måndag, augusti 21, 2006

We'll take it from here.

19:11

Det är rätt intressant att stanna upp ibland och blicka bakåt. När Linda och jag gick över Almås skolgård idag - alltid bakåtblickar. Jag förstår fortfarande inte hur jag överlevde, att jag kom därifrån hel och hållen i ett stycke. Så kallt, det var så kallt där. Snart fyra år har gått sen jag kom därifrån, och så fort jag går över skolgården är det som ingen tid har förflutit alls.
Kan man ändra sig? Kan man verkligen det, bli en helt annan person än man var förut? Eller är man alltid samma person i grunden? Som stommen på ett hus - man kan renovera hur många gånger som helst, byta tapeter, möbler, kanske bygga en altan, men husets grundstomme kommer alltid vara densamma. Om man nu inte river den också. Hum.

Lär man sig något av allt detta tittandet över axeln, reflekterandet över den man var förut (om man nu som jag tror att människor förändras med tiden.)? Eller ska man strunta i det, tänka "Det som har hänt har hänt, ingen idé att bry sig mer" och bara se framåt? Med vissa saker kanske man måste göra så, ingen idé att älta, men jag tror att lite tankeverksamhet över ens imperfekt kan vara bra då och då, om inte annat för att se lite klarare.

Inga kommentarer: