Om tiden vill ifatt.

11:24

Imorse vaknade jag (Jo, jag lovar. Varför har man en tendens till att väldigt ofta skriva/säga fullt uppenbara saker? "Imorse vaknade jag", "Det är fint väder ute" eller "Har du klippt dej?", osv.) klev sömndrucket upp ur sängen (Herregud, det bara fortsätter ju.) och möttes av mamma i hallen som sa: "Jag skjutsarAdam till träningen nu." Ytterst nyvaken undrar jag om jag får följa med och mamma säger: "Men vi måste åka NU." och halvspringer ner för trappen, vilket får mig att gå in på mitt rum, snabbt slänga på mig en klänning och ta min ryggsäck och gå efter. Möter mamma och Adam i bilen och hoppar in i baksätet. Med tanke på mammas förvånade min så tror jag inte att hon väntade sig att jag skulle följa med, utan snällt gå och lägga mig igen. Tji fick hon. :)

Det finns absolut ingenting att göra hemma. Vardagsrummet ser ut som en bombnedslag, det står lådor överallt och om jag inte vet specifikt vart jag ska leta så hittar jag ingenting. Det är till och med meningslöst att städa. Köket är fortfarande ett enda stort eko för att cementen inte har hunnit torka helt än. Jag tror jag ska städa iodning mitt eget rum (Varför blir det stökigt så fort, varför?! Jag vill ha ett större rum, då syns röran inte lika tydligt i allafall. Nu ser det stökigt ut bara jag lägger lite kläder i korgstolen.) och sen har jag tvåböcker att läsa ut. Och jag hinner inte ner och säga hej på träningen, för jag ska jobba. Jag försökte hyra film igårkväll, men det fanns ingen jag ville se. (Vilket betyder att filmbutiken fortfarande inte fått in "V for Vendetta" och det är den enda filmen jag vill se nu. Eller.. "Skenbart" hade varit kul att se igen. Och "Amelie från Monmarte".) Jag kanske gör ett nytt försök ikväll, om jag har lust.

Jakob Hellmans låtar (nu har jag i och för sig bara två.) får mig alltid att önska att jag kunde spela saxofon. Jag hade visst fått en blåsa på ringfingret igår efter gitarren. Den har försvunnit nu, så jag tror jag ska utmana ödet och spela lite mer strax.