måndag, mars 26, 2012

Fast i Stockholm.

13:43

Jaha, så en Stockholmsversion av influensan - vad hände där? Efter ett totalt misslyckat försök att leka på stan igår (jag höll på att kräkas inne på Panduro) åkte jag tillbaka till Lou&C:s lägenhet och sov typ 6 timmar mellan kl. 13 och kl. 20. Satt vaken i typ en halvtimme och sov lite till. Sen gick jag och la mig vid halv elva och vaknade strax innan 9 imorse. Sömn är rena läkemedlet, vill jag lova! Sömn och paracetamol, jepp.

Jag skulle åka hem igår... det gick åt skogen. Jag tänkte att jag skulle åka hem idag, men det blir nog inte så heller. Förhoppningsvis har min kropp lagt ner strejkverksamheten imorgon, så ska jag försöka återgå till Västkusten då istället.

Det är väldigt ovant att vara sjuk. Jag har inte varit sjuk på jättelänge och sen bara BAM! två omgångar influensa på mindre än en månad. Hoppas jag är klar för den här gången nu i alla fall!

lördag, mars 24, 2012

En anteckning från Stockholmstrakten.

22:22

Jag är i Stockholm och hälsar på Lou. Jag har spenderat mesta delen av dagen i Uppsala och träffar matbloggare, lagat mat och haft en fantastiskt fin dag! Sen åkte tillbaka till Stockholm, mötte upp Lou, åkte hem till henne och sen gick vi ut och sprang. Jag var trött och seg innan och upprymd, fylld av energi och jätteglad efter. Nu är jag mest mätt och ruskigt trött, så sova står högt på prio-listan. Mmm. Sova!

tisdag, mars 20, 2012

Längst in i garderoben.

15:52

Nu ska jag gnälla lite.

Först - hela min onsdag håller på att fucka upp sig, för att jag inte varit förutseende nog att fixa ihop mina olika jobbtider. Klantarslestämpel på mig. Men, det är inte det jag vill gnälla om.

Jag vill dejta. Jepp. Jag vill träffa någon. Inte nödvändigtvis "träffa någon" som i "bli vanvettigt kär och galen och leva lycklig resten av mitt liv" (även om det för all del hade varit lite trevligt det också), m-e-n... vad fan, jag vet inte. Ha lite uppmärksamhet och bekräftelse.

Jag är avundsjuk på de i min närhet som har någon. Inte så att jag varje vaken minut går och aktivt tycker det är jobbigt att mina vänner och min familj har någon som de är kär i som är kära i dem tillbaka, eller på något vis vill att de ska vara ensamma (för det vill jag inte, jag älskar att de har någon att älska), inte så. Hoho, det här är verkligen lite tabu att yttra. Avundsjuka är verkligen en ful känsla, något du ska jobba på att förtrycka och hålla undan och aktivt arbeta för att bli av med. Jag vet inte ens om det är rätt ord.

Jag är bara jäkligt less på att befinna mig något slags relationsvakuum. Jag insåg precis, för typ en halvtimme sen (efter att undermedvetet ha processat något mamma sa till mig förra veckan) att anledningen till att jag inte går på dejter, till att jag inte träffar någon och förmodligen i slutändan till att jag inte blir kär är för att jag inte rör mig i de omgivningarna där jag träffar människor i min ålder jag blir attraherad av - och då blir det ju jäkligt svårt. Jag jobbar på ett gym för kvinnor och på ett familjeföretag som innefattar min pappa och min farfar. De allra flesta på min dansskola är typ 13-20 år. De som inte är det är danslärare OCH upptagna. Jag går sällan ut och dansar på helgerna, för att jag ogillar själva köttmarknadskänslan på krogen och för att jag sällan har någon att gå ut med. Sett ur den här synvinkeln ska det fan till ett gudomligt ingripande om jag ska gå på dejt innan jag blir så gammal att jag kan gå på pensionärsklubb.

Vet ni vad som retar mig ytterligare i hela det här scenariot?
Det är liksom inte OK att klaga om du inte försöker förändra din situation. Även om du försöker förändra din situation, så hänger det en jävla "Men DU måste göra något för att förändra det du vill ha förändrat!"-mentalitet över hela samhället... och jag köper det. Det retar mig som faa-an att jag har kapaciteten att förändra läget - jag kan gå ut på helgerna, jag kan fråga folk om telefonnummer, jag kan börja hänga på någon dejtingsajt på Internet, jag kan ragga upp någon på gymmet de få gångerna jag går dit - men jag vet inte riktigt hur jag ska bära mig åt ändå. Jag vet vad jag ska göra, men inte hur jag ska bära mig åt.

Det här är så ute ur min comfort zone. Om min comfort zone är Sverige, så är jag rent bildigt talat på Hawaii just nu. Eller Himalaya. Eller Bermudatriangeln. Eller något annat ställe som är jäkligt långt bort och svårt att ta sig till. Jag tycker det är sjukt läskigt att ragga upp folk, att visa att jag är intresserad. Jag känner mig naken och sårbar och livrädd. Det som stör mig här är att - fan, så känner väl jättemånga människor? Det är väl ingen som TYCKER OM möjligheten att bli nobbad?

OK, till syvende och sist - det som är allra jobbigast i den här sörjan är att anledningen till att jag inte går fram till de läckerbitarna som jag vill ha, är förmodligen för att jag inte tror att jag kan få dem. Varför? För att jag inte är snygg/sexig/intressant/WHATEVER nog. För att jag inte duger.

Jag hatar den här tanken.
Från djupet av min själ så HATAR jag den - för det stämmer inte.
Jag är en fantastisk människa.
Jag är snygg, vacker, rolig och snäll.
Jag duger precis som jag är och behöver inte bevisa något för att göra det.
Likt förbannat ligger den där och gror, oduglighetskänslan. Lite i skymundan, så att jag inte ser den, så att jag behöver skriva ett blogginlägg i nästan en timme för att kunna inse vad det egentligen är som ligger och gnager.

Gnällandet över för den här gången - let's do something about this shit!

söndag, mars 18, 2012

Känslan av en valkyria.

15:10

Sittandes i soffan hos mormor och morfar med en kopp saffranste framför mig och söndagsmiddag i magen så landar insikten i kroppen om att jag tror verkligen jag behövde komma hemifrån en helg. Se på mig själv lite objektivt i en annan miljö, se på mig själv med lite andra ögon och bara vara. Inte diska, städa, laga mat eller bestämma vad jag ska göra eller vem jag ska träffa. Som en paus från min eget liv, ett gästspel i några andras liv.

Jag är lite rådvill om hur jag ska skriva. Det spontana är "Maten känns lite knepigt och går inte som jag vill.", men jag vet inte riktigt om det känns rätt. Jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka det. Jag är inte helt nöjd med hur jag äter nu, men det ger mig ingen ångest och det är väldigt, väldigt skönt. Jag har läst en intressant bok som heter "Ät allt!" och tycker det som författarna tar upp om hur det samhälleliga synen på maten verkligen är helt vriden. I vårt generellt väldigt sekulariserade samhälle, där större delen av Sveriges befolkning inte är kristna, pratar vi fortfarande om mat som något "syndigt", "förbjudet" och "otillåtet". Jag blir lite förbannad bara av att tänka på det. Det pratas om att vi "unnar" oss saker, precis som att vi inte är tillåtna eller förtjänar att äta vad och hur vi vill. De pratar om att trotsäta, tristäta och tröstäta.

Jag hade en fantastisk promenad och samtal med mamma igår, när vi pratade om viktnedgång och mat och den helt jävla skeva synen på mat som är i samhället. Hur svårt det är att vara kritisk när du får budskap inpräntade dygnet runt. Att det är svårt att ifrågasätta, att många inte ens har fattat att det finns ett annat sätt att tänka på. Framför allt det här med skuldbeläggande och mat är helt sjukt. HELT SJUKT. Vi tycker om att belöna oss när vi gjort något vi tycker är jobbigt eller när vi är nöjda med något, men idag är det lätt att du belönar dig med ett destruktivt beteende. Du tränar och belönar dig med en kanelbulle. Mamma berättade: "Jag kunde städa hemma och sen när jag var klar tänkte jag "Nu har jag varit duktig, nu förtjänar jag en cigarett."" Väldigt logiskt, på ett vridet sätt - du gör något jobbigt först och gör något du tycker om sen, men belöningen är egentligen ett straff för din kropp. Trots. "Jag gör det här för att jag vill och ingen kan stoppa mig."


Och jag tror att det är många som har det förhållandet till mat. Och jag tror det är svårt som fan att ändra på, men att du i längden blir en gladare och friskare människa om du försöker lägga om dina belöningsvanor till att bli, inte nödvändigtvis konstruktiva, men i alla fall positiva. Något som ger energi hela vägen istället för en inbillad, kortvarig belöning.

Jag har mest gått på "jag vill äta det här just nu!" och inte tänkt så mycket mer på det. Det är ett härligt steg i rätt riktning, för jag har fortfarande kunnat säga "Stopp, nu vill jag inte ha mer, då mår jag dåligt." när jag blivit mätt - spelar ingen roll om det varit kakor eller mat. Jäklar, vad jag är stolt över det, även om jag inte mår precis så bra som jag skulle vilja. Jag känner mig lite uppblåst och lite ur form.

Mamma och jag pratade också om saker som vi får/inte "får" säga. Vissa saker är skamfyllda och inte riktigt OK. Ofta handlar det om att säga saker som gör andra människor obekväma - om det beror på att de tycker det är jobbigt att höra något utelämnande eller om det beror på att du sätter ord på något de vill undvika att se hos sig själva... ja, det är situationsberoende kan jag tro.


Jag ska göra lite mer långsiktiga, positiva val framöver.
Sånt som ger mig energi och gör att jag känner mig lika mycket valkyria som jag är.

lördag, mars 17, 2012

Gnällbälteslördag.

11:01

Igår vaknade jag klockan tre och sen kunde jag inte somna om på en och en halv timme. Frustration. Trots det var jag inte alls så trött som jag trodde jag skulle vara när jag halv nio mötte upp lady Hickups vid Fysiken för att leka cirkelträning med henne. Efter lite förvirring om provträningsbiljetten ("Jag undrar om det finns något slutdatum på den här... hoppsan.") konstaterade Lady helt sonika "Jaha, då får vi väl träna utomhus istället." Så, istället för varm inomhusträning körde vi svettig och lite småskitig utomhusträning med de medel som stod oss till buds. Grymt roligt och jag är SÅ GLAD att vi hade träningsdejt, för jag behövde definitivt lite pepp i form av en träningskompis efter att ha tränat själv hela veckan!

Jag kom hem till ett ljuvligt varmt bad som tyvärr slutade med en översvämmad avloppsbrunn och vatten över hela badrumsgolvet - jag förvånade mig själv med att inte explodera av ilska. Skönt trött och avslappnad kropp som bara blev tröttare och tröttare från det ögonblick jag satte mig i bilen med familjen och åkte till Gnällbältet. Väl framme firade vi kusin Sana och innan klockan var 11 hade jag bäddat ner mig i sängen - somnade som en sten.

Yrvaknade varm och lugn i sängen hos mormor&morfar. Vände på mig och somnade om. Entimmesfrukost med Melodikrysset, morfars kommentarer som får mig att le och mormors mjuka, snälla händer. Rostad macka med plommonmarmelad.


Träningen är jäkligt pepp just nu - jag längtar efter att bli starkare och snabbare! Jag har funderat mycket över livet och arbetssituationen och kommer göra en del förändringar ganska snart - in med mer energi och sånt jag vill göra! Jag är i leta-informations-fasen just nu, men snar, snart så tänker jag förflytta mig till "förberedelse"-fasen. Stay tuned! :)

torsdag, mars 15, 2012

Hjärteont.

21:01

Ikväll är jag officiellt kärlekskrank så det gör ont i hjärtat.
Jag vill vara kär. Jag vill vara kär. Jag vill vara kär.
Jagvillvarakärjagvillvarakärjagvillvarakär.
Jag vill att någon ska vara kär i mig tillbaka.

Alltså jävlaaar.

onsdag, mars 14, 2012

Valfrihet är rätt coolt.

11:14

Jag har sovit väldigt bra de senaste nätterna - jag vaknar fortfarande ganska ofta, men jag somnar om fort och har njutit till tusen av att känna mig utvilad när klockan plingar till, istället för att tänka "Neeeeej...". Mamma och jag var bägge väldigt frågande i helgen om vart den här energilösa tröttheten kommer ifrån nu. Det blir ju ljusare och varmare och allting, borde det inte istället ösa på med pigghet?

Imorse gick jag upp och drog på mig löparkläder och så stack jag ut på min efterlängtade runda. Jag återhämtar mig redan mycket fortare nu än jag gjorde de första passen - det är fantastiskt hur kroppen anpassar sig efter det som jag utsätter den för! Idag var det mitt fjärde pass i mina barfotaskor och det känns bra. Jag håller mig runt 3-3,5 km och går fortfarande en del, men det känns tydligt att benen blir starkare.

Jag känner mig inne i en fin träningsfas just nu. Jag tränar, jag blir trött. Jag sover/äter/vilar och så tränar jag igen när energin kommit tillbaka. Inget större planerande mer än enskilda pass. Jag har tre återkommande saker just nu:
1) Löpningen
2) Lära mig armhävningar ordentligt
3) Bygga upp styrkan till att göra riktiga chins
...sen är det det vanliga. Hoppa, skutta, svettas och dansa. Träna för att det är kul och ger energi, inte för att straffa mig eller för att jag "måste". Har ni förresten tänkt på vilken stor skillnad det är på "måste" och "behöver"? "Måste" träna är ganska tråkigt, "behöver" träna är en helt annan grej. Att behöva något kan vara jobbigt, men i slutändan kommer det resultera i något bra för dig. Att ha behov av att göra något.

Typ såhär: Jag måste träna idag, annars... (sen tar den tanken stopp för mig och jag känner bara hur stressad jag blir).
ELLER
Jag behöver träna idag, för att: det ger mig energi/gör mig glad/jag behöver en stund för mig själv/jag behöver rensa skallen/ andra positiva tankar.
"Måste" är det väldigt jobbigt ord för mig, men inte "behöver". Jag tror det är viktigt att använda ord som du tycker om i vardagen.

Idag jobbar jag på att inte tankeloopa om min fina kakfika igår kväll. Tankar om det finns där, men jag ser dem och väljer att inte låta dem ta så mycket plats. Det är häftigt hur mycket en kan välja mellan.
Sug på den karamellen en stund.

tisdag, mars 13, 2012

Dagens lycka.

21:34

Lycka kan vara så många saker. Idag har lycka varit att vakna upp utvilad i Föräldrarhemmet av att pappa pussar mig hejdå. Det har varit att träffa många fina människor på jobbet. Det har varit att sitta med ansiktet mot solen i lugn och ro 15 minuter. Det har varit att träffa fina Lady Hickups, ta en promenaade i Slottsskogen och fika på Espresso House. Det har varit att äta kvällsfika med kakor och te. Det har varit att inse "Nej, nu är jag kakmätt!" och slänga resten av kakorna istället för att äta upp dem ändå, med ångest och matont som följd.

Lycka är att vara trött-trött i kroppen och längta till sin mjuka, sköna säng.
Lycka är att längta till imorgon bitti, för då ska jag springa en sväng igen.

måndag, mars 12, 2012

Idag är det bättre.

13:12

Jag har haft två riktigt jobbiga dagar - allt jag har kunnat tänka på har varit mat. MatmatmatmatmatmatmatMAT i en ändlöst snurrande karusell. "Det står en chokladkartong på bordet. Det står en chokladkartong på bordet. Det finns mer efterrätt kvar. Jag har kakor i frysen. " Om och om och om igen OCH DET SLUTADE FAN ALDRIG!


Eller jo. Men igår när jag hade jobbat handboll och skulle hem och kände att jag har inte ork att vara min egen personliga tränare och peppa iväg mig ut att träna ikväll (även om jag vet att det hade känts jättebra efteråt) och åker jag hem så kommer jag bara bli sittande och tänka "matmatmatmatmat" och antingen så börjar jag rota i frysen eller så mår jag bara dåligt resten av kvällen. SÅ - copingstrategi "Ring en vän" sattes igång och efter typ en timme satt jag i Mr.s lägenhet med honom och Lady Hickups, fick te och prata av mig. Bara att kunna säga vad det var som var jobbigt, utan något dömande whatsoever. Distraktion. Vi surrade om träningspass och löpartävlingar och träningsvärk och allt möjligt. När jag knallade hemåt mådde jag typ tusen gånger bättre.

Jag drömde en helt vansinnig dröm inatt, där hela historien utmynnade i att jag hade ett lik i min säng och jag visste inte hur jag skulle hantera den situationen (det är inte så ofta som det ligger en död människa i ens säng och det har onekligen potential till att skapa ganska stora problem), men det slutade ändå med att jag förklarade situationen för de runt omkring och bad om hjälp... och det löste sig. Det är spännande hur problem rör sig mellan vaket och dröm ibland.

Idag är det ännu lite bättre. Jag undvek min sedvanliga efter-frukost-trötthet genom att helt enkelt dra på mig träningskläderna och sticka ut. Det är vår ute, det är solsken och varmt och jag behövde definitivt inte mössan jag hade på mig. Upp på Safjället, 3 varv av nästan likadan cirkelträning som i fredags och så hem igen. Jag jobbar fortfarande med att lära mig armhävningar och den här året tänker jag banne mig skaffa mig muskler nog att kunna göra chins på riktigt. Det var flåsigt och jobbigt och alldeles, alldeles underbart. Jag är så GLAD för att det går att träna utomhus igen!

Nu - sitter i Staden Som Ingen Behövde för handbollsjobb ikväll. Kroppen börjar inse att träningen i förmiddags var lite småjobbig och är rätt trött. Jag har träningsvärk kvar i underarmarna och latsen sen i fredags och har förmodligen byggt på det idag. Med två fulla dagar för återhämtning i ryggen borde ryggen kännas kaxigare än den gör - men å andra sidan är överkroppsmuskler verkligen inte min paradgren.

Stora Kaffesuget har satt in med start i förra veckan - åh, vad jag längtar efter kaffe! Jag tror jag högaktningsfull ska strunta i att jag eventuellt kommer få ont i magen och dricka kaffe ändå. Once in a while...

lördag, mars 10, 2012

Det blir nog en himla bra kväll.

15:22

Min trötthet eskalerade väldigt fort igår kväll - när jag styrde kosan mot Bu& Bumby var det knappt jag orkade sätta ena foten framför den andra. Efter lite kramar, en kopp te och så åt vi upp mina muffins, så hade lite av energin återvänt, men OJ vad slut min kropp var igår. När jag gick och la mig på kvällen önskade jag bara "Snälla, snälla, låt mig sova länge imorgon och FÖR EN GÅNGS SKULL inte vakna klockan halv nio." Jag vet inte om det var mitt intensiva bönearbete som gjorde susen eller om det bara är det faktum att jag känner mig väldigt trygg och lugn hemma hos dem, men jag sov och vaknade och sov och vaknade och när jag äntligen kände att jag orkade gå upp var klockan efter 11. Så skönt!


Jag fick ny&hemlagad müsli till frukost, med ostmacka och svart te. Det är sällan jag blir ompysslad och gjorde frukost åt på morgonen - jag älskar det och njuter till tusen varje sekund. Inbäddad i en liten bubbla av kärlek.


Kroppen mår inte alls lika energilöst idag, så jag efter att ha sagt tack&hej till Bus&Bumby gick jag hem till mamma och pappa och frågade om de hade lust att hänga med ut och springa en sväng? Eller kanske bara gå en promenad? Träna med mamma&pappa är något av det bästa som finns - umgås, prata och vara aktiva tillsammans är en superkombo. De drog av 2,5:an, jag svängde av in på 3,5:an och nu kommer jag få helvetisk träningsvärk i vaderna igen. Fortfarande inte ont i hälsenan. Hurra!

Ikväll ska jag på finhäng med Extrabror som fyller år om en vecka. Det blir mat och prat och en hel del andra människor och jag misstänker att det blir en himla bra kväll!

fredag, mars 09, 2012

Planeringen utförd.

17:08

Jag var lite obestämt seg i kroppen när jag stängde ihop datorn förra gången och började plocka ihop mig för att ta mig hemifrån. Trött eller energilös? Piggnar jag till av att komma ut och igång eller behöver jag hålla mig stilla och vila idag?

Enda sättet att veta är ju att pröva - så jag knallade iväg till gymmet med en tanke på papper om lite hastig och lustig cirkelträning, för riktigt så mycket mer hade jag inte motivation för. 3 varv, 10 övningar totalt. 3 är en så himla bra siffra - första rundan går av bara farten, andra rundan är jag redan halvvägs och tredje rundan är jag snart klar. Jag hejade och peppade mig när det kändes jobbigt (och det gjorde det...) och även om det inte var mitt bästa träningspass, så var det banne mig gott och väl bra nog. Sen stretchade jag i lugn och ro innan jag gjorde Efterträningslyxen nr. 1 och smet in i bastun en stund. Värme. Åh, det är så skönt!


Första massagetiden inbokad till tisdag eftermiddag kl 15. Blodprovet tagna - SKIT, jag har fortfarande lågt blodvärde (jag ska köpa spenat imorgon). När jag satt i kollektivtrafiken fick jag sms om att min mixer/matberedare har anlänt dit den skulle och företaget kommer skicka mig EN HELT NY apparat inom 2-3 dagar (nästa vecka alltså). WOW. Det måste vara något världsrekord i hantering av trasiga produkter. Jag är sjukt imponerad.

Jag har vansinnigt hungrig när jag kom hem - nu är jag bara skönt trött i kroppen. Träningen gjorde gott, det är en helt annan trötthet nu än den där tråkiga segheten som bodde i mig förut. Ikväll ska jag laga mat åt B&B, men innan det ska jag hämta ut ett paket och svänga förbi och krama mamma&pappa. Jag har spontant bakat muffins idag för första gången på 14 år. Jag håller på att bli en sockerbagarinna också och inte bara en grym kocka. Yay! :)

Omplanering.

10:58

Jag kände mig verkligen personligt förolämpad i onsdags när jag slutade jobbet, gick ut och möttes av en rakbladsvass vind blandad med snö. SNÖ. IGEN. Jag muttrade alla fula ord jag kunde (och några nya jag uppfann) om och om igen hela 15-minuters-promenaden till stationen. Tack och lov verkar det smälta undan så sakteligen redan.

Hade jag gjort som jag planerade igår hade jag förmodligen tränat färdigt vid det här laget - men eftersom jag sitter och skriver så nej. Idag är det ledig fredag och jag känner varken lust eller anledning att skynda mig.

Jag har lite svårt att styra upp mitt träningspass idag - jag varken vet vad jag vill eller kan syssla med. Det är så mycket som är gå på känn, jag vet inte riktigt hur mycket hälsenan tål och vill inte överdriva något. Dessutom har jag en helt galen träningsvärk i vaderna efter min barfotalöpning i tisdags morse. Igår var en pina - trött, tung kropp som hade varit ytterst tacksam för att bara ligga still i soffan och möjligtvis vallas på en stillsam promenad. Dessvärre stod det både HLR-kurs och jobb på schemat, så det gick inte... men jäklar vad skönt det var att gå och lägga mig på kvällen!

Jag skickade iväg min mixer/matberedare på lagning i måndags, efter att ha dragit på det i 3 månader. ENORM psykisk lättnad (och fysisk, eftersom jag fick släpa den förbannade apparaten i en stor låda till affären - 20 minuters promenad med en otymplig låda under armen)! Det har gnagt som katten, men nu är det över. Samma lättnad i mindre skala när jag sydde ihop de trasiga tumhandtagen på jackan. Idag ska jag göra två andra såna grejer - gå till blodcentralen och ta blodprover för att kolla att jag är OK och gå till ett massageställe jag blivit rekommenderat. Jag bestämde när jag blev fast anställd att jag skulle lägga lite pengar varje månad till att ta extra hand om mig själv och massage är något jag verkligen vill göra - jag har bara inte fått tummen ur att hitta ett bra ställe att börja gå till. Men, nu har jag blivit rekommenderad av två på jobbet och ska pröva på. Hoppas på positivt resultat! :)

onsdag, mars 07, 2012

Jag och den nyvakna solen.

09:51

Det blev ingen löparrunda på Safjället, men väl en sväng ute i Föräldrarhemmet. samma slinga som jag kört hundratals gånger - upp mot min gamla lågstadieskola, svänga av och upp och runt ett varv runt Mossen och så hem igen. För två år sen skrev MarathonMia om AquaSocks, som ett budgetalternativ till Vibram-dojor och jag tycker om känslan av att vara riktigt nära marken när jag springer. Det blir ett helt annat löpsteg, med väldigt lite hälisättning och väldigt mycket löpning på framfoten. Jag gillar det och det är i mina Aquasocks som jag sprungit mina senaste två pass. Som belöning har jag fått massa träningsvärk i vaderna, lite ömma fotsulor och fortfarande ingen känning i hälsenan. Det, och två väldigt fina träningspass med solen i ögonen. Imorse vad jag uppe strax efter sju och sprang med den nyvakna solen. Fint sätt att starta en onsdag!

tisdag, mars 06, 2012

Vi är solrosor i Sverige.

14:12

Jag har precis spenderat typ en halvtimme ute på mamma och pappas altan, med ansiktet riktat mot en blek marssol, en tekopp i knäet och en fleccefilt svept omkring. Så himla svensk - ta till vara på den lilla sol som en får, trots att det är ganska kallt ute. Vi är ganska mycket som solrosor här i Norden, jag gillar det. Jag längtar mig lite knäpp efter soliga, varma dagar. Fick sms från en vän som är nere i Thailand som ägnar dagarna åt att träna, äta färsk frukt, dricka kokosvatten och lapa sol. Jag är avundsjuk så det bara skriker om det. Minns när vi var i Thailand över jul&nyår för två år sen - den intensiva värmen som låg som en filt överallt. Frysa är något av det värsta jag vet, jag ÄLSKAR värme. Jag blir en katt och vill bara ligga i en solig fläck, ihoprullad till en liten hög (en ganska vanlig position för mig på sommaren, speciellt på Sommarstället). Hmm. Är det någon mer än jag som får känslan av att jag bor i fel land?

Jag har ganska mycket träningsfunderingar, mest för att jag inte kan träna det jag vill med en hälsena som inte mår bra av att ansträngas för mycket. Vad jag vill är att springa och träna med kroppen som motstånd, utomhus. Ut i terrängen bland stockar, stenar och lera och get down and dirty! Det är svårt att hitta lust till att träna när jag inte kan träna det jag vill, så mycket som jag vill. Dansa vill jag också göra, men det involverar i princip benen hela tiden också, så det är med svårt. Jag trivs inte riktigt med min kropp just nu, den är inte som det brukar vara. Samtidigt älskar jag den ändå. Den gör det bästa den kan och mer varken kan eller tänker jag begära av den.

Det är mycket promenerande. Lite sporadiska armhävningar, lite core och dansteknik. Jag är noga med att göra min rehab. Jag HATAR att jag bara kan ha foppatofflor på mig. Alltså intensivt avskyr och ogillar - för de är fula, passar inte ihop med något klädesplagg och jag får alltid en massa grus i skorna när jag går. Längtar mig lite tokig efter sommar och barfota. Imorgon ska jag i alla fall springa/gå en vända på Safjället igen.

Jag har en idé om vad jag skulle vilja pyssla med utöver att jobba på Curves, men än så länge är det bara på idéstadiet och jag har inte ens börja ta reda på vad som egentligen behövs för att genomföra den. En dröm är i alla fall att någon gång öppna ett knäckebrödsbageri. Det hade varit AWESOME... och min idé är väl på sätt och vis en början mot det. Tur att jag har en himla massa år på mig att göra det jag vill!


måndag, mars 05, 2012

Bromskloss.

14:38

Förra arbetsvecka som var två dagar var alldeles lagom lång. Jag har njutit till tusen av en lugn och skön helg där jag gjorde både sånt som jag behövt och sånt som har varit kul. 

Min fina, fina mormor ringde i lördags och så pratade vi lite. Varje gång vi hörs av så längtar jag lite extra efter henne och morfar och varje gång jag hör deras röster så önskar jag att de inte bodde ända långt bort i Gnällbältet. Nästa resan dit är satt till helgen nästa vecka. Det ser jag så mycket fram emot! Mormor är bra för att hon alltid säger åt mig att ta det lugnt - och ungefär i samma veva så brukar jag oftast inse att jag tror att jag tar det lugnt, men inte gör det så mycket som jag tror. Vi skrattade både två när jag kallade henne "min bromskloss". Det är bra, jag tror alla behöver en sån.

Jag avslutade min korta vecka i fredags med att för första gången framföra en egen koreografi för publik på Twisted Feet DA:s event Showdown. Det är: "en tävling som kommer äga rum vid tre tillfällen under terminen. Tanken är att ni ska få chans att stå på scen framför en publik och presentera ert material på ett professionellt sätt." Jag var hemskt nervös och pendlade från "WOHO!" till "Det här är en så dum idé..." men i slutändan gick det bra och jag hade jätteroligt. När allt adrenalinet hade lagt sig var jag dessutom helt slut och släpade min trötta kropp hem till sängen.

Lördagen gjorde jag mest ingenting. Hälsenan är fortfarande inte vad den brukar vara, men bättre, så jag gick/sprang ett varv runt Safjället på prov och det gick fint! Det känns ju att jag inte kan ta i... men lite är bättre än ingenting! Dessutom var det helt fantastiskt väder och jag lapade solsken som en katt. På söndagen bakade jag misslyckade pariserbullar där nästan all fyllning läckte ur och hade bakfika hemma hos mig med Gabs, Lady Hickups och Matderivén. Avslutade kvällen med att promenixa Mölndal runt med Lady Hickups och lösa världsproblem. Vi kom fram till att magkänsla är viktigt, att vi har typ 50 år på oss att göra vad vi vill och att vi ska tänka: "Vad är det värsta som kan hända?" lite, lite oftare. Inte bry sig så mycket om det oviktiga. 

Jag tror och känner att jag halkat lite i obalans de senaste veckorna. Lite för mycket energi ut, lite för lite energi in, men jag tror att det börjar ordna upp sig igen. Jag är duktig på att oroa mig fast det egentligen inte behövs, gärna för ekonomin och för mig själv. Den här veckan rycker jag på axlarna och tänker fokusera på tre saker - äta för att må bra, träna för att det är kul och göra sånt jag tycker om. 

Annars är Stor Bror i Malaysia och hälsar på Katten. Jag är glad för att de kan få vara tillsammans ett tag och längtar tills hon kommer tillbaka till oss.

torsdag, mars 01, 2012

Ibland är det bra att bli sjuk.

11:35

Förra veckan var Veckan Från Helvetet. Allt som kunde gadda ihop sig mot mig gjorde det - vädret, kollektivtrafiken, krossat porslin, inflammation i hälsenan, jag glömde massa saker, en vän fick en otrevlig nyhet och det strulade till tusen med ett extra-inhopp jag skulle göra på en annan av jobbets gym. Klockan 12.30. på lördag var arbetsveckan ÄNTLIGEN slut. Jag firade med att åka och träna innan jag drog hem till Föräldrarhemmet och byggde semlor och kollade på film med finaste Stor Bror. Sen blev det söndag och jag blev dundersjuk. Ont i huvudet, ont i hela kroppen, ont i magen så jag knappt fick ner någon mat.

Måndagen spenderade jag raklång i soffan hemma hos mamma och pappa. Tisdagen var aningens bättre och onsdagen var jag nästan mitt vanliga jag, bara lite tröttare. Nu är det torsdag och jag är fit for fight igen.

Det är skönt att vara frisk igen, men på sätt och vis var det också skönt att må så dåligt att jag inte kunde göra något annat än att ligga still i två dagar. Min kropp är bra på att säga stopp när den inte orkar mer och Veckan Från Helvetet tog död på alla energireserver som jag hade. Därför är det skönt att det är helg snart igen och jag kan ladda batterierna på riktigt.