Försök nr. 1.

16:29

Idag har varit en sjukt jobbig dag. Jag åkte till stället Sjukvårdsupplysningen sa att jag skulle gå till, men när jag kom dit och frågade sa hon jag pratade med att de inte hade hand om ätstörningar och sa att jag skulle åka till Olskroken istället. Men sen kollade jag på nätet och såg att där skulle man ha diagnos och vara 25 år och uppåt.

Kort beskrivet har jag suttit och ringt runt till Sjukvårdsupplysningen, BUP, akutmottagningen och Sahlgrenskas växel, blivit kopplad hit och dit och det enda jag vill veta är vart jag ska någonstans. Ingen kan svara. BUP ska jag ringa igen på onsdag när han som har hand om remisser är tillbaka. Till slut fick jag tag på min ungdomsmottagning som faktiskt gjorde något och kommer säga åt en av sina psykologer/kuratorer att ringa upp mig efter deras veckomöte imorgon. Herrejävlar. Efter varje samtal var jag snudd på att bara ge upp och strunta i allt. De som är värre illa däran än jag och behöver hjälp - är det såhär för dem också? Hur går det när man måste kämpa för att få hjälp fast man är sjuk och knappt orkar med varje samtal?

Skoldagen har jag överlevt på något sätt. Smarty frågade hur det var efter sista lektionen och allt rann ur mig. Den är en så fin människa - kramar, förståelse. Jag ska sova där inatt, så jag slipper sova ensam hemma. Jag jobbar på att samla mod att prata med mamma och pappa. Kontakten med Louice är en livlina. Ikväll är det dans och det är ett andningshål. Ren glädje. <3