Hold the line.

12:47

Still going. Igår pratade jag med mamma och pappa - jag var rädd och mådde dåligt innan, men det känns bättre nu när de vet. Det är skönt att två av de jag älskar mest inte ifrågasätter mig utan bara ger mig stöd och säger åt mig att vi kommer lösa det. Jag tycker om vi:et - det är skönt att inte vara ensam.

Jag vet fortfarande inte vart jag ska någonstans. Idag ringde jag mannen med remisserna på BUP; vi pratade, han ställde lite frågor och sen konstaterade han att "Du har ingen ätstörning av det slaget som vi har hand om. Ärligt talat vet jag inte riktigt var inom sjukvården som du kan få hjälp med det här." Han berättade att vissa vårdcentralen har psykologer/kuratorer och att jag kunde ringa och fråga efter det.

Under rasten ringde jag mamma och var ledsen. Det känns helt psyko. Jag är inte tillräckligt sjuk för att de ska veta vilket fack jag ska placeras i. Varför finns det inget mittemellan, varför är det bara sjuk/frisk som gäller? Så vi ska ringa runt vårdcentraler ihop. Jag har ringt så många samtal som bara utmynnat i ingenting, det känns skönt att få hjälp med det.

Idag kommer mormor och morfar ner. Fina.<3 Det gör mig glad.