söndag, oktober 31, 2010

Battle och kärlek!

10:57

Jag har battlat i hiphop. Det gick bra! Jag är nöjd, verkligen nöjd. Jag fick inte panik, jag fick inte blackout, jag lyssnade på musiken och gjorde min grej. Innan battlena drog igång var jag däremot nervös, väldigt nervös. MEN, that's why I love dancing - jag fick så himla mycket pepp och kärlek från många andra som var där. Gång på gång sa olika personer till mig: "Ta det lugnt, ha roligt, det är ingen stor grej!" Det var det sista Nina sa till mig innan jag skulle in "Ha roligt nu!" Och jag hade roligt, verkligen roligt. Nu vill jag bara träna mer och mer och göra det igen, bättre! =D
Respekt, kärlek och grattis till Nina som tog hem solotiteln. Hon är bäst!
Och kärlek, så mycket kärlek till mamma, pappa, Lillebror och Guldlock som kom dit för att supporta mig. Det betydde så mycket för mig, dels för att det var min första battle och dels för att de vill ta del i "min" värld.

Efter den urladdningen var det utgång med Gabs, Stålmannen, Banana och mer folk på schemat. In till Trädgårn var det världens längsta kö, men in kom vi. Helt OK kväll, men musiken ute på "vanliga" ställen är ju... inte i min stil. Anyways, en kan göra andra saker som att prata med folk istället. :)

Nu ligger jag fortfarande kvar i sängen hemma hos Gabs - hon jobbar idag och kunde inte göra mig sällskap. Pity her! Ingen skallebank och konstigt nog har jag lust att gå till gymmet. Vad hände där? Idag har jag en sak att göra ikväll och det är teater på Pustervik kl. 18 ikväll. That's it. Slappsöndag med andra ord. Den här veckan ha varit fullpackad, så det känns ruskigt skönt. Batteriladdning!

lördag, oktober 30, 2010

Tung rap med Fröken B och dags för battle!

13:40

Jag har ju berätta innan att jag haft (och ska fortsätta ha, hurra!) Fröken B som lärare i skolan och jag har verkligen fastnat för hennes musik. Det inverkar säkert att hon är en awesome människa, men fakta - hennes rap är tung. Just nu håller jag på och lyssnar sönder "Sömnlöshet" som hon gör med Middlesex. Nynnar textrader gång på gång som går rätt in i hjärtat.

"Jag blundar, men ser dit ansikte under mina ögonlock
som om någon tatuerat in det där för gott
Jag vill bara gå fram och krama dig, vill lämna dig, ta tillbaka dig, lära känna dig och rata dig, befrämja dig och försvaga dig, vill förtränga dig, vill sakna dig, vill ändra dig och bevara dig, för du sprängde mig och du laga mig, för jag älskar dig och jag hatar dig"

Jag följde med Gabs upp när hon åkte till jobbet, åkte hem och sov i två timmar till. Jag känner mig utvilad och lite seg. Hela huvudet är fullt med hiphopmästerskapen och min battle. Mitt mål är att lyssna på musiken och göra min grej. Det kommer vara folk där som är ljusår bättre än jag, men en måste börja någonstans, right? :)
Kom dit, kolla och supporta!
KulturATOM, Angered centrum, start kl. 17-23
Hiphopmästerskapen - Crew och 1 on 1 i hiphop.
Kärlek, dans och battles - det kommer bli en GRYM kväll! =D

torsdag, oktober 28, 2010

Trötthetstorsdag.

22:22

Jag. Är. Så. Jäkla. Trött.
Det känns som jag inte har gjort något annat än gått i skolan och tränat och dansat hela veckan. Det är inget negativt alls, jag älskar dansen, men herregud, idag var jag verkligen helt slut. Breaktorsdag som vanligt och Abe visade ett snyggt sätt att både komma in och ur en babyfreeze på... men jag kom inte upp. Jag försökte och försökte och det verkligen gick inte, jag bara ramlade ihop på golvet. Mer och mer frustrerad gav jag mig inte, men när Abe var hjälpsam och instruerade "Du måste TRYCKA dig upp!" så rann bägaren över och jag skrek, verkligen frustrationsskrek åt honom "JAG VET, DET ÄR JU DET JAG GÖR!" Sen gick jag ut i chillrummet, lipade lite, tog några djupa andetag, samlade ihop mig och gick in och försökte igen. Till slut hittade jag felet och det gick lite bättre. Sen passade jag på att be Abe som ursäkt också. Inte alls meningen att han skulle få agera slaskhink för att jag blev förbannad... men han förstod. "Det är lugnt, jag vet hur det känns. Jag har övat på headspin i flera år och kan det fortfarande inte." Jag älskar mina lärare.

Ikväll har jag sett Twisted Feet dansa på Rosa Bandet-galan och fått omelett med tomater och fetaost lagad till mig av pappa. Nu tänker jag vila min trötta kropp - imorgon är det fredag med skola, jobb och träna dans. Bara två dagar kvar till min första battle. Peppa!

onsdag, oktober 27, 2010

Tredje gången gillt.

18:10

Tredje gången. För tredje gången i mitt liv höll jag inte in när jag hade matpanik. Efter en inre kamp i typ en timme tog jag upp telefonen och ringde mamma. Hjälp mamma!
Det hjälpte. Jag vet inte riktigt varför, men det hjälper att få sätta ord på det, att dela rädslan med någon jag vet inte dömer mig. Jag behöver höra att jag kan välja själv, att jag inte behöver göra som tankarna som loopar i huvudet vill. Jag känner mig schizofren av det här ibland. En del av mig som verkligen inte vill äta, som vet att jag kommer må dåligt efteråt och en del som bara ger blanka FAN i det och vill äta i vilket jävla fall.

Jag tror att maktlösheten spelar en stor roll. Det känns inte som jag kan välja själv, det känns som att även fast jag bestämmer mig om och om igen att jag inte vill! så har jag inget att säga till om. Det spelar ingen roll vad jag gör, det är kört ändå. Jag vet att det är skevt och jag tror att det är lika mycket känslan av att inte ha kontroll över min egen kropp som gör mig illa, lika mycket som det fysiska dåligtmåendet av att äta för mycket.

Men inte idag. Idag ringde jag mamma och berättade - jag vill inte, men det känns som jag inte kan välja. Mamma sa det enkla: "Du kan visst välja, du behöver inte göra något som du mår dåligt av. Du kan välja som du vill." Jag grät lite, mest för att jag är rädd och för att det är så skönt att slippa ta mig igenom det här själv. Sen kändes det mycket bättre, paniken la sig. Tack mamma. <3

tisdag, oktober 26, 2010

Dancin'.

16:54

Det finns inga lektioner som jag tänker "Herregud, nu dör jag." så ofta som på hiphoptisdagarna med Nina. Hon kör skiten ur oss. Jag älskar det, på något skumt sätt. :P

Idag kändes riktigt bra. Det känns som det liksom har klickat lite och jag förstår det där Nina säger med att utgå från groove toch låta det leda mig in i nya steg. Innan lunch hade vi en cypher, jag gick in, körde, det kändes bra och efteråt sa Nina att det var det bästa hon sett mig köra ever. Åh, så glad jag blev!

Nu är jag helslut. Det dunkar i fötterna, träningsvärk i ryggen and it's coming more. Två klassern kvar och även om jag i mitt stilla sinne undrar hur jag kommer orka, så vet jag att jag kommer orka, för det här är det bästa som finns.

söndag, oktober 24, 2010

Söndagstankar.

18:23

Vips har hela veckan gått igen. Jag har varit halvkrasslig sen i tisdags, men inte fått tillfälle att vila eftersom det var show på en fest med några från klassen i lördags. Hitta på koreografier och övaövaöva. Jag stod för två solon, ett i hiphop och ett i break. Mitt livs första breaksolo för publik och det kändes helt fantastiskt! Om mindre än en vecka (lördagen 30/10) ska jag battla på riktigt för första gången, i Göteborgs hiphopmästerskap i KulturATOM. Kom gärna dit, feel the love och supporta, det blir en toppenkväll med start kl. 17! :)

Resten av veckan känns lite som ett virrvarr. Det har nog varit en ganska vanlig vecka, med undantag för en emergencykväll med en vän, med det hela löste sig på bästa sätt. Tack och lov. Maten är upp och ner. Mest lägger jag alldeles för mycket tid att tänka på den. Jag tycker det är svårt att hantera alla känslor som finns och kommer upp, jag vet liksom inte var jag ska göra av allt eller vad jag ska göra med det. Det är väldigt sällan som det är typ av mat som påverkar, som jag nämnt innan är det mängden som är svårt, spela roll om det är morötter, pizza eller bröd. Det är jobbigt att vara så medveten om det hela tiden, men på något sätt känns det bättre. Imorgon är det prat-tid igen. Nysta upp.

Jag är så tacksam att jag kan bo hos mamma och pappa. Det är inget hets eller bråttom eller tidsgräns för hur länge jag får bo här. Det är en otrolig trygghet att jag kan förlita mig på det och bara släppa tankarna på "måste leva ett självständigt liv samtidigt som jag försöker bli frisk". Det hade stressat skiten ur mig. Jag var hemma i min lägenhet i lördags - vattnade blommorna, diskade disken som stått i diskhon i tre veckor och dammsög i köket. Det kändes bra. Kanske att jag kan sova där någon dag den här veckan. Vi får se.

Ikväll sitter jag och lyssnar igenom min mapp med breakmusik och tar bort de låtar jag inte tycker om ur min mp3-spelare. Förresten kan du ladda ner grym musik med Silversystrar på deras hemsida! :) Mitt i ens eget liv finns det andra människor som är ljusglimtar i vardagen, som gör att en kan fortsätta tro på kärleken och allt runt omkring - grattis Bella och Adam!

måndag, oktober 18, 2010

Hoppfullt.

23:40

Idag var det dags för att åka till ungdomsmottagningen och prat igen. Hon föreslog när vår timme var slut att vi skulle fortsätta ses varje måndag framöver. Det tycker jag också, så it's a date. Ända fram till jul. När jag gick därifrån undrade jag var i hela friden jag skulle prata om ända fram till jul. "Så intressant är jag inte." tänkte jag och sen tänkte jag att det kan nog vara en bra början att ta mig själv på allvar. Det är jobbigt men känns bra på något sätt. Som att lösa upp ett väldigt trassligt grannystan - tar tid och är inte särskilt roligt, men när det väl är gjort känns det värt det.

Sen åkte jag till Twisted och spenderade härliga timmar med musik, dans och allt som hör det till. Har ätit tjock yoghurt med rostade frön, honung, mormors tekakor med ost och ett ägg till kvällsmat. Har inte riktigt kommit mig för att gå och lägga mig än. Igår tittade jag och mamma på ett inspelat program av "Somarpratarna" och en författare (Monika Fagerholm) som hade varit sommarpratade och pratat om sin alkoholism. Hon sa mycket som var tänkvärt, men jag fastnade för två saker - först att när en är inne i ett beroende, så är det ens egen lilla bubbla, det är liksom allt en ser. Lite senare sa hon att det inte handlar om att "bara jag vill tillräckligt mycket så blir jag nykter", hon kunde hålla sig nykter i flera veckor och månader bara med ren viljestyrka, men till den där viljan att hålla sig frisk finns också en precis lika stor "motvilja" som gör att en obönhörligt åker dit igen. Mörker, ljus. Allting har en motpol. Jag brukar tänka att det är när jag slappnar av som det går åt skogen - men det kanske inte är så det är? Kanske har det som jag upplevt som att "slappna av" egentligen bara varit motviljan som fått ta över?

Jag undrar det. Monika Fagerholm berättade också att hon blev frisk först när hon bad om och fick hjälp. Det har jag också gjort. Det känns hoppfullt.

lördag, oktober 16, 2010

Det är OK.

23:55

Jag börjar helgen med att vara pepp för att göra saker på torsdagkväll och sen blir jag tröttare och tröttare ju längre fredagen och lördagen lider. Alltså - inget klubbande eller dansande den här helgen heller. Jag prioriterar att sova och ta det lugnt.

Jag tycker mat är svårt på helgen och har lättare att få ångest då än under veckorna. Oftast brottas jag med det själv, vid sällsynta tillfällen öppnar jag munnen och delar med mig. Idag gjorde jag det efter kvällsmaten när det kändes som hela bröstkorgen var en enda knut av jobbighet - då berättade jag för mamma och Bror hur det kändes. Ingenting löser sig egentligen av det, men det blir lite lättare bara av att slippa bära på det själv och höra någon annan säga att Det är OK, du har inte gjort något fel. Två gånger har jag gjort så den senaste veckan. Det är två gånger fler än någonsin förut. Det är otroligt ovant att inte vara den enda som vet om mina ätstörningar och jag jobbar stenhårt med att inte känna mig skamsen. Det går inte särskilt bra, men varje gång jag delar med mig istället för att hålla det inom mig själv så känns det bra.

Jag vet inte hur länge jag blir hemma hos mamma&pappa. De gånger jag tänker på att bo själv i min lägenhet får jag känningar av panik och jag klarar inte av det. En natt åt gången kanske skulle funka, men inte dagar eller veckor. Och det är OK. Jag pratade med mamma och berättade - det är OK. Jag får bo här, jag är deras dotter. Det känns lugnande och tryggt.

Ikväll har jag varit på Ölrepubliken med Gabs. Vi har pratat konstant från det att vi sågs vid 20 tills det att vi skiljdes vid 23.30 och samtidigt hunnit med två goda, mörka öl kvar. Som jag älskar den kvinnan. <3

fredag, oktober 15, 2010

Intensitet och mod.

23:02

Ni kanske snart tröttnar på att jag tjatar om mina raplektioner, men de är helt fantastiska. Idag var det tårar, svett och kärlek, så bokstavligt som det kan bli. Folket i klassen skriver så bra, utelämnande och rappar med sån inlevelse och intensitet att en blir helt gråtfärdig. Vi är lipsillar allihopa. Också när någon blir arg och ledsen, besviken när en inte klarar det - alla känner med så mycket, för vi vet alla hur det känns med prestationsångest och att behöva ta djupa andetag innan en försöker. Att misslyckas och bara vilja sparka hårt på något. Att gråta för att en blir så förbannad på sig själv. Vi vet det så väl alla. Och det får vara så. Det är helt OK att bli emotional, att gråta, att vara förbannad och ha dåliga dagar - alla accepterar läget och inget konstigt med det. Alla delar med sig av sig själva och är så modiga så jag blir alldeles imponerad.

Jag önskar jag kunde visa er vad som sker. Ive och jag pratade om det idag - en trodde vad en visste vad en signade upp sig på när en började gå den här kursen, men icke, det är så mycket mer. Det är en helt ny värld och helt nya sidor av sig själv.

5 timmars dans igår, 2 timmars dag idag. Jag är slutkörd och trött i kroppen, har ätit fredagspizza efter att ha längtat efter det sen i söndags. Call it a day här och nu. Godnatt sweetpies.

torsdag, oktober 14, 2010

Jag är en b-girl!

16:17

Sen förra torsdagen har jag övat som en gris på de freeze:s Abe visade och idag gick det verkligen. Först lite trevande, sen gick det bra, sen gick det riktigt bra av bara farten. Jag chockade mig själv genom att (väldigt långsamt, men ändå!) gå från six-step in i min freeze och tyckte att det var mycket lättare än att bara göra själva freezen. Wow. Jag älskar breakdance. Jag är en b-girl. Det känns amazing. Och jag är bitter som faan över att missa Betongfighten, en breakbattle på asfalt som kommer gå av stapeln på lördag på Heden basketplan, för jag är i Värnersborg och blir fotograferad med mina bröder. Make no mistake, jag vill verkligen ta de där bilderna... men jag vill väldigt gärna vara på breakbattle också. Surt, men det kommer fler... snart hoppas jag. :)

2 timmars break gjorde mig halvdöd. Nu ska jag och Smarty och kanske T iväg för lite mer breakträning på Hiphop Akademin - SEN ska jag avsluta dagen med 1 timmes popping och hem och dö av trötthet. In a good way. Idag har jag mått väldigt bra. Tacksam för det.

onsdag, oktober 13, 2010

This is a battle.

17:01

Idag. Idag, I tell you folks, IDAG har varit den fetaste dagen på länge. Våra rap-torsdagar med Fröken B tog slut förra vecken, men turligt nog för oss är vår kursansvariga bortrest och hela klassen röstade genast för att vi skulle ha Fröken B de dagar hon var borta. Med andra ord - rap hela dagen idag, rap hela förmiddagen på fredag. Jag har fått personlig kritik och beröm och kunnat sitta i lugn och ro och skriva. Det är apsvårt att få ut det jag vill säga och dessutom få till det snyggt, men jag tror att det är en träningsgrej. Lägger jag tid på det, så kommer det flyta mycket lättare ganska snart. Jag älskar det. Jag älskar att skriva texter, jag älskar att rappa. Det är milsvitt ifrån att sjunga, det är en attityd som jag inte hittar i sång och det känns verkligen som min grej. Och det känns som det faktiskt blir bra. Jag är stolt över det jag gör!

Maten funkar. I de mest relativa ordalag, så funkar det. Det betyder att jag mår helt OK, äter normalt och inte flippar över, men att det fortfarande snurrar matmatmat i skallen på mig i princip 24-7. Det är fantastiskt skönt att bo hos mamma och pappa och kunna stänga av saker som att handla mat och delvis att laga mat. Det är skönt att allt är "som vanligt" i skolan. Men varje mål och däremellan är en freaking battle och jag börjar undra och bli lite rädd för - när går det åt skogen igen? Kommer det att gå åt skogen igen? Om? Hur? Var? När? Det känns som att det går för bra och att något måste gå snett snart. Jag vet att det är galet att tänka så och att det lätt blir en självuppfyllande profetia, men hur slutar jag då?! Crazyness. Jag tror jag ska ta lärdom av förra gången jag skrev om det jag var rädd för och prata med någon, snart och idag. Dela det istället för att bära på det själv.

tisdag, oktober 12, 2010

Plugg på hemmaplan.

08:43

Helgen har varit den bästa på länge. Det har inte varit några stora happening - bara lugna dagar. Umgåtts med mamma&pappa, mormor& morfar, besökt Världskulturmuseet för första gången, ätit ljuvlig mat på Tara's, och bestämt mig för att jag hellre ville sitta hemma i vardagsrummet och glo på vad som nu fanns på TV än att gå ut och dansa. Söndag var handbollsmatch, dans och äntligen träffa Gabs igen som varit ivägflugen till New York, men är hemma igen. :)

Igår var den min klass tur att vara i köket och stå för att lunchen blev serverad (folkhögskola. Vi hjälps åt, vilket innebär städning och att klasserna turas om att stå för lunchen.) och det var jätterolig, samtidigt som det var sjukt jobbigt och påfrestande att vara i ett kök med mat runt omkring mig hela dagen. Just nu har jag varken lust eller energi att ägna mig åt matlagning, så jag har låtit bli. Jag visste inte att det skulle bli så jobbigt som det blev igår, så innan vi slutade pratade jag med läraren och bad att få slippa vara med idag. Det var OK, tack och lov.Det är skönt att ha Smarty i klassen som vet hur läget är - igår fick jag massa kramar och den stod och nynnade för mig tills det kändes lite bättre.

Igår var också första besöket på ungdomsmottagningen för att prata. Jag tror det kommer bli bra. Det var väldigt jobbigt och ledsen, men på ett vettigt sätt liksom. Ny tid bokad. Sen åkte jag och dansade. Min glädje, min energi. Till och med när det inte riktigt fungerar älskar jag det. Halmstad var där igår - åh, vad det var länge sen jag såg honom! Twisted D tjatar om att jag ska "dra in huvudet!" när jag gör freeze och de tar sig tid. Jag blir lika glad varje gång - D är inte min breaklärare, han behöver inte säga något, men han gör det ändå. The looove! <3

Så, plugg på hemmaplan idag. Ikväll - locking, NYC och avsluta med att fira Mikkis födelsedag. Sämre tisdagar finns det. :)

lördag, oktober 09, 2010

Loads of love.

21:40

Allright, here comes some good stuff!
Jag älskar att kolla på bilder av folk från dansskolan för alla posar järnet på typ varenda bild. Jag älskar att jag numera har ett vardagsspårk som innebär att jag slänger mig med "fett", "chill" och "aight" utan att ens reflektera över det. Jag älskar att jag började spontandansa inne på Världskulturmuseet idag för att det var musik som jag tyckte om där. Jag älskar att jag spontant känner för att rappa och skriva texter. Jag älskar att jag tycker så mycket om breakdance och faktiskt vill bli riktigt bra på det. Jag älskar att jag inte känner att jag behöver bli världsbäst på att dansa, jag vill bara hitta min egen stil och kunna göra det bra. Jag älskar min familj, jag älskar mina vänner, jag älskar det stödet jag får av de runt om kring mig. Jag kan säga saker som känns helt knäppa, fråga frågor som känns helt puckade och få acceptans och kärlek tillbaka ändå. Jag känner mig inte lika trött idag som jag var igår. Jag älskar lugna lördagskvällar hemma. Jag saknar att älska någon på det där sättet, men jag tror på att det kommer. Jag älskar att Louice kommer ner från Stockholm om mindre än tre veckor. Jag ska träffade älskade Gabs imorgon.

Nu ska jag in till soffan i vardagsrummet och älska min familj.

fredag, oktober 08, 2010

Äntligen fredag.

19:11

Idag har jag varit helt trött. Trött i kroppen efter breaken, trött i huvudet efter att ha kämpat med vanor och tankar hela veckan. Helt fantastiskt opepp på två timmars dans-egenträning som avslutning på veckan, men min klass är underbar och full med positiv energi, så jag lyckades rycka upp mig ändå. Inte världens mest kvalitativa träning, men jag har i alla fall gjort något. Jag trodde att det skulle bli ovanligt jobbigt i skolan den här veckan, men det är snarare en frizon. Jag får energi av klassen. Jag kan vara lite låg utan att behöva förklara mig. Behöver jag prata med någon, är det alltid någon som lyssnar. <3 klassen.

Träffade Lady Hickups efter skolan, fick paketpåse från "Råkosta Boda" (=min beställning från Råvarubutiken som hon pimpat upp i en fin påse för att jag också skulle få ett fint paket. Finaste!), tog en kopp te och kramades. Sen hem till lägenheten för att möta upp mamma och morföräldrar, ge mormor massage och få skjuts hem. Inget avancerat ikväll - fredagsmys med kantarellsoppa och så vila. Lugn och ro och sova bort tröttheten.

Efter inlägget igår gjorde jag något jag aldrig gjort förut - jag pratade med någon, mamma och berättade precis hur jobbigt allt kändes, hur rädd jag är och frågade varför, varför, varför?! Hon hade inga svar, men bara att berätta, att bli kramad och få kärlek räckte lång väg.

torsdag, oktober 07, 2010

Hemma hos familjen och tusen tankar.

18:00

Jag har flyttat hem på lite obestämd tid, över veckoslutet i alla fall. Vill ha folk runt omkring och inte behöva fokusera på att brottas med tusen tankar i huvudet - så mycket lättare att koppla bort och försöka slappna av när det är familj runt mig. Igår ringde ungdomsmottagningen och jag fick boka in en tid för prat på måndag redan.

Jag är lättad, men samtidigt nervös också. Tänk om hon inte kan hjälpa mig? Tänk om vi bara sitter tysta bägge två och allt går åt skogen? Och så hatar jag tanken att behöva berätta om det. Jag tycker verkligen det är down to the bone pinsamt att berätta hur jag äter, hur jag tänker i samband med mat. Och helvete vad energi det tar att hela tiden ha kontroll. Ibland känns det som jag har två personligheter - en som säger åt mig att äta och en som säger åt mig att jag inte ska ge mig och göra som den andra rösten säger, för att jag kommer må apa efteråt. Och jag mår bättre nu än jag gjorde under helgen och jag trycker alltför enkelt bort hur dåligt jag mådde då - vips! tror jag att jag bara inbillar mig. Sen märker jag hur jag fortfarande tänker kring mat and it goes around around around.

Jag är rädd inför helgen. När det inte gäller mål där jag vet precis hur mycket jag behöver äta för att bli "lagom" mätt (-->frukost) är jag hela tiden osäker - hur mycket behöver jag äta? Är jag mätt nu eller bara sugen eller äter jag bara för att äta? Äter jag utan att vara direkt hungrig loopar jag tankar om det också. Jag hoppas måndag blir bra.


Allright, some good news!
Min muskelbristning från helvetet är mycket bättre. Jag kan gå utan problem, har fått rehabövningar och igår sprang jag ytterst försiktigt 1,5 km utan ont alls. Idag var jag med på i princip hela breaklektionen och hade jättekul. Det som gör ont är explosiva rörelser och när muskeln sträckts ut. Väldigt svårt att undvika i breakdance, speciellt när vi gör down-rocks, men jag gör så gott jag kan. Och jag satte en freeze idag jag inte fixat förut! :)
OCH jag anmälde mig precis till mitt livs första battle - Göteborgs mästerskap i hiphop/new style, solo. Nu ska jag öva som en tokig resten av månaden. Mitt mål är inte att kamma hem hela grejen, utan att köra min grej, göra det snyggt och få erfarenhet. JA, kom dit och supporta! :)

onsdag, oktober 06, 2010

Hold the line.

12:47

Still going. Igår pratade jag med mamma och pappa - jag var rädd och mådde dåligt innan, men det känns bättre nu när de vet. Det är skönt att två av de jag älskar mest inte ifrågasätter mig utan bara ger mig stöd och säger åt mig att vi kommer lösa det. Jag tycker om vi:et - det är skönt att inte vara ensam.

Jag vet fortfarande inte vart jag ska någonstans. Idag ringde jag mannen med remisserna på BUP; vi pratade, han ställde lite frågor och sen konstaterade han att "Du har ingen ätstörning av det slaget som vi har hand om. Ärligt talat vet jag inte riktigt var inom sjukvården som du kan få hjälp med det här." Han berättade att vissa vårdcentralen har psykologer/kuratorer och att jag kunde ringa och fråga efter det.

Under rasten ringde jag mamma och var ledsen. Det känns helt psyko. Jag är inte tillräckligt sjuk för att de ska veta vilket fack jag ska placeras i. Varför finns det inget mittemellan, varför är det bara sjuk/frisk som gäller? Så vi ska ringa runt vårdcentraler ihop. Jag har ringt så många samtal som bara utmynnat i ingenting, det känns skönt att få hjälp med det.

Idag kommer mormor och morfar ner. Fina.<3 Det gör mig glad.

måndag, oktober 04, 2010

Försök nr. 1.

16:29

Idag har varit en sjukt jobbig dag. Jag åkte till stället Sjukvårdsupplysningen sa att jag skulle gå till, men när jag kom dit och frågade sa hon jag pratade med att de inte hade hand om ätstörningar och sa att jag skulle åka till Olskroken istället. Men sen kollade jag på nätet och såg att där skulle man ha diagnos och vara 25 år och uppåt.

Kort beskrivet har jag suttit och ringt runt till Sjukvårdsupplysningen, BUP, akutmottagningen och Sahlgrenskas växel, blivit kopplad hit och dit och det enda jag vill veta är vart jag ska någonstans. Ingen kan svara. BUP ska jag ringa igen på onsdag när han som har hand om remisser är tillbaka. Till slut fick jag tag på min ungdomsmottagning som faktiskt gjorde något och kommer säga åt en av sina psykologer/kuratorer att ringa upp mig efter deras veckomöte imorgon. Herrejävlar. Efter varje samtal var jag snudd på att bara ge upp och strunta i allt. De som är värre illa däran än jag och behöver hjälp - är det såhär för dem också? Hur går det när man måste kämpa för att få hjälp fast man är sjuk och knappt orkar med varje samtal?

Skoldagen har jag överlevt på något sätt. Smarty frågade hur det var efter sista lektionen och allt rann ur mig. Den är en så fin människa - kramar, förståelse. Jag ska sova där inatt, så jag slipper sova ensam hemma. Jag jobbar på att samla mod att prata med mamma och pappa. Kontakten med Louice är en livlina. Ikväll är det dans och det är ett andningshål. Ren glädje. <3

söndag, oktober 03, 2010

Krig.

14:26

Det tog mig 40 minuter att ringa Sjukvårdsupplysningen. Jag tycker så hjärtinnerligt om de som jobbar där, för varje gång jag har ringt dit har de varit snälla, hjälpsamma och verkligen låtit som de bryr sig. Också mannen jag pratade med idag var det. Han väntade när jag inte kunde prata för att jag grät och han sa att det var jättebra att jag hade ringde och gav mig namn, nummer och plats till ett ställe jag ska ringa/besöka imorgon. Och när jag bad honom upprepa öppettiden sa han: "De har öppet mellan 8-17 måndag till fredag, så ring dit det första du gör imorgon."med snäll röst. Jag kraxade fram ett "Mmmm.", sa tack för hjälpen och la på. Sen samlade jag ihop mig själv ett tag innan jag tog cykeln och åkte och tränade. Det var skönt, det var skönt att bara ha musik och rörelser i huvudet, det var skönt att göra något och vara ute ur lägenheten. Jag har sett till att ha att göra hela dagen, för det studsar tusen tankar omkring i huvudet. Pump up the Jam i Mölndal, hiphopklass med Juve och middag hos farmor&farfar.

Jag mår vidrigt (men lite bättre än imorse), har ångest och skäms. Mest förekommande tanken är "Vad ska mamma och pappa säga?", med utbytet till "mormor och morfar"/"farmor och farfar"/ diverse andra väldigt viktigt personer för mig.

Och vad de än säger, så tror jag verkligen inte att det är någon negativt. Men jag är rädd. Rädd och skamsen över att vara i den här situationen. Rädd över att jag inte ska bli tagen på allvar bara för att jag inte är "synligt" sjuk, eller fyller alla kriterier för anorexia/bulimi. Den logiska delen av min hjärna tänker gång på gång: "Hur svårt kan det vara att bara sluta äta? Det är ju bara att göra det!" och jag håller med. Hur svårt kan det vara? Varför klarar jag det inte?! Jag har krig i huvudet mellan den delen som säger att jag är kass för att jag inte klarar av det och den delen som säger att det inte är så enkelt som det verkar. Allt jag önskar mig nu är att kunna somna fort ikväll.

Ljusaste och mörkaste.

02:54

Det här kunde blivit en så bra kväll, och det blev den också, på sätt och vis. Jag har varit på Bondens Marknad, chillat hemma och hängt med min klass hos N innan vi drog iväg till Pustervik där det var klubb Scratch med hiphopmusik, dansdansdans, cyphers och Silversystrar som rockade grymt innan Jean Grae tog över scenen. Ni hör? Helt kick-ass kväll!

...om jag bortser från att jag nu sitter med magont och en stor dos ångest efter att inte ha kunnat sluta äta ur godis- och chipsskål som fanns hemma hos N. Jag är ledsen, jag är trött, jag försöker förstå varför jag fortsätter äta fast jag inte vill. Jag är jättearg på mig själv och vill i ren protest helst inte äta något på typ två-tre dagar... men jag ska inte göra så, don't worry. Däremot ska jag ringa sjukvård eller vart man nu ringer imorgon och höra mig för var jag kan få hjälp någonstans. Jag ser inte fram emot imorgon, min mage kommer avsky mig. Och så är jag livrädd att ingen ska ta mig på allvar.

lördag, oktober 02, 2010

00:42

Idag har jag inte tränat. Det är en balansgång att inte ta i för mycket när jag inte har akut ont längre och samtidigt inte träna varje dag, för att jag vet att det är viktigt att vila mig också. Idag, lugn och ro. Imorgon, hopp och lek igen. :)

I onsdagskväll åt jag kyckling för första gången på väldigt länge. Det smakade gott, men dagen efter var magen allt annat än glad och jag diskuterade med Bus på kvällen om det är så att magen liksom vänjer sig av med att kunna smälta kött lika bra om man inte äter det på ett tag? Många andra enzymer och grejer i kroppen nedregleras ju när de inte används. Hmm, måste ta reda på. I vilket fall kommer jag fortsätta att vara mestadels vegetarian/vegan med massa inslag av raw food framöver - det är så min kropp mår bra och är glad. :) Förresten testade jag raw food-pajen på café green&rum vid Lilla Bommen i torsdags. Den var väl OK, men inte så mycket att skryta med - då har allt jag och Lady Hickups lagat i raw food-väg hittills slagit den där pajen med hästlängder! Jag får massa kommentarer och beröm för min mat i skolan, vilket är rätt roligt och lite jobbigt att ständigt behöva förklara vad jag har med mig. Fast mest roligt. :)

Nu är det visst dags att dra sig hem. Tack och lov för bilskjuts!

fredag, oktober 01, 2010

Fredagsfeeling.

12:47

Jag är otroligt förvånad över hur fort veckan har gått. Vem hoppade över måndag, tisdag och onsdag åt mig?!

Idag känns bättre. Jag är på jättebra humör och min muskelbristning läker för långsamt, men den läker åtminstone. Jag har kunnat dansa och var till och med på breaken igår, så mycket det nu gick. Jag har varit på gymmet tre gånger den här veckan, igår med mamma som pepp och träningssällskap. Det känns OK. Inte särskilt roligt, men helt OK. Jag får använda mina muskler och det är det som är viktigast. Igår var första gången sen jag skadade mig som jag kunde sätta mig enr på toaletten utan at ta stöd av handfatet - framsteg! =D

Ikväll ska jag hem till Nästan Bror med familjen och ägna mig åt surströmmingsätande. Och nej, ni som inte har smakat får INTE rynka på näsan! :P