måndag, augusti 07, 2006

Under en himmel som bär sommarfärgen blå.

22:51

Dåså. Nu är jag hemma och har planerat att spendera en viss tid här med att berätta vad jag haft för mig sen i tordags kväll. Alltså - jag vrider tillbaka klockan lite.

I torsdags så lyckades jag faktiskt med att packa ner alla grejer som jag skulle ha med - och jag glömde ingenting, inte ens laddaren till mobilen. Sen fick jag springa i panik till mitt jobb eftersom jag hade väntat med att packa tills sista sekunden och höll på att komma försent. Stress. När jag väl kom dit visade det sig att jag kunde tagit det lugnt, för Therese hade en sen kund och jag kunde inte sätta igång på en gång ändå. Murphy. (ful tillhörande grimas)
Efter att ha väntat och städat och varit sur för att jag blivit försenad tog jag mig hem igen, och familjen packade in sig i bilen och vi påbörjade vår färd mot Falla. Stannade i Borås och åt mat, och sen fick jag och mina bröder en väldig energi och satt och skrattade och pratade nästan oavbrutet i nån timme. Sen slockade Adam på min axel med ena handen i min och sov en timme och Oskar lutade huvudet mot rutan och sov han med och jag satt i mitten (för numera är jag "minst" (läs: kortast) i familjen efter mamma som sitter fram, och därmed tvingas jag utstå de första timmarna av ont i knäna och kramp i låren och rumpan varje gång vi ska åka någonstans.) och kände hur vansinnigt mycket jag tyckte om mina bröder. Happy moment. :)

Någon gång vid halv ett svängde vi in på grusvägen till Falla och fönstrena bak vevades ner och Adam och jag ställde oss på knä med halva kroppen ut genom varsitt fönster och natten luktade gräs och kor och alldeles Falla precis som det alltid gör varje gång första gången vi kommer dit. Det kommer aldrig gå att fånga den magiken som finns där och då i ord, så jag försöker inte nu heller. Vi kom till matstugan, parkade bilen, packade ur bilen, bar ner grejerna till sovstugan, bäddade och kröp i säng.
Halv sju nästa morgon blev jag väckt av morfar som petade lite försiktigt på mig. Mumlade fram ett förtjuset, sömndrucket "Hej morfar!" och började leta fram kläder. Följde efter mamma till matstugan och träffade släkt, drack thé och åt mackor och sen begav mamma och jag oss till Velen och plockade upp kräftburar. Jag fick ro, och det gick.. förhållandevis bra, med tanke på hur länge sen det är jag rodde sist. :P När vi satt där, svor över hur långt ut de hade lagt burarna och hur lite kräftor vi fick, så kände jag att det här vill jag att alla ska uppleva. Jag vill ta med varenda en av mina vänner så att de får uppleva det förtrollande i de mornarna.

(Nu känner jag att jag börjar bli lite långrandig och att jag inte kommer orka med att skriva allting som hände, så jag speedar upp det lite.) Fredagen innehöll annars inget speciellt. Mer släkt kom, kramar till höger och vänster i tid och otid. Prata med Patrik, med Emmy och pappa och bröder och jag åkte in till Kisa för att handla saker och jag ville handla böcker, men bokhandeln var lunchstängd, så vi fikade istället och åkte hem. Vi satt uppe ganska länge sen på kvällen och pratade, några spelade poker och jag satt och tittade på innan jag blev för trött och gick och la mig. Lördagen så hoppade jag burupp-plockandet på morgonen och det enda nyttiga jag gjorde på hela dagen var att snylta med när Ann-Sofie åkte in till Kisa och jag smet in till bokhandeln (lyckligtvis öppen den här gången.) och det var inte meningen, men jag köpte fyra böcker. (Jag får någon sorts.. storhetsvansinne varje gång jag går in i en bokaffär. Den lukten där inne är så speciell, nytryckta böcker, jag tycker om den, och jag vill handla nästan allt jag får syn på som ser intressant ut och läsa, bara sätta mig i ett hörn med en massa böcker och läsa. Det innebär att jag plockar på mig en massa böcker och sen får halvt ångest för att jag inte kan köpa alla utan måste välja ut någon/några. :P) Jag hade en sex-sju stycken i famnen ett tag, så jag antar att det blev ett godkänt resultat. :P
På lördagskvällen var det kräftskiva, och Sabina kom och trots att vi i princip bara träffas en gång om året känns det inte, ge oss tio minuter så känns det som ingen tid har gått alls. Jag tål inte sprit, märkte jag, och höll på att bli lite väl berusad efter ett tag, men jag lyckades att inte bli det. Hela kräftkvällen belv väldigt lyckad, jag stupade i säng vid halv två och somnade som en stock.

Klockan halv sju vaknar jag sedan på söndagsmorgonen, med en viss huvudvärk. Det är dock inte den som väckt mig, utan att det känns som en bastu i rummet, och att de resterande fyra familjemedlemmarna snarkar. Som tröskverk. Allihopa. Försöker halvhjärtat somnar om, men ger upp efter ett tag. Klär på mig tröja och mjukisbyxor, tar kudden och täcket under armen och beger mig till matstugan där jag lägger mig i en soffa utomhus som någon ställt där. Somnar tyst och belåten och sover i två timmar tills jag väcks av att någon slamrar i köket. Gunnels förvånade ansikte: "Har du sovit där hela natten?!"
Morgondopp, frukost. Lugn, stillsam dag. De flesta är trötta, ingen som orkar med så mycket. Äpplepaj till efterrätt. En efter en åker hem, vi kramas och kramas och vinkar hejdå. Vi är en av de sista, packar in oss i bilen och åker hem vid sju, åtta. Somnar i bilen vid elva-tiden och vaknar av att vi är hemma. Upp i sängen, sova. Och sen är det idag.

Idag - promenad, frukost, till Kungsbacka och träna, hem, äta-duscha-klä-på-mig. Åka till Göteborg, handla lite och träffa Julia och Oscar. Därefter tog vi oss till Kungstorget och hittade faktiskt Carin och Hanna på en gång. Det var någon RixFm-festival-sak med artister och vissa var helt okej, vissa var helt.. borta, men de två som var riktigt bra var faktiskt Amy Diamonds (vilken röst det flickebarnet har!) och Patrik Isaksson. Så glada, så strålande och jag sjöng med och kände den där välbekanta förtjusta känslan i magen.
Mat efteråt, sittandes på kanalkanten med bror, Julia, Emil och Fredrik. Filmprat på väg till stationen. Julia och jag som retades med bror på den korta vägen hem från tåget. Och nu är jag här. Och ska snart sova.
Och.. och.. nåt mer som jag inte riktigt kan greppa tag i, inte riktigt få på pränt, sätta ord på.

(Om någon lagt märke till det så har jag utelämnat det där med pendlandet mellan fötvivlan och lycka. Lyckan kommer från allt skoj jag hade i Falla och förtvivlan orkar jag inte med, orkar inte upprepa den i text. Fråga om det är intressant.)

Sova. Fridens liljor.

Inga kommentarer: