tisdag, augusti 22, 2006

Inte bara därför tycka om tycka om för det gör vi ju.

22:08

Herreminjösses, det är val den 17:e september, och jag vet ingenting om nånting. Eller jag vet vad jag inte vill. Tror jag, hoppas jag. Just nu önskar jag att jag inte började nicka och le och signalera enormt ointresse såfort någon började prata politik. Jag borde nog sluta med det, for now i alla fall.
Jag borde lära mig lite. Inte bara "borde", jag vill det också.

En liten kvällpromenad med en kryckhoppande Julia, återigen samtal om denna underliga manliga stolthet. Vi börjar misstänka att i en pojkväns öron så blir frasen "Jag ska ut ikväll med mina tjejkompisar." översatt till "Jag ska ut ikväll och vara otrogen, jag älskar inte dig mer och umgås hellre med mina tjejkompisar än umgås med dig/pratar med dig." Detta renderar till att killen ifråga (har i alla fall alltid hittills gjort) leverar ett lagom surt: "Jaha. Okej. Vad kul." till svar när man jätteglad och lycklig berättar att man ska ut. Men när han ska ut eller ringer onykter, osv. så ska man vara glad och trevlig, för annars ligger det ett outtalat "glädjedödare" i luften. Förklaring till detta fenomen mottages tacksamt. :)

Sommarnätter luktar så gott, speciellt när det har regnat under dan. Hela världen luktar nytvättat på något sätt. Stjärnhimmelen under uppsprickande molntäcke. Himmelen mörkt, mörkt blå, molnen djupt gråa emot, stjärnorna ljusglimtande emellan.

Varför är det så mycket som är tabu att prata om? Lust känns som tabu att prata om, varför då? Lusten genomsyrar ju faktiskt allting vi gör. Tänk bara på uttrycket "jag har lust med att..."
Hur många gånger börjar man inte frågor med "Har du lust att..." Åh, det känns rörigt, jag får inte riktigt fram det jag vill ha sagt. Fan, jag vill säga det här. Varför är det så förbjudet? Inte vanlig lust, lust att ta en kopp kaffe, lust att ta en fika, men lust till människor, den där passionen liksom. Det ska det vara tyst om. Det kanske inte är så egentligen, jag kanske har fattat allting fel, men det känns så. Man ska inte vilja ha andra, inte erkänna högt att det man helst av allt vill är att känna någon annans hud under handflatorna, låta någons fingertoppar sakta stryka över kinderna, andas nära. Lust ska alltid vara förknippad med kärlek nu idag, annars blir man genast slampig som ger sig åt vem som helst. (Jag vet inte riktigt vad jag försöker få fram. Jag tänker högt. Det var det man inte skulle göra, eller var det tänka innan man talar som var meningslöst? :))

Varför ska det vara så jävla känsligt med kärlek? (Jag vet att den meningen är väldigt motsägelsefull.) Jag älskar så många jag kan, så mycket jag kan. De jag känt länge, de jag nyss träffat. Jag tycker om en massa, jag tycker massa om. Nej, jag har inget som helst problem att säga det högt heller. Men varför blir det alltid missförstått? Varför kan jag inte bara få tycka om, varför kan jag inte säga att jag tycker om? Jag blir glad av att höra sånt.
Varför, varför, ständigt dessa varför.
Hela huvudet snurrar ikväll. Det här blir ett sånt inlägg som jag funderar på att radera sen när jag lagt mig.

Natti natt.

Inga kommentarer: