söndag, juli 31, 2011

Har lärt mig knepen.

21:57


Den här veckan har jag tänkt att jag ska dansa, men inte kommit till skott. Det suger, jag längtar efter det, men det finns få ställen som är mindre inbjudande att dansa i än min hall. Jag vill ut och dans apå klubb, jag vill dansa i spegelsaler. Tråk. Kommande vecka ska jag i alla fall ta tag i det, vill inte tappa så mycket under sommaren.



Något som jag inte har tappat utan snarare re-connectat med är löpningen. Igår hade Lady Hickups och jag träningsdejt efter jobbet - jag var helt trött i kroppen och hyste ingen som helst lust att springa... men jag vet ju att det blir bättre när jag väl kommer igång. Så, jag slog dövörat till för den lilla latmasken som skrek om att jag skulle strunta i allt och åka hem och sova, vi möttes upp som planerat och åkte till Skatås. Där lämpade vi av packningen i en stuga och sen drog vi av milen. Jag kommer faktiskt inte ihåg när jag sprang en mil sist. Det har varit ont i höfter och knän och kondition som inte räckt till, men igår, igår gick det! Sista kilometern var jag galet trött och efteråt ville jag bara sitta ner och aldrig mer resa mig, men vi gjorde det! En hel mil! Hurra! =D



Idag har jag inte alls lika ont som jag trodde och det är jag tacksam för. Jobbat fem dagar i sträck och imorgon är jag ledig - det firar jag med att åka och hälsa på Stor Bror och Harta. Det kändes som jobbdagen aldrig skulle ta slut, men nu sitter jag i hans soffa och ska få pannkakor lagade till mig... OCH jag kan sova så länge jag vill imorgon. Faktum är att jag kan göra vad jag vill imorgon! :) På agendan hittills har jag lyckas få upp att baka, lunchdejt med Stor Bror, Harta och annat jobbfolk samt ett löfte om badutflykt om vädret tillåter senare. Yay! :)





Jag är sams med mig själv för det mesta nu. Det är ljuvligt. Häromdagen när jag cyklade till jobbet fick jag en spontan lust att bara lyckoskrika rätt ut, av ingen anledning annan än att jag faktiskt tycker om mitt liv. Jag har dåliga dagar som bara är dåliga dagar och inget mer. Jag äter i princip vad jag vill och mår bra ändå. Jag kan till och med låta bli att äta saker utan att tycka att det är jobbigt och en kamp hela tiden. Det kanske låter simpelt, men det är stort, åh, så stort. Idag insåg jag att jag har prattid om typ två veckor och att hela sommaren nästan har gått och att jag fortfarande mår bra och bättre. Wow. Det kommer ta lång tid innan jag slutar förundras över det. Jag tycker om mig själv och mitt liv. Väldigt enkelt och svårt samtidigt, men jag tror jag börjar få in knepen nu.

onsdag, juli 27, 2011

Re-loaded.

15:40

Av helt okänd anledning så inledde jag min lediga tisdag med att vakna 05:56 och trots att jag verkligen försökte så kunde jag inte somna om. Lite smått grinig gick jag upp, men sen bestämde jag mig för att det skulle bli en bra dag istället. Ibland funkar det, ibland inte, men igår gick det alldeles utmärkt. Jag strosade ner på stan en sväng innan jag satte mig på tåget ut till Föräldrarhemmet där Lady Hickups droppade in efter jobbet. Efter en stärkande kopp kaffe/te styrde vi kosan mot Bus's föräldrars trädgård och hade plocka-bär-orgie - tredje gången för mig nu. Det visade sig att trots att jag verkligen försökt förklara för Lady Hickups att det finns hur mycket bär som helst! så hade hon inte riktigt trott på mig... men efter en halvtimme hörde jag hennes röst bakom krusbärsbusken: "Det finns ju hur mycket som helst!" Det är fint att ha vänner som delar ens intressen och blir glad av samma saker som en själv - vi fnittrande förtjust ikapp och yvdes över överflödet. Hurra hurra för bärplockning!

Idag jobbar jag kväll och har haft en alldeles lagom jobbig dag hittills. Sov i Föräldrarhemmet efter en awesome skaldjursmiddag igår och det intervallpasset som stod på min agenda idag drog jag av strax efter 12-tiden runt Mossen. Lagat lite mat, tvättat kläder och lapat sol. Energireserverna påfyllda. Har ytterligare lite saker att skriva om, men nu ska jag till min buss, så det blir en annan gång det.

söndag, juli 24, 2011

Tarzan igår, Tarzan idag.

19:20

Efter två dagars strejk kryade jag på mig och på fredagen mådde jag helt OK igen. Det firade jag med att gå ut och kalasa med Stor Bror, hans C och hans kompisar... både fredag och lördag. Och jobbade 7.30-16 både lördag och söndag. Geez, jag är så trött nu men det har varit värt det och jag skulle göra om det om jag fick. Jag har dansat, skrattat, svettats och helt enkelt haft riktigt trevligt sällskap. Jag som brukar däcka ihop runt 11-tiden på utekvällar ville inte ens gå hem igår när jag var tvungen att gå till min buss vid halv tre!

Ikväll är det jag som bjuder på pizza och definitivt inte tänker gå ut någonstans alls efteråt. Icke sa Nicke - jag har en grymt bra dejt med min säng lite senare ikväll. För att inte tala om dejten med min lediga tisdag. Oooh yeah.

Ibland rycks de ifrån oss som vi tycker om. Vare sig det är väntat eller oväntat så gör det ont. Jag har fått två påminnelser om det de senaste dagar, en i jobbet och en i och med det som hände i Norge. Det skaver i hjärtat.

onsdag, juli 20, 2011

Strejk!

13:34

Igår var en rätt vanlig dag - jag hade en chill joggrunda innan frukost, var iväg och plockade bär och rabarber i Bus föräldrars trädgård (halleluja! 2,2 kilo rabarber!), åkte till farmor&farfars hus, stoppade i mig mat och drog iväg till jobbet. Framåt kvällen blev jag tröttare och tröttare och var helt slut när jag äntligen kommit hem och i säng.

Imorse tog min kropp ut strejk och jag är fortfarande jättetrött och har alldeles ont i muskulaturen i benen. Men va? Efter ett telefonsamtal för att kolla upp varför jag inte får mina provsvar (läkaren på semester - borde jag ha gissat...) där jag började gråta av ren frustration efteråt, fattade jag vinken och ringde till jobbet och sjukanmälde mig. Ingen blir glad om jag försöker låtsas som regnar om jag mår såhär, allra minst jag. Det där med att inte ha någon energireserv för att hantera vad som händer är ett tecken jag lärt mig lyssna på - då är det något som inte är OK. Då är det bättre att stanna hemma och vila.

Jag ska strax göra dagens kraftansträngning och ta mig iväg och handla mjölk... sen blir det nog inte så mycket mer gjort. Och vet ni vad? Ibland så räcker det. :)

lördag, juli 16, 2011

Det viktigaste är att må bra.

11:50

Veckorna flyter verkligen ihop när jag inte går i skolan längre. Det är liksom ingen skillnad på måndag, onsdag, lördag eller tisdag. Jag jobbar, eller så är jag ledig. I söndags var jag helförvirrad och visste inte vad jag skulle ta mig till med att den lediga tiden, men nu börjar jag få lite häng på det och varvar saker som bör göras med saker jag har lust med. Som att sova till klockan 10, springa hem till lägenheten från farm&farf och dansa i min hall. Till exempel. :)

Mamma och pappa är på tågluff (för tillfället i Dubrovnik), bär på tunga ryggsäckar, dricker öl, hoppar på fel tåg och har det allmänt semester. Jag är så glad att de har åkt iväg och har roligt och längtar samtidigt otroligt mycket tills de kommer hem igen. Igår passade jag på att dämpa min sällskapssjuka genom att ha grillmys i farmor&farfars hus med en drös folk - Gabby&Smörgåsen, Cilla och Mr., Lillebror och Guldlock, Extrabror och hand lillebror och en vän till dem... och så jag. Massa folk, massa prat, massa kul. Till skillnad från förra helgen fick jag faktiskt igång grillen (OBS! Gasolgrill!) så jag sblev inte ens arg eller uppgiven heller. Jag var inte ens stressad under kvällen - Lillebror och Guldlock hjälpte till att fixa i köket och mina gäster är alltid otroligt hjälpsamma. Lövin' it!

Igår hade jag en helt puckad dag och var hungrig nästa hela dagen. Jag åt, och så en timme senare var jag hungrig igen. Stört irriterande och jobbigt. Kombinera det med att mitt sötsug deluxe fortfarande härjar och förstå att det var ingen enkel kväll för mig igår. Det gick både bra och dåligt. Men mest av allt var det skönt att kunna dela med mig av det, att bara säga rakt ut: "Jag är så sjukt jäkla söt sugen, men jag är redan mätt, så om jag äter mer kommer jag få ont imagen!" Det är ju ingen big deal. Det känns som det, eftersom de andra uppenbarligen är nöjda. Jag tror jag har skrivit det förut - jag vill inte sticka ut. Om alla andra sitter där nöjda och glada vill inte jag vara den som sitter och äter själv. Det är ytterst sällan jag blir utpekad (och typ aldrig när jag är med vänner och familj) men jag känner mig utpekad. Det är en känsla som jag lägger på mig själv, som kommer inifrån. Jag pekar ut mig själv, för någon del av mig tycker att jag gör fel som "ger efter" för det sötsuget. Det är jag medveten om nu när jag skriver, men i stunden när det händer, så känner jag mig bara utsatt och utpekad. Att ge efter för en känsla eller impuls, framför allt när det gäller mat, ligger för mig väldigt nära hetsätning och alla skamkänslor som kommer med det. Det är trixigt och svårt... men jag skriver om det nu för att bearbeta det som kommer och viktigast av allt är att jag vaknade imorse och mådde bra.

I torsdags hade jag en ledig dag och spenderade lite tid på Bunketorps 6,5 km med tillhörande efter-fys. Jag hade en tanke om att dra Skatås 8 km, men i slutändan orkade jag inte ta mig dit. Jag och mitt knä kommer mycket bättre överens nu när jag fått rehab att göra - 6,5 km var inga problem bortsett från att Bunketorp är så kuperat. Backarna tar aldrig slut! Jag drog på lite i uppförsbackarna och det tog där det skulle för jäklar! vad trött jag var i kroppen igår! All form av intervallträning slår hårt på mig nu, jag är inte alls tränad för det. Om ingenting oförutsett händer imorgon står det ett intervallpass på schemat... men nu tänker jag ha en dans-session i min hall. Fy katten vad jag längtar tills dansterminen börjar igen!

tisdag, juli 12, 2011

Att hantera.

22:41

Måndagen blev bättre - jag åkte och handlade med Organism 12 i lurarna och det känns så skönt att gå omkring och lyssna på när någon lägger grymma dissar (med ett flow som får mig att spontant hoppa upp och ner ibland), speciellt när jag är på dåligt humör. Sen ringde farfar och undrade om jag ville följa med på promenad i Skatås. "Gött med chillpromenad" tänkte jag men nejnej, det var powerwalk som hette duga som gällde! Krutgubbe. <3

Idag har varit Dagen med Sötsuget Från Helvetet. Det brukar gå över efter ett tag när jag fokuserar på annat - idag gjorde det inte det. Bara kom tillbaka och kom tillbaka och kom tillbaka. Inte ens så att jag var sugen på något som jag i vanliga fall är gott - det enda som fastnade i hjärnan idag var glass, Daim, ljus choklad och kola. Sockersockersocker. Tur(?) för mig är jag i Föräldrarhemmet nu och där finns det inte särskilt mycket sånt alls - lite mörk choklad, lite nougat och en bit typ-Japp blev resultatet av mitt frenetiska letande. Det känns OK. Jag hade helst sluppit det här suget, men det är sånt som händer och min gräns för hur mycket ett sug får styra över mig drog jag bestämt innan att gå och rota igenom frysen eller att bege mig ut till macken och köpa något. Nej, banne mig. Nån måtta får det vara.

De senaste dagarna har varit knäppa och jag ha varit sugen på saker jag vanligtvis knappt tittar på. Revbensspjäll var min kvällsmat ikväll. Jajamen. Jag känner mig rörig och lite ostrukturerad. Jag vet inte om det är bra eller dåligt, men jag tänker hantera det här också, så det blir något bra i slutändan.

Jobbet går i alla fall bra. Jag träffar så mycket fina människor och var nog inte riktigt på det klara med hur mycket det faktiskt går att bry sig om någon en bara träffar någon några gånger i veckan. Jag tycker om alla mina vårdtagare. En del är lite snurriga, men alla är snälla och glada att få hjälp. Idag berättade en av dem att den minsann hade ringt upp myndigheterna: "för att det är för bedrövligt att de sliter ut er på detta sättet!" (vi är ganska få som jobbar och det hade inte skadat att kunna hinna med att sitta ner och prata fem minuter med våra vårdtagare.) Jag satt där på soffkanten och väntade på att få ge nästan omgång ögondroppar och lyssnade och blev alldeles varm i hjärtat och skälen när den berättade att myndighetspersonen verkligen hade fått det hett om öronen. Så fint. <3

måndag, juli 11, 2011

och så var det 4 veckan igen.

10:27

Igår kväll var jag inte alls glad när jag kröp ihop i sängen för att sova och fattade verkligen ingenting. Det har varit en bra vecka, en jättefin helg, maten har funkat, jag har både tränat och sovit ordentligt - så tittade jag på mitt fina schema i min recover-pärm och räknade 1 - 2 - 3 - och så PMS-vecka.

Alltså, jag orkar inte. Hur kan det ha gått tre veckor redan, det var ju precis nyss?!
För tillfället känner jag mig som världens ensammaste och längtar efter mamma&pappa. Och Stor Bror åkte hem igår, det gör lite ont i hjärtat. Jag vet att den här känslan inte kommer från mig själv, från något som har hänt och det är det jag försöker hålla i skallen. Ibland hjälper det, just nu inte.

Fy fan.
Fyyy faa-aan.
Nej, nu åker jag och handlar och sen hem till farmor&farfar och kramas.

söndag, juli 10, 2011

Jag har glömt hur en är ledig!

14:29

Sen jag skrev sist har jag varit väldigt duktig med sovtider, med resultatet att jag har mått och känt mig mycket bättre. Dock var det med ett leende på läpparna jag slutade jobbet i fredags och kastade mig huvudstupa in i en helt ledig helg. Jag hade högtflygande planer när jag satte mig på spårvagnen om att både städa, diska och laga mat innan jag gick och la mig... men efter att ha varvat ner med lite kärlek och en kopp te hos farmor&farfar så upptäckte jag att jag var bra mycket tröttare än jag först trodde och tog tacksamt emot erbjudandet om att bli hemskjutsad i farfar-taxin. Kvällsmat köpte jag på Hemköp till och med!

Gårdagen var sol och bad vid havet med Lady Hickups och Mr. - lite senare på eftermiddagen fick jag dansa av mig lite energi på Twisted och sen tog vi bilen till Föräldrarhemmet där jag misslyckades så fatalt med att vara grillmaster att jag inte ens fick igång grillen. Fail, i ordet vidaste mening. Ugn, spis och fantastiskt sällskap räddade kvällen, som blev den trevligaste på mycket länge.

Idag har jag har jag intervallsprungit 5an i Skatås med Lady Hikcups och Mr. och sen bestämde jag att det var dags för en dejt med mitt badkar. Den här helgen har varit lite konfunderande - jag har haft chokladcraving som inte varit av denna värld (det är i och för sig inget ovanligt med det :P) men vad som är riktigt konstigt är att jag inte mår dåligt. Igårkväll hade Lillebror och Guldlock varit på Liseberg, vunnit godis upp över öronen och delade frikostigt med sig (fina!). För mig är det fortfarande helt konstigt att kunna äta massa godis en, två kvällar i rad och inte ha ångest efteråt, varken på kvällen eller nästa morgon. Eller få tvångstankar om att äta extrem-nyttigt kommande vecka för att "väga upp" eller att måste-träna. Det är helt sjukt och alldeles alldeles underbart. :)

Annars är jag lite villrådig eftersom jag fortfarande är ledig och inte har något att göra.
Eh, jag vet inte vad jag ska göra. Läsa en bok?

tisdag, juli 05, 2011

Natti natti?

10:14

Söndagen spenderade jag som bekant med att mycket effektivt göra ingenting. Efter fyra dagar på ett nytt jobb med massa information, kom-ihåg, ovana situationer och allmänt mycket nya grejer kom kroppen ikapp mig och var helt död. Herrejisses vad trött jag var. Sen misslyckades jag att gå och lägga mig i tid på kvällen (snarare runt 23 istället för 22), vaknade jättetrött på måndagsmorgonen halv sju och gick till jobbet. Under dagen konstaterade jag minst tio gånger att jag får inte slarva så mycket med att sova. Allt blir jobbigare än vad det borde vara - det är svårare att få maten att funka, lättare att gå in i tankeloopar och jag har varken lust eller energi att träna... och när jag inte tränar får jag svårare att sova. Ni ser? Ingen bra cirkel.

Igår tog orken slut någonstans runt halv fyra - tack och lov var det inget att göra på jobbet sista halvtimmen. Väl hemma fick jag i mig en kopp te och däckade ihop på soffan i en halvtimme innan telefonen väckte mig och meddelade att det var dags att bege mig iväg till Twisted för att låna en bit lokal att träna i. Hur kul det än är att dansa tog det emot något alldeles otroligt mycket att resa mig från soffan och cykla iväg... men iväg kom jag! Tränade hype i 45 min, sen lite fys&rehab på det och därefter bara lite diva-stil. Sen var jag nöjd och helt slut igen. Lady Hickups kom och lånade Kenny(tvättmaskin) en sväng på kvällen, vi pratade lite skit och jag gjorde dagens sista kraftinsats när jag diskade och plockade in rena kläder - sen låg jag i sängen strax efter kl. 22.

Sovit 9 timmar, var ändå rätt väck när jag gick till bussen och behöver nog en sån natt till för att komma i fas igen. Tur för mig jobbar jag hos pappa&farfar idag och gör mest saker jag är van vid att göra.

Åh, imorgon kommer finaste Stor Bror hem till stan, hurra! <3

söndag, juli 03, 2011

... och så eftermiddagen.

21:11

Jag vet inte om jag har hyllat stavgång här förut, men jag passar på att göra det nu. Halleluja för denna fantastiska träningsform som är stört mycket jobbigare än vad det verkar och dessutom funkar oförskämt bra när någon del av min kropp klagar och jag inte kan springa som vanligt. Hurra! :)

Jag sov en stund i soffan, mamma och jag stavgångade oss runt 5an i Bunketorp, tog ett dopp i sjön och när vi kom hem gjorde jag fys och rehab och nu känner jag mig lite som en ny människa. Det är bara grillmiddagen som saknas och den är på G!

Under ett samtal med mor&far förut så fick jag redan på att jag som timanställd tydligen inte kommer få min lön förrän i augusti... say what?! Där och då hade jag ett litet breakdown och satt och bölade vid köksbordet. Fifan vad det är jobbigt att inte ha pengar, att känna att jag hela tiden liksom lever över mina tillgångar. Att jag gör av med pengar jag inte har. Jag är inte alls ute efter att leva lyxliv - det enda jag vill är att veta att jag kan betala hyran, köpa mat utan att varje gång kolla efter det billigaste alternativet och kunna festa till det med en låda jordgubbar då och då. Som tur är har jag världens bästa föräldrar som efter lite pratande fram och tillbaka fick mig att fatta det kan vara lite knapert i skarven mellan studier/jobb och det är OK. Så hade de också haft det. Och de ställer upp för mig i alla väder. Såklart. Det är fortfarande jobbigt men bättre. Tur att jag har min familj. <3

Veckosummering.

17:31

Det känns som det har hänt så himla mycket de senaste5 dagarna att jag liksom har hållt andan tills nu. På ett bra sätt, eftersom jag har hela söndagen ledig att göra ingenting på och det är precis vad jag har gjort också.

Lördag, söndag, måndag, tisdag, onsdag var det dans, dans, dans för hela slanten kl. 16-22 på Twisted Summer Camp. In my heart. Herregud, vad roligt jag har haft, svettats floder och skrattat. Knäet har funkat. Vissa klasser hoppade jag över, vissa rörelser kunde jag inte göra, men på det stora hela är jag otroligt nöjd med mitt beslut att köra på trots mitt smågnälliga knä. Det riktigt positiva är dessutom att jag var hos sjukgymnast i tisdags som klämde och ryckte och böjda och bände i mig och sen förklarade att knäet var lite överbelastat, irriterat och svullet, men det var inget som lite rehab kunde råda bot på. Så i en månad undviker jag vridningar och att gå ner på golvet och gör min rehab varje dag, så kommer det att lösa sig. :)

Onsdags var också första dan på mitt sommarjobb. Jag var helt död i huvudet efteråt och om det rann något ut från mina öron var det förmodligen information. Onsdag och torsdag gick jag bredvid, fredag och lördag har jag jobbat själv. Jag är väldigt nervös och vill verkligen inte göra fel, men hittills har det faktiskt gått riktigt bra och varit roligt.

Igår åkte jag direkt hem till farmor&farfar efter jobbet - det har hänt så mycket under veckan att det känns som det var huuur länge sen som helst jag var där! Sen ringde jag mormor&morfar. Jag saknar dem lite extra när jag umgås med farföräldrarna, för jämförelsevis ses vi så sällan. :/

Idag degar jag hemma hos mamma&pappa. Jag var på otroligt dåligt humör innan jag kom hit, kände mig uppblåst och tyckte allt var jobbigt. På bussen stannade jag till lite och istället för att grotta ner mig i eländeskänslan tänkt jag: "OK, så VARFÖR känner jag såhär?" Efter lite rationellt tänkande kom jag fram till att jag helt enkelt var trött. Oftast blir allt mycket jobbigare, det är alltid lättare att klanka ner på mig själv då. Så okej, jag är trött. Det känns jobbigt. Yes. Bara genom att liksom se den utifrån gör det lättare. Det är bara en känsla och inget jag behöver agera på. Alltså är jag fortfarande trött, men inte alls lika självkritisk eller sur längre. :)

Kvar på dagens agenda är promenad med mamma i Bunketorp och grillmiddag. Yay. :)