Det viktigaste är att må bra.

11:50

Veckorna flyter verkligen ihop när jag inte går i skolan längre. Det är liksom ingen skillnad på måndag, onsdag, lördag eller tisdag. Jag jobbar, eller så är jag ledig. I söndags var jag helförvirrad och visste inte vad jag skulle ta mig till med att den lediga tiden, men nu börjar jag få lite häng på det och varvar saker som bör göras med saker jag har lust med. Som att sova till klockan 10, springa hem till lägenheten från farm&farf och dansa i min hall. Till exempel. :)

Mamma och pappa är på tågluff (för tillfället i Dubrovnik), bär på tunga ryggsäckar, dricker öl, hoppar på fel tåg och har det allmänt semester. Jag är så glad att de har åkt iväg och har roligt och längtar samtidigt otroligt mycket tills de kommer hem igen. Igår passade jag på att dämpa min sällskapssjuka genom att ha grillmys i farmor&farfars hus med en drös folk - Gabby&Smörgåsen, Cilla och Mr., Lillebror och Guldlock, Extrabror och hand lillebror och en vän till dem... och så jag. Massa folk, massa prat, massa kul. Till skillnad från förra helgen fick jag faktiskt igång grillen (OBS! Gasolgrill!) så jag sblev inte ens arg eller uppgiven heller. Jag var inte ens stressad under kvällen - Lillebror och Guldlock hjälpte till att fixa i köket och mina gäster är alltid otroligt hjälpsamma. Lövin' it!

Igår hade jag en helt puckad dag och var hungrig nästa hela dagen. Jag åt, och så en timme senare var jag hungrig igen. Stört irriterande och jobbigt. Kombinera det med att mitt sötsug deluxe fortfarande härjar och förstå att det var ingen enkel kväll för mig igår. Det gick både bra och dåligt. Men mest av allt var det skönt att kunna dela med mig av det, att bara säga rakt ut: "Jag är så sjukt jäkla söt sugen, men jag är redan mätt, så om jag äter mer kommer jag få ont imagen!" Det är ju ingen big deal. Det känns som det, eftersom de andra uppenbarligen är nöjda. Jag tror jag har skrivit det förut - jag vill inte sticka ut. Om alla andra sitter där nöjda och glada vill inte jag vara den som sitter och äter själv. Det är ytterst sällan jag blir utpekad (och typ aldrig när jag är med vänner och familj) men jag känner mig utpekad. Det är en känsla som jag lägger på mig själv, som kommer inifrån. Jag pekar ut mig själv, för någon del av mig tycker att jag gör fel som "ger efter" för det sötsuget. Det är jag medveten om nu när jag skriver, men i stunden när det händer, så känner jag mig bara utsatt och utpekad. Att ge efter för en känsla eller impuls, framför allt när det gäller mat, ligger för mig väldigt nära hetsätning och alla skamkänslor som kommer med det. Det är trixigt och svårt... men jag skriver om det nu för att bearbeta det som kommer och viktigast av allt är att jag vaknade imorse och mådde bra.

I torsdags hade jag en ledig dag och spenderade lite tid på Bunketorps 6,5 km med tillhörande efter-fys. Jag hade en tanke om att dra Skatås 8 km, men i slutändan orkade jag inte ta mig dit. Jag och mitt knä kommer mycket bättre överens nu när jag fått rehab att göra - 6,5 km var inga problem bortsett från att Bunketorp är så kuperat. Backarna tar aldrig slut! Jag drog på lite i uppförsbackarna och det tog där det skulle för jäklar! vad trött jag var i kroppen igår! All form av intervallträning slår hårt på mig nu, jag är inte alls tränad för det. Om ingenting oförutsett händer imorgon står det ett intervallpass på schemat... men nu tänker jag ha en dans-session i min hall. Fy katten vad jag längtar tills dansterminen börjar igen!