Ni kanske snart tröttnar på att jag tjatar om mina raplektioner, men de är helt fantastiska. Idag var det tårar, svett och kärlek, så bokstavligt som det kan bli. Folket i klassen skriver så bra, utelämnande och rappar med sån inlevelse och intensitet att en blir helt gråtfärdig. Vi är lipsillar allihopa. Också när någon blir arg och ledsen, besviken när en inte klarar det - alla känner med så mycket, för vi vet alla hur det känns med prestationsångest och att behöva ta djupa andetag innan en försöker. Att misslyckas och bara vilja sparka hårt på något. Att gråta för att en blir så förbannad på sig själv. Vi vet det så väl alla. Och det får vara så. Det är helt OK att bli emotional, att gråta, att vara förbannad och ha dåliga dagar - alla accepterar läget och inget konstigt med det. Alla delar med sig av sig själva och är så modiga så jag blir alldeles imponerad.
Jag önskar jag kunde visa er vad som sker. Ive och jag pratade om det idag - en trodde vad en visste vad en signade upp sig på när en började gå den här kursen, men icke, det är så mycket mer. Det är en helt ny värld och helt nya sidor av sig själv.
5 timmars dans igår, 2 timmars dag idag. Jag är slutkörd och trött i kroppen, har ätit fredagspizza efter att ha längtat efter det sen i söndags. Call it a day här och nu. Godnatt sweetpies.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar