Tredje gången gillt.

18:10

Tredje gången. För tredje gången i mitt liv höll jag inte in när jag hade matpanik. Efter en inre kamp i typ en timme tog jag upp telefonen och ringde mamma. Hjälp mamma!
Det hjälpte. Jag vet inte riktigt varför, men det hjälper att få sätta ord på det, att dela rädslan med någon jag vet inte dömer mig. Jag behöver höra att jag kan välja själv, att jag inte behöver göra som tankarna som loopar i huvudet vill. Jag känner mig schizofren av det här ibland. En del av mig som verkligen inte vill äta, som vet att jag kommer må dåligt efteråt och en del som bara ger blanka FAN i det och vill äta i vilket jävla fall.

Jag tror att maktlösheten spelar en stor roll. Det känns inte som jag kan välja själv, det känns som att även fast jag bestämmer mig om och om igen att jag inte vill! så har jag inget att säga till om. Det spelar ingen roll vad jag gör, det är kört ändå. Jag vet att det är skevt och jag tror att det är lika mycket känslan av att inte ha kontroll över min egen kropp som gör mig illa, lika mycket som det fysiska dåligtmåendet av att äta för mycket.

Men inte idag. Idag ringde jag mamma och berättade - jag vill inte, men det känns som jag inte kan välja. Mamma sa det enkla: "Du kan visst välja, du behöver inte göra något som du mår dåligt av. Du kan välja som du vill." Jag grät lite, mest för att jag är rädd och för att det är så skönt att slippa ta mig igenom det här själv. Sen kändes det mycket bättre, paniken la sig. Tack mamma. <3