Skaderapport.

17:10

Jag rör mig mycket långsamt som en väldigt gammal person med träningsvärk, artros och någon annan sjukdom som omöjliggör normal rörelseförmåga. Min promenadtakt är pinsamt långsam - MEN det gör åtminstone inte så ont om jag håller min slow pace... so that's what I do. Värmeskydd runt rumpan (blöja anyone?), galghumor och värktabletter. Jag ska börja använda Zon-salva/liknande istället - jag vet ju precis vart jag har ont, så jag besparar resten av kroppen pillerknaprande.

Pratade med pappa i bilen imorse och han frågade: "Okej, så hur lång tid tror du att det kommer att ta att bli frisk?" och jag suckade med sammanbitna tänder: "Ja, MINST två veckor i alla fall...". Han smålog tyst i fem sekunder och sen så: "Du kan nog räkna med sex veckor..." och då dog jag lite. Samtidigt är det liksom bara face the facts. Det kommer inte gå fortare för att jag stressar kroppen och är sur och grinig. Sträckningar/bristningar är dessutom så jävla luriga - det känns OK, det känns OK, det gick åt skogen och tillbaka på ruta 1. Whaaa, det här blir feta utmaningen för mig, fröken Vill-att-allt-ska-gå-så-fort-som-jag-tänker-det.

Mitt approach är ta det lugnt, göra det som inte gör ont, köra den alternativa träning som går och röra på mig så mycket som rumpan tillåter. Idag promenerade lugnt och fint jag mellan skolan och Vasaplatsen med Coloumbia som trevligt sällskap och det lär nog bli min dagsdos av motion.

Annars tycker jag så mycket om min klass att jag nästan blir lite knäpp - vi har haft så GALET mycket bra diskussioner idag! Ikväll ska jag leka med farfar på RIK-match och köra statistik. Tjipp på er. :)