22:24
Min telefon ringde nyss och det var privat nummer och jag fick panik och trodde det vad Oskar och ville inte svara och bad Linda svara, men hon hann inte och nu undrar jag vem det var och känner mig minst sagt jättekorkad som inte svarade. Gosh. Tala om att få alla realisktiska tankar bortsopade ur skallen. Okända människa, ring igen? annars kommer jag undra hela natten.
Jag sitter hemma hos Linda och är inne på min andra kopp thé med en lugn känsla i kroppen. Det känns som jag slappnar av automatiskt när jag kommer hit, andas lugn med i varje andetag förutom luften. Hon har legat med huvudet i mitt knä och jag har kammat hennes hår mellan fingrarna och vi har berättat om våra dagar och skrattat och kommenterat och skrattat mer. Jag blundar för några sekunder och känner hur tröttheten gör sig påmind bakom ögonlocken.
Slappna av, sluta tänka, stäng av.
Inatt slipper jag sova ensam.
(Oh. Jag var på biblioteket idag. Ingen Paulo Coelho inne, men jag lånade Bob Hanssons "Halleluja liksom" och hittade "Havreflarn" och satt och läste med ett lyckligt leende. Jippie. :))
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar