinge, blev akut trött men lyckades rycka upp mig ändå, Fick en härligt promenad i tokfin höstkväll vid OK Alehof:s spår, och vid sju var allting färdigt och mamma kom och hämtade mig. Min trötthet har kommit tillbaka och jag är påväg i säng. Imorgon är det färd till Falla och en helg med tentaplugg och lite lugn och ro. Jag ser fram emot helgen.

akrobatik.

15:22

varit hemma hos Mikkis och.. jaaa.. pluggat är hade väl varit lite väl ambitiöst att kialla det. umgåtts. jag har varit hemma hos Mikkis och umgåtts med lite inslag av skolarbete i det hela. (och jag är mycket gladare än vid mitt breakdown igår. my girls cheer me up. :)) vid tiotiden smet jag iväg till körskolan och körde bil också. det gick mycket bättre idag, jag var inte alls lika nervös och gjorde bara två riktigt dumma saker, varav den ena inte var mitt fel och den andra orsakade ingen trafikstörning alls. heja mig. :)


var tvungen att komma hem och byta kläder emellan att jag ska till VFU:n ikväll, så jag tog 14:45-pendeln hem bara för att upptäcka att ingen är hemma och jag har inte hittat mina nycklar än. ringer illebror, men han skulle inte komma hem på en bra stund. vad återstår? jo, det gamla vanliga - klättra in från balkongen. oturligt nog är klänning och knästrumpor inte det bästa att klättra uppför balkonger med, men jag hade tur och brors badbyxor låg ute på altanen. alltså - av med knästrumpor, skor och klänning, på med badbyxor, knyta skjortan runt midjan för att den inte skulle vara ivägen och uppför balkongen. det hela smidigt och till och med en smula elegant vill jag inbilla mig.(vana. det har hänt ett antal andra gånger.) nu är jag inomhus i alla fall. ska leta reda på lite promenadkläder, äta mellanmål och sen bege mig av till Nödinge.

vart tog veckan vägen, hur blev det torsdag?

08:12

igår blev mycket bättre efter att jag smet hem till Bus och drack te, pratade och gick promenad. fortfarande en smula hopplöst men inte totalnere i alla fall. jag försöker hålla humöret uppe och om halsontet inte är borta på tisdag tänker jag strunta i dess existens och gå på dansaerobic ändå. inte en vecka till utan träning, dans och Sanna. nooo way.


idag ska jag hem till Mikkis och plugga, jag har knappklänningen, vit skjorta, svarta knästrumpor och känner mig skolflicksprydlig. jag ska köra bli idag också, huuu. det kommer gå bättre så fort jag lyckas bli lite mer ostressad.

onsdag, september 26, 2007

jag skiter i barnen i Afrika.

14:10

Yes, vart på vårdcentralen och vad? Nej, ingen halsfluss, inget svullet, ingen röd hals, ingen körtelfeber, bara ett konstaterande om att: "Du har fått ett förkylingsvirus, det finns inget at göra, bara vänta. Det kan ta lite tid sånt här." Nehe? Nehe, verkligen alltså? Den diagnosen hade jag kunnat ställa själv. Jag har väntat i två veckor, tack, jag vet att det kan ta tid. Det tar inget annat än tid. Det äter tid. Efter den konsultionen satte jag mig i trappan utanför och lipade.


Det är inte så mycket själva träningen, okej? Det handlar om att jag vill kunna göra sånt som jag verkligen tycker om - spela handboll, dansa, träna på gymmet, ta en löptur. Tänk dig en hobby du har som du gör varje dag och älskar varje sekund av det, och sen vips! får du inte göra det längre och du vet inte när du får göra det igen. Du vet bara att "du får vänta lite".


Nej, jag har ingen motivation till att försöka hålla humöret uppe. Nu ska jag deppa ihop på en säng under obestämd tid.

tisdag, september 25, 2007

girl, you got the perfect style.

22:02

jag åkte iväg till Fysiken och haffade Sanna efter hennes pass. först undrade hon vart jag tagit vägen och jag fick förklara att jag har ägnat de senaste veckorna åt att vara förkyld med ont i halsen, men att jag idag är bättre och förhoppningsvis komemr nästa tisdag. Lollo hade tdyligen också varit sjuk och uppriktigt sagt skitsur. nåja. efter lite inledande svammel fick hon dikten som är inspirerad av henne och hon blev glad. hon blev jätteglad och jag fick en härligt svettig kram och hon och svor och upprepade samma mening flera gånger och lyste med hela ansiktet. då kände jag att: "Yes, det var det här som var meningen." och jag är lika glad jag med för att hon tyckte om den.

jag känner mig liten ibland, jag menar, jag är bara 20 år, men både Sanna&Lollo behandlar mig som jag är vuxen. och jag tycker om det. det känns bra, det gör det, och jag ville så gärna ge henne något tillbaka. handbollen är underbar, jag älskar handboll, men det är inte bara skoj&lek, det är allvar i det också. handboll är något jag verkligen vill satsa på. men dansen. funk, ragga, afrodans och snart dansaerobic... det är bara roligt. det spelar ingen roll för mig att det är kondition, smidighet och koordination jag tränar, jag gör det bara för den enorma endofinkicken av att dansa och ha kul. och jag har förändrats, från att knappt våga titta på mig själv i spegeln när jag dansade till att ge mig själv det bredaste leende jag kan åstadkomma. en stor dos självförtroende och självmedvetenhet om mig själv och min kropp. och glädje, en otrolig glädje. det ville jag ge tillbaka till henne, för att hon ger av sig själv så otroligt. Sanna rocks!

och det gjorde jag, lite i alla fall.
och det känns bra. :)

down by the corner.

18:42

hmm. jag har tråkigt. jag hinner egentligen inte starta upp något att göra heller, för jag ska åka iväg alldeles snart och då känns det meningslöst.

idag redovisade vi som sagt arbetet om social cognition models och ja, det gick väl. Linda berättade, Anna berättade och sen var det min tur. jag började förklara den grundläggande teorin bakom och mitt i alltihopa dyker det upp i huvudet: "Vad är det jag säger? Jag förstår inte vad jag säger. Jag kommer inte ihåg vad jag har sagt. Vad ska jag säga?!" och då fick jag lite panik och avbröt mig en stund. men jag överlevde, konstigt nog. vi försökte analysera varför man blir så nervös av redovisningar på lunchen, jag menar, vi har ändå gått i samma klass i över ett år nu. hittills har ingen bitit en eller skrattat eller på något vis varit taskig om man sagt något fel eller varit dålig. nervositeten borde rimligtvis lägga sig efter ett tag. det slutade med att vi konstaterade att vi helt enkelt hade dåligt attityd till redovisningar. (vi skyller allt på det nu. man blir helt körd av att gå samma kurs under en längre tid. när vi hade näringslära skyllde vi allt på lågt blodsocker - nu är det dåliga attityder. :P)

jag har fixat en grej åt min bror idag som han kommer dyrka maken jag går på för. tjoho. :) och idag ska jag ge detdär som jag filat och skrivit på till Sanna. jag hoppas hon tycker om det. usch, det är nervöst att ge bort någonting jag gjort själv.

mitt i en höstgrå tisdag.

14:11

jag har spenderat hela dagen med att sitta och lyssna på redovisningar om social cognition models. nu är det ingenting mer som gäller än att plugga till tentan om exakt en vecka och jag behöver gå till en bokhandel och köpa en bok om motiverande samtal för typ 200 spänn. jag skulle så mycket hellre spendera de pengarna på något roligare. typ sushi. eller kaffe. jag skulle nog till och med hellre lägga dem på mitt månatliga busskort (which reminds me att jag måste köpa ett nytt igen snart. 500 spänn till åt skogen. kollektivtrafik.)

MEN en väldigt trevlig och positiv sak med idag är att idag är första gången på nästan två veckor som jag vaknat upp utan att ha det minsta ont i halsen. inte för att ta ut saker och ting i förskott, men halleluja! det är ganska trevligt att kunna svälja utan att det sticker till. det innebär att om saker och ting går som jag vill (snällasnällajättesnälla) så borde jag kunna träna handboll imorgon. det vore roligt. det vore till och med väldigt roligt. well, let's hope.

nu ska jag gå och köpa den ickeönskansvärda boken.

måndag, september 24, 2007

don't look at me, I can't breath with you looking at me.

23:12

efter lite påpuffande från mammas sida så piffade jag till mig (well, inte så svårt om det enda man gått omkring i under dagen är nattlinne och mjukisbyxor) och åkte in till stan för att fixa flytta-ut-saker till bror. jag hittade precis det jag skulle och dessutom lite mer.på vägen till tåget blåste det, sådär varmt som jag älskar när det gör, som känns som lungorna blir tre gånger så stora och luften är fylld av dubbelt så mycket syre och det går plötsligt så lätt att andas. på stan såg jag en flicka med röda lackskor och rosetter längst fram, och en annan tjej som var ute på stan med sin pappa. hon var typ 25 och gjorde hoppsasteg på trottoaren och skrattade. sen fick hon sitt pappa att hoppsastega också, så de hoppade fram på trottoaren en bit och skrattade bägge två, de höll armkrok.
jag blev glad av det.

det som riskeras med att prata och öppna sig för någon ny är att den andra kan ta en titt, sedan vända bort och säga: "Ehh, nej, jag tror inte det." och så står man där och har blottat sig till ingen nytta. jag har gjort sånt utan problem, men jag känner mig mer integritetsfull numera. eller rädd. rädd är ett ganska bra andvändbart beskrivande ord. samtidigt vet jag att det ingår att vara rädd, och jag tror nog att lite rädsla är bra så länge man inte låter den ta över. jag skrev en dikt en gång till en av mina bästa vänner och i den stod det: "...att stå rakryggad och tårögd och inte låta hopplösheten vinna." jag tror det är viktigt. och jag vet att jag är rädd och oroligt och flippar över ibland, men det behövs det också.

och ibland så bara vet man saker. eller inte vet, men känner det i magen. och min mage säger åt mig just nu att det kommer bli bra. att det mesta inte är så farligt som det känns ibland. varken oro över envetna förkylningar, tentaångest eller avsaknad av såndär kärlek är så farligt som det känns ibland.


(och tro inte att jag inte saknar det, för det gör jag. det där ibland trevande bestämda spirande passionerade sprakande ljuvligt hysteriska. och kyssar man vill aldrig ska ta slut, att aldrig få nog. tro mig, jag minns.)
men det är aldrig så farligt som det känns ibland, och min mage säger åt mig - det är lugnt tjejen.

du betyder inte allt, men det blåste aldrig kallt.

12:43

och nu är jag färdig med att skriva om artikeln. jag kan inte säga att jag la ner hela min själ i det, men den är skriven och jag har läst igenom den för att kolla att saker och ting verkar sammanhängande. det gör dem.

mamma bakar bröd nere i köket, jag sitter och snörvlar uppe vid datorn. vill ut på skogspromenad, men måste nog hålla mig hemma så att jag inte missar om vårdcentralen ringer. handbollen ikväll är tydligen inställd, så då slipper jag vara depp för att jag missar den.

igår var jag på Diamond Dogs och lyssnade på en kompis till Manu som spelade där. kanske inte riktigt min typ av musik (av typen rock åt det hårdare hållet och jag hörde knappt vad han sjöng. jag tycker om att höra vad som sjungs.) men alltid rolig att träffa Manu. när de hade spelat klart drabbades jag av akut trötthet och ville bara hem. oturligt nog för mig var det söndag och tåg som gick en gång i timmen och jag hade ingen lust att vänta alls, så jag ringde bror och bad på mina bara knän i telefonen att han skulle komma och hämta mig. det gjorde han.(jag ska försöka hitta på något bra åt honom för att han är det snällaste som går i ett par skor. <3) jag hämtade jacka och hittade och kramade Manu och begav mig på promenad mot Lisebergs station. luften var alldeles lagom och inga skrålande människor. jag gick i rask takt med musik i öronen och kvällen kändes en smula vemodig men ändå bra.

jag ska ner och se om jag få en nybakad macka ner i köket. måste iväg och köpa böcker sen också. min första så att säga litteraturtenta om typ en vecka och jag behöver plugga. jag har fått två lönespecifikationer med löner som jag inte förväntade mig att jag skulle få. oväntade pengar, det är bra. :)

>.<

11:15

dagen har börjat på ett mindre trevligt vis - jag har fortfarande ont i halsen. jag har knappt rört en fena på en vecka och jag har fortfarande ont i halsen. det får mig bara att vidhålla min uppfattning om sjukdomar - det enklaste är att få någonting dumt, typ magsjuka, sen spy i tre dagar och sen är det klart. inte någon halvdum förkylning som är enveten och mesig och kan pågå i flera veckor. jag är trött på det och ledsen. mamma tröstade förut och tyckte jag skulle ringa vårdcentralen, så det har jag gjort. alltid när man ringer våran vårdcentral får man ange telefonnumer och så ringer dom upp (vilket innebär att jag är fastlåst hemma tills klockan runt halv två för de kan ringa innan och det vill jag inte missa.). jag tycker det är en korkad funktion, så jag svor lite om den inför mamma och hon tittade på mig några sekunder. sen började det rycka i hennes mungipor och hon sa "Men vilken himla tur att du inte håller på att dö då." och sen låg vi över bordet och skrattade så tårarna rann. yay, familj. <3

nu ska jag sparka mig i rumpan och skriva om en artikel jag läst som involverar TPB. jag bara roar mig.

söndag, september 23, 2007

well, nothing.

16:43

jag forsätter att underhålla mitt "Grey's Anatomy"-beroende (geez, ni stackare som faktiskt läser min blogg måste vara trötta på mig som tjatar om det i varje inlägg. tänk positivt. snart finns det inga mer säsonger jag kan titta på. :)). idag sov jag utan att ställa klockan på ringning imorse och hade underbara episoder där jag vaknade om somnade om en himla massa gånger. när jag vaknade på riktigt låg jag ett bra tag och bara blundade och njöt av att ligga i en varm kokong av täcke och att jag inte behövde gå upp.

igår hamnade jag ute på stan med Louice och lite vänner till henne och det var trevligt. jag gick hem ganska tidigt dock, känner mig inte så nyponros.

idag har varit härligt oproduktiv. vart iväg och kikat på handbollsmatch och nu är det mat. :)

fredag, september 21, 2007

ehrm.

23:19

okej då, två avsnitt.
men det var bara meningen att jag skulle se på ett.
jag ska sova nu.
jag lovar. :)

See I really like you, but I’m nothing like you.

21:48

uhh. jag är stentrött och skulle egentligen vilja berätta massor om min dag för idag var det min första dag på min VFU (=verksamhetsförlagd utbildning) och jag är i Ale kommun hos en som heter Ann-Sofie Jonsson. men jag orkar inte.

jag har inte lika ont i fötterna idag, har varit hos farmor med släkt och ätit surströmming samt legat i en soffa lutad mot kusin och njutit av att ta det lugnt. nu ska jag se ett avsnitt av "Grey's" och sen bli ett med min säääng. sorry, jag skriver mer imorgon,

torsdag, september 20, 2007

blue suede shoes.

17:58

jag har abnormt ont i mina trampdynor efter att ha gått med högklackade stövlar två dagar i rad, det känns som blåmärken under trampdynorna. jag vet att jag egentligen har förbrukat min rätt att klaga eftersom jag tar på mig dem frivilligt, men de är ju så snygga! jag menar - skor. fina skor kan man stå ut med lite (eller mycket) smärta för att ha på sig. hur mycket smärta man står ut med står i propotion mot hur snygga skorna är, hur fin man känner sig i dem samt hur bra de passar till alla andra kläder man har på sig. :) med tanke på hur ont jag har i fötterna har jag känt mig väldigt fabulous två dagar i rad. det är värt en hel del.

ikväll --> pappas flickor spelar match. egentligen meningen att mamma och jag skulle gått, men sen skulle hon på lillebrors föräldrarmöte. tråååkigt. ringde Jesper och tyckte han skulle följa med. Jesper spelar match, när jag tyckte att han skulle prioritera mig så sa han att det gjorde han, men bara inte så mycket. då tjurade jag en stund och han bad om ursäkt. men, han skulle spela match. tråååkigt. Julia ville inte följa med (no shit? :P). till slut ville i alla fall farfar gå med mig. det blir fint. :)

och jag har fortfarande inte läst igenom min artikel som jag måste skriva om. ahaha. suck.

godmorgon. ;P

08:23

planeeering! varför kan jag inte lära vikten av planering på morgonen?!
allting går ganska bra, tills jag sätter mig vad datorn på morgonen och kollar mail och såna saker, för jag fastnar alltid kvar någonstans på nätet och vips är klockan kvart över/kvart i och jag måste gå. men alltid är det något jag inte gjort/tänker göra precis innan jag ska gå, för det tar ju inte så lång tid. imorse var det kaffet. slänger ett snabbt öga på klockan och ser att jag måste snabba mig. ställer in mjölken i micron (varmt kaffe+kall mjölk=ljummet kaffe. bleh.) inser att det är gammal kaffe i termosen, försöker slänga ut det gamla kaffet som ramlar ur termosen som en stor brun blobb. diskar i hysterisk fart termosen. micron börjar pipa med den färdiga mjölken i. jag blir stressad och springer mellan diskbänkar med kaffekanna och varm mjölk. häller kaffe i termosen. häller sista kaffet utanför och på termosen istället för i. häller mjölk på och i termosen. packar ihop allt i superfart, drar på mig stövlar och går i rask takt mot tåget. halvvägs kommer jag på att jag glömt telefonen hemma. tar två steg till, stannar, går tillbaka tre steg, vänder, går mot tåget igen, stannar en gång till och överväger om jag kan strunta i telefonen. jag har minst 2 pers att ringa idag, varav den ena ska jag träffa i stan senare. suckar uppgivet, vänder på klacken och går hem igen. hade inte behövt stressa med kaffet. och nu blir jag sen också.

godmorgon. ;P

onsdag, september 19, 2007

dagens cocktail med fördomar.

22:47

min träning ikväll byttes ut mot att gå och se på handbollsmatch, RIK - Drott. RIK piskade Drott så det bara stänkte om det, 40-28, yay. träffade farfar också, bara lite snabba hej och sådär, men ändå alltid trevligt. ska tydligen på match imorgon också, pappas tjejer spelar imorgon. mamma ska med, så vi sitter nog på läktaren och skiriker som vanligt. jag älskar handbollsmatcher. en adrenalinkick som heter duga och ett uppsving för motivationen också. tankar om att "Någon gång ganska snart så ska jag spela inför publik som applåderar när jag gör mål." jag vill det så det nästan gör ont. in a good way. :)

satt lite ofokuserad under matchen delvis. pojkar. seriöst, pojkar. driving me crazy. ingen specifik, bara rent allmänt. av någon anledning har jag fått för mig att de flesta killar föredrar nätta tjejer (okej, jag vet att det inte stämmer egentligen.). det är inget fel med det, bortsett från att jag verkligen inte passar in i den kategorin. jag är många saker, men "nätt" är inte ett ord som beskriver mig. (min bror har i och för sig på fullt allvar sagt "Du ser ut som en docka!" till mig en gång, men min bror är nästan 1,90 och välbyggd.) jag är 1,73 och muskulös. inte nätt så långt ögat når och jag trivs med det. jag känner mig självständig av att kunna hjälpa farmor bära in sin nyinköpta micro på 20 kg från bilen utan vare sig större problem eller behov av assistans. det känns bara... det är lite svårt att sätta fingret på. det känns inte som jag är riktigt rätt. som att de flesta killar föredrar en liten tjej på 1,65 som de kan slänga över axeln och känna sig manliga med. inte någon som kan bära 20-kg-micros och lyfta mer än de kan i benböj. (det känns som jag klipper mig själv längs med fotknölarna genom att lämna ut mina föga charmerande fördomar. yey me. det här ger mig säääkert pluspoäng.) det som irriterar mig mest är att jag faktiskt bryr mig ibland. inte alltid, men ibland. och att jag förstör för mig själv genom att tycka såhär ibland. det är ju mitt eget självförtroende jag sabbar.

damn it.
jag jobbar på det.

it never ends.

16:46

jag vaknade imorse och blev ganska omedelbart på nooo!-humör, för tro fan att jag hade ont i halsen igen. ibland blir man deprimerad för mindre. jag övervägde att träna idag ändå, men efter lite eftertanke fram och tillbaka kom jag fram till att nej, det är inte värt det. som sagt, det tar längre tid att återhämta sig från hjärtmuskelinflammation än förkylning. så, jag bestämde att ingen mer träning den här veckan, hur bra jag än mår på fredag, så att det får en chans att läka ut. nu tar vi till det tunga artilleriet - massa sömn, massa mat och massa C-vitamin. samtidigt har jag bytt salva till knäet (från Orudis till Voltaren) så får vi se om det gör någon skillnad. har dessutom fått Mikkis att lova att bli arg på mig om jag tränar. det är bra. jag avskyr när folk är arga på mig.

ser ni? jag planerar. jag är duktig.



låt mig dock bara för säkerhets skull upplysa om att jag avskyr det här. jag tycker det är våldsamt tråkigt att vara tålmodig och förståndig. just want to make that clear.

tisdag, september 18, 2007

envis som urberget.

22:50

jag är otroligt frustread över allt väntande den senaste tiden. vänta på knäet som vägrar bli bättre. vänta på förkylning som inte ger med sig. vänta på motivation som inte vill komma. bara en förbannad massa väntan!

jag har bestämt mig. jag vill, och jag brinner innerligt för det här. ändå måste jag genomgå en massa små steg, för att komma dit jag slutligen vill. och dess ideliga uppehåll på vägen med småskador som inte vill läka, veckor med tränings om inte blir av för att jag inte är helt okej i kroppen. god damn it!

men jag försöker. försöker hålla mig tålmodig. tränar jag för fullt innan knäet är helt bra igen, lär jag dra upp det lika fort. träning + förkylning = möjlig hjärtmuskelinflammation. det har jag verkligen ingen lust eller tid med. och motivationen.. den växer under såna här perioder av otålighet.

problem är till för att lösas. vrida, vända, planera. det är det jag gör när jag inte kan göra något annat. hur gör jag när jag väl kommer igång? jag siktar mot stjärnorna, jag vet vart jag vill och jag vet vad som krävs. jag vet att jag måste bli bättre än de jag konkurrerar mot. och jag tror på mig själv. orkar jag inte med det så tror pappa på mig. och jag vet att jag kan.

dagen började regnigt men nu är det solskenstisdag.

12:50

igår när jag kom hem, efter första 2-timmars-handbollsträningen som jag haft på över en vecka, värmde jag mat, gick in satte mig hos pappa i vardagsrummet och började gråta av ren utmatting. åt upp maten och satt sen lutad mot pappa som ett viljelöst kolli och tittade på TV. lite lätt slukörd med andra ord. när jag, efter typ en timme, återigen var lugn och hade samlat lite ork till att röra på mig, gick jag upp, duschade och sov.

idag har jag varit i skolan och gjort grupparbete, riktigt angenäm upplevelse. bra grupp. :) jag har ett plåster på handleden som det ut som hej-jag-skar-mig-igår-och-vill-inte-att-det-ska-synas, men det är bara ett rivsår från träningen igår. efter att ha kommit åt det upprepade gånger under frukost och tänkt varje gång: "AJ!, vad i hela.. just det ja, rivsår." så plåstrade jag om mig. plåster på pekfingertoppen också, efter att ha försök hugga av mig fingret när jag skar melon för några dagar sen. varför skär man sig nästan alltid i fingertopparna? plåster sitter ju inte kvar! onödigt.

jag har fått ett par vinterstövlar av farmor. jag ska hem och sätta skoblock i dem så jag slipper skavsår. det är jättebra, faktiskt gått i tankar på att köpa vinterskor ett tag nu. vilker påminner mig om att jag måste köpa nya inneskor. damn it, ungefär 1000 kr, adjöss.

läste en underbar blogg idag, den som är min mentala motsvarighet till att köpa ett par skor om dagen. (den ligger som länk här intill för er intresserade. -->) hittade även citatet: "I väntan på den rätta kan man ju roa sig med alla dem som är fel." kan tyckas vara en smula slampigt uttryck, men man får ta det med en nypa salt, för det stämmer ju faktiskt. och tänkt vad tråkigt livet hade varit annat. (för att inte tala om den enorma sexuella frustrationen. nej, nu påminde jag mig själv, hade precis lyckats förtränga det igen. daaamn it.)

ikväll, ikväll tror jag att jag ska ner och kika på när tjejerna spelar mot Mölndal. jag har gett mig själv träningsförbud idag för att vara förståndigt och köra igång lite lugnt istället för min sedvanliga rivstart. jag är urdålig på att starta lugnt, så jag övar. :)

måndag, september 17, 2007

självpåfrestande.

18:12

just nu känner jag att jag är en dum idiot som skjuter upp saker i det oändliga ett bra tag, för när jag kommer hem tog jag mig i kragen (efter att jag ätit mat, värmt kaffe och pratat med lillebror, närmare bestämt) och skrev rent uppgiften jag har i grupparbetet om den grundläggande teorin i Theory Of Planned Behavior. det är inte det att den är särskilt svårt, det är bara det att det är tråååkigt och jag har inte haft självdisciplin nog att sparka mig själv i rumpan och bara göra det. till nu i eftermiddag då. well, det tog en timme, om ens det. tänk vad mycket ångest över hur lat jag är jag hade kunnat bespara mig om jag hade gjort det någon av de gånger förra veckan som jag faktiskt planerat att göra det istället för att skjuta upp det till sista dagen?
gud, jag påfrestar mig själv ibland.

nu håller jag på att skriva ut min artikel som jag hittade förra veckan som jag inte kom åt hemmifrån så jag fick be min handledare om hjälp att hitta och komma åt den idag så jag har en chans att läsa den och skriva något vettigt om den innan det ska lämans in. fina grejer. fast jag tänker inte läsa den nu. nu ska jag istället ner och fixa lite mat till min hungriga mage, sen ska jag se på ett avsnitt av "Grey's Anatomy", för det tycker jag att jag har förtjänat. ;)

mitt i måndag.

12:39

igår glömde jag visst nämna ett härligt pass med Afrikadans på kvällens schema. jag hittade Sanna mitt på golvet också (hon är en av de coolaste människan jag känner. verkligen wow med stora bokstäver, hon och Lollo.), fick en kram och lite snabbuppdating om hennes helg innan vi tog plats och började. jag har inte tränat på hela veckan, kombination av krångligt knä och vrålförkylning, så jag flåsade på rätt bra och var rätt trött. men så skönt att äntligen få röra på sig igen. det blev precis som förra gången, jag svettades som en gris och stod slutligen i en egen liten pöl och halkade omkring. efter ett tag blev jag sur, tog av mig linnet, använde det till att torka golv och fötter emellanåt och dansade omkring i sportBH istället. funkade inte väldigt bra, det var fortfarande tokhalt och blött på golvet, men bättre än ingenting I suppose.

jag somnade som en stock igårkväll när jag väl lyckades stänga av "Grey's Anatomy" och komma i säng. vaknade imorse och ville inte alls gå upp (jag städade mitt rum häromdagen och bytte sängkläder och täckte, och det täcket jag har nu är sådär varmt och fluffigt och på morgonen ligger jag som i en kokong av värme&trivsel och vill nooo way gå upp. förödande men underbart.) men upp kom jag till slut. på tåget spillde jag kaffe på min nyinköpta vita tröja och gick skitsur till tågtoaletten med hopp om att tvätta av fläckarna. det fungerade faktiskt, så mitt humör hoppade uppåt igen. :) föreläsning hyfsat intressant och sen lunch i caféet samtidigt som jag läste en bok som jag beställt som kommit in. efter lunchen tänkte jag dricka kaffe, men jag tycks ha bristande kunskaper i det ämnet, för jag spillde först på boken, sen på bordet och slutligen hällde jag kaffe över hela vänsterhanden. begåvat indeed. till mitt försvar kan jag i alla fall säga att det inte kom något kaffe alls på tröjan. :P

nu sitter jag här och försöker undvika att plugga. det går väldigt bra tyvärr. Jesper kommer snart och stör mig också, det blir också fiiint. :)

söndag, september 16, 2007

nobody know where you migth end up.

23:45

yes. pluggning idag inte särskilt kontruktiv. jag läste igenom lite bakgrunder och metoder och anmärkte en del, men inte så mycket annat. om inte läsa tidningar och äta scones räknas, och det tror jag inte det gör. sen ringde pappa och jag skulle ringa Jesper. så ringde jag Jesper, fast fel Jesper, så jag fattade inte varför han lät så konstig i telefon innan jag fattade att jag ringt fel. då fick jag reda på att den feluppringde Jesper var i Göteborg for now, så vi bestämde att ses en stund på kvällen. sen var jag glad resten av dagen för det. :)

efter att pluggandet hade getts upp av samtliga, så begav vi oss ner på stan för att leta efter overknee-socks till mig. tråkigt nog hittade jag bara sådana som var antingen prickiga, randiga, knallrosa eller senapsgula, och tyvärr föll inget av dem mig i smaken. imorgon fortsätter jakten, med andra ord. gråa vore fint. eller mörkt blå. men inte senapsgula eller prickiga.

jag har snart kollat mig igenom hela första säsongen av "Grey's Anatomy". jag är inte beroende, jag kan sluta när jag vill. eh. typ. vi säger så. nu ska jag sova. kort skoldag imorgon, men behöver skriva skolsaker och så har jag körlektion också. inte köra på stillastående lastbilar.

borde sova.

09:43

nu är jag visst vaken innan klockan tio på en helgdag igen, hur går det här till? jag struntade att se respektabel ut idag. jag har både mysbyxor och glasögon och ooorkar inte med. pluggning with the chicks idag, så min avsaknad av snygght i klädväg gör nog inte så mycket heller. jag hoppas på kaffe hemma hos Anna, det brukar trevligt nog bli så.

lördag, september 15, 2007

A hard day's night,

22:57

igår natt vaknade jag mitt i natten av att jag inte kunde andas och jag stapplade yrvaken in till mammas&pappas rum för nässprej och sen stapplade jag ut till mitt rum igen, la huvudet på kudden och somnade pangbom. på morgonen vakade jag och ville inte gå upp, ville sova meeer, men icke. har man lovat att hjälpa till på hälsomässa så ska man jagas upp halv nio på en lördag. (vilket i och för sig var betydligt mer humant än halv fem som jag gick upp i fredags så varför klagar jag egentligen?)

oh well. hälsomässan idag var betydligt roligare än att lotsa uttråkade&ovilliga skolungdomar omkring till prova-på-salarna igår, idag var det istället människor som tittade och undrade och frågade frågor av genuint intresse. jag har stått i sockermonter, gett kostråd, stått i entrén och pekat folk till föreläsningssalar. jag har pratat med massa föräldrar om dolt socker i maten och att fruktstunder borde införas i skolan igen, i alla åldrar. klockan tre stängde vi portarna och började städa upp - vi slängde dukar, vek skärmar, vek ihop och bar bord för att slutligen rulla golv. efter det var de flesta av oss måttligt svettiga och helt slut. jag fick skjuts till stationen och tur var det för fötterna dunkade av trötthet. (jag hade dessutom glömt att de tröjorna vi fick låna att ha på oss skulle vi läman tillbaka idag, så jag hade BH och jacka på mig när jag åkte hem. mycket moderiktigt.)

resten av eftermiddagen har gått åt till att slappa i soffan, snyta mig upprepade gånger (damn vad jag är förkyld! och min hud under näsan förvinner för att jag måste snyta mig så ofta. det gör ont!) och titta på avsnitt av "Grey's Anatomy". (god I love it!) nej, jag har inte gjort många knop inte. nu hägrar en mjuk&go säng, relativt nybäddad säng och imorgon åker jag till Banana och gör min del av ett grupparbete. och Afrikadans på kvällen. fiiint. :)

fredag, september 14, 2007

dagens ungdom.

20:21

jag har varit iväg och fikat och i samband med hemgången blev jag inlurad på H&M med Manu och Banana (eller rättare sagt bara Manu. och jag var ganska lättövertalad.) och nu har jag köpt en kepsmössa som ville ha mig och jag ville ha den och vips! kärlekshistoria.

jag mötte Bus på perrongen hemma och hon tyckte jag såg pigg och fräsch ut. ehe. tur att någon tycker det, för det tycker då inte jag. dessutom känner jag mig som en trött människorspillra. jag funderar allvarligt på att gå och lägga mig nu, slut i både knoppen och kroppen och jag ska vara på hälsomässa hela dagen imorgon. inga barn imorgon, tack och lov.

jag skulle komma med något mer sammanfattande och underhållande roligt om min dag, men jag är fööör trött. nej, jag tänker gå och lägga mig. halv nio en fredag. dagens ungdom, jag säger då det.

i'm yours.

15:04

jag har varit på hälsomässa och sprungit omkring som en dåre och visat skolbarn vart de skulle och jesus, de kommer ju inte ju inte i grupper, de färdas banne mig i flock! jag har ont i fötterna och är trött efter att ha gått upp halv fem imorse. glömde ta nässprej med mig imorse och var följdaktligen vråltäppt i näsan hela dagen och andades flämtande genom munnen. nu är jag hemma och nässprejad och vilken lycka det är att kunna andas på riktigt. :)

torsdag, september 13, 2007

på en spårvagn någonstans.

20:38

jag har fått gjort saker idag, även om det inte har varit särskilt motiverat eller glädjefyllt. någon gång under helgen ska jag skriva in det på väldigt opartiskt och praktiskt skildrat sätt på vetenskpaligt språk så att man fortfarande kan förstå det. typ.

usch, idag har varit långtråkig. jag körde bil hemifrån Rosendalshallen idag när lillebror tränat (och spytt, minuspoäng på det.) med sitt nya lag och det gick katastrofalt crappy dåligt.

jag vet inte hur jag vill att min fredag ska bli. imorgon ska jag i alla fall hjälpa till på hälsomässa och sen fika med Mikkis, Manu och Anna i Haga. det blir en bra avslutning på dagen i alla fall. :)

Natteskapader.

12:24

min igårdag och kväll blev helt toppen med Louice hemma hos mig på dage och vi lagade mat och pratade massor. på kvällen åkte vi in till Göteborg och bytte först Louice medusapiercing och sen åkte vi till Haga och fikade. Efter åtta gick vi till 7-11 för mera kaffe och sen mötte en Elias upp oss och efter en snabbvisit i hans lägenhet gick vi ut. kom tillbaka någongång vid halv två-tiden ungefär och runt kvart över två hade vi fått fram madrass och däckade ihop. natten kunde dock ha blivit bättre, jag var klarvaken, madrassen var på tok för tunn och så lite ytterligare komponenter som gjorde att sömnen vägrade infinna sig. (som faktiskt inte hade något med alkoholkonsumtion att göra, eftersom det mesta jag druckit sen Valborg i alkoholväg är ett halv glas öl förra fredagen.) nåja, klockan tio över fyra gick jag upp för att uppsöka damrummet, gick och la mig igen och efter en kvart insåg jag att: "Men neeeej vad jobbigt." klädde helt sonika jättetyst på mig och sneakade ut ur lägenheten, ner med hissen och klapprade mig i (upptäckte jag då) illasittande ballerinaskor hela vägen till Centralen och tog det första tåget hem till min egen säng.

jag har blåsor på vänster häl efter promenaden från Masthugget med de illasittande skorna imorse, fortfarande äckelont i halsen och är vrålsugen på att ta en löprunda i det underbara vädret. känner mig dessutom ovanligt sällskapssjuk och det är bara jag hemma. oh well. jag ska ägna mig på "theory of planned behaviour" nu ett tag framöver.

onsdag, september 12, 2007

icke-prima ballerina.

11:43

en halvtimme blev en timme och nu har jag duschat, knaprat i mig en Alvedon, gjort citronté och kollat om jag har feber. duschen var jättebra, det finns inga Alvedon kvar, mitt citronté kallnar nere i köket men jag har i alla fall ingen feber. skönt. :) det känns som jag har gnällt mer eller mindre oavbrutet de senaste dagarna, men man behöver ju inte må prima ballerina hela tiden. och tur är väl det. :)

nu ska jag ner och värma på téet och läsa.
Tchüss.

ingen nyponros i sikte.

10:07

min dag började i sedvanlig ordning med att jag vaknade och inte ville gå upp och därmed bestämde mig för att somna om (dessutom var jag helt inne i en väääldigt trevlig dröm som jag hade alla planer på att drömma klart innan jag skulle upp.) det gick jättebra, i fem minuter innan mamma kommer in och undrar var jag har gjort av bilnycklarna. eftersom det var jag som övningskörde hem igår så borde jag rimligtvis ha dem resonerade hon. alltså mumlade jag något i stil med "I byxorna" och mamma kollade och de var inte där. jag masade mig upp på nyvaket förvirrat manéer, drog på mig mjukisbyxor och gick ner och började leta. efter två minuter hittar mamma nycklarna i sin egen handväska. men faaan då. här tillåts man inte vakna i lugn och ro inte. >.<

min hals är dum, rosslar och bultar och värker. jag känner mig allmänt risig, känner mig uppblåst som en spärrballong och ser ut som sju svåra år dessutom. ingen fräsch nyponros så långt ögat kan nå. har hällt i mig en kopp varmt honungsvatten men det tycks inte hjälpa mycket. jag har plugg att göra, men vill helst av allt bara gå och lägga mig och sova igen.

uhhh. ja. jag ska sova en halvtimme till och sen en dusch och sen försöka göra något konstruktivt innan Louice kommer. yeah.

tisdag, september 11, 2007

premenstruella störningar III.

22:56

det var först efter maten ikväll och jag låg ner i kökssoffan och lillebror kom hem och sa sitt "Hallå? Hallå?" med rösten från "Sagan om saftkalaset" på Youtube, och jag skrattade så som jag alltid gör (alltså, det är helt sjuuukt roligt och han låter så likt och jag skrattar på mig varje gång.^^) och pappa sa: "Jag har inte hört dig skratta sådär på hela dagen." som jag insåg hur tyst och tillknäppt jag varit idag jämfört hur jag brukar vara.

satans hormonstormar. PMS och halsont. vart är världen på väg egentligen?!

premenstruella störningar II.

13:27

jag vaknade imorse och var nyvaken och jättesur och inte alls särskilt hågad att gå upp ur min varma säng. när jag svalde skar det som rakblad genom halsen och jag tänkte på föga uppmuntrande sätt att: "Jamen perfekt, då har jag blivit förkyld och fått ont i halsen också." kan se i månen efter att träna idag med andra ord. träna med förkylning och halsont är som att be på sina bara knän om problem.

nåja. efter att jag kommit på att jag ville ha kjol på mig och mammas fina stickade tröja kändes det lite bättre, och jag åkte med mor&far in till farmor och farfar och tog en buss ner till min körskola. det var måttligt läskigt att köra manuellt växlad låda efter ett uppehåll på typ två-tre månader, men det kändes förvånansvärt bra. sen var det så himla mycket hela tiden och bilar och cyklister och rödlysen och sista vägen in till körskolan hade jag hjärtklappning och trodde jag skulle köra på något. men ingen överhängade katastrof och bara ett kärringstopp. men phew, vilken pärs.

och trots PMSmostergrejer idag med känns det ändå bättre. min mordiskhet börjar lätta, trots halsont och med det uteblivna träningar. känns snarare som ett uppehåll hade varit rätt skönt. och jag har mamma&pappa inom kramhåll. ska gå och använda mig av det nu.

måndag, september 10, 2007

premenstruella störningar.

22:09

min dag har varit sjukt premenstruell och jag har kategoriskt hatat allting. allting har kategoriskt hatat mig tillbaka också, utom mamma.


alltså - det kan inte finnas någon vettig anledning till att behöva vara såhär förbannat sur varje månad bara för att jag inte fått en bulle i ugnen. jag kan gå med på att det säkerligen varit mycket användbart på stenåldern när man var tvungen att skrämma bort monsterstora vargar och strypa sabeltandade tigrar och gud vet att jag lätt skulle kunna knäcka en tiger nu bara genom att morra åt den, men det finns liksom inga tigrar/vargar att avreagera sig på.

bläää. >.<
jag ska försöka sova bort det här. imorgon ska jag ha körlektion med Roger (ja, här ska banne mig tas körkort. heja mig!) och efter det träning och sen hem och plugga. sen vet jag inte mer.

halleluja för uppriktiga människor.

13:12

idag känns som en tråkig dag, jag har mest lust att åka hem och lägga mig och sova. typisk måndagmorgon imorse, med ryckvis uppvaknanden av att det regnade så in i bomben mycket utanför och regn på väg till tåget och framme vid skolan så visade det sig att datasalen vi skulle in i var låst och ingen läraredär, för hon var på personalmöte och ingenting funkade, så istället för att söka artiklar och bli klar med det fick vi sätta oss i caféet i B-huset och fika. trevligt i och för sig, men kändes som bortslösad tid.

nåja. vid en stund efter tio kom vi in i salen och jag letade reda på en artikel, mejlade iväg den till mig själv och gick till och letade reda på Teatergatan där jag skrev in mig på körskola och bokade körlektion till imorgon. sen åkte jag till farmor&farfar. nu kan jag inte öppna artikelfanskapet jag mejlat och därmed inte heller läsa den. och måste ringa till en människa som jag inte känner för VFU. jag som älskar att ringa människor jag inte känner. notera ironin. fcuk.


neeeeej. idag känns bara jobbig. jag vill sova mig igenom hela dagen till imorgon istället.

söndag, september 09, 2007

någon som tvinnade gångbro mellan den du är och den du vill vara.

21:56

jag avskyr att det tycks finnas oskrivna regler mellan flickor och pojkar. man "ska" vänta en viss tid innan man hör av sig, annars verkar man för angelägen, och det faktiskt skulle vara så att man är angelägen, ska man helst vänta ännu längre och gå och fila på formuleringar tills man nästan blir tokig istället för att bara speak it out. jag blir så trött. vill man någonting och den andra verkar vilja också, so go for it. vill man själv och inte den andra så lär väl det visa sig ganska snabbt också och då är det bara att genomgå lämplig dissningsfas (här ryms alltifrån att rycka på axlarna till att äta choklad och gråta en skvätt eller många, beroende på hur engagerad man är/har varit) så länge det nu behövs och sen kommer det hända något annat någon gång inom en ev. snar framtid.

yes.
ikväll har varit Afrikadans med Bus och buss hem i höstnatt och babbel och skratt. imorgon är det skola och jobba på min del på grupparbete samt uppsöka körskola. och så handboll på kvällen. nu är det dusch och godnatt. :)

Nu kan du få mig så lätt.

10:53

vaknat och somnat om av och till i perioder som jag brukar göra på helgmornar. ett tag fick jag för mig att jag borde gå upp, klockan var ju nästan tio, sen tyckte jag att det inte spelade någon roll för dagen om jag gick upp innan tio eller efter tio, så jag låg kvar istället. :)

nu är jag uppe däremot (no shit?). solen strålar utanför på underbar sensommar-manér och jag funderar på vad jag ska göra för att bäst utnyttja det idag. kvällen har jag bokad för Afrikadans, men dagen? jag ska ringa till Louice och undra om hon är vaken än. nu sitter Julia i Turkiet och lapar sol för glatta livet och jag är inte avundsjuk för att jag inte fick följa med i en resväska. hon ska ha det så bra hon bara kan och skicka vykort har hon sagt.

mina naglar är illigt rosa-lila och jag tycker de är urtjusiga. förstående ska jag ta hand om mina ben och smörja in dem med mango-papaya-bodybutter och borsta tänderna. orkar jag ska åka in till Göteborg och leta efter en väska till mig. jag ska baka muffins till min bror som jag utlovade förra veckan. Håkan i högtalarna och och och just inte så mycket mer än just nu.

lördag, september 08, 2007

i mitten av en hurricane.

16:30

igår var jag och Julia på Håkankonsert och vi fick givetvis några dårar bakom oss som hoppade som tokiga och knödde och vi tittade på varandra då och då och visste precis vad den andra tänkte och så flinade vi. inte så mycket annat att göra. vi tokdansade under "Ramlar", "Känn ingen sorg för mig Göteborg" och "Kom igen Lena" och innan han började spela "Hurricane Gilbert" sa han något i stil med "Ta tag i den som ni älskar" och vi greppade varandras händer och stod lutade huvud mot huvud och bara lyssnade.

sen hem och byta kläder och panikbråttom till tåget som vanligt. inte sen bästa kvällen musikmässigt sett sen när vi väl var ute och dansade, men vad fan. vi hade varandra och igår var bästa kvällen på länge.

fredag, september 07, 2007

jag kan ta ett långt hårt straff för alla stunder vi haft.

18:16

Jullan&Johanninen på äventyr.
<3

torsdag, september 06, 2007

lite medvind är inte att förakta.

22:35

min tränings gick åt skogen. det kändes så i alla fall. mina ben var fulla av träningsvärk och kändes knappt som de satte i hop med resten av kroppen och de funkade ungefär lika bra som om de inte hade suttit ihop med resten av kroppen. typ nästan inget alls. jag sprang, jag försökte få lite tryck i löpningen - ingenting hände. mitt huvud och mina ben var inte ett dugg koordinerade när jag skulle spela heller, så huvudet sa en sak, benen en annan och jag hamnade fel. och det blev kaos och inte bra. fuuuuck! säger jag bara. jag känner att det passar med en helg utan handboll nu, jag behöver behöver något. vet inte riktigt vad. kanske motivation och lite paus från kraven jag har på mig själv? hade varit så skönt om jag bara hade kunnat känna att det klaffade, vart lite tunnsått med sånt på sistone.

suttit hemma nu på kvällen coh tittat på film, "Mona Lisas leende". som en kvinnlig version av "Dead Poets Society" nästan. jag grät i slutet såklart, vad annars. :P

jag har skrivit idag igen. jag ska försöka få ihop den till något och sen får jag grunna lite på den. looong looong time since last thing written. kul att det bara kommer sådär ibland fortfarande. :)

kvinnoskap.

16:13

jag har värsta sjuka humörstormarna, de har hållt på i banne mig hela veckan nu. om jag iddes hålla ordning på min menscykel skulle jag säkert märka att hela hormonstormarrangemanget beror på att jag typ har ägglossning/precis har haft ägglossning/ska snart har mens/ har mens/precis har haft mens (de två sista är i alla fall uteslutet) ena sekunden kan jag tänka mig saker som jag andra sekunden knappt ens kan tänka på att ta i med tång. hå hå ja ja. ena sekunden kvitterglad lärka och andra sekunden deppig som få. jag satt och störtbölade till slutet av "Mulan" igår och fattar fortfarande inte vad det är med mig. okej om jag hade sett hela filmen, men nu hade jag sett större delen några dagar innan och hade lite tid över och tänkte jag skulle se klart och när Mulan kommer hem med svärd och medaljong och lägger i sin pappas knä och är jätterädd för att han ska vara arg på henne och babblar om att det är gåvor från kejsaren för att hedra deras familj och han bara slänger det på marken och säger "Men det största gåvan är att ha dig till dotter!" och Mulan gråter och jag gråter och himmel.

jag försöker verkligen tuffa till mig ibland, men det går inte så bra. jag bölar nästan alltid när jag ser Disneyfilm, vart någonstans i menscykeln jag än befinner mig. däremot har jag andra idikatorer (som är nog så irriterande vill jag lova.) på att jag är under förestående ägglossning och de känner nog de flesta tjejer igen. inte killar dock, även om de säkert också kan bli påverkade av det. orsak och verkan och grejer.

yeye.
nu ska jag köra mig till Kungsbacka för handbollsträning. knäet krånglar, så det blir lite piano idag. tror jag.

onsdag, september 05, 2007

lite halleluja i blodet.

22:18

min dag idag känns i eftertänksamhetes tecken glad och bra. jag har läst igen all litteratur inför föreläsningarna imorgon och på fredag (och jag tänker strunta i om jag känner mig som överambitiös. jag går i skolan, jag avgudar marken min utbildning går på och jag tycker det är tokroligt att lära mig nya saker. jag läser allt jag kommer över.) och försökt att kika upp "Theory of planned behaviour" som jag och min grupp ska skriva om. jag har hela huvudet stoppat med attityder och intentioner och subjektivt hit och normer dit, plus en klick ätstörningar mitt i allithop. (det är en av föreläsningarna på fredag.) mitt huvud har varit måttligt späckat under dagen, men bra ändå.

jag har åkte med mamma&lillebror till Staduim i Kållered som ska upphöra och handlat två svettlinnen efter att mamma klagade på att mitt vita svettlinne som låg i tvätten var gult och luktade illa. duh, klart det luktade illa, jag hade ju tränat i det? men okej, gult behöver det nog inte vara gick jag med på efter viss diskussion. så nu ska det slängas (mamma tycks ha en passion för att slänga de av mina saker som hon tycker är för trasiga/fula/gamla) och jag ska ha på mig de andra istället. de är grå och svarta och det kommer inte synas om de är gula. :P

dessutom vart på Fysiken och tränat bänkpress i gymmet först, det gick riktigt bra. sen krafttag med Sanna och jag träffade Lollo i trappen in och vi tjattrade lite innan vi gick in. så fort jag satte foten på golvet inne i hallen hörde musiken kände jag bokstavligt talat hur kroppen alla celler började tillverka endorfiner och andrenalin och pumpa ut i alla min kropps vener, artärer och kapillärer. från passets början till slut svettades jag som en gris, hade svidande känsla i alla muskler jag använde och mådde helt underbart. det är som gratis Prozac att gå på Sanna-pass, Sanna is the shit, I tell you. :) ikväll har jag sen jag kommit hem pratat med Jullan min (VÄRSTA PARTY BLIR DET PÅ FREDAG! bara hon och jag. <3) med Bus och lagat mat. jag är lugn och med en härligt glad känsla i magen och lite halleluja i blodet.

och godnatt. :)

tisdag, september 04, 2007

min självkänsla är inte vad den brukade vara, men snart återuppstoden.

23:28

jag har tränat på lillebrors tränings, sprungit en stund innan och sen lite fotarbete. sedan skott och allt känns avigt och stelt och inget riktigt flyt i någonting utom löpningen. hav förtörstan, det kommer. lite svårt att inte gräva ner sig att att det går knaggligt just nu, men jag jobbar på det. ska ta ett gympass imorgon och avsluta det med krafttag med Sanna. så vet jag att hennes massa energi kommer smitta av sig och jag kommer gå därifrån glad.

ingen schemalagd skola imorgon heller. jag klarade av att läsa min 68 sidor engelsk litteratur under dagen och ska hoppa på den svenska imorgon, och försöka kolla upp en teori som jag ska göra grupparbete om. rivstart med skolan, verkligen, men det känns bara skönt att vara igång och att äntligen ha något att göra, äntligen händer det saker.

idag har jag varit duktig och vuxen och flyttat över pengar till e-sparkontot från mitt andra konto. jag blir nervös, jag är inte van att ha så mycket pengar och känner helst för att ha dem på ett säkert ställe så jag inte blir av med dem. rättare sagt så att jag inte gör av med dem. jag hittade en jättefin etta som låg i Krokslätt idag, 30,5 kvadratmeter och en avgift på runt 1700 kr. kostade 650000 kr och jag ville verkligen ha den. fast det kan jag se i månen efter. pengaaaar. hus kostar pengaaaar som jag inte har. suck.

P.S.

igårkväll efter träningen var mer än lovligt deppig (fast berodde troligtvis på stora delar trötthet och avsaknad av mat i magen.) och jag kände bara ett akut hugg av saknad efter Julia, efter att hon skulle bo kvar hemma så jag kunde springa upp till henne innan sovdags och ligga med huvudet på hennes mage och vi skulle tittat på TV under tiden som jag babblade ur mig allt jag behövde. men icke, hon bor i Mölndal numera, så jag gjorde det näst bästa, plockade upp telefonen och ringde. nästan gråtfärdig av att höra hennes röst, fick babbla ur mig allt och lättade lite på trycket och svor hejvilt och oroade mig högt. hon lyssnade och hummade och sa vad hon tyckte och precis vad jag behövde. samtalet avslutades på bästa sätt genom att hon sa att hon skulle på Hellström på fredag, och det ska jag med, och så bestämde vi att vi skulle ut sen, Johanninen&Jullan, och dansa hela natten lång. det kommer bli så bra, jag vet det. kan inte bli något annat i hennes sällskap. <3

D.S.

tisdag eftermiddag.

15:42

ingen schemalagd skola idag, men blev ändå väckte runt åtta imorse av min telefon och farfar som undrade hur många dagar jag hade jobbat. jag mumlade nåt om att jag skulle kolla på det och la sen på luren och somnade om. jag steg upp vid halv elva och frukost och sen dess har jag i princip bara suttit på soffan i köket och läst i "Attitudes and attitude change", som jag ska ha läst 68 sidor i till på torsdag. jag är på runt 43 sidor nu, så det går bra. avbrott för lunch och för att dansa lite dansmatta och få lite blodcirkulation i kroppen. nu ska jag ner och göra en kopp te och forstätta läsa. ikväll är det handboll med lillebrors lag och jag måste hitta utlämningsstället för min bok.

söndag, september 02, 2007

gå på magkänsla.

19:55

jag vill ha tränare som jag kan lita på, som ger mig raka besked och som kan säga varför och hur och ge anledningar och resonemang så jag förstår hur de tänker. jag vill att de ska lita på mig också, och jag vill känna det. kunna vara säker på det. just nu känner jag inte att jag trivs i Aranäs. kanske är tillfälligt när senaste helgen skuggar mig. kanske inte är tillfälligt. så varför ligger lite vettiga klubbar så förbannat långt bort? Mölndal finns nära och inom räckhåll, men de suger. fan.


av fullt okänd anledning sitter mamma och skurar mitt golv och det är säkert jättesnällt, men jag vill gå och lägga mig och sova. det går inte för hon sitter ivägen och det luktar massa rengöringsmedel. med jämna mellanrum frågar hon: "Men så det ser ut, vad har du gjort/vad har hänt här egentligen?" och jag har svarat typ 5 gånger att: "Jag vet inte." det har aldrig fallit mig in att memorera vart fläckarna på mitt golv kommer ifrån.

imorgon börjar skolan igen.
äntligenjippie. :)

skithelg II.

18:03

yes, vi vann B-finalen. jag har spelat tre minuter idag, de sista i en match som vi ledde med 9-0 i halvlek. det är inte meningen att låta bitter. eller jo, det är det nog. jag är det, så allt annat vore ju ljug. mamma tyckte när hon skjutsade hem mig att: "Jamen, du visste ju vad som gällde innan?" och jo, det gjorde jag, och jag accepterar det, men det suger fucking jävla massor att inte få spela. hur mycket jag än vet om det i förväg. hon frågade mig också om jag gjort rätt val. och det vet jag fortfarande inte, lär jag knappast få veta alls någon gång. jag tror det är väldigt svårt att bli nöjd med pest/kolera/smittkoppor-val.

det som känns värst är nog att jag tappat ganska mycket respekt för mina tränare, jag tycker de har skött det här urdåligt.

jag är pissdeppig och ledsen och trött som faen och vill bara krypa ihop någonstans varmt och somna. skithelg. enda ljuspunkterna har varit Jesper, toksöt kusin och sitta bil med Lina, Ino&Emma och skråla till CD.



(men sett i stort perspektiv - det är bara en cup. jag kommer deppa en, kanske två dagar och sen är det bra med mig igen. på tränarfronten däremot... det visar sig.)

lördag, september 01, 2007

23:12

bara en snabb notis om hur kul det var at träffa Mikkis och Manu igen efter hela sommaren. och så ska de gå på Handels hela terminen! :( det är så man blir deprimerad för mindre. men jag ska tvinga mig till lite fika och temtaplugg ibland ändå. de ska inte tro att de slipper undan. ;P

match klockan åtta imorgon, samling sju. det är aldrig humana tider på cuper.

fast note.

18:33

jag har inte spelat en minut av matcherna idag, det känns bra ändå. (gud så jag ljuger. vem fan tycker det känns bra att inte få spela match när man sitter uppvärmd och taggat till tänderna på bänken? men det känns OK.) och de som jag pratat med vars åsikter jag bryr mig om tycker precis som jag att min tränares agerande i det här är uppåt väggarna puckat. det känns obeskrivligt skönt att jag inte överreagerar.

push-up-BH är naturens sätt att rätta till det sóm inte blev så bra och bättra på det som redan är bra. tack för det. ;)