Söndagstankar.

18:23

Vips har hela veckan gått igen. Jag har varit halvkrasslig sen i tisdags, men inte fått tillfälle att vila eftersom det var show på en fest med några från klassen i lördags. Hitta på koreografier och övaövaöva. Jag stod för två solon, ett i hiphop och ett i break. Mitt livs första breaksolo för publik och det kändes helt fantastiskt! Om mindre än en vecka (lördagen 30/10) ska jag battla på riktigt för första gången, i Göteborgs hiphopmästerskap i KulturATOM. Kom gärna dit, feel the love och supporta, det blir en toppenkväll med start kl. 17! :)

Resten av veckan känns lite som ett virrvarr. Det har nog varit en ganska vanlig vecka, med undantag för en emergencykväll med en vän, med det hela löste sig på bästa sätt. Tack och lov. Maten är upp och ner. Mest lägger jag alldeles för mycket tid att tänka på den. Jag tycker det är svårt att hantera alla känslor som finns och kommer upp, jag vet liksom inte var jag ska göra av allt eller vad jag ska göra med det. Det är väldigt sällan som det är typ av mat som påverkar, som jag nämnt innan är det mängden som är svårt, spela roll om det är morötter, pizza eller bröd. Det är jobbigt att vara så medveten om det hela tiden, men på något sätt känns det bättre. Imorgon är det prat-tid igen. Nysta upp.

Jag är så tacksam att jag kan bo hos mamma och pappa. Det är inget hets eller bråttom eller tidsgräns för hur länge jag får bo här. Det är en otrolig trygghet att jag kan förlita mig på det och bara släppa tankarna på "måste leva ett självständigt liv samtidigt som jag försöker bli frisk". Det hade stressat skiten ur mig. Jag var hemma i min lägenhet i lördags - vattnade blommorna, diskade disken som stått i diskhon i tre veckor och dammsög i köket. Det kändes bra. Kanske att jag kan sova där någon dag den här veckan. Vi får se.

Ikväll sitter jag och lyssnar igenom min mapp med breakmusik och tar bort de låtar jag inte tycker om ur min mp3-spelare. Förresten kan du ladda ner grym musik med Silversystrar på deras hemsida! :) Mitt i ens eget liv finns det andra människor som är ljusglimtar i vardagen, som gör att en kan fortsätta tro på kärleken och allt runt omkring - grattis Bella och Adam!

Hoppfullt.

23:40

Idag var det dags för att åka till ungdomsmottagningen och prat igen. Hon föreslog när vår timme var slut att vi skulle fortsätta ses varje måndag framöver. Det tycker jag också, så it's a date. Ända fram till jul. När jag gick därifrån undrade jag var i hela friden jag skulle prata om ända fram till jul. "Så intressant är jag inte." tänkte jag och sen tänkte jag att det kan nog vara en bra början att ta mig själv på allvar. Det är jobbigt men känns bra på något sätt. Som att lösa upp ett väldigt trassligt grannystan - tar tid och är inte särskilt roligt, men när det väl är gjort känns det värt det.

Sen åkte jag till Twisted och spenderade härliga timmar med musik, dans och allt som hör det till. Har ätit tjock yoghurt med rostade frön, honung, mormors tekakor med ost och ett ägg till kvällsmat. Har inte riktigt kommit mig för att gå och lägga mig än. Igår tittade jag och mamma på ett inspelat program av "Somarpratarna" och en författare (Monika Fagerholm) som hade varit sommarpratade och pratat om sin alkoholism. Hon sa mycket som var tänkvärt, men jag fastnade för två saker - först att när en är inne i ett beroende, så är det ens egen lilla bubbla, det är liksom allt en ser. Lite senare sa hon att det inte handlar om att "bara jag vill tillräckligt mycket så blir jag nykter", hon kunde hålla sig nykter i flera veckor och månader bara med ren viljestyrka, men till den där viljan att hålla sig frisk finns också en precis lika stor "motvilja" som gör att en obönhörligt åker dit igen. Mörker, ljus. Allting har en motpol. Jag brukar tänka att det är när jag slappnar av som det går åt skogen - men det kanske inte är så det är? Kanske har det som jag upplevt som att "slappna av" egentligen bara varit motviljan som fått ta över?

Jag undrar det. Monika Fagerholm berättade också att hon blev frisk först när hon bad om och fick hjälp. Det har jag också gjort. Det känns hoppfullt.

Det är OK.

23:55

Jag börjar helgen med att vara pepp för att göra saker på torsdagkväll och sen blir jag tröttare och tröttare ju längre fredagen och lördagen lider. Alltså - inget klubbande eller dansande den här helgen heller. Jag prioriterar att sova och ta det lugnt.

Jag tycker mat är svårt på helgen och har lättare att få ångest då än under veckorna. Oftast brottas jag med det själv, vid sällsynta tillfällen öppnar jag munnen och delar med mig. Idag gjorde jag det efter kvällsmaten när det kändes som hela bröstkorgen var en enda knut av jobbighet - då berättade jag för mamma och Bror hur det kändes. Ingenting löser sig egentligen av det, men det blir lite lättare bara av att slippa bära på det själv och höra någon annan säga att Det är OK, du har inte gjort något fel. Två gånger har jag gjort så den senaste veckan. Det är två gånger fler än någonsin förut. Det är otroligt ovant att inte vara den enda som vet om mina ätstörningar och jag jobbar stenhårt med att inte känna mig skamsen. Det går inte särskilt bra, men varje gång jag delar med mig istället för att hålla det inom mig själv så känns det bra.

Jag vet inte hur länge jag blir hemma hos mamma&pappa. De gånger jag tänker på att bo själv i min lägenhet får jag känningar av panik och jag klarar inte av det. En natt åt gången kanske skulle funka, men inte dagar eller veckor. Och det är OK. Jag pratade med mamma och berättade - det är OK. Jag får bo här, jag är deras dotter. Det känns lugnande och tryggt.

Ikväll har jag varit på Ölrepubliken med Gabs. Vi har pratat konstant från det att vi sågs vid 20 tills det att vi skiljdes vid 23.30 och samtidigt hunnit med två goda, mörka öl kvar. Som jag älskar den kvinnan. <3

Intensitet och mod.

23:02

Ni kanske snart tröttnar på att jag tjatar om mina raplektioner, men de är helt fantastiska. Idag var det tårar, svett och kärlek, så bokstavligt som det kan bli. Folket i klassen skriver så bra, utelämnande och rappar med sån inlevelse och intensitet att en blir helt gråtfärdig. Vi är lipsillar allihopa. Också när någon blir arg och ledsen, besviken när en inte klarar det - alla känner med så mycket, för vi vet alla hur det känns med prestationsångest och att behöva ta djupa andetag innan en försöker. Att misslyckas och bara vilja sparka hårt på något. Att gråta för att en blir så förbannad på sig själv. Vi vet det så väl alla. Och det får vara så. Det är helt OK att bli emotional, att gråta, att vara förbannad och ha dåliga dagar - alla accepterar läget och inget konstigt med det. Alla delar med sig av sig själva och är så modiga så jag blir alldeles imponerad.

Jag önskar jag kunde visa er vad som sker. Ive och jag pratade om det idag - en trodde vad en visste vad en signade upp sig på när en började gå den här kursen, men icke, det är så mycket mer. Det är en helt ny värld och helt nya sidor av sig själv.

5 timmars dans igår, 2 timmars dag idag. Jag är slutkörd och trött i kroppen, har ätit fredagspizza efter att ha längtat efter det sen i söndags. Call it a day här och nu. Godnatt sweetpies.

Jag är en b-girl!

16:17

Sen förra torsdagen har jag övat som en gris på de freeze:s Abe visade och idag gick det verkligen. Först lite trevande, sen gick det bra, sen gick det riktigt bra av bara farten. Jag chockade mig själv genom att (väldigt långsamt, men ändå!) gå från six-step in i min freeze och tyckte att det var mycket lättare än att bara göra själva freezen. Wow. Jag älskar breakdance. Jag är en b-girl. Det känns amazing. Och jag är bitter som faan över att missa Betongfighten, en breakbattle på asfalt som kommer gå av stapeln på lördag på Heden basketplan, för jag är i Värnersborg och blir fotograferad med mina bröder. Make no mistake, jag vill verkligen ta de där bilderna... men jag vill väldigt gärna vara på breakbattle också. Surt, men det kommer fler... snart hoppas jag. :)

2 timmars break gjorde mig halvdöd. Nu ska jag och Smarty och kanske T iväg för lite mer breakträning på Hiphop Akademin - SEN ska jag avsluta dagen med 1 timmes popping och hem och dö av trötthet. In a good way. Idag har jag mått väldigt bra. Tacksam för det.

This is a battle.

17:01

Idag. Idag, I tell you folks, IDAG har varit den fetaste dagen på länge. Våra rap-torsdagar med Fröken B tog slut förra vecken, men turligt nog för oss är vår kursansvariga bortrest och hela klassen röstade genast för att vi skulle ha Fröken B de dagar hon var borta. Med andra ord - rap hela dagen idag, rap hela förmiddagen på fredag. Jag har fått personlig kritik och beröm och kunnat sitta i lugn och ro och skriva. Det är apsvårt att få ut det jag vill säga och dessutom få till det snyggt, men jag tror att det är en träningsgrej. Lägger jag tid på det, så kommer det flyta mycket lättare ganska snart. Jag älskar det. Jag älskar att skriva texter, jag älskar att rappa. Det är milsvitt ifrån att sjunga, det är en attityd som jag inte hittar i sång och det känns verkligen som min grej. Och det känns som det faktiskt blir bra. Jag är stolt över det jag gör!

Maten funkar. I de mest relativa ordalag, så funkar det. Det betyder att jag mår helt OK, äter normalt och inte flippar över, men att det fortfarande snurrar matmatmat i skallen på mig i princip 24-7. Det är fantastiskt skönt att bo hos mamma och pappa och kunna stänga av saker som att handla mat och delvis att laga mat. Det är skönt att allt är "som vanligt" i skolan. Men varje mål och däremellan är en freaking battle och jag börjar undra och bli lite rädd för - när går det åt skogen igen? Kommer det att gå åt skogen igen? Om? Hur? Var? När? Det känns som att det går för bra och att något måste gå snett snart. Jag vet att det är galet att tänka så och att det lätt blir en självuppfyllande profetia, men hur slutar jag då?! Crazyness. Jag tror jag ska ta lärdom av förra gången jag skrev om det jag var rädd för och prata med någon, snart och idag. Dela det istället för att bära på det själv.

Plugg på hemmaplan.

08:43

Helgen har varit den bästa på länge. Det har inte varit några stora happening - bara lugna dagar. Umgåtts med mamma&pappa, mormor& morfar, besökt Världskulturmuseet för första gången, ätit ljuvlig mat på Tara's, och bestämt mig för att jag hellre ville sitta hemma i vardagsrummet och glo på vad som nu fanns på TV än att gå ut och dansa. Söndag var handbollsmatch, dans och äntligen träffa Gabs igen som varit ivägflugen till New York, men är hemma igen. :)

Igår var den min klass tur att vara i köket och stå för att lunchen blev serverad (folkhögskola. Vi hjälps åt, vilket innebär städning och att klasserna turas om att stå för lunchen.) och det var jätterolig, samtidigt som det var sjukt jobbigt och påfrestande att vara i ett kök med mat runt omkring mig hela dagen. Just nu har jag varken lust eller energi att ägna mig åt matlagning, så jag har låtit bli. Jag visste inte att det skulle bli så jobbigt som det blev igår, så innan vi slutade pratade jag med läraren och bad att få slippa vara med idag. Det var OK, tack och lov.Det är skönt att ha Smarty i klassen som vet hur läget är - igår fick jag massa kramar och den stod och nynnade för mig tills det kändes lite bättre.

Igår var också första besöket på ungdomsmottagningen för att prata. Jag tror det kommer bli bra. Det var väldigt jobbigt och ledsen, men på ett vettigt sätt liksom. Ny tid bokad. Sen åkte jag och dansade. Min glädje, min energi. Till och med när det inte riktigt fungerar älskar jag det. Halmstad var där igår - åh, vad det var länge sen jag såg honom! Twisted D tjatar om att jag ska "dra in huvudet!" när jag gör freeze och de tar sig tid. Jag blir lika glad varje gång - D är inte min breaklärare, han behöver inte säga något, men han gör det ändå. The looove! <3

Så, plugg på hemmaplan idag. Ikväll - locking, NYC och avsluta med att fira Mikkis födelsedag. Sämre tisdagar finns det. :)

Loads of love.

21:40

Allright, here comes some good stuff!
Jag älskar att kolla på bilder av folk från dansskolan för alla posar järnet på typ varenda bild. Jag älskar att jag numera har ett vardagsspårk som innebär att jag slänger mig med "fett", "chill" och "aight" utan att ens reflektera över det. Jag älskar att jag började spontandansa inne på Världskulturmuseet idag för att det var musik som jag tyckte om där. Jag älskar att jag spontant känner för att rappa och skriva texter. Jag älskar att jag tycker så mycket om breakdance och faktiskt vill bli riktigt bra på det. Jag älskar att jag inte känner att jag behöver bli världsbäst på att dansa, jag vill bara hitta min egen stil och kunna göra det bra. Jag älskar min familj, jag älskar mina vänner, jag älskar det stödet jag får av de runt om kring mig. Jag kan säga saker som känns helt knäppa, fråga frågor som känns helt puckade och få acceptans och kärlek tillbaka ändå. Jag känner mig inte lika trött idag som jag var igår. Jag älskar lugna lördagskvällar hemma. Jag saknar att älska någon på det där sättet, men jag tror på att det kommer. Jag älskar att Louice kommer ner från Stockholm om mindre än tre veckor. Jag ska träffade älskade Gabs imorgon.

Nu ska jag in till soffan i vardagsrummet och älska min familj.

Äntligen fredag.

19:11

Idag har jag varit helt trött. Trött i kroppen efter breaken, trött i huvudet efter att ha kämpat med vanor och tankar hela veckan. Helt fantastiskt opepp på två timmars dans-egenträning som avslutning på veckan, men min klass är underbar och full med positiv energi, så jag lyckades rycka upp mig ändå. Inte världens mest kvalitativa träning, men jag har i alla fall gjort något. Jag trodde att det skulle bli ovanligt jobbigt i skolan den här veckan, men det är snarare en frizon. Jag får energi av klassen. Jag kan vara lite låg utan att behöva förklara mig. Behöver jag prata med någon, är det alltid någon som lyssnar. <3 klassen.

Träffade Lady Hickups efter skolan, fick paketpåse från "Råkosta Boda" (=min beställning från Råvarubutiken som hon pimpat upp i en fin påse för att jag också skulle få ett fint paket. Finaste!), tog en kopp te och kramades. Sen hem till lägenheten för att möta upp mamma och morföräldrar, ge mormor massage och få skjuts hem. Inget avancerat ikväll - fredagsmys med kantarellsoppa och så vila. Lugn och ro och sova bort tröttheten.

Efter inlägget igår gjorde jag något jag aldrig gjort förut - jag pratade med någon, mamma och berättade precis hur jobbigt allt kändes, hur rädd jag är och frågade varför, varför, varför?! Hon hade inga svar, men bara att berätta, att bli kramad och få kärlek räckte lång väg.

Hemma hos familjen och tusen tankar.

18:00

Jag har flyttat hem på lite obestämd tid, över veckoslutet i alla fall. Vill ha folk runt omkring och inte behöva fokusera på att brottas med tusen tankar i huvudet - så mycket lättare att koppla bort och försöka slappna av när det är familj runt mig. Igår ringde ungdomsmottagningen och jag fick boka in en tid för prat på måndag redan.

Jag är lättad, men samtidigt nervös också. Tänk om hon inte kan hjälpa mig? Tänk om vi bara sitter tysta bägge två och allt går åt skogen? Och så hatar jag tanken att behöva berätta om det. Jag tycker verkligen det är down to the bone pinsamt att berätta hur jag äter, hur jag tänker i samband med mat. Och helvete vad energi det tar att hela tiden ha kontroll. Ibland känns det som jag har två personligheter - en som säger åt mig att äta och en som säger åt mig att jag inte ska ge mig och göra som den andra rösten säger, för att jag kommer må apa efteråt. Och jag mår bättre nu än jag gjorde under helgen och jag trycker alltför enkelt bort hur dåligt jag mådde då - vips! tror jag att jag bara inbillar mig. Sen märker jag hur jag fortfarande tänker kring mat and it goes around around around.

Jag är rädd inför helgen. När det inte gäller mål där jag vet precis hur mycket jag behöver äta för att bli "lagom" mätt (-->frukost) är jag hela tiden osäker - hur mycket behöver jag äta? Är jag mätt nu eller bara sugen eller äter jag bara för att äta? Äter jag utan att vara direkt hungrig loopar jag tankar om det också. Jag hoppas måndag blir bra.


Allright, some good news!
Min muskelbristning från helvetet är mycket bättre. Jag kan gå utan problem, har fått rehabövningar och igår sprang jag ytterst försiktigt 1,5 km utan ont alls. Idag var jag med på i princip hela breaklektionen och hade jättekul. Det som gör ont är explosiva rörelser och när muskeln sträckts ut. Väldigt svårt att undvika i breakdance, speciellt när vi gör down-rocks, men jag gör så gott jag kan. Och jag satte en freeze idag jag inte fixat förut! :)
OCH jag anmälde mig precis till mitt livs första battle - Göteborgs mästerskap i hiphop/new style, solo. Nu ska jag öva som en tokig resten av månaden. Mitt mål är inte att kamma hem hela grejen, utan att köra min grej, göra det snyggt och få erfarenhet. JA, kom dit och supporta! :)

Hold the line.

12:47

Still going. Igår pratade jag med mamma och pappa - jag var rädd och mådde dåligt innan, men det känns bättre nu när de vet. Det är skönt att två av de jag älskar mest inte ifrågasätter mig utan bara ger mig stöd och säger åt mig att vi kommer lösa det. Jag tycker om vi:et - det är skönt att inte vara ensam.

Jag vet fortfarande inte vart jag ska någonstans. Idag ringde jag mannen med remisserna på BUP; vi pratade, han ställde lite frågor och sen konstaterade han att "Du har ingen ätstörning av det slaget som vi har hand om. Ärligt talat vet jag inte riktigt var inom sjukvården som du kan få hjälp med det här." Han berättade att vissa vårdcentralen har psykologer/kuratorer och att jag kunde ringa och fråga efter det.

Under rasten ringde jag mamma och var ledsen. Det känns helt psyko. Jag är inte tillräckligt sjuk för att de ska veta vilket fack jag ska placeras i. Varför finns det inget mittemellan, varför är det bara sjuk/frisk som gäller? Så vi ska ringa runt vårdcentraler ihop. Jag har ringt så många samtal som bara utmynnat i ingenting, det känns skönt att få hjälp med det.

Idag kommer mormor och morfar ner. Fina.<3 Det gör mig glad.

Försök nr. 1.

16:29

Idag har varit en sjukt jobbig dag. Jag åkte till stället Sjukvårdsupplysningen sa att jag skulle gå till, men när jag kom dit och frågade sa hon jag pratade med att de inte hade hand om ätstörningar och sa att jag skulle åka till Olskroken istället. Men sen kollade jag på nätet och såg att där skulle man ha diagnos och vara 25 år och uppåt.

Kort beskrivet har jag suttit och ringt runt till Sjukvårdsupplysningen, BUP, akutmottagningen och Sahlgrenskas växel, blivit kopplad hit och dit och det enda jag vill veta är vart jag ska någonstans. Ingen kan svara. BUP ska jag ringa igen på onsdag när han som har hand om remisser är tillbaka. Till slut fick jag tag på min ungdomsmottagning som faktiskt gjorde något och kommer säga åt en av sina psykologer/kuratorer att ringa upp mig efter deras veckomöte imorgon. Herrejävlar. Efter varje samtal var jag snudd på att bara ge upp och strunta i allt. De som är värre illa däran än jag och behöver hjälp - är det såhär för dem också? Hur går det när man måste kämpa för att få hjälp fast man är sjuk och knappt orkar med varje samtal?

Skoldagen har jag överlevt på något sätt. Smarty frågade hur det var efter sista lektionen och allt rann ur mig. Den är en så fin människa - kramar, förståelse. Jag ska sova där inatt, så jag slipper sova ensam hemma. Jag jobbar på att samla mod att prata med mamma och pappa. Kontakten med Louice är en livlina. Ikväll är det dans och det är ett andningshål. Ren glädje. <3

Krig.

14:26

Det tog mig 40 minuter att ringa Sjukvårdsupplysningen. Jag tycker så hjärtinnerligt om de som jobbar där, för varje gång jag har ringt dit har de varit snälla, hjälpsamma och verkligen låtit som de bryr sig. Också mannen jag pratade med idag var det. Han väntade när jag inte kunde prata för att jag grät och han sa att det var jättebra att jag hade ringde och gav mig namn, nummer och plats till ett ställe jag ska ringa/besöka imorgon. Och när jag bad honom upprepa öppettiden sa han: "De har öppet mellan 8-17 måndag till fredag, så ring dit det första du gör imorgon."med snäll röst. Jag kraxade fram ett "Mmmm.", sa tack för hjälpen och la på. Sen samlade jag ihop mig själv ett tag innan jag tog cykeln och åkte och tränade. Det var skönt, det var skönt att bara ha musik och rörelser i huvudet, det var skönt att göra något och vara ute ur lägenheten. Jag har sett till att ha att göra hela dagen, för det studsar tusen tankar omkring i huvudet. Pump up the Jam i Mölndal, hiphopklass med Juve och middag hos farmor&farfar.

Jag mår vidrigt (men lite bättre än imorse), har ångest och skäms. Mest förekommande tanken är "Vad ska mamma och pappa säga?", med utbytet till "mormor och morfar"/"farmor och farfar"/ diverse andra väldigt viktigt personer för mig.

Och vad de än säger, så tror jag verkligen inte att det är någon negativt. Men jag är rädd. Rädd och skamsen över att vara i den här situationen. Rädd över att jag inte ska bli tagen på allvar bara för att jag inte är "synligt" sjuk, eller fyller alla kriterier för anorexia/bulimi. Den logiska delen av min hjärna tänker gång på gång: "Hur svårt kan det vara att bara sluta äta? Det är ju bara att göra det!" och jag håller med. Hur svårt kan det vara? Varför klarar jag det inte?! Jag har krig i huvudet mellan den delen som säger att jag är kass för att jag inte klarar av det och den delen som säger att det inte är så enkelt som det verkar. Allt jag önskar mig nu är att kunna somna fort ikväll.

Ljusaste och mörkaste.

02:54

Det här kunde blivit en så bra kväll, och det blev den också, på sätt och vis. Jag har varit på Bondens Marknad, chillat hemma och hängt med min klass hos N innan vi drog iväg till Pustervik där det var klubb Scratch med hiphopmusik, dansdansdans, cyphers och Silversystrar som rockade grymt innan Jean Grae tog över scenen. Ni hör? Helt kick-ass kväll!

...om jag bortser från att jag nu sitter med magont och en stor dos ångest efter att inte ha kunnat sluta äta ur godis- och chipsskål som fanns hemma hos N. Jag är ledsen, jag är trött, jag försöker förstå varför jag fortsätter äta fast jag inte vill. Jag är jättearg på mig själv och vill i ren protest helst inte äta något på typ två-tre dagar... men jag ska inte göra så, don't worry. Däremot ska jag ringa sjukvård eller vart man nu ringer imorgon och höra mig för var jag kan få hjälp någonstans. Jag ser inte fram emot imorgon, min mage kommer avsky mig. Och så är jag livrädd att ingen ska ta mig på allvar.

00:42

Idag har jag inte tränat. Det är en balansgång att inte ta i för mycket när jag inte har akut ont längre och samtidigt inte träna varje dag, för att jag vet att det är viktigt att vila mig också. Idag, lugn och ro. Imorgon, hopp och lek igen. :)

I onsdagskväll åt jag kyckling för första gången på väldigt länge. Det smakade gott, men dagen efter var magen allt annat än glad och jag diskuterade med Bus på kvällen om det är så att magen liksom vänjer sig av med att kunna smälta kött lika bra om man inte äter det på ett tag? Många andra enzymer och grejer i kroppen nedregleras ju när de inte används. Hmm, måste ta reda på. I vilket fall kommer jag fortsätta att vara mestadels vegetarian/vegan med massa inslag av raw food framöver - det är så min kropp mår bra och är glad. :) Förresten testade jag raw food-pajen på café green&rum vid Lilla Bommen i torsdags. Den var väl OK, men inte så mycket att skryta med - då har allt jag och Lady Hickups lagat i raw food-väg hittills slagit den där pajen med hästlängder! Jag får massa kommentarer och beröm för min mat i skolan, vilket är rätt roligt och lite jobbigt att ständigt behöva förklara vad jag har med mig. Fast mest roligt. :)

Nu är det visst dags att dra sig hem. Tack och lov för bilskjuts!

Fredagsfeeling.

12:47

Jag är otroligt förvånad över hur fort veckan har gått. Vem hoppade över måndag, tisdag och onsdag åt mig?!

Idag känns bättre. Jag är på jättebra humör och min muskelbristning läker för långsamt, men den läker åtminstone. Jag har kunnat dansa och var till och med på breaken igår, så mycket det nu gick. Jag har varit på gymmet tre gånger den här veckan, igår med mamma som pepp och träningssällskap. Det känns OK. Inte särskilt roligt, men helt OK. Jag får använda mina muskler och det är det som är viktigast. Igår var första gången sen jag skadade mig som jag kunde sätta mig enr på toaletten utan at ta stöd av handfatet - framsteg! =D

Ikväll ska jag hem till Nästan Bror med familjen och ägna mig åt surströmmingsätande. Och nej, ni som inte har smakat får INTE rynka på näsan! :P

Att hålla sig i skinnet.

22:32

Tisdag är dansdag. Jag har dansat så mycket som det gått utan att vare sig sträcka eller använda baksida lårmusklerna i höger ben för mycket. Det är sjukt frustrerande att inte kunna ta ut stegen, men det är tusen gånger bättre än att inte kunna vara med alls! (Locking ser jättetönigt ut om man gör det halvdant, om någon undrar...)Fast nu är jag helt slut, inte för att jag dansat järnet som det brukar vara, utan för att jag har spänt mig hela dagen för att jag är rädd att ta i för mycket eller göra en felaktig rörelse. Men det har gått bra, jag ska ladda upp mig i sängen alldeles snart. :)

Imorse var jag på besök på Pedagogen för handledarmöte och diskussion om hur jag ska göra min analys och upplägg. Allting känns mer tydligt nu och jag känner att jag har någorlunda koll. Innan var det enda jag kunde tänka: "Chi-två-test? Ehhh, va?!" och nu tror jag faktiskt det kommer gå. Jag gillar min handledare, hon är bra, lugn och hjälpsam med massa bra förslag!

Enda klassen jag skippade idag var faktiskt min älskade NYC med Twisted D - för på de klasserna gör jag alltid saker som jag inte kan. Vilket är ruskigt bra i 98 % av fallen, men inte alls bra de 2 % av gångerna som jag är skadad och ska hålla mig i skinnet. Så jag satt bredvid. Surt, men jag är fortfarande hel. ;P

Oh, förresten! CSN har ju som nämnt slutat bråka med mig. Idag var jag och handlade för första gången sen skolan började utan att ha ångest över att jag gjorde av med pengar. Jag har sallad i mitt hus igen. Yay! :D

Mindre depp.

14:31

Fredag var en jävligt jobbig dag. Jag höll humöret och fasaden uppe så mycket jag kunde, men orkade verkligen inte följa med klassen till fredagsträningen. Pratade med några av dem och det är klart de förstår, de älskar ju dans precis som jag. Istället satte jag mig och sov på bussen hem till mamma och pappa - ett tomt hus där jag deppade i lugn och ro, drack te och chillade i soffan var precis vad jag behövde.

Jag vet att det inte är konstruktivt för fem öre att bara deppa ihop och hata allting, men det behövs ibland, det precis lika mycket som att vara glad. Motpoler. Bryt ihop och kom igen då, som det heter och det var vad jag gjorde. I fredags kämpade jag mot destruktiva impulser hela dagen - det jag ville göra vad basic att dricka mig jättefull, äta allt inom synhåll, ligga med en helt främmande människa och röka massa cigaretter. Fullt medveten om att inget skulle bli bättre av nämnda saker åkte jag till Kungsbacka med Lady Hickups och kollade när Twisted Feet dansade på Kulturnatta, sen tog vi oss in till stan och köpte kvällsmat (färdiga mackor) på Hemköp som avnjöts mitt i Nordstan innan vi avrundade kvällen med ett glas vin på hotell Avalon. Sen åkte jag med och sov hemma hos henne eftersom jag hade noll lust att åka hem till min tomma lägenhet.

I lördags morse kändes det lite lättare och jag vet att "the botten is nådd" och jag har fått deppa ihop, så nu kan det bli bättre. Igår var jag på Bondens Marknad, besökte Buzzstop 28 och var och tränade gym. Träningen var rätt tråkig, men det kändes ändå bättre efteråt. Jag har börjat tänka på allting som jag KAN träna istället för det jag inte kan. Jag kan träna på att groova med överkroppen, waves, snakes, öva upp mina pops, isolations och tutting - kort sagt bli en bättre dansare, för det kommer knäcka när jag sätter ihop det med ett schysst footwork.

Ni ser? Jag är redan på G igen. ;)

Lördagkvällen spenderade jag annars på inflyttningsfest hemma hos Gabs och Smörgåsen. Det blev en perfekt hemmafest - trevligt folk, lugn och ro, ingen gå-ut-hets och roliga diskussioner. Jag blev full, vilket jag inte blivit på jag minns inte när, men allt kändes bara finemang. Jag sov på deras soffa till typ kvart över 11 idag. Det känns finemang fortfarande och ikväll är det mys och pizza. :)

Depp.

12:43

Imorse fick jag reda på att CSN inte vill bråka med mig längre och att jag får studiebidrag. Jag har gråtit många tårar för att jag inte vetat om jag ska få bidrag, så varför sluta där? så jag grät lite till för att jag faktiskt vet att jag kommer få pengar nu. Av lättnad dock. :)

Annars är det här en väldigt jobbig dag. jag jobbar verkligen stenhårt på att vara positiv och inte deppa ihop för att jag är skadad och inte kan dansa eller träna som jag vill (eller gå...), men just idag funkar det inte. Benen gör ont som fan, jag är jätteledsen och det känns sjukt jobbigt att gå med klassen till egenträningen i danssalen idag, för jag kan inte vara med. Och jag vill det så förtvivlat gärna. En tjej i Focus-klassen berättade för oss att hon vill att vi ska dansa på en demostration om två veckor - Kopparmärra, centrala stan! Massa folk i rörelse där och det kommer förmodligen bli sååå fett kul... men jag vet inte ens om jag kan vara med.

Shit, jag hade glömt bort hur dåligt jag mår när jag inte får träna. Jahaja, då fick jag återuppleva den känslan. Jippie. Depp.

Fixa allt på en gång.

17:09

Idag har jag suttit och varit frustrerad i två timmar när resten av klassen körde breakdance och jag satt bredvid och ville vara med så mycket att det värkte i hjärtat och spritte i benen. Jag kommer nog bli lite dum i huvudet innan jag är frisk igen... men oroa er inte, ni märker nog ingen skillnad. ;P

En bra grej är att jag var och fick min rygg fixad av min kiropraktor igen och eftersom jag inte får dansa eller träna på något sätt som gör ont med benet (= typ allting) så kommer ryggen hinna läka ihop och bli hel, så jag kommer vara JÄTTEfrisk när jag väl är frisk. :)

Helt amazing rapworkshop idag igen! Alla är helt otroliga och helt okritiskt kommer vår låt att bli det bästa som någonsin gjorts inom rapSverige. Okej, vi kommer i alla fall bli väldigt nöjda med oss själva. :) Nu hänger jag i skolan för att invänta föreställningen XPSD på Pustervik klockan 19.00. och efter det ska jag hem för att fika med Gabs och leka pärlplattor. Imorgon är det fredag och helg!

Skaderapport.

17:10

Jag rör mig mycket långsamt som en väldigt gammal person med träningsvärk, artros och någon annan sjukdom som omöjliggör normal rörelseförmåga. Min promenadtakt är pinsamt långsam - MEN det gör åtminstone inte så ont om jag håller min slow pace... so that's what I do. Värmeskydd runt rumpan (blöja anyone?), galghumor och värktabletter. Jag ska börja använda Zon-salva/liknande istället - jag vet ju precis vart jag har ont, så jag besparar resten av kroppen pillerknaprande.

Pratade med pappa i bilen imorse och han frågade: "Okej, så hur lång tid tror du att det kommer att ta att bli frisk?" och jag suckade med sammanbitna tänder: "Ja, MINST två veckor i alla fall...". Han smålog tyst i fem sekunder och sen så: "Du kan nog räkna med sex veckor..." och då dog jag lite. Samtidigt är det liksom bara face the facts. Det kommer inte gå fortare för att jag stressar kroppen och är sur och grinig. Sträckningar/bristningar är dessutom så jävla luriga - det känns OK, det känns OK, det gick åt skogen och tillbaka på ruta 1. Whaaa, det här blir feta utmaningen för mig, fröken Vill-att-allt-ska-gå-så-fort-som-jag-tänker-det.

Mitt approach är ta det lugnt, göra det som inte gör ont, köra den alternativa träning som går och röra på mig så mycket som rumpan tillåter. Idag promenerade lugnt och fint jag mellan skolan och Vasaplatsen med Coloumbia som trevligt sällskap och det lär nog bli min dagsdos av motion.

Annars tycker jag så mycket om min klass att jag nästan blir lite knäpp - vi har haft så GALET mycket bra diskussioner idag! Ikväll ska jag leka med farfar på RIK-match och köra statistik. Tjipp på er. :)

Att bokstavligen dansa röven av sig.

17:23

I fredags var en ganska soft skoldag som avslutades med en ganska frustrerande dansträning på två timmar. Jag kände mig obekväm och jäkligt förbannad utan någon som helst anledning. Freestylen låste sig och det är så skönt med en klass där folk frågar en "Hur går det?" och sen inte tycker det är konstigt eller pinsamt för att jag skakar på huvudet och förklarar med tårar i ögonen hur frustrerad jag är. Det är så fint och bra att det är tröst, pepp och positiv energi och så himla mycket KÄRLEK! That's hiphop folks! Jag var fortfarande förbannad... men det kände lite bättre. :)

Resten av helgen spenderade jag, Bus och Bumby på ett höstkallt och vackert Sommarställe med att plocka lingon, svamp och äpplen. Mormor och morfar kom på lördagen och jag blev så glad - det är jättehärligt att kunna träffa dem lite då och då, det känns som det är alldeles för länge mellan gångerna. Vi blev bjudna på hembakt plommonkaka och te och fick drösvis med underbara grönsaker hem från deras land. Hela bilden fullproppad när vi åkte hem - det kändes som vi vunnit stjärnvinst på Liseberg... fast lite bättre. ;)

Igår grät jag ögonen ur mig till "Purpurfärgen" som vi såg i skolan och det var lite av en domedagsstämmning på skolan efter att SD kommit in i riksdagen. Jag fattar inte, jag gör verkligen inte det. Vad är det för människor som inte känner någon som helst empati och medmänsklighet och och... shit. Jag kan tycka att invandringspolitiken behöver ses över och att vi måste bli bättre på att integrera de som kommer hit, men inte FAN ska det göras på SD:s vis! Morr.

Idag har varit dans som var ruskigt jobbig men lika rolig som vanligt. Fått mesa mig med ryggont som kommit tillbaka - bokat ny tid hos kiropraktorn idag. Suck. Avslutade hela danslektionen med att i ordets vidaste mening sträcka RÖVEN av mig. Jag skrek rakt ut, för det kände bokstavligen som muskeln gick av, fy katten vad läskigt det var! Men nej, bara en jävla monstersträckning som går från höger skinka, ner till knävecket och runt fram över låret. Den gör mig halv-invalid och väldigt medveten om vid vilka rörelser jag använder musklerna i baksidan av benet. Så, jag är ruskigt grinig, tycker synd om mig själv och fiskar sympati. Hejdå all dansträning den kommande veckan. >.<

Skämt åsido gör det svinont. Cykla var ju bara att glömma - pappa hämtade mig och nu sitter jag hos farmor och farfar med lånade rena kläder och väntar på att pappa ska pick me up på hemvägen. Hem till Föräldrarhemmet och läkande familjekärlek. That's how to do it.

Don't stop the music.

22:01

Idag har varit helt full av dans och rap och inte så mycket mer. Först break, sen cykeltur till skola, dusch, lunch, raplektion med Fröken B. Vi delade in oss i två grupper med varsitt beat och satt och klurade på refrängen - den blev snuskigt bra och låter kommer bli obscent bra och och och jag älskar varje kreativ sekund! Jag älskar också hur Fröken B blir så entusiastisk och nästan studsar upp och ner för att hon tycker det vi gör är bra. Truly an amazing person, så full av positiv energi och passion för det hon gör. Jag önskar att jag kommer känna så för mitt framtida jobb som hon gör och jag hoppas så innerligt att Silversystrar ska ha någon spelning i min omnejd det närmaste!

Efter lektionen rullades vår rutiga dansmatta ut och jag körde, först i sällskap och sista stunden själv. Break - freeze:s, six-step, three-steps... och sen lite hiphop. Jag ska klarar running man och det jäkla kick-steget om jag så ska DÖ på kuppen! Fick en idé om att göra ett veckoschema och skriva upp mina danslektioner och det jag övar speciellt på, och skriva in när jag känner att jag verkligen satt något. Känns som en kul idé att kunna gå tillbaka och titta och peppande att få svart på vitt att jag faktiskt utvecklas. :) Idag stod jag några sekunder i axelfreeze och en där man har armbågen i magen (om man utvecklar den så kan man snurra på handen sen). Det är några sekunder fler än för en vecka sen - då var det noll sekunder. :)

Sista biten av kvällen var jag på Pustervik och såg Move2. Amazing!

Vem bryr sig om "egentligen"?

08:46

Tom på ord, men ändå helt full av dem. Vet inte vad jag ska skriva, hur jag ska börja eller om jag har något att skriva om, egentligen. Funderar på om det ens behöver vara något "egentligen".

Igår hittade jag något som såg misstänksamt likt en utbetalningsavi i ett kuvert på hallmattan när jag kom hem. Efter att ha öppnat och förvånat läst de två papprena flera gånger konstaterade jag att det VAR en utbetalningsavi från Skatteverket. Väldigt fundersam ringde jag mamma och försökte med henne resonera fram varför de ville ge mig pengar - det slutade med att jag ringde upp dem idag och kollade. Missförstå mig rätt, jag har verkligen inget emot att få pengar lite slumpvis, men jag tänker banne mig vara säker på att det är rätt och riktigt så jag inte behöver lämna tillbaka dem. Men nej, allt var rätt, det var någon gammal skatteåterbetalning som inte hade kommit in på mitt konto när det skulle för något år sen, så de prövade att betala ut den igen. Min första spontana reaktion var: "Yes, nu kan jag betala hyran!" och det lyfte lite av en sten från mina axlar, för den här månaden i alla fall. :)

Snart ska jag ner och dansa breakdance och sen till skolan och ha rapworkshop med Fröken B. Torsdagar är awesome. Jag funderar lite på det under mina otaliga cykelturer, att det är mer utelämnande än vad jag först trodde att dansa, plugga genus och feminism och så inslag från resten av hiphopkulturen, rap för tillfället då. Det är mycket frågor, uppfattningar som ställs på ända och måste omvärderas och mycket eget bagage som kommer fram och måste jobbas igenom igen. Men jag tror jag gillar det. Jag känner mig mer hel och som mig själv på ett plan än vad jag gjorde för en tre-fyra veckor sen. På ett annat plan är jag precis lika förvirrad som vanligt, men så är det nog - det finns alltid en viss förvirring, ett rörsel som för att driva en framåt. Jag försöker att aktivt inte lägga så mycket energi på det nu, för det löser sig inte för det. Att skapa problem som inte är problem eller försöka lösa något som kanske inte ens behöver lösas är slöseri med det mesta.

Maten är ups and downs, men mindre ups and downs än förut. Det känns som det sakta med säkert jämnar ut sig... men det är lång väg kvar. Och jag tänker gå varenda lite steg!

Mest av allt cirkulerar livet kring glädjen och kärleken till dansen, till dem som är knutna till den och till familj och vänner. Visst är det som det sägs att kärlek är det enda man får mer av genom att ge, men ibland förstår jag verkligen inte hur allt får plats i mig. Det är så kul och jag njuter av varje sekund, till stor brist för magisteruppsatsen. Jag måste skärpa mig och skriva klart den. Så fort den är klar kan jag peka finger åt CSN och inte oroa mig mer - jag behöver nog det som fokus för att sparka mig i arslet och komma igång.

Men nu ska jag äta frukost. :)

Dans, dans och farmor/mormorkärlek.

22:00

Jag kom med i den redan fulla lockingklassen, så nu tänker jag bli lockingnörd också! :) Att det inte kändes som det gick in särskilt mycket i mitt huvud är en annan sak - tre timmars dans innan satte sina spår och jag hängde inte RIKTIGT med om vi säger så. Sen var det bara hem för lite mat i magen och ladda om för NYC. När jag cyklade till Twisted igen bad jag en stilla bön: "Snälla, gör så att Twisted D inte är på Hitlerhumör den här veckan också, för då dör jag." (han var det förra veckan. Det låter värre än vad det är, han blir bara petnoga med allt vi gör och drillar oss genom samma sak om och om igen. Nyttigt som attans men GALET jobbigt varje gång!) Jag fattade inte riktigt hur min kropp skulle orka med en timmes dans till, men hör och häpna - det gjorde den! Och vad mer - den gjorde det så bra att jag till och med fick beröm efter lektionen! Det fick mig att sväva på små moln av lycka hem genom regnet och har piggat upp min dag idag med. :)

Imorse vaknade jag och min kropp kändes halvdöd. Speciellt vaderna. Därför undrade jag lite vad som fick mig att svara "Jag är på!" när T undrade om det var någon som ville öva breakdance i skolan innan lunchen, men sanningen är att jag verkligen ville. Jag är danspepp hela tiden, trots att jag trött. Looooving it! :)

Slutligen vill jag bara tillägga att min mormor och min farmor är två helt underbara kvinnor som jag älskar mer än det finns kärlek av i mitt hjärta. När jag var mindre så blev jag ofta irriterad på deras ständiga frågor om jag ville ha något att äta, om jag var hungrig och jag var alltför snabb med att komma med snäsiga och näsvisa svar. Det är en av de sakerna jag verkligen ångrar i efterhand. Idag ser jag istället den otroliga omtanke som de lägger på oss barnbarn och blir lika lycklig varje gång. Alla handbollsmatcher de sett, alla dansuppvisningar, teckningar de sparat, besökta blockflöjtskonserter och luciatåg. Farmor sa till mig idag: "Du måste höra av dig lite oftare, jag blir orolig när du inte gör det, och jag vill inte tränga mig på." Då sa jag som mormor oftast säger: "Det får farmor och mormor göra, och de får fråga saker som andra inte får göra också!" Fina mormor som säger till mamma att: "Hon måste se till att ta det lite lugnt också..." för att hon är orolig att jag flänger runt för mycket och lägger för lite tid på mig själv. Herregud, lägg er i så mycket ni vill! Jag vet att de gör det av och med kärlek och jag vill det tusen gånger om. <3

Jävla reklam.

16:09

Nu har jag dansat 11.30-15.15, inklusive 45 minuters lunchbreak. Mina vader är döda, jag har totalt svettat ner två par linnen och en t-shirt och nästan lyckats skaffa mig en blåsa under höger trampdyna. Jag har också hunnit med att få X antal vredesutbrott på mig själv för att min kropp inte göra som jag tänker och vill. Så tacksam för Nina som lärare, för att hon peppar och stöttar och pushar mig lite, lite extra. Träna, träna, nöta in. Alltså - jag bara SKA bli så jäkla awesome på det här! Jag har en liten tankegång som mest är en stilla förhoppning att känna mig bra nog att ställa upp på Pump up the jam som är 3 oktober... men vi får se. :)

Annars måste jag lätta mitt hjärta över en av reklamerna i busshållplatserna nu - KappAhl eller Lindex, jag vet inte vilket. Det är underkläder reklam med sloganen "Shape your body." Jag vill kräkas varje gång jag ser dem. Tala om för mig VARFÖR min kropp inte duger som den är utan behöver FORMAS med underkläder?! Jojo, pränta in att man inte duger som man är ...äckligt!

Nu ska jag ner till Twisted igen och försöka komma med i den redan fulla lockingklassen, wish me luck! :)

Plommonträd och höstregn.

10:18

Och så är det tisdag igen, den här gången utan hysteriskt magont. Tack för det. Apropå magont vaknade jag av mensvärk igår - det var definitivt inte det trevligaste uppvaknande jag varit med om. En snabb räd in i köket för att värma vetekudden och värktablett och sen tillbaka till sängen. Blä på riktigt!

Som kompensation för att jag inte har ont i magen så pissregnar det ute. Höst minsann! Som grädde på moset har jag också en seg träningsvärk i låren, ryggen och mitt livs första freeze-blåmärke på armbågen! Jag frågade T igår om det alltid kommer att bli så och hon bara log och sa: "Du blir snart härdad." Wow, break är verkligen roligt och det blir allt roligare ju mindre jag känner mig som en ko= ju mer jag tränar.

Igår plockade jag massa björnbär på vägen hem från skolan och fick skäll av en sur tant för att jag plockade av hennes plommon - som hade ramlat av trädet och låg på trottoaren. Jag trodde ärligt talat att man fick göra det och erbjöd mig att lämna tillbaka dem, men hon bara vände på klacken och fortsatte muttra sura saker jag inte hörde. Annat var det i lördags - då tog jag mod till mig och ringde på dörren på ett hus med ett helt ljuvliga plommon- och äppleträd i trädgården och undrade nervöst om det gick för sig att jag plockade lite plommon och äpplen? Den snälla mannen i dörren såg lite förvånad ut och sa att: "Äpplena är inte riktigt mogna än, men lite plommon kan du få ta." Så enkelt var det. :) Jag kan inte riktigt bestämma mig vad jag ska göra med dem, så nu har jag fyra påsar plommon i frysen och akut platsbrist igen. :P

Nu ska jag plocka ihop mig och hinna med att förtidsrösta och handla innan dansen. Effektivitet, på min ära! :)

Det finns dagar där inget funkar och då är det tur att det finns kärlek.

12:55

Igår blev inte alls en så bra dag som morgonen och frukosten gav sken av. Efter frukosten började lite magont sakta smyga sig fram och när jag gick för tisdagslektionen i dans hade jag seriöst vrålont och kramp i hela magen. Jag gjorde mitt bästa och dansade så gott jag kunde timmarna för lunch, men efter lunch var det inget roligt längre och jag fick sitta på golvet och titta på. Kul, verkligen.

Så, magont mellan 10 och 16 sabbade min dag rätt rejält. Sen fick jag stresshandla mat innan dancehallen, där jag i alla fall fick lite boost av att träffa och krama Lady Hickups och sen ta igen för förra veckans missade isolationklass. Fick också låna hennes gamla mp3-spelare, eftersom min iPod dog under förra veckan och är inlämnad på lagning... i 2-3 veckor. De behöve rtydligen ta isär allting, vända på sakerna och sen sätta ihop det igen. Mitt iPod är halva mitt liv ungefär, så det känns liiite jobbigt att vara utan musik så länge. Men, jag fick låna Lady Hickups gamla spelare, som sagt... som efter att jag tagit mig hem och fyllt med musik, visar sig inte fungera. Trots att hon kollade den innan hon gav den till mig. Är jag något jäkla teknikvirus eller vad är grejen?!

För att göra eländet komplett råkade jag radera i princip ALL min musik från datorn också. Yes, du läste rätt. ALL MUSIK. Jag dog lite, ringde pappa i panik, som lugnt förklarade för mig att: "Ta med datorn imorgon, så löser vi det." Sen samlade jag ihop de tjuriga, ledsna och arga bitar av mig som fanns kvar, gick ner till Twisted igen och svettades och skrattade mig genom 1,5 timmes NYC med Twisted D. Gudarna ska veta att den mannen har räddat ett otal kvällar för mig och igår var inget undantag. :)

Idag har inte varit något höjdare heller. CSN hänger över mig som ett mörkt moln, iPod och musik krånglar, kroppen är trött efter tre dagars intensivt dansande, mitt kök ser ut som ett bombnedslag som jag inte har tid att ta hand om och jag har PMS - imorse skulle jag hämta cykeln som fått stå hos farmor och farfar ett par dagar. Där träffade jag pappa på parkeringen och grät som ett barn (jag är ju hans barn) i hans armar, först ute och sen inne i hallen. Lillebror kom och kramade också, farmor med. Jag behöver få ut all oro ibland - jag vet ju att de stöttar mig till hundra procent vad som än händer. Det känns bättre. Jag får massa kramar i skolan och ska åka hem till Föräldrarhemmet och sova inatt. Laddar med trygghet och kärlek. :)

Recap från showen!

09:49

Tisdagar är hiphop med Nina och lektionsstart vid kl. 11. Tid att sova en timme extra, att hinna tvätta utan panik, att äta frukost i utdragen lugn och ro och att starta brödbak och diska. Kort sagt att göra saker som jag oftast inte orkar/har tid med när jag kommer hem efter skolan för att packa om till dansen eller hem på kvällen, svettig som en gris och bara vill slänga mig i sängen. Mormor säger till mig nästan varje gång vi rings: "Se till att du tar det lugnt också!" och det är bra att hon påminner mig. Kloka kvinna. <3

Ledsen att jag lämnade er utan att berätta hur det gick på uppträdandet, but here it comes - det gick över förväntan helt GALET bra!
Allt satt som en smäck, publiken skrek och när vi bad publiken joina oss på Soultrain det sista vi gjorde så kom halva publiken ner på scenen och funk:ade loss, helt otroligt roligt! =D Och mamma, pappa och Gabs kom och tittade på mig. Meant the world. <3

Jag låter lite bilder berätta! :)Locking-geek in action!

The hiphoppers! (hiphopkoreografin såklart!)

The divas! (stod för housekoreografin)

Och så "min" lockinggrupp, som kickade ass med vår lockingkoreografi!

Känslan efteråt var helt fantastisk, jag kan knappt vänta tills vi får göra något sånt här igen. Vi har fått så mycket beröm av de som var och kollade att jag har seriös hybris. :)

Med start i söndags ansåg jag mig frisk nog att få dansa - söndag innebar hiphop med Zerjon och igår hiphop med Juve och två klasser isolation med Twisted T. Idag är mina muskler ömma av den rivstarten, men med ordentligt med sömn och en sconesfrukost i magen är jag redo att köra järnet idag igen. Yeha! =D

.

I tell you this - it takes a fool to reamin sane.

Breakdance och rapworkshop.

21:32

Jag åkte hemifrån vid 10 imorse och kom hem för tio minuter sen. Hej och hå.
Breakdance först ut på schemat idag. Jag blev påmind hur jobbigt första träningspasset efter att man varit sjuk ett tag är - jag kände mig helt borta den första kvarten och hängde inte med varken i huvud eller fötter... sen blev det lite bättre. Lyckligtvis(?) är det fler än jag som varit krassliga, så Afrot och jag flåsade ikapp och gav varandra medkännande blickar. Break får mig för övrigt att känna mig som en klumpig ko. Jag hinner tänka "Jag kan inte, jag ser bara dum ut!" ungefär tiotusen gånger på en breaklektion. Exakt lika många gånger blir jag förbannad på mig själv och upplyser mig själv ilsket om att "Det är klart som fan att jag inte jag om jag intalar mig att jag inte kan!" Sen försöker jag seriöst göra det vi ska göra några gånger till. Idag har vi jobbat på toprocks, six-step, CC och shuffle (ja, jag känner mig lite cool som kan slänga mig med breakord. ;)). Six-stepen går bättre än förut. Det andra... ge mig ett par timmar så! Det jobbigaste är faktiskt ontet i händer och handleder, men det är bara en vanesak.


Tillbaka i skolan med mat i magen var det dags för rap-workshop. Fröken B från Silversystrar var på plats och lotsade oss genom två timmar. Hon berättade om var hon kom ifrån och hur hon började, lite om rap idag och bakgrund, hur man skriver och att rim inte allt måste vara katt-hatt-skatt. Hon skrev upp fyra takter på tavlan som vi rappade i kör till ett beat, för att hitta vår egen röst och vänja oss vid hur vi lät. Sen kastades vi huvudstupa (med allt stöd Fröken B kunde ge) in i att skriva egna texter - med beatet i bakgrunden och temat "Där du kommer ifrån" tänkte och skrev vi i en timme. Fy SJUTTON vad svårt.

Rap skrämmer mig, på något sätt. Det är något jag inte har haft en dragning till eller ens tänkt på. Första gången jag ens stötte på rap var i mellan-högstadiet, i form av Feven, Blues (jag kan inte ens lyssna på den låten nu) och Petter. Kort sagt var den tiden inte min bästa period i livet, utan jag mådde rätt kasst. Jag fick en riktig flashback på lektionen idag och fick kämpa benhårt mot impulsen att resa mig upp, går ut ur rummet och sätta mig i ett hörn och gråta. Överväldigande och starka känslor som jag har svårt för än idag. Jag har gjort upp med den delen av mitt liv, men det är fortfarande känslosamt. Rap påminner mig väldigt mycket om den tiden - därför skrämmer det mig. Jag tycker inte om att bli påmind om det.

Idag har hiphopmusik en helt annan innebörd för mig - den gör mig glad, ger mig energi och styrka. Petters "Vinden har vänt" var ett slags mantra för mig för ett par år sedan, likadant med hans "God damn it". Frasen "Kepsen flög av, det var storm på mitt hav, men jag stod kvar, inte den som bara drar." har jag nynnat otaliga gånger. Petter är den artist som jag har två av mina absolut bästa konsertupplevelser med - det är energi, glädje och kärlek på hans spelningar. Han är nära publiken och det var där jag upptäckte att jag älskar att stå med handen i luften och känna rytmen i hela kroppen.

När jag skrev något att rappa om när jag var mindre var det alltid väldigt ledsna och sårade texter. Oftast när jag skriver gör jag det på känsla och rap påminner mig om allt det jobbiga. Det var det enda jag kunde tänka på när Fröken B sa att vi skulle skriva och - jag vill inte skriva om den tiden. Det känns för utelämnande, i alla fall just nu. Så, jag satt med skrivkramp i säkert en halvtimme, stirrade på pappret, lyssnade på beatet och helt tomt i skallen. Sen bad jag om hjälp. Hon gav mig första raden, halvt om halv andra... sen kom det lite. Rad för rad. Efter en timme hade jag åtta rader på pappret och kände mig inte nöjd, men lättad att det i alla fall gick att skriva.

Det sista vi gjorde var att ha cypher (en ring man turas om att "gå in" i, ibland bokstavligt, ibland bara turmässigt) där vi först körde Fröken Bs beat ett par gånger och sedan, OM vi ville, så körde vi våran egen text. Alla gjorde det. Varenda en i klassen gjorde det, jag med. Nervös så händerna var helt iskalla och andrenalinkick å det grövsta för oss allihopa och alla gjorde det. Bra. Det är helt sjukt hur häftigt det var, hur duktiga alla är och modiga! Jag vet inte hur många gånger jag fick gåshud. Vi hypade varandra, applåderade, tjoade och skrek efter varje person var klar. De såg på mig med samma beundran i blicken som jag såg på dem med. Fantastisk eftermiddag, läskigt och skrämmande och svårt i början och en sån jäkla stolthet och energi efter lektionen! Så, rap it is ytterligare fyra torsdagar framöver. Om det gick såhär bra första gången, hur kommer det inte bli om en månad? :)


Nu ska jag försöka tagga ner och sova. Show imorgon. Shit, hur blev det fredag?! Massa saker att komma ihåg och ta med inför imorgon. Men först på checklistan - en natts ordentlig sömn!

Onsdag did and done.

19:30

Nu har luften gått ur mig lite - jag är jättetrött, fast på ett rätt bra sätt sort of.
Strax efter halv ett kom jag i säng. Kvart i sju vaknade jag och ville sova mer. Snooze. Blundade en minut innan jag suckade och drog upp mig själv i min mentala krage och in i duschen. De flesta tycks älska att duscha på morgonen - jag avskyr det. Det ger mig gåshud i början och sen är jag genomblöt och fryser för att det är kallare i resten av lägenheten än i badrummet. Och det tar en evighet för håret att torka. Min bror börjar dagen med att ånga igen sitt badrum i typ en halvtimme, jag fattar inte hur han pallar.

Efter en sväng förbi farmor och farfar (låna skrivare...) kom jag med fem minuters marginal till Pedagogen och opponeringen jag skulle göra. Jag var nervös och lite orolig igår när jag skrev - det var länge sen som jag slängde mig med akademiskt språk och kände mig väl insatt i den genren. Tänk om jag gick på helt fel saker? Jag skulle förmodligen inte behöva göra om det, men ska något göras och speciellt om det påverkar någon annans arbete också, så gör jag det gärna på bra jag kan.
... det gick SJUKT bra. Alltså riktigt bra. Bra som att i respondentens examinator kallade min opponering för "lysande". This girl apparently still know how to do it! ;) Resten av dagen kände jag mig lättad och glad, med en ny dos energi till att ta tag i min egen uppsats. Tjoho. :)

Eftermiddagen - repa repa repa inför fredag. Det mesta sitter och det känns som det bara är att nöta in koreografin tills jag kan göra den i sömnen. Minspel. Titta på publiken. Känn musiken. Sånt som alltid är lika viktigt att tänka på fast man hört det tusen gången. Enda molnet är att Smarty inte kommer vara med på fredagen, eftersom den hade resa bokad way before. Känns jättetråkigt... men det kommer fler gånger. Ju. Men ändå. Jag kom sent till skolan eftersom jag var på opponeringen och mitt in i samlingen i matsalen - flera av mina klasskompisar vände på huvudet när jag tassade i, vinkade och log. "Hej, kommer du, vad roligt!" Jag blir alldeles glad när jag tänker på det. :)

Efter repet var jag helt slut och var tacksam för att min spårvagn satt fast i 20 minuter på Linnégatan - då sov jag. Sen, med en attans kraftansträngning cyklade jag hem. Har i princip suttit still sen dess. Lagat lite mat, bakat lite bröd, diskat lite röra. De där minustimmarna sömn känns väldigt tydligt i kroppen när jag är krasslig. Kommer bli ruskigt skönt att sova!

Med en fot inne på onsdagen.

00:18

Idag (eller igår om man nu vill vara petig. Tisdag!) har precis som måndagen varit hejvilt upp och ner och upp och ner. Jag har äntligen fått det förbaskade intyget av min handledare som säger att jag har gjort 75 % av min uppsats och därmed bör få studiebidrag - så jag tänkte att ringa till CSN och kolla om jag ska skicka det någon speciellt stans och om det ska med andra papper, det är ju en bra idé? Note to oneself - det är ALDRIG en bra grej att ringa CSN. Efter att ha pratat med en otrevlig handläggare som vägrade säga om jag skulle skicka med några andra papper ("Det är ju ingen som har tittat på din omprövning än!" Det VET jag väl, jag sitter ju för fan med intyget i handen!?) så upplyste hon mig snorkigt om att det tar minst 2-3 veckor innan jag får något besked om det är något mer jag ska komplettera med. Då var måttet rågat - jag sa tack och hej, satt med huvudet i händerna och grät uppgivet i någon minut innan jag kom på att "Nej, jag kan inte bara ge upp och bryta ihop!" så jag fortsatte helt enkelt att gråta medans jag cyklade till affären och postade intyget med detsamma. Multitasking at it best?

När jag kom tillbaka hem ställde jag ifrån mig cykeln, hjulade ett varv på gräsmattan, la mig ner på gräset i solen och gjorde en avslappningsövning med Stefan Anderssons "Välkommen" i öronen. Sen mådde jag mycket bättre igen. :)

Jag vaknade med halsont idag igen, så mitt sunda förnuft yrkade på att jag skulle ge katten i dansen idag också. Det vann, för ovanlighetens skull. Jag kunde ändå inte låta bli att åka till Twisted för att möta upp Lady Hickups efter hennes första dansklassen (ja, jag har lurat dit henne också. Come over to the dark side, we have funk and cookies. ;)) och kolla in min egen klass. Dessemellan satt jag i chillrummet och pluggade opponering. Sen kom jag jag hem och efter lite kvällsmat i magen fortsatte jag plugga. Nu är opponeringen klar. Jag är osäker på om jag fått med allt jag bör ha med, men jag har gjort ett ordentligt försök i alla fall!

Och nu tänker jag sova.

Always look on the bright side of life.

22:25

Idag har varit ner och upp och ner och ner och sen upp igen.
Det började med att jag vaknade typ tusen (okej, fyra-fem, men det kändes som fler!) gånger inatt och tänkte mycket klarvaket "Vadfan, är jag vaken igen?!" varje gång, för att sedan snyta mig så det dånade i hela lägenheten, vända på mig och somna om. Alltså var jag inte så pigg när jag vaknade. Ner. Sen gjorde jag en awesome frukost, cyklade till skolan utan att dö och träffade alla mina härliga klasskamrater. Vi gick igenom det mesta inför uppträdandet på fredag och det känns som det mesta är på plats. Teknikern på Pustervik ringde och berättade att vi skulle ha soundcheck på fredag. Upp. Jag och pappa skulle till banken på eftermiddagen, jag tog fel på tiden och fick panikcykla från Chalmers (det var där jag upptäckte att jag var sen) till farmor och farfar. Efter bankbesöket var jag aptrött, läste opponeringsuppsats men blev tvungen att sova en stund i soffan. Ner. Till halv sex infann jag mig på Twisted för första dagen på dansterminen och eftersom jag är sjukt fick jag inte vara med utan bara TITTA PÅ. Blev bitter och åkte hem och tjurade innan isolationsklassen. NER. Åkte tillbaka till Twisted med ett jättegulligt "Du måste komma! :D" från Ellie i bagaget och insåg att vi kommer köra en av mina favvokoreografier alla kategorier när jag kommer tillbaka nästa måndag. Dessutom fick jag en rejäl dos av Twisted Twins geekyness och de muntrar alltid upp mig. :) Upp.

Så, det kanske inte riktigt ser ut som jag går plus ur den här dagen, men jag njuter av att kunna lägga mig med min kök i en enda röra och vetskapen om att jag har både sovmorgon och kommer att få dansa imorgon. Inte fullt ut, men i alla fall dansa. :) Jag bestämmer att det blir plus i slutändan, så det så!

Energi, kärlek och vänskap.

18:44

Jag funderar mycket på det här med energi these days. Mest för att de senaste två veckorna har varit packade med grejer - skola, etablera nya realtioner med folk både i och utanför skolan, fortsätta jobba med maten, fysisk ansträngning i form av en massa dans... Mycket energikrävande aktiviteter. Framförallt det där med nya relationer är spännande, fascinerande och lite läskigt.

Skolan är awesome. Jag kan verkligen inte tänka mig att jag ska vara på något annat ställe i mitt liv nu. Rent spontant tycker jag så mycket om mina klasskompisar att jag ibland undrar om det är helt normalt känna så för nästan främmande människor. Jag satt med M och T i soffan på klassfesten i fredags och kände att: "Jaha, här sitter jag bredvid M/T och hon/den ler och jag ler och jag mår bra." och ville krama alla hela tiden. Idag har jag sort of avslutat en kunde-blivit-kärleksrelation, efter funderingar under hela veckan vad jag egentligen tyckte och kände. Magkänslan fick bestämma, som vanligt. Kom fram till att gnistan jag känt inte fanns kvar, hade lite ångest under morgonen, tog mig i kragen och ringde det jäkla samtalet. Nu har jag lite dåligt samvete för att ha gjort honom ledsen, men mest är jag lättad över att inte behöva tänka mer på det.

Ibland känner jag mig helt oprovocerat dum i huvudet och undrar om jag någonsin kommer bli kär i någon igen. Sen känner jag mig korkad för att jag tänker så istället. Hej, anar vi ett mönster? Igår låg jag tvärs över Gabs knä i soffan och kände mig bekväm och älskad. Hur kan det vara så lätt när det är kärlek och vänskap och när det är fysisk attraktion inblandat så blir det svårare? Det är ju löjligt och jag tycker inte att jag fattar någonting numera. Det enda jag är säker på är att jag fortfarande tror benhårt på kärleken och för det tackar jag de närmaste i min omgivning - Bus och Bumby, Gabs och Smörgåsen och mamma och pappa.

Maten havererade igår i en kombination av sjukdom och orkeslöshet. På något ändå mindre dåligt än vad det brukar vara. Jag kan inte sätta fingret på det, men det känns i magen att jag inte tappade kontrollen så totalt som jag brukar. Inte heller har jag ägnat den här dagen åt att håna mig själv eller skuldlägga mig för igår. Accepterar gårdagen, upprepar: "Jag kan, orkar och vill." och går vidare in i nästa vecka.

Kroppen är trött, men inte utan energi. Jag mår bra och är där jag vill vara just nu. Längtar inte bort. Jag ler och skrattar mycket, inte bara med ansiktet utan hela jag. Jag oroar mig för praktiska saker som CSN och banklån, men inte så mycket att det tar över mina dagar. Jag sover gott på nätterna och äter god mat. Är förväntansfullt nervös över vårt dansuppträdande på fredag. Ikväll får jag skjuts hem till en nystädad lägenhet och en kök fullt med broccoli, romanesco, färska majskolvar, pumpa och squash. Imorgon är det en ny skolvecka och dansterminen på Twisted börjar. :)

Familjens läkande kraft.

13:39

Idag mår jag bättre, men låter som jag mår sämre --> har inte ont i halsen, men låter som jag dragit i mig minst ett paket cigaretter om dagen i 15 års tid. Fortfarande täppt i näsan och hostar slem. Men bättre. :)

Något annat som är bättre är att jag tagit tag i pluggandet också. Jag har en magisteruppsats att opponera på på onsdag och jag har bara inte orkat börja läsa den. Det har varit så mycket annat som pockat på uppmärksamheten, med skola och dans, jävla CSN, låga järnvärden, trötthet och en relation som har krävt massa med tankeverksamhet - så jag har inte haft vare sig ork eller energi till att börja. Vilket i sin tur har stressat mig som attans, för jag behöver göra opponeringen för att kunna få godkänt i magisterkursen. Men yes, nu är jag igång. Jag läste i torsdags, jag läste igår, jag läser idag. Jag har måndag och tisdag på mig. Piece of cake!

Hemma hos mamma och pappa idag -min egen lägenhet är inte tillräckligt hemma än för att kunna ge den comfort:en som att vara sjuk i mitt barndomshem gör. Här säger pappa åt mig: "Men ta det lugnt en stund. Lägg dig ner och vila." och mamma frågar om jag vill ha te. Jag tror på det där med familjens läkande kraft. :)

Nu är min rast slut.

Tillbaka till papper och markeringspenna i hand!

Ett rätt av två möjliga.

23:58

Jag mår apa. Svullen hals som gör ont, rinnande näsa och skallont. Turligt nog ser jag inte lika eländig ut som jag känner mig. Jag har ändå lyckats genomföra allt och lite till jag planerade idag. Jag var på Bondens Marknad med Lady Hickups och handlade romanesco, broccoli, tomater och en favorit i repris från förra veckan - en ljuvlig liten hokkaidopumpa. :) Sen cyklade jag hem, dumpade grönsakerna i min hall och tog mig direkt till Twisted, där jag satt och tittade när alla andra dansade i dryga två timmar. Det kliade i varenda fiber i hela kroppen, men jag satt still. Ira från klassen var där och jag gjorde en insats och masserade hennes stackars vader - vi har tränat rätt intensivt den här veckan, och det var ett tag sen hon gjorde det. Då säger vissa kroppsdelar ifrån ibland. Lady Hickups prövade dancehall och gillade det. Sweet. :)

Efter att inte ha fått dans åkte jag hem och åt mat och godis, sen orkade min kropp inte mer och jag gick och la mig i en halvtimme. Vaknade upp och kände att jag inte ville vara sjuk i en stökig lägenhet --> diskade, plockade iordning, städade badrummet och dammsög. Sen kändes det mycket bättre och strax därpå dök Gabs, Smörgåsen och Stålmannen upp, jag fick öva massage och fick egoboost för att de tyckte jag var jättebra. :) När pizza kom upp som förslag efteråt var jag inte sen att haka på - nu sitter jag hemma hos mamma och pappa efter en awesome kväll. Mår apa fysiskt, mår jättebra psykiskt. Ett av två rätt. :)

Förkylningseländig.

10:04

Igår var jag på fest hos en av mina nya klasskompisar. Jag var smånervös hela dagen för att jag skulle hamna i ett hörn och ingen skulle prata med mig. Jag tycker kan vara svårt med nya människor, men jag har gett mig katten på att verkligen försöka knyta band och inte helt enkelt undvika det som jag har gjort förut (KoF-utbildningen, host hrrm...). Så, strax efter åtta hoppade jag på cykeln och tog mig (efter att ha hamnat bara liiite vilse) till Allie i Majorna. När jag kom in insåg jag att jag hade oroat mig alldeles i onödan - Allie såg mig och utbrast: "Du kom! Vad roligt!" Därefter var jag ett enda stort leende resten av kvällen. Jag dansade tills jag blev svettig, pratade med folk och hade kul. Kvart i ett cyklade jag vråltrött hem, fånleende nästan hela vägen. Så glad och lättad. :)

Imorse vaknade jag tjugo i sex med rivande halsont, en svullen hals, täppt näsa och huvudvärk. Nu mår jag förkylningseländigt och tycker delvis jättesynd om mig själv och delvis att jag är mesig, det är ju bara en förkylning. Det är så lustigt att jag mellan varje omgång jag är sjuk totalt lyckas glömma hur jobbigt det är. Det värsta är att det stod både dans och utgång till sista klubb Love Tip på schemat idag, men jag tror att jag måste göra vissa ändringar. Jag vill inte, jag vill dansa! >.<

Nåja. På shcemat står också det mer stillsamma att gå till Bondens Marknad med Lady Hickups och få låna Stålmannen och förhoppningsvis Gabs som massage-övningsdockor. Tack för att ni offrar er guys. ;)


Apropå dansa - nästa fredag kommer min klass att ha vårat första uppträdande! på Göteborgs feministiska filmfestivals invigningsgala, på fredagen 21.30. Biljetter kostar 150 kr för alla tre dagarna och 70 kr för en dag. All support är välkommen - och personligen så älskar jag våran show, så kom dit och stötta! Om du är pank, inbokad eller i en annan världsdel - lugna puckar, filmen på oss kommer dyka upp både här, på Facebook och YouTube. ;)

Måste får inte vara med längre!

17:07

Det har varit ruskigt mycket att göra sen förra måndagen. Idag slog det över lite och efter att ha cyklat genom ett jävla monsunregn med motvind var jag skitförbannad och svettig när jag kom till skolan. Min most marvelous klass hjälpte mig lite tillbaka på rätt köl, men jag har ändå sakta glidit lite längre ner i dåligt-humör-mood. När jag cyklae hemåt kände jag mig nästan gråtfärdig av trötthet och känslan av att ha jättemycket jag måste göra som hängde som ett moln över mig.

Men så! Envetet cykeltrampande uppför Södermalmsbacken slog det mig som en blixt från klar himmel varför jag kände mig så låg. Helt plötsligt har jag börjar tänka att jag MÅSTE göra saker. Måste och jag är väldigt sällan bra kompisar. Faktum är att Måste går mig på nerverna och gör mig både ledsen och orolig om jag umgås för tätt med honom. Bara insikten om det fick axlarna att droppa ett par snäpp.

Så, jag försöker se det som att vissa saker behöver jag göra och andra saker vill jag göra. Ytterligare saker är kanske något jag måste prioritera bort för tillfället för att orka med. Idag har jag i alla fall laddat lite batterier genom att vara hemma hos Stor Kusin för att gratta honom lite i förskott på hans 20-årsdag. Massa goda ostar, lite jordgubbar och champagne i kombination med en massa skratt och kärlek kan verkligen pigga upp en onsdag. :)

Nu är jag dock SJUKT trött - träningsvärk i hela kroppen och sluttänkt i knoppen.
Sängen hägrar, godnatt!

Välkommen till en ny skolvecka! :)

22:01

Välkommen tillbaka för en ny skolvecka!
Det är underbart, jag vaknar varje dag och vill gå till skolan, jag vill träffa min klass och skratta, ge och få energi, prata dans och liv och allt på rasterna. Idag var det hiphop med Nina på schemat - awesome dag! Nu har jag träningsvärk från skulderbladen ända ner i låren och en grymt öm och välanvänd ländrygg, but I'm lovin' it! Jag skrattade och var tvungen och spontankrama Marty idag när vi körde fys och en särdeles jobbig axelövning och den utbrast efter ett tag, med tillhörande lidande ansiktsuttryck: "Jag kan inte hålla upp mina armar längre!". Hilarious. ^^

Vi har fikadag på tisdagar har vi bestämt - jag gjorde en banankaka som var mjölkfri, vegansk och glutenfri. Tyvärr såg den ut som bajs, men smakade alldeles underbart och klassen rensade faten. Bra betyg. :)

Jag har gett blod och har för taskigt järnvärde - de ska kolla total järnstatus på mig och jag ska bli uppringd och inbokad på Sahlgrenska för att träffa läkare så att det inte något knas med mig. Lite nervös. Men jag fick den snygga t-shirten i alla fall. :)

Jag är fortfarande inne i ett flow med maten och känner att det funkar, nu går det smooth. I cherish the feeling inför de dagar det kommer bli jobbigt. Senaste gången jag trillade tillbaka var i lördag, hemma hos Bus med hemmalagad pasta med svamp. Det gick också bra, på sätt och vis - jag konstaterade bara att nehej, det gick inte som jag planerat, men det gör det nästa gång , tänkte igenom varför det hade hänt, accepterade, och så la jag det bakom mig. Jag kan göra sånt numera, är det inte fantastiskt? :)

Wow, vilken vecka!

10:42

Himmel, vilken vecka!
Det har varit saker i ett i ett, men bara roliga och bra saker all week long! Tur det, annars hade jag nog inte alls varit lika glad som jag är nu. :)

Veckan har varit en uppstartsvecka med skolan och min hiphopkurs, med allt vad det innebär av nya lokaler, nya ansikten, namn och specifika tider att vara på specifika platser. Själva undervisningen i feministiska studier har inte dragit igång igen, däremot har jag haft en dag med hiphop (tisdag) och en dag med breakdance (torsdag) och that's my dancing days. Jag tycker redan oerhört mycket om min klass - så mycket energi och kreativitet! Det känns verkligen som alla vill knyta band och göra så mycket som möjligt, så bra vi bara kan! I fredags fick jag reda på att vi ska hålla vår första uppträdande den 3:e september, som avslutning på invigningsgalan till den Göteborgs feministiska filmfestival som går mellan 3-5 september. Vi har redan brainstormat och kommit på en hel del bra förslag. Skräckblandad förtjusning, men mest är jag glad, pepp och otroligt lycklig!

Och igår sprang jag och Lady Hickups Midnattsloppet. Jag klarade av mina två inplanerade löppass i veckan - 40 minuter morgonlöpning i tisdags och drygt 20 minuter genomjoggning på torsdag morgon. Jag har varit bättre förberedd inför lopp, det är sant, men jag gick in med inställningen att: "Det här kommer bli jättekul!" utan att tänka tid elelr prestation. Jag ville springa hela vägen, jag ville ha roligt och jag ville spurta i mål. Check, check, check! Lady Hickups och jag kom in i något svart tidshål, kändes det som - vi började springa, sen var vi plötsligt vid 8 km och sen sprang vi uppför Avenyn och sen sprutade vi i mål och hoppade och kramade varandra efteråt. Vi klarade det, vi sprang hela vägen! Jag har sprungit förut, men det är fortfarande en underbar upplevelse. :) Grattis till ditt första genomförda lopp Lady Hickups! <3

Efteråt varvade vi ner lite, stretchade och sen gick jag till tåget. Jag var OK när jag gick från Heden, men för varje steg mot tåget blev jag tröttare och tröttare. När jag kom hem till mamma och pappa vinglade jag när jag stod still och det krävdes en rejäl kraftansträngning för att ens orka in och ut ur duschen. Sen stupade jag i säng och somnade som en sten. :) Idag mår jag bara bra - lite trött och gäspig, lite stel i vaderna, men höfterna (som stramade märkbart när jag gick i mål. Inte för mycket, men det märktes.) känns helt OK och jag har stretchat loss det mesta redan. Nu ska jag njuta av en lugn och skön söndag. :)

Dans, löpning och mat.

22:31

Första danslektionen igår - tja, det är inte svårt att frälsa en redan frälst. Enkelt sammanfattat så övade vi groove i tre timmar, uppdelat på 1,5 timme med lunchpaus mellan, plus lite fys och stretching. Idag har jag träningsvärk i skulderbladen, magen, benen och svanken, and I'm loving it! =D

Innan dansen var jag ute på min utannonserade morgonspringtur. Hej och hå, det känns av att jag inte tagit ett löpsteg på två veckor... men det gick. Det gick snabbare i början och var fruktansvärt segt med trötta ben och motvind på hemvägen, men det gick, hela vägen hem. Mycket nöjd med att jag sprang hela vägen även om det var motigt. :) Imorgon är det en sväng ut igen, fast bara en snabb genomjoggning - jag ska ha breakdance (YAY!) kl. 10, så jag tänker att det är dumt att ta ut sig. :P Fredag är det vila och lördag är de Midnattsloppet!


Maten går så sakteligen bättre. Min rädsla för att vara hungrig börjar så försiktigt smälta bort eftersom jag så sakteligen lär mig att vara kompis med min hunger. Det är inte farligt att vara hungrig och bara för att jag är jättehungrig behöver jag inte panikäta jättemycket av det som finns närmast tillgängligt. Det går att ta ett djupt andetag och ta det lugnt också. Det låter som så enkla grejer... men eftersom jag faktiskt vågar bli hungrig, så äter jag inte lika ofta för att "förebygga" hunger, vilket gör att jag blir hungrig på riktigt och kroppen får fungera som den ska. Jag är fortfarande ganska stenhård med att bara äta när jag är hungrig - jag märker att det reglerar både mängd och typ av mat jag äter. Äter jag något mer energirikt till lunch, kan jag mycket väl hålla mig till kvällsmat. Äter jag något mindre behöver jag mellis emellan. Fina, fantastiska kropp som är så bra på att lära om och läka sig in i nya, bättre banor. <3

Breakdance imorgon. Skräckblandad förtjusning. :)

Hej, Fokus Hiphop!

22:48

Idag har jag äntligen börjat skolan igen. Hej, Fokus Hiphop! Jag tror vi kommer trivas bra ihop, den kursen och jag. :) Info all day long, massa nya saker att komma ihåg och många nya namn att minnas. Det som fastnade mest var att det är dans imorgon, breaking på torsdag och att tack vare att vi samarbetar med Pusterviksteatern, så kommer vi få möjlighet att kolla på massa teater och dansföreställningar. Wow. :)

Som avslutning på dagen blev vi indelade i tre basgrupper, där jag var med basgrupp 1 och vi fick i uppgift att göra iordning ett stort väggschema som vi kunde ha i vårt klassrum och fylla med diverse saker under veckornas gång. Vi tyckte vi lyckades rätt bra faktiskt!:

Närbild på de snygga graffitirubrikerna som M snodde ihop. Love it!
Och våra dansdagar är rosa och pimpade med glitter. ;)

På lördag står Midnattsloppet på schemat och jag har, av diverse anledningar, inte sprungit på typ två veckor. Tack och lov känns det inte alls jobbigt (delvis för att Lady Hickups inte har gjort det heller. :P), utan jag tänker bara springa loppet på kul och inte bry mig fem öre om vad jag får för tid. Men, två löppass ska klaras av innan lördag - ett par pass måste jag ha i benen om det ska kunna vara roligt och inte bara jobbigt. Lady Hickups sprang ett idag, jag ska ut imorgon bitti, vi ska ut tillsammans på onsdag. Pepp, pepp! :)

Lätt att glömma nya saker och Twisted på SVT 21.25 ikväll!

15:49

Helt plötsligt slår mig en enorm lust att gå till gymmet, lyfta vikter, stå i plankan och svettas som en gris. Yes, DEN känslan gillar jag! :) Så jag ska försöka plocka in en stund att svettas i eftermiddag/kväll, emellan att sista jobbdagen ska ta slut, åka till Föräldrarhemmet och massera mamma och färga hennes hår samt ha fredagsmys. Äsch, plankan och utfall kan man göra var som helst och rena kläder kan man låna av sina föräldrar/Lillebror! :D

I veckan var jag hos optikern. Efter att ha gjort synundersökning till körkortstillståndet och fått reda på att min syn blivit markant sämre på vänster öga på mindre än 2 år, så kändes det inte så aktuellt att fortsätta gå utan glasögon (mer exakt tänkte jag: "Jag kommer vara blind på vänster öga om 10 år! NEJ! JAG VILL INTE!"). Och eftersom jag ändå inte kan ha glasögon på om jag ska dansa och springa och träna så kände jag att det var lika bra att satsa på linser också. Summan av besöket var en massa spenderade pengar, ett par nya glasögon beställa (sååå snygga!) och en omgång provlinser med mig hem, samt en banslig förtjusning över hur skarpt allting är EGENTLIGEN! :)

Så, nu när jag glömt linserna hemma på handfatskanten hemma och sen suttit vid datorn hela dagen så märker jag hur jobbigt det faktiskt är i skallen. Ouch, huvudvärk. >.<

Jag fick välja mat till fredagmyset... TACOS!

Och om ni har tillgång till en TV, släng på SVT kl. 21.25, för då uppträder Twisted Feet på Götaplatsen. Eller gå in till grannen och be att få titta. Eller, ännu hellre, gå till Götaplatsen och skrik! :)

Vem vet bäst här, du eller jag?

13;20

Igår dog jag lite inombords när jag fick veta att det tydligen var dåligt ljud i ytterligare två av filmerna. För att få det gjort så fort som möjligt kollade jag igenom filmerna och undrade stillsamt för mig själv om jag hade övermänskligt bra hörsel, för ljudet var det ju inget fel på? Imorse bad jag att få bli visad var det dåliga ljudet var och efter visningen var jag tyst i 3 sekunder innan jag helt stilla påpekade: ".. men det ska ju inte vara något ljud där."

Ridå.

Stjärnögd.

12:41

Igår var mardrömsdag på jobbet - efter att mina instruktionsfilmer hade lyssnats igenom konstaterades det att av okänd anledning var mycket lägre ljud på 7 avsnitt och att det inte skulle funka att ha det så. Alltså; gör om, gör rätt. Det gjorde mig lätt självmordsbenägen. Ni vet, när man sitter med något verkligen JÄTTElänge och sen äntligen blir klar och är så trött på det man gjort att man helst av allt vill bränna upp det på ett bål en mörk natt och dansa obscena danser i ett lakan i månljusets sken? Så kändes det.

NU är de i alla fall fixade, med sprillans nytt ljud och jag kommer förhoppningsvis slippa peta på dem alltför mycket i framtiden. Plus att det är sista veckan jobb och nästa måndag inställer jag mig i skolan för att dra igång min hiphopkurs (dansar lyckodans)!

Igår var jag, Bus, Gabs och Bumby på italiensk restaurang och åt fyrarättes italiensk middag som jag velat göra sen vi kom hem från tågluffen. Jättegod mat i underbart sällskap och när jag cyklade hem, nynnades på vad som spelades i iPoden, så kände jag mig sådär lycklig så att jag inte riktigt visste vart jag skulle ta vägen. Jag sparar den känslan till en dålig regnig dag. :)

Om matmonster och vändpunkten.

11:20

Det är nästan en månad sen jag fick sammanbrott nummer 1 över maten och kände att jag inte pallade alls. Sen gick det bra ett tag till. Sen blev det ett sammanbrott nummer 2 första veckan på Sommarstället och jag kände att "Det här GÅR inte! Jag orkar inte!".

Något som alltid har hjälpt mig är att skriva - få ner tankarna ut huvudet på papper istället för att studsa runt i skallen - så jag bad helt enkelt Stor Bror om skjuts in till Kisa för att skaffa ett skrivblock. Väl inne i centrum, frågade han lite om varför jag skulle köpa ett block och allt bara rann ur mig. Precis all ångest, rädsla, ilska, uppgivenhet som jag försökt glömma bort kom på en gång som en störtflod och efter att ha pratat och berättat stod jag med huvudet mot Brors bröst, grät och upprepade "Jag orkar inte!" ungefär hundra gånger.

Min största rädsla med allt det här är att få höra: "Amen, hallå, det är väl inget att bry sig om? Du typ.. kräks ju inte eller svälter dig eller så ju." Att bli bagatelliserad. Men Bror förstod. Han gjorde faktiskt det. Jag har nog aldrig inte trott att han skulle förstå, jag var bara... rädd. Rädsla är ganska ologiskt ibland. Så, han kramade mig, han klappade mig på håret, lät mig gråta och sa helt stilla att det inte var så konstigt att jag inte orkade, så mycket som jag tränade och flängde runt och stod i. Att jag fick ta och bestämma mig och sen bara vara bestämd. Och, det som kändes viktigast av allt - han tror att jag kommer klara det.

Så nu skriver jag i mitt skrivblock, om allt. Om ångest och rädsla, glädje, nervositet, triumf och trots. Jag skriver helt ocensurerat, men viktigast av allt är att jag ALLTID pushar och peppar mig själv. Jag dränker sidor i positiva affirmationer. Känns något bajs, så skriver jag det och konstaterar jag att "Den här känslan definierar inte mig." och sen berättar jag för mig själv att jag är bra och fin fast jag mår dåligt just nu.

Vissa dagar är enkla, vissa dagar är inget annat än en konstant kamp innan, under och efter varje måltid för jag vill bara stoppa något att äta i munnen hela tiden. Men det känns sakta lite, lite bättre. Innan man kan bli bättre, måste man inse att man är sjuk - jag vet det, och nu förstår jag det också. Min vändpunkt blev min älskade tvillingbror. Mycket är läskigt jobbigt och jag är fortfarande rädd för att lita på min egen kropps hungerskänslor. Det är framsteg med baby steps och återfall ibland, men det är jag som kommer att vinna det här. För mig gör det all skillnad i världen att jag i alla lägen känner mig absolut trygg i den vetskapen att de tillfällena jag inte orkar tro på mig själv - då gör han det.

Sista veckans semester - back to work!

14:32

I måndags kväll hade jag packat upp, packat om och efter att ha varit hemma hos Bus och fått pizza, flädersaft, kramar och vadmassage cyklade jag genom ljum sommarnatt med min (överpackade)bag balanserade bakpå pakethållaren hem till Föräldrarhemmet. Anlände halv ett, kramade mor och far och stöp i bäddsoffesäng.

Tidigt tisdag morgon packade mamma och jag in oss i bilen och åkte till Sommarstället för den årliga kräftfiskeveckan. Älskar att åka långt i bil med mamma och få ha henne alldeles för mig själv några dagar! Sommarstället var som Sommarstället brukar vara - vilsamt, vackert och alldeles, alldeles underbart. Jag ska låta lite få tala för sig själv lite senare idag. Veckan har varit sova, plocka blåbär, träffa hela tjocka släkten och prata Kisa-mål. Avrundat med hejdundrande kräftskiva i lördags. Det är kärlek mina vänner!

Igår åkte jag hem med Stor Bror och bytte från bil till tåg i Skövde. Innan jag kom hem, efter 22 på kvällen, hade jag hunnit bli fly förbannad på både SJ och Västtrafik minst trehundraarton gånger - spiken i kistan var när jag missade min anslutade buss som hade stannat mig ungefär 5 minuter från min lägenhet och istället fick ta en som landade mig 15 minuter från mitt hus. Inga problem i vanliga fall, men igår släpade jag på proppfull axelremsbag, ryggsäck fullpackad med böcker och dator, en full kylväska OCH två plastpåsar med grönsaker, skor och diverse skafferievaror. OCH det regnade. Hemma var jag genomsvettig, skitförbannad, gråtfärdig av hunger och trötthet och ruskigt kissnödig. Total misär. n timme senare låg jag i min renbäddade säng, med mat i magen och kände att det trots allt är väldigt skönt att komma hem. :)

Idag är det en vanlig dag på jobbet - jag har ägnat dagen åt att bråka med filformat och svära över dumma program. Everything is as it should be. ;) Imorgon ska jag iväg på spännande saker som det kommer komma bildbevis på längre fram. Teaser! Och ikväll ska jag sova hos min fästmö Lady Hickups! <3