Helgen och mat har varit ner och upp. Fredagen var jobbigt. Lördagen var inte i närheten av vad fredagen var. Jag vet inte riktigt varför, men jag känner mig så trygg i På Riktigts sällskap. Det blev, om inte enkelt, så enklare. Idag har jag varit jätteduktig. Hela dagen det där förbannade naggande suget "vill äta äta äta", men inte idag. Jag vill inte att det ska behöva vara en kamp, men när det är det och jag vinner - det är skönt.
Det är massa upp och ner, som sagt. Ibland känns det helt övermäktigt och jag fattar inte hur jag någonsin ska bli frisk. Shit, jag kommer inte ens ihåg när allt bara var "som vanligt" och mat bara var mat och inte tog så mycket plats som det gör nu. Men jag vill. Jag tror inte jag velat något annat så mycket i mitt liv som att faktiskt bli frisk. Det är mycket som känns rörigt. Jag känner mig rörig. Jag var och pratade idag och upplevde igen den där känslan av att saker bara kom ut ur min mun utan att jag egentligen tänkte på vad jag sa. Instinktivt. Jag blir lite förvånad över det jag säger, som att jag tycker något jag inte visste att jag tycker. Och mycket hänger ihop. Förvånansvärt mycket hänger ihop. Det enda leder till det andra som leder till det tredje... a merry-go-round. Utan "merry"-delen. Det ger mig hopp. Om jag börjar gräva i botten och förändra därifrån, så kommer förändringen förhoppningsvis sprida sig till resten av mig också. Och det kommer bli bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar