Idag. Idag, I tell you folks, IDAG har varit den fetaste dagen på länge. Våra rap-torsdagar med Fröken B tog slut förra vecken, men turligt nog för oss är vår kursansvariga bortrest och hela klassen röstade genast för att vi skulle ha Fröken B de dagar hon var borta. Med andra ord - rap hela dagen idag, rap hela förmiddagen på fredag. Jag har fått personlig kritik och beröm och kunnat sitta i lugn och ro och skriva. Det är apsvårt att få ut det jag vill säga och dessutom få till det snyggt, men jag tror att det är en träningsgrej. Lägger jag tid på det, så kommer det flyta mycket lättare ganska snart. Jag älskar det. Jag älskar att skriva texter, jag älskar att rappa. Det är milsvitt ifrån att sjunga, det är en attityd som jag inte hittar i sång och det känns verkligen som min grej. Och det känns som det faktiskt blir bra. Jag är stolt över det jag gör!
Maten funkar. I de mest relativa ordalag, så funkar det. Det betyder att jag mår helt OK, äter normalt och inte flippar över, men att det fortfarande snurrar matmatmat i skallen på mig i princip 24-7. Det är fantastiskt skönt att bo hos mamma och pappa och kunna stänga av saker som att handla mat och delvis att laga mat. Det är skönt att allt är "som vanligt" i skolan. Men varje mål och däremellan är en freaking battle och jag börjar undra och bli lite rädd för - när går det åt skogen igen? Kommer det att gå åt skogen igen? Om? Hur? Var? När? Det känns som att det går för bra och att något måste gå snett snart. Jag vet att det är galet att tänka så och att det lätt blir en självuppfyllande profetia, men hur slutar jag då?! Crazyness. Jag tror jag ska ta lärdom av förra gången jag skrev om det jag var rädd för och prata med någon, snart och idag. Dela det istället för att bära på det själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar