måndag, september 12, 2011

Diamonds are a girls best friend.

09:49

Vougeing.
I tell you, vougeing.

De gångerna när en känner hur en långsamt men säkert kryper fram ur sitt skal, det är sjukt häftigt. Jag har tagit två vougingklasser hittills och har redan en total känsla av "WOW!". Det är obekvämt, jobbigt utmanande och alldeles alldeles underbart. Under de klasserna har jag plockat fram en sida hos mig som sällan kommer fram i vardagen - den kaxiga, självsäkra, the fierce and sassy one. Många gånger blir jag irriterad på mig själv under dansklasserna, för att jag fokuserar så mycket på vad andra gör. Det är ju mig själv jag ska jämföra mig med! Men inte igår. Igår hade jag fokus på mig själv 70% av tiden, 29% av tiden på Gamble och slängde en ynka 1%:s ögonkast runt då och då för att jag var nyfiken på hur andra gjorde. Wow igen.

Jag skulle behöva en långsam morgon utan tider att passa. En dra-sig-i-sängen-morgon och sen ha någon som droppade in på scones/pannkaksfrukost, mys och prat. Igår tyckte Harta "You should come here in the middle of the week sometime!" och det tycker jag med. Det är för lite tid för både happenings och häng när det är helg - bara det ena hinns med. De lovade att säga åt mig om jag kommer dit för ofta, så nu kan jag släppa den tanken.

Jag har en massa tråkiga, dyra saker på min borde-köpa-lista. Efter att huden runt mina ögon pajade ihop fullständigt efter 2 kvällar med smink förra veckan, fick jag det upptryckt in my face att jag borde köpa nytt smink. Snällt, hudvänligt smink istället för halvbilligt, det-här-får-duga-smink. Jag ska bara... ekonomi. Just det ja.

Det är lite knepigt, det där med "Borde-för-det-är-bra-för-mig-men-har-inte-råd"-resonemanget. Faktum är att jag faktiskt inte behöver smink. Men, eftersom jag så sällan använder det, så känns det verkligen värt det när jag väl gör det. Frågan är - är det så mycket värt det att jag är beredd att betala med tillfälligt förstöra huden runt mina ögon för att se lite extra fab ut en kväll? När jag skriver det sådär så känns det ju självklart att ett par extra hundralappar för smink som inte dödar mitt ansikte är ett lågt pris att betala. Det kanske känns långsökt, men jag tycker det är enkelt att dra paralleller till hur många tänker om mat och matpriser idag. Mat som blivit framställd billigt för att ge så mycket vinst som möjligt eller mat som fått växa och gro i sin egen takt, utan att hetsas och sprejas med massa konstiga saker? Som sagt - skrivet sådär är det inte så svårt, men i matbutiken är det annat. När det gäller pengar, så blir det annat. Men, vem är värd att lägga pengar på om inte dig själv? Vad ska du med pengar till om du inte använder dem?

Självklart är det jättebra att ha en buffert att ta till när något blir kaos, men att snåla in på typ allt bara för att jaga det billigaste hela tiden - vad är poängen med det? jag är stört imponerad av Gabs och Smörgåsen som bygger om hus och tar lån för att kunna göra det så fint som de vill ha det. När de flyttar in där (och det är snart, tjohoo!) så kommer de kunna titta på sitt hus och tänka: "Vad fint hus jag bor i, det blev som jag ville!" istället för "Jag önskade vi hade valt annan tapet/matta/soffa/kök/fåtöljer, men den här var i alla fall billig." Det här är inget försvarstal för att kunna köpa ett par skor jag inte har råd med, utan bara en liten påminnelse (till dig och mig) att inte spara in på dig själv in absurdum.


Hmm. Jag tror jag urartade lite där.
Aaanyways. Det är måndag. Ny vecka, nya dansklass, nya löparturer och mer jobb. På fredag är det skarpt statistikläge för mig i Lisebergshallen när RIK möter Alingsås. Den första matchen på säsongen är en TV-sändning, till på köpet. Lite nervös och mycket pepp!

Inga kommentarer: