onsdag, september 19, 2007

dagens cocktail med fördomar.

22:47

min träning ikväll byttes ut mot att gå och se på handbollsmatch, RIK - Drott. RIK piskade Drott så det bara stänkte om det, 40-28, yay. träffade farfar också, bara lite snabba hej och sådär, men ändå alltid trevligt. ska tydligen på match imorgon också, pappas tjejer spelar imorgon. mamma ska med, så vi sitter nog på läktaren och skiriker som vanligt. jag älskar handbollsmatcher. en adrenalinkick som heter duga och ett uppsving för motivationen också. tankar om att "Någon gång ganska snart så ska jag spela inför publik som applåderar när jag gör mål." jag vill det så det nästan gör ont. in a good way. :)

satt lite ofokuserad under matchen delvis. pojkar. seriöst, pojkar. driving me crazy. ingen specifik, bara rent allmänt. av någon anledning har jag fått för mig att de flesta killar föredrar nätta tjejer (okej, jag vet att det inte stämmer egentligen.). det är inget fel med det, bortsett från att jag verkligen inte passar in i den kategorin. jag är många saker, men "nätt" är inte ett ord som beskriver mig. (min bror har i och för sig på fullt allvar sagt "Du ser ut som en docka!" till mig en gång, men min bror är nästan 1,90 och välbyggd.) jag är 1,73 och muskulös. inte nätt så långt ögat når och jag trivs med det. jag känner mig självständig av att kunna hjälpa farmor bära in sin nyinköpta micro på 20 kg från bilen utan vare sig större problem eller behov av assistans. det känns bara... det är lite svårt att sätta fingret på. det känns inte som jag är riktigt rätt. som att de flesta killar föredrar en liten tjej på 1,65 som de kan slänga över axeln och känna sig manliga med. inte någon som kan bära 20-kg-micros och lyfta mer än de kan i benböj. (det känns som jag klipper mig själv längs med fotknölarna genom att lämna ut mina föga charmerande fördomar. yey me. det här ger mig säääkert pluspoäng.) det som irriterar mig mest är att jag faktiskt bryr mig ibland. inte alltid, men ibland. och att jag förstör för mig själv genom att tycka såhär ibland. det är ju mitt eget självförtroende jag sabbar.

damn it.
jag jobbar på det.

1 kommentar:

Laura sa...

Jag lovar dig, i allt annat än i ytliga lekar så kommer din oförmåga att bli slängd över axeln inte vara ett hinder.

Det är så jag vill se på världen i alla fall.

Jag är läskig som kommenterar din blogg när jag inte har något med saken att göra. Hah.