Wow, vilken vecka!

10:42

Himmel, vilken vecka!
Det har varit saker i ett i ett, men bara roliga och bra saker all week long! Tur det, annars hade jag nog inte alls varit lika glad som jag är nu. :)

Veckan har varit en uppstartsvecka med skolan och min hiphopkurs, med allt vad det innebär av nya lokaler, nya ansikten, namn och specifika tider att vara på specifika platser. Själva undervisningen i feministiska studier har inte dragit igång igen, däremot har jag haft en dag med hiphop (tisdag) och en dag med breakdance (torsdag) och that's my dancing days. Jag tycker redan oerhört mycket om min klass - så mycket energi och kreativitet! Det känns verkligen som alla vill knyta band och göra så mycket som möjligt, så bra vi bara kan! I fredags fick jag reda på att vi ska hålla vår första uppträdande den 3:e september, som avslutning på invigningsgalan till den Göteborgs feministiska filmfestival som går mellan 3-5 september. Vi har redan brainstormat och kommit på en hel del bra förslag. Skräckblandad förtjusning, men mest är jag glad, pepp och otroligt lycklig!

Och igår sprang jag och Lady Hickups Midnattsloppet. Jag klarade av mina två inplanerade löppass i veckan - 40 minuter morgonlöpning i tisdags och drygt 20 minuter genomjoggning på torsdag morgon. Jag har varit bättre förberedd inför lopp, det är sant, men jag gick in med inställningen att: "Det här kommer bli jättekul!" utan att tänka tid elelr prestation. Jag ville springa hela vägen, jag ville ha roligt och jag ville spurta i mål. Check, check, check! Lady Hickups och jag kom in i något svart tidshål, kändes det som - vi började springa, sen var vi plötsligt vid 8 km och sen sprang vi uppför Avenyn och sen sprutade vi i mål och hoppade och kramade varandra efteråt. Vi klarade det, vi sprang hela vägen! Jag har sprungit förut, men det är fortfarande en underbar upplevelse. :) Grattis till ditt första genomförda lopp Lady Hickups! <3

Efteråt varvade vi ner lite, stretchade och sen gick jag till tåget. Jag var OK när jag gick från Heden, men för varje steg mot tåget blev jag tröttare och tröttare. När jag kom hem till mamma och pappa vinglade jag när jag stod still och det krävdes en rejäl kraftansträngning för att ens orka in och ut ur duschen. Sen stupade jag i säng och somnade som en sten. :) Idag mår jag bara bra - lite trött och gäspig, lite stel i vaderna, men höfterna (som stramade märkbart när jag gick i mål. Inte för mycket, men det märktes.) känns helt OK och jag har stretchat loss det mesta redan. Nu ska jag njuta av en lugn och skön söndag. :)