måndag, mars 12, 2012

Idag är det bättre.

13:12

Jag har haft två riktigt jobbiga dagar - allt jag har kunnat tänka på har varit mat. MatmatmatmatmatmatmatMAT i en ändlöst snurrande karusell. "Det står en chokladkartong på bordet. Det står en chokladkartong på bordet. Det finns mer efterrätt kvar. Jag har kakor i frysen. " Om och om och om igen OCH DET SLUTADE FAN ALDRIG!


Eller jo. Men igår när jag hade jobbat handboll och skulle hem och kände att jag har inte ork att vara min egen personliga tränare och peppa iväg mig ut att träna ikväll (även om jag vet att det hade känts jättebra efteråt) och åker jag hem så kommer jag bara bli sittande och tänka "matmatmatmatmat" och antingen så börjar jag rota i frysen eller så mår jag bara dåligt resten av kvällen. SÅ - copingstrategi "Ring en vän" sattes igång och efter typ en timme satt jag i Mr.s lägenhet med honom och Lady Hickups, fick te och prata av mig. Bara att kunna säga vad det var som var jobbigt, utan något dömande whatsoever. Distraktion. Vi surrade om träningspass och löpartävlingar och träningsvärk och allt möjligt. När jag knallade hemåt mådde jag typ tusen gånger bättre.

Jag drömde en helt vansinnig dröm inatt, där hela historien utmynnade i att jag hade ett lik i min säng och jag visste inte hur jag skulle hantera den situationen (det är inte så ofta som det ligger en död människa i ens säng och det har onekligen potential till att skapa ganska stora problem), men det slutade ändå med att jag förklarade situationen för de runt omkring och bad om hjälp... och det löste sig. Det är spännande hur problem rör sig mellan vaket och dröm ibland.

Idag är det ännu lite bättre. Jag undvek min sedvanliga efter-frukost-trötthet genom att helt enkelt dra på mig träningskläderna och sticka ut. Det är vår ute, det är solsken och varmt och jag behövde definitivt inte mössan jag hade på mig. Upp på Safjället, 3 varv av nästan likadan cirkelträning som i fredags och så hem igen. Jag jobbar fortfarande med att lära mig armhävningar och den här året tänker jag banne mig skaffa mig muskler nog att kunna göra chins på riktigt. Det var flåsigt och jobbigt och alldeles, alldeles underbart. Jag är så GLAD för att det går att träna utomhus igen!

Nu - sitter i Staden Som Ingen Behövde för handbollsjobb ikväll. Kroppen börjar inse att träningen i förmiddags var lite småjobbig och är rätt trött. Jag har träningsvärk kvar i underarmarna och latsen sen i fredags och har förmodligen byggt på det idag. Med två fulla dagar för återhämtning i ryggen borde ryggen kännas kaxigare än den gör - men å andra sidan är överkroppsmuskler verkligen inte min paradgren.

Stora Kaffesuget har satt in med start i förra veckan - åh, vad jag längtar efter kaffe! Jag tror jag högaktningsfull ska strunta i att jag eventuellt kommer få ont i magen och dricka kaffe ändå. Once in a while...

Inga kommentarer: