Veckosummering.

17:31

Det känns som det har hänt så himla mycket de senaste5 dagarna att jag liksom har hållt andan tills nu. På ett bra sätt, eftersom jag har hela söndagen ledig att göra ingenting på och det är precis vad jag har gjort också.

Lördag, söndag, måndag, tisdag, onsdag var det dans, dans, dans för hela slanten kl. 16-22 på Twisted Summer Camp. In my heart. Herregud, vad roligt jag har haft, svettats floder och skrattat. Knäet har funkat. Vissa klasser hoppade jag över, vissa rörelser kunde jag inte göra, men på det stora hela är jag otroligt nöjd med mitt beslut att köra på trots mitt smågnälliga knä. Det riktigt positiva är dessutom att jag var hos sjukgymnast i tisdags som klämde och ryckte och böjda och bände i mig och sen förklarade att knäet var lite överbelastat, irriterat och svullet, men det var inget som lite rehab kunde råda bot på. Så i en månad undviker jag vridningar och att gå ner på golvet och gör min rehab varje dag, så kommer det att lösa sig. :)

Onsdags var också första dan på mitt sommarjobb. Jag var helt död i huvudet efteråt och om det rann något ut från mina öron var det förmodligen information. Onsdag och torsdag gick jag bredvid, fredag och lördag har jag jobbat själv. Jag är väldigt nervös och vill verkligen inte göra fel, men hittills har det faktiskt gått riktigt bra och varit roligt.

Igår åkte jag direkt hem till farmor&farfar efter jobbet - det har hänt så mycket under veckan att det känns som det var huuur länge sen som helst jag var där! Sen ringde jag mormor&morfar. Jag saknar dem lite extra när jag umgås med farföräldrarna, för jämförelsevis ses vi så sällan. :/

Idag degar jag hemma hos mamma&pappa. Jag var på otroligt dåligt humör innan jag kom hit, kände mig uppblåst och tyckte allt var jobbigt. På bussen stannade jag till lite och istället för att grotta ner mig i eländeskänslan tänkt jag: "OK, så VARFÖR känner jag såhär?" Efter lite rationellt tänkande kom jag fram till att jag helt enkelt var trött. Oftast blir allt mycket jobbigare, det är alltid lättare att klanka ner på mig själv då. Så okej, jag är trött. Det känns jobbigt. Yes. Bara genom att liksom se den utifrån gör det lättare. Det är bara en känsla och inget jag behöver agera på. Alltså är jag fortfarande trött, men inte alls lika självkritisk eller sur längre. :)

Kvar på dagens agenda är promenad med mamma i Bunketorp och grillmiddag. Yay. :)