måndag, augusti 21, 2006

Jag dricker glögg med balkongdörren öppen inatt, jag är så trött på alla mejl och koder.

10:38

Jag sitter hemma hos Linda och hennes bror har tittat på min fot. Han tror det är en stressfraktur, och jag vill inte tro det, men det vore ganska inbilskt av mig att inte göra det. Varför får man sjukdomar som man inte kan behandla, hur pointless är inte det? Eller.. egentligen är det väl inte pointless alls, eftersom att jag uppenbarligen har gjort något fel om jag tränat mig till en stressfraktur. Om det är en stressfraktur. Det som behövs för att ta reda på det är röntgen, och sannolikheten att jag skulle hinna bli röntgad inom 6 veckor utan remiss är inte särskilt sannolik alls. Och då har eländet förhoppningsvis läkt ändå. Jag ska hem och prata med pappa och höra vad han säger. Och ringa farmor.

Igårkväll var något av det värsta jag varit med om på länge. Jag kunde inte somna. Jag var påväg ett tag, men då var det någon som öppnade min dörr och väckte mig igen. I säkert tre timmar låg jag och försökte sova. Gick inte. Irriterande nog var jag inte ens särskilt vaken, utan sådär halvdåsigt trött. Och hela huvudet surrade av tankar om precis allting. Jag hann gå igenom vad jag ska göra idag, hela helgen, planera mat inför skolstarten, tänka ut vilka matlådar jag ska ha med mig de dagarna jag ska ha träning, fundera ut vad jag ska ha på mig nästa gång jag ska gå ut, grubbla över hur det ska gå med jobbet när det kommer börja krocka med handbollsträningen, rada upp fehundrafemtiosju olika scenarion som aldrig kommer hända (men som är kul att föreställa sig ändå.) och ta mig igenom dem på minst fem olika sätt. Vid det laget började jag bli lite sömnig, och sen måste jag ha somnat bort utan att märka det.

Nu är det ny dag och godmorgon igen.

Inga kommentarer: