12:43
Imorse fick jag reda på att CSN inte vill bråka med mig längre och att jag får studiebidrag. Jag har gråtit många tårar för att jag inte vetat om jag ska få bidrag, så varför sluta där? så jag grät lite till för att jag faktiskt vet att jag kommer få pengar nu. Av lättnad dock. :)
Annars är det här en väldigt jobbig dag. jag jobbar verkligen stenhårt på att vara positiv och inte deppa ihop för att jag är skadad och inte kan dansa eller träna som jag vill (eller gå...), men just idag funkar det inte. Benen gör ont som fan, jag är jätteledsen och det känns sjukt jobbigt att gå med klassen till egenträningen i danssalen idag, för jag kan inte vara med. Och jag vill det så förtvivlat gärna. En tjej i Focus-klassen berättade för oss att hon vill att vi ska dansa på en demostration om två veckor - Kopparmärra, centrala stan! Massa folk i rörelse där och det kommer förmodligen bli sååå fett kul... men jag vet inte ens om jag kan vara med.
Shit, jag hade glömt bort hur dåligt jag mår när jag inte får träna. Jahaja, då fick jag återuppleva den känslan. Jippie. Depp.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Förstår exakt hur du har det. jag skadade mitt knä rejält för tre-fyra år sen och har inte kunnat dansa sedan dess. alla mina drömmar om att bli proffsdansare och tjäna pengar på det jag älskar att göra gick åt skogen. Sorgen är fortfarande stor. Men se det från det ljusa sidan, din skada går över =)
Det känns hemskt att du behövt gå igenom samma grej, men jättteskönt att du vet hur det känns. Så himla tråkigt att du inte kan dansa mer alls, förstår att det är sorg fortfarande. =/ Vad dansade du för stil? Jaaa, jag behövde bara en ordentlig dag där jag fick vara deppig, nu är jag påväg tillbaka till positivt tänkande igen. :)
Skicka en kommentar