Vem bryr sig om "egentligen"?

08:46

Tom på ord, men ändå helt full av dem. Vet inte vad jag ska skriva, hur jag ska börja eller om jag har något att skriva om, egentligen. Funderar på om det ens behöver vara något "egentligen".

Igår hittade jag något som såg misstänksamt likt en utbetalningsavi i ett kuvert på hallmattan när jag kom hem. Efter att ha öppnat och förvånat läst de två papprena flera gånger konstaterade jag att det VAR en utbetalningsavi från Skatteverket. Väldigt fundersam ringde jag mamma och försökte med henne resonera fram varför de ville ge mig pengar - det slutade med att jag ringde upp dem idag och kollade. Missförstå mig rätt, jag har verkligen inget emot att få pengar lite slumpvis, men jag tänker banne mig vara säker på att det är rätt och riktigt så jag inte behöver lämna tillbaka dem. Men nej, allt var rätt, det var någon gammal skatteåterbetalning som inte hade kommit in på mitt konto när det skulle för något år sen, så de prövade att betala ut den igen. Min första spontana reaktion var: "Yes, nu kan jag betala hyran!" och det lyfte lite av en sten från mina axlar, för den här månaden i alla fall. :)

Snart ska jag ner och dansa breakdance och sen till skolan och ha rapworkshop med Fröken B. Torsdagar är awesome. Jag funderar lite på det under mina otaliga cykelturer, att det är mer utelämnande än vad jag först trodde att dansa, plugga genus och feminism och så inslag från resten av hiphopkulturen, rap för tillfället då. Det är mycket frågor, uppfattningar som ställs på ända och måste omvärderas och mycket eget bagage som kommer fram och måste jobbas igenom igen. Men jag tror jag gillar det. Jag känner mig mer hel och som mig själv på ett plan än vad jag gjorde för en tre-fyra veckor sen. På ett annat plan är jag precis lika förvirrad som vanligt, men så är det nog - det finns alltid en viss förvirring, ett rörsel som för att driva en framåt. Jag försöker att aktivt inte lägga så mycket energi på det nu, för det löser sig inte för det. Att skapa problem som inte är problem eller försöka lösa något som kanske inte ens behöver lösas är slöseri med det mesta.

Maten är ups and downs, men mindre ups and downs än förut. Det känns som det sakta med säkert jämnar ut sig... men det är lång väg kvar. Och jag tänker gå varenda lite steg!

Mest av allt cirkulerar livet kring glädjen och kärleken till dansen, till dem som är knutna till den och till familj och vänner. Visst är det som det sägs att kärlek är det enda man får mer av genom att ge, men ibland förstår jag verkligen inte hur allt får plats i mig. Det är så kul och jag njuter av varje sekund, till stor brist för magisteruppsatsen. Jag måste skärpa mig och skriva klart den. Så fort den är klar kan jag peka finger åt CSN och inte oroa mig mer - jag behöver nog det som fokus för att sparka mig i arslet och komma igång.

Men nu ska jag äta frukost. :)