P.S.

igårkväll efter träningen var mer än lovligt deppig (fast berodde troligtvis på stora delar trötthet och avsaknad av mat i magen.) och jag kände bara ett akut hugg av saknad efter Julia, efter att hon skulle bo kvar hemma så jag kunde springa upp till henne innan sovdags och ligga med huvudet på hennes mage och vi skulle tittat på TV under tiden som jag babblade ur mig allt jag behövde. men icke, hon bor i Mölndal numera, så jag gjorde det näst bästa, plockade upp telefonen och ringde. nästan gråtfärdig av att höra hennes röst, fick babbla ur mig allt och lättade lite på trycket och svor hejvilt och oroade mig högt. hon lyssnade och hummade och sa vad hon tyckte och precis vad jag behövde. samtalet avslutades på bästa sätt genom att hon sa att hon skulle på Hellström på fredag, och det ska jag med, och så bestämde vi att vi skulle ut sen, Johanninen&Jullan, och dansa hela natten lång. det kommer bli så bra, jag vet det. kan inte bli något annat i hennes sällskap. <3

D.S.