Bildregn Twisted Summercamp 2010.

Myskväll med grillning och jam utanför dansskolan, Derell som berättar som sitt liv.

The one and only Derell Bullock (killen i mitten, of course.)

Sista kvällen - alla var överallt. I ena rummet var det filmvisning, i andra rummet jammade folk och jag som faktiskt var trött... jag däckade ett slag i en av sofforna i chillrummet. :)













Många dansglada själar generar mycket packning och en hel del kvarglömda saker som Zerjon "auktionerade" ut det sista innan vi skulle hem.


En tavla med all den otroliga visdom som våra kära lärare kläcker ur sig med jämna mellanrum:
"You can be a striptease, or a beautiful nightmare..." - Zerjon
"Tänk att ni ska fista någon!" - Twisted T
"Ni ser ut som nyfödda kalvar!" - Nina
"CP! Ni ska vara helt CP!" - Twisted D
"Hallå?! Fullt ut?! Det där är bara mjauuu...." - Zerjon
"Är alla här över 15? OK, tänk sex!" Twisted T
"Ja? Nej? Kanske?" - Nina
" *Blink*Blink" - Twisted D (vissa saker måste upplevas för att förstå. :P)
"Ni dansar som man klappar en katt!" - Twisted T


Och med det tackar jag för det här lägret och startar nedräkningen till nästa terminstart 30:e augusti. För alla nyfikna är det gratis prova på-klasser den 21 augusti och 28 augusti - I'll be there, så kom gärna och säg hej om inte annat. All info finns på hemsidan! :)

I tell you, bring it!

17:07

Allright - en natts ostörd sömn senare har jag sorterat mina intryck lite mer. Jag snodde mamma och pappas säng (de är fortfarande på Sommarstället) och bredde ut mig på alla upptänkliga sätt man INTE kan göra på en liten luftmadrass där luften gått ur huvudkudden. :)

Schemat för danslägret såg ut som följer:
Frukost - dansklass - lunch - dansklass - mellis - dansklass - middag - aktivitet - kvällsmål.
Så, väldigt basic; vi åt, vi dansade, vi sov. Som jag har skrivit typ tusen gången förut - det var helt fantastiskt, av en massa olika anledningar. Jag har träffat väldigt mycket nytt dansfolk och fått tillfälle att prata lite mer med dem som jag bara hejat lite på förut. Det har varit så mycket energi under hela veckan, man både ger och tar av de andra under klass. Jag har fått kvitto på att jag faktiskt kan bara jag vill - de sena klasserna på onsdagen och torsdagen var jag gråtfärdig av trötthet redan en halvtimme in i klassen, men jobbade aktivt på att tänka att Jag KAN, jag ORKAR! istället för att tänka på hur trött jag var. Det är som Zerjon säger - det är de gånger som man pushar sig själv lite extra som ger resultat.

Jag försöker plocka ut något guldkorn från lägret, men det är så mycket som varit bra. Jag har fått ta klass för Zerjon och Nina, vilket jag inte fått förut. Det var toppen! Nina är drivande och positiv och Zerjon pedagogisk, lugn och utmanande i en enda röra. Klasserna för Derell var inte av denna värld - en kväll hade vi grillning utanför dansskolan och han berättade sin livshistoria, hur han kom dit han är idag. Jag säger bara WOW. Det är lite för långt och mycket för att dra på bloggen, men han verkligen har kämpat för att komma dit han är idag. Det kändes som han hade en kanna med inspiration och bara hällde över huvudet på mig. Hur peppad och fokuserad tror ni jag var på hans klass nästa dag? ;)

Twinsen klasser var... som Twinsen klasser brukar vara. Sjukt kul. Utmanande. Fulla av skratt, funky moves, fula citat och deras minspel och kroppsspråk. (Dem är lite svårtförklarade, man måste se dem in action för att riktigt förstå vad jag menar. :P) Jag har saknat dem som fan, ärligt talat. Och det gick bra, efter lite problem i början. Efter första klasen studsade jag av lycka och spontankramade dem båda två - de bara skrattade glatt åt och med mig. :)

5 dagars dans har sin åverkan dock - träningsvärken tänker jag inte ens börja berätta om, det räcker bara att konstatera att jag på något underligt sätt blev stelare och stelare för varje dag, trots att jag stretchade flera gånger om dagen. :P Sen har vi det där med att svettas minst 5 timmar om dagen och bara ha tillgång till ett begränsat antal kläder att byta med... ärligt talat luktade det som något krupit in och DÖTT i min väska när jag packade upp igår för att sortera tvätten. Geez. The things you do for what you love, säger jag bara. Himla tur att alla andra också luktade sunk. ^^


Campet har verkligen fått kärlek till dansen att blossa upp igen med full kraft. Det har kliat i benen hela dagen idag (trots att jag fortfarande har megaträningsvärk i höger vad) och jag har dansat varje gång jag har stått och väntat på något, lyssnar på musik hela tiden och har fått massa nya bra låtar in på iPoden Lillskruttan. Självförtroendet har fått sig en rejäl boost också, tillsammans med förståelsen för att jag verkligen måste öva på grunderna - groove, partysteps och isolation - om jag ska kunna step:a up så mycket som jag vill det här året. Bring it, I tell you, bring it!

Twisted Feet summercamp 2010 i mitt hjärta.

22:45

Fem dagar. Fem fantastiska, underbara, otroliga, svettiga och galet inspirerande dagar är slut. Jag vill så gärna beskriva för er hur det har varit, men jag sitter bara och stirrar på skärmen - inte för att jag inte har något att skriva, utan för att jag inte vet hur jag ska uttrycka mig (och ni som känner mig vet att det är rätt ovanligt - i vanliga fall är jag rätt rapp i käften).

Det är bara så mycket. Som att alla känslorna inte riktigt ryms i hjärtat. Jag har inte haft tråkigt i en enda sekund, inte velat vara någon annanstans, har varit konstant lycklig sen kl. 12 i måndags. Lycklig på jag-kan-inte-fatta-att-det-händer-på-riktigt!-sättet.

Jag har dansat minst 5 timmar om dagen, ätit, sovit, skrattat, svettats som en gris, nästan gråtit av trötthet, men ändå orkat kämpa vidare. N sa under sin klass "Det finns inget "inte" här!" och bara den enkla meningen fick mig att bita ihop och tänka "Jag kan visst, det SKA gå!" istället för att tänka neggotankar om det går inte och jag orkar inte. Och det gick. Jag kunde. :)

Jag har dansat dancehall, afrikansk, cha-cha, hiphop, NYC/isolation, vouge/runway och har fått förmånen att ta koreografi för några riktigt kick-ass människor:
- Franska Fabrice, som ägde i freestyle (1.05 in i klippet)
- Anna Ninja, vougeing, runway diva!
- Thomas, i dancehall och afrikanskt (kolla in crewet han tränar!)
- Fantastiska, inspirerande Derell Bullock. Wow. Freaking jäkla wow. (00.46. in i klippet)
Och såklart mina all-time heroes från Twisted Feet - Zerjon, Nina, och Twinsen.
Kärlek! En månad kvar tills terminen börjar!

Jag har några bilder som jag gärna vill dela med mig av, men jag har bråkat med datorn sen halv två idag och den vill fortfarande inte, så be patient, det kommer! :)

Geez, vilket fluminlägg. Förhoppningsvis går det att få ut något vettigt ur mig när jag smält det lite. Nu ska jag i alla fall sova - det behövs, kan jag lova! :)

Dansläger och pure happiness.

12:38

Efter veckan på Sommarstället kom jag hem i söndags, packade om och i måndags kl. 12 inställde jag mig på Twisted Feet Dance Academy för 5 dagars dansläger.

Jag har inte fattat exkt hur mycket jag har saknat det, men det har jag. ALLT. Dansen, vännerna, att det jammas i varje hörn, Twisted Twins, Z, Såhår, N - alla. Ah, jag har inte ens ord för att beskriva hur lycklig jag är och hur bra jag mår. Jag har träningsvärk i hela kroppen utom benen, sträcker kroppen i konstiag vinklar, svettas så att jag måste byta kläder mellan varje pass (då vrider jag ur dem och hänger dem på tork) och träffar nya fantastiska koreografer som ger så mycket inspiration och kärlek att jag inte vet vart jag ska ta vägen och bara vill hoppa upp och ner (Derell <3). Det här är min kontext, mitt sammanhang. DAMN, jag älskar det här!

När jag ser mig i spegeln ser jag en genomsvettig tjej med svettig och trasslig kalufs, världens största leende och de gladaste ögonen jag sett på länge. Jag känner igen henne - det är jag. :)

Semesterbilder på en grusväg.

Bästa avslutningen på en fin helg kan vara en löprunda med en bästa vän.

21:50

Lady Hickups dök upp strax innan fem - vi bytte om och fick sedan konstaterat att mammas cykel var paj, så vi kunde inte alls cykla till Bunketorp och tillbaka som jag hade tänkt. Plan B - tigga skjuts av föräldrar. Jag lyckades till hälften och pappa lovade att komma och hämta oss när vi var färdigsprungna. Med det lät vi nöja oss och knallade iväg. Framme i Bunketorp föll valet på 5an och det var lika underbart vackert som vanligt. Skog, lukten av solvarm skog gör mig alldeles lycklig i hela hjärtat. Det var ett alldeles lagom pass - bara springa igenom kroppen en sväng, i lagom tempo för att hinna föra småflämtande konversationer då och då (det väsentliga hade vi redan hunnit diskutera under promenaden dit. :)). Det lustiga var att det kändes som vi började springa och sen vips! var vi klara. Klockan stod på 36 minuter, men det kändes mer som 5. Spännande. :P

Pappa väntade punktligt på parkeringen - sån lyx det är att få skjuts hem efter träning! Vi hann med en kopp te och lite slappande på altanen innan Lady Hickups begav sig hemåt och jag lagade kvällsmat. Det mesta packat inför att åka till Sommarstället imorgon. Yay! Något har knutit till sig i min rygg efter löpningen och gör otrevligt ont. Jag ska lägga min trötta kropp i sängen och försöka sova bort det.

Fixa träningsvärk innan helgen och sen varvar jag ner.

15:33

Jag har ett par väldigt lugna och nervarvande dagar. I fredags gick jag på semester ett par veckor och det ska bli skönt att slippa sitta framför en dator 7 timmar varje dag. Sen räknade jag ihop mina timmar jag har jobbat och kände mig otroligt tacksam och lycklig över att jag har suttit 7 timmar framför en dator varje dag och kommer slippa ha ekonomiångest innan CSN-bidraget kommer. Jag kan till och med gå på campet utan att behöva leva på havregrynsgröt en månad (inte för att det skulle ha hindrat mig. :P).

I fredags tränade jag med Stålmannen igen - jag hade tydligen inte skrämt iväg honom från benträning för all framtid genom att hjälpa honom att skaffa sig så hemsk träningsvärk att han knappt kunde resa sig från toaletten utan hjälp. Å andra sidan hade jag också ett helskotta med den träningsvärken, så det var rätt fair. Han uttryckte dock en viss hämndlystnad - lite mer exakt skrev han: "I will destroy you.". :P Han bestämde att vi skulle träna armar och mage, jag stod för benövningarna. Det var svettigt, jobbigt, gjorde ont och var rent ut sagt skitkul! Igår och idag har jag grym träningsvärk i armarna och skulderbladen, men inte lika illa i benen och inget alls i magen. Han däremot har apont i benen och rumpan den här veckan igen. Muhaha. :D

Fredagen avslutade jag med huvudet i lady Hickups knä, kollande på Disneyfilm. Igår åkte jag iväg och hade mysfrukost med Bus och hennes Bumby - sen åkte jag hem till mamma och pappa och åt grillade revbensspjäll. Jag har haft allvarliga cravings efter det i TVÅ VECKOR så ni kan tänka er hur gott det faktiskt var. :)

Idag har jag sovit till halv elva. Så skönt att kunna vakna-somna om - vakna- somna om så många gånger jag vill. Varit hemma hos farmor&farfar och lämnat ett lappförfrågan om de kan vattna mina blommor när jag är borta, cyklat hem cykeln, packat ihop (och glömt lite) av det jag ska ha med till Sommarstället och cyklat tillbaka till föräldrarhemmet. Nu väntar jag på Lady Hickups som ska komma hit och premiärspringa i mitt Bunketorp med mig. :)

Imorgon bär det av till Sommarstället. Hela jag längtar dit, varje fiber i kroppen vill bada i Hemsjön det första jag gör på morgonen, åka till lilla Kisa för att handla och springa längs grusvägen, springa längs det nästan igenväxta traktorspåret till Sjulen och sen tillbaka igen. Undersöka hur blåbären växer och läsa alla böcker jag packat ner. Gå på konditori i Vimmerby. Varva ner och möta mig själv den här sommaren också.

Självbild och insikter.

13:11

Bakslag med maten igår kväll, men det känns inte oöverstigligt jobbigt och idag är jag back on track igen. :) En av mina favoritbloggare alla kategorier är coola Ella. Idag skrev hon om självkänsla och kroppsuppfattning och att huvudet inte alltid hänger med i svängarna när kropen förändras. Det slog an en sträng och när jag kommenterade skrev jag saker som jag insåg hur sant det var EFTER att jag hade skrivit det.

Eftersom jag har lärt mig att koppla ihop självkänslan med vikten och utseende, så behöver det också jobb. En massa, massa jobb, förmodligen mer än den fysiska träningen. Jag vågar äntligen erkänna högt att det är ätstörningar det faktiskt handlar om för mig - ett stort, läskigt och nödvändigt steg, ett steg jag är stolt över. Jag har också upptäckt att självbilden egentligen har ganska lite med min vikt att göra – vikten är liksom ett symptom som blir, inte själva ”sjukdomen”.

Jag tror att det är precis som med den fysiska träningen – det gäller att aktivt försöka ändra mina destruktiva tankemönster. På något sätt är det svårare eftersom det inte är mätbart på samma sätt som fysiska prestationer är. Jag tycker det känns svårare att acceptera ups-and downs där också – går något åt skogen är det total katastrof! men så är det ju inte. Att det går åt skogen en kväll är på ett sätt samma grej som att fail:a att lyfta 50 kg i bänkpress - det finns inget som säger att jag inte kan klara det en annan dag. Vissa veckor är svårare än andra. Jag tror att den mentala träningen tar längre tid än den fysiska träningen. Men, jag tror också att jag kan klara av det, för jag älskar mig själv och min fina, starka kropp och vill kunna må bra.

Och vad gäller dig som läser det här - vilka mål du än har, så tror att du kan också.

Träning som träning? och pastalunch.

16:11

Jag brukar varje gång förundras över den skillnaden jag upplever dagen efter-två dagar efter att ha tränat styrketräning på gym och en löprunda. Styrketräning på gym gör mig helt slut i huvudet och ger en enorm seg känsla i kroppen dagen efter, men efter ett rejält löppass är musklerna "bara" trötta och huvudet är helt OK. Intressant hur det funkar, jag skulle vilja gå ner på molekylnivå och veta vad som händer egentligen. :)

Jag har längtat efter pasta med zucchini-auberginesås (som den jag åt i Innsbruck) och idag på lunchen svängde jag ihop som jag trodde att de hade gjort, med en lätt modifikation i form av lite konserverade plommontomater. Pure heaven, men jag åt lunchen väl medveten om att jag skulle få blodsockerdipp och en lite bråkig mage på eftermiddagen... jag känner min kropp nog för att kunna räkna ut det. :P Det är därför jag väljer bort pasta för det mesta, men när jag äter det, så ska det vara fina grejer och jag njuter till tusen. Ångrar mig inte ett dugg , trots att jag fick ta 15 minuter på soffan strax efter halv tre för att kunna hålla mig vaken. :)

Ingen träning idag - däremot ska jag cykla ett ärende till Kållered åt farmor och... ja. Det var nog det. Jo, jag ska baka bröd också! :)

Ryktet säger att du sprang en mil igår?

09:28

Vi kom, vi sprang, vi segrade.
En mil. Jag kan springa en mil igen! I ett kvällsvackert Skatås där temperaturen sakta droppade ner till behagligt svalt sprang lady Hickups och jag på milstigen genom skog, skog och skog. 5an är kuperad, 8an är platt, milen är bara otroligt vacker, omväxlande och rolig.

Ärligt talat - vi var trötta (jobbat-hela-dagen-trötta) innan bägge två, men det försvann efter de första kilometrarna. När vi passerade 5 km skrattade Lady Hickups lyckligt: "5 km! Vi är halvvägs och jag är inte ens trött!" Hon satte ord precis på mina känslor... men det var ingen piece of cake, för tröttheten satte in sen. Någonstans mellan 6-7 km började energi sakta ta slut. Vid 8 km var autopiloten på och shit, vad trött jag var! Men på något konstigt sätt, för varje km-stople vi passerade så gick det ändå lättare. "Jag har sprungit såhär långt, det är ju lite kvar, jag kan ju inte gå nu! Jag klarar det!" gick tänket. Positivt hela vägen. Ett grymt stöd i Lady Hickups som sprang milen för första gången och kämpade fantastiskt bra hon också! Och när Skatås kom inom synhåll och det bara 100 m kvar - då var det hon som drog igång spurten. You go girl! =D

När jag kom hem igår var jag helt förbi av trötthet och bara mantrat "Hänga upp kläder. Borsta tänderna. Gå och lägga mig." hindrade mig från att släppa ryggsäcken i hallen och somna på studs. Idag är jag så OTROLIGT STOLT över mig själv och GLAD så det liknar ingen sort. Sprang. Vi sprang faktiskt hela vägen, utan en enda gå-paus. Det känns overkligt och magiskt på något sätt. Och vet ni vad det bästa är? Jag har inte ont i höfterna alls. :)




Lady Hickups, sista kilometern: "Haha, vi har sprungit en mil! Och det är över en månad kvar till Midnattsloppet!"
14 juli 2010 - 10 km, 1.08.35

Kom så leker vi Milen!

18:28

Solen skiner, fåglarna kvittrar... och jag är aptrött och vill inget hellre än att sitta stilla i soffan och inte göra något. Hade jag ägt en TV så hade den definitivt varit påslagen och jag hade legat utsträckt i soffan! Men nu har jag ju inte det, så jag läser kokböcker och vanlig bok och väntar på att klockan ska bli dags att gå till spårvagnen.

Som nämnt innan - den här veckan står milen, The 10 km-run!, på schemat. Senast jag sprang en mil var förra GöteborgsVarvet som jag fick bryta halvvägs på grund av höftproblemet (och då grät jag av smärta och besvikelse). Senare den sommaren, efter uppsökande av hjälp och massa rehab, försökte jag springa Midnattsloppet, men kom bara halvvägs där också innan det var dags att kasta in handduken. Kort sagt - det var länge sen jag sprang en mil. Men jag har tränat, rehabat, lyssnat på min kropp, stretchat och långsamt vant mig vid att springa längre sträckor igen (med många, många bakslag). Och nu, NU känner jag att den finns där, att milen sitter i benen och bara vill ut. "Kom så leker vi!" ropar den och ikväll ska Lady Hickups och jag leka Skatåsmilen. Älskade Skatås, med de finaste spåren jag vet. Lite läskigt, mycket rolig. Det spelar ingen roll om det tar en, två eller fyra timmar - mitt mål idag är att klara av det utan att ha ont av det imorgon.

Som sagt helt slut i huvudet, fast med en otrolig löplust. Träningsglädje, here we come! =D

Hällregn.

08:59

Jag har börjat göra det till en vana att sova med ett fönster öppet, så igår somnade jag till regnsmatter... och vaknade till regnsmatter och mullrande åska. Sedärja SMHI, vad hände med det utlovade solskenet? I samma veva började jag fundera: "Har jag verkligen mina regnbyxor hemma hos mig... eller ligger dem kvar hos mamma och pappa?" Efter lite letande kunde jag konstatera att de i alla fall inte var hos mig och således var jag ganska blöt när jag kom till jobbet. Jag tänkte faktiskt ta bussen (speciellt när det mullrade som värst) men sen slutade det nästan regna och om det regnar hela dagen, hur mycket promenerande/cyklande kommer det bli för mig idag då? Med tanken om att jag ju sitter still framför en dator typ 7 timmar om dagen kändes det värt att bli lite blöt. :)

Utfallsstegen igår visste precis vart de tog - jag har intensiv träningsvärk i rumpan, men känner knappt av något i bröstmusklerna. Hmm, får väl lägga på lite mer vikt nästa gång. Denna veckan är eventuellt första milen på över ett år inplanerad, med Lady Hickups såklart. Vi ska känna av lite med vädret (ingen av oss vill springa i stekande hetta, speciellt inte hon som har en kortare träningshistoria av löpning än jag), men bägge två känner att vi har milen i benen. Feeling good about it. :)

Jag har mycket beslutsångest om fredag. Reagge/dancehall på klubb Riddim Rockerz, Friday Night Fever och 70/80-tal all night long... eller bara en myskväll med någon av mina flickor. Hjälp?

Idag gillar jag...

1. att bägge mina bröder älskar mina coola SuperMario-svamp-örhängen!

2. mina nya röda skor! Tack rean på herravdelning på Skopunkten!


3. att jag fortfarande orkar och vill orka hålla matvanorna.
Tack för allt pepp och stöd! <3>

Lunchbuffé - well done!

14:09

Lunchbuffé med pappa och Lillebror på asiatiska restaurangen - jag tog bara en gång och lyckades att inte lassa på hysteriskt mycket mat. Min mage är glad, jag är glad och lättad över att jag lyckas vända mat-monster-mönstrena. Och jag älskar deras variant (salladskål) av kimchi, fast det får mina läppar att brännas av all chili. :)

Pappa serverade dessutom en alldeles underbar nyhet lagom tills vi var färdiga - eftersom Stor Bror har en veckas semester och gärna vill spendera den på Sommarstället, så tidigarelägger de sin vistelse där med en vecka (läs: v. 29 istället för v.30) = det krockar inte längre med mitt dansläger och jag kan också följa med! SOMMARSTÄLLET! I EN HEL VECKA! <3

Mys med Bror, löpning och morgongym.

10:25

Igår kom jag äntligen! iväg till Kronhusbodarna - jag har tänkt och tänkt och velat gå dit i över ett år, men det har liksom inte blivit av. Tills igår, då jag haffade Stor Bror och vi åkte in och tog en ljuvlig fika (citron-cheescake/rabarberpaj med vaniljsås), hade lite bror-syster-kvalitetstid och upptäckte till min besvikelse att chokladbutiken hade stängt på söndagar. Jag måste dit igen, med andra ord. ;) Pratade om jobb och framtid och jag delade med mig om mina försiktiga drömmar och till min förvåning tyckte Stor Bror det var en jättebra idé och jag fick värsta pepp-talk:et. Så, det blir kanske mer än en dröm, vem vet? :)

Hemma lagade jag mat inför veckan och svettades i den kvava värmen. Löpdejt med Lady Hickups inbokad kl. 19 vid Skatås och fast det övergick mitt förstånd varför någon skulle vilja röra sig frivilligt i värmen (utom ner en sjö/hav) så höll både hon och jag planeringen och möttes upp på 5an vid Korsvägen. Kramar, veckoupdate och 5an avverkade vi i ett försiktigt sommarregn som vi sände många tacksamma tankar till. Trots att Lady Hickups fick monsterhåll och att vi har haft en ganska tuff vecka bägge två, så var löpningen den bästa på länge - jag kände mig stark, vi avslutade starkt med ökat tempo och spurt

(J - "Det här är sista backen!"

LH - "Den ska dö!"

J - "Att den ska!")

och efter att vi flämtande kollapsat i ljuvligt regnvått gräs och jag hämtat andan kände jag att jag skulle fanken kunna springa ett varv till! Sweet. :)

Igår kväll fick jag för mig att jag ville träna gym imorse, så jag jag har redan klarat av träningen för idag. Tror jag ska starta fler måndagar med träning - trots att benen är darriga och trötta är humöret bra mycket högre än mitt måndagshumör brukar vara! Snudd på ensam i gymmet drog jag av:

- 3 set lutande bänkpress i Smith, 3 set knäböj med fri stånd

- 3 set i fliesmaskin, 3 set dynamiska utfall med viktplatta

- 3 set låga flies i kabelmaskin, 3 set planka/sidoplanka

- 3 set benlyft på boll, 3 set crunches på boll

på ungefär en halvtimme. Jag hjärta superset! Sen cyklade jag fånleende till jobbet (endorfiner, woho!) på skakiga ben för en välförtjänt dusch och frukost. :)

Precis min lördag.

22:26

Efter städning, tvättvikning och lunch packade jag ihop mina grejer, smorde in mig med solkräm, stoppade linnet i ryggsäcken och cyklade iväg. Eftersom klockan var typ 14 och det var strålande sol från en klarblå himmel passade jag på att få lite soltid och cyklade i bikiniöverdel - what's the point med tröja, den hade ju bara blivit svettig ändå!

En avstickare vid Kållered innebar en köp som jag tänkt göra i flera månader nu - ny cykelsadel. "Det kan ta ett par dagar innan du vänjer dig." varnade killen i butiken (som till och med satte dit min nyinköp när jag frågade snällt) och visst kändes det lite konstigt... men åh, så mycket bättre! Det är någon lite mer sportig variant, med som en ränna i sadelns som gör att det är fullt möjligt med blodtillförsel till skrevet. Wow. Helt underbar känsla att inte ha svanken bortdomnad. :)

Strax efter 15 har jag varit hemma och... ja. Inte gjort många knop alls sen dess, precis som jag ville. Lugn och ro, kärlek, låter det långsamt byggas in i mig - det är OK, allt är bra nu. Mår bättre.

Coping-strategier (jag kommer att fixa det här också).

11:40

Nu är det äntligen lördag och jag har egentligen inget som jag måste göra. Ett antal "borden" givetvis, men de ska avbetas i långsam takt och jag vill göra dem också, på sätt och vis. Vika kläder, städa köket. Puttar in lite roliga saker också - jag har plockat fläderblom och om fyra dagar har jag mitt livs första egengjorda flädersaft. :)

Jag var rätt låg efter mitt sammanbrott igår, men dagen gick ändå hyfsat bra. Lillebror är fantastisk på att muntra upp mig (fast han visste inte ens att jag var ledsen, jag orkade inte dela med mig av det igår och behöva förklara) utan att han ens anstränger sig. Vi slängde käft och retades kärvänligt som vanligt och helt plötsligt slänger han in:
Jag: "Jaha, var det något annat du ville berätta för mig som jag redan visste?"
Lillebror: "Ja, du är ovanligt snygg idag... Jag skulle berätta nåt som du redan visste!"
Undrar om han ens vet hur mycket det betyder när han gör så?

En av mina första instinkter när något är jobbigt är ofta att ringa en vän eller åka hem till föräldrarhemmet. Båda får mig att må så otroligt mycket bättre bara genom att finnas och veta att jag kan vända mig dit när jag behöver det. Föräldrarhemmet är en ständig oas, ett ställe där tiden liksom tycks stanna och där inga problem är omöjliga att lösa. Jag vet hur otroligt lyckligt lottad jag är som har en sån familj och vänner, och tro mig, jag är tacksam för det varje dag.

Så, ikväll är jag hemma hos mamma och pappa, får grillad lax och kramas. Andas lite extra djupa andetag. Stor Bror är hemma den här helgen också. Yay! :)

Maten när det är som värst.

13:32

Liksom Ella har det varit en hel tankeverksamhet i huvudet den senaste veckan - gud vet hur jag har hunnit med det, för det har varit tidiga mornar, späckade dagar och komma hem runt 21 nästan varje kväll. Inte alls bara tråkgrejer, utan roligt och sånt jag vill också, men det frestar ändå på att komma hem sent varje kväll. Den här veckan har jag dessutom inte kommit hem till en tom lägenhet, utan har haft mitt livs första couchsurfer hos mig också. Ruskigt kul, men lite svårt att slappna av och agera som vanligt med en i princip främmande människa i lägenheten.

Och det går alltid ut över maten. Stress, dåligtmående, ilska, ledsenhet, även glädje ibland... det är maten som påverkas mest och det är så gott som varje gång negativt. När jag fokuserar på andra starka känslor blir det inte så mycket energi över till att hålla i de nya, fina mönsterna som jag försöker uppehålla, utan vips! är jag tillbaka i ätstörningsmönsterna och får ångest av mat och kan inte sluta äta. Jag tänker helt logiskt: "Jag är mätt." och sen hämtar jag en bit bröd till. Huvudet säger en sak, kroppen gör som den brukar göra.

Just nu är det jobbigt som fan. Jag orkar inte, jag vill bara att det ska ta slut. Kunna äta som en normal människa och sluta äta när jag är mätt, inte aktivt behöva tänka: "Nej, jag är inte hungrig längre, så jag ska inte äta mer." varenda jävla måltid.

Kommer det ta slut någon gång? Snälla, säg att det gör det, för just nu behöver jag allt pepp jag kan få.

Bengan Boys kickar ass (med världens bästa pappa).

21:52

Matchen på Heden var toppen och Bengan Boys kickade de yngres ass. Ingen kondition men tusen år av erfarenhet... och massa hjärta såklart. Pappa (och hans bror) var bäst, såklart. <3 (Det är klart jag är opartiskt... typ)

Snabb som blixten!

Grabbarna Grus, bäst i världen <3

Träningsvärk i lagom dos och vem vill se min pappa kicka ass på Heden i eftermiddag?

15:01

Imorse kändes det lite grann i musklerna vad jag hade haft för mig på gymmet igår, men inte så mycket. Framåt eftermiddagen kryper det så sakteligen fram som vanligt. Lyckligtvis är det inte i närheten av träningsvärken från helvete som jag hade förra veckan, utan bara en vanlig rejäl träningsvärk. Jag spänner bröstmusklerna lite då och då utan anledning, bara för att känna att det känns att jag gjorde något igår. :)

Det är en mulen och regnig torsdag - jag ska träffa mamma som jag saknat sen i tisdags (pappa & Lillebror träffar jag ju varje dag på jobbet, tur är det!) och sen ska vi se pappa spela handbollsmatch på Heden, plan 4 kl. 18; gamla Bengan Boys mot Göteborgs Kombination. Det är awesome att se gamla rävar spela - de har all känsla oh teknik kvar, men absolut ingen kondition = det är i easy peasy att följa med i spelet för det går lagom fort. ;) Grabba ett paraply och kika förbi och säg hej vettja! :)

Gott gympass!

18:03

Imorse när jag vaknade kände jag att jag (underligt nog efter förra veckan) hade lust att gå till gymmet. Såg ingen anlneding att inte följa den impulsen, så efter jobbet knallade jag ner till närmaste Sportlife och drog av i princip samma pass som förra veckan, minus Stålmannen och förmodligen några set mindre också - förra veckan räknade jag inte utan lät honom bestämma hur mycket som skulle göras av allt. Det sved gott, men känner mig inte alls lika mörbultad som efter förra veckan (jag ropar "Hej!" innan jag kommit över bäcken, jag vet...) och lyckades dessutom pricka in lite core också. Fick till ett bar flow under övningarna och sista repsen där det var svårt att få upp stången tänkte jag: "Jag är stark!" och vägrade ge mig. Nöjd med passet, mycket nöjd. :)

Fördelen med att vara på jobbet med en handbollstokig pappa och Lillebror är att jag, efter att innan nämnda män kollat Partille Cups spelprogram och upptäckte att både Sävehof och RIK spelade, 15 minuter senare befann mig på ett soligt Heden, kollade handboll och skrek på domare. Två gånger. Härligt avbrott i arbetet. :)

Kvällen ska tillbringas på handledarkurs för att försöka få igång Operation Körkort. Wish me luck.

Film och kärlek.

12:25

Gårdagens biodejt med Lady Hickups var precis vad jag behövde. Gratis bio (äntligen kan jag tacka den jävla brödstudien för något), gratis popcorn, über sällskap och en saga med kärlek, passion och sagofigurer (vampyrer och varulvar). Jag älskar sagor, jag älskar kärlek som den framställs i sagor - när man kan gå genom eld och vatten för någon och ingenting är omöjligt. Jag älskar alla kyss-scener där det är romantik all over the place. Det finns få saker som får mig att tro på kärleken så mycket som kärlek på film och mina vänners kärlek. Och något av det bästa jag vet är när det är värsta romantiska scenen och det jag tänker är: "Ja, jag vill också ha det sådär." Jag som är ett känslomässigt yrväder i vanliga fall tycker väldigt illa om den okänslosamma aldrig-mer!-fasen som håller i sig ett tag efter spruckna förhållanden/obesvarade förälskelser.

Men när det går över och jag känner att jo, det där himlastormande som känns i varenda liten nerv faktiskt är värt att det gör satans ont ibland... då blir jag lycklig. Det krävs inte så mycket. Just nu är jag lycklig efter "Eclipse"-filmen och efter att Gabs ringde tidigare idag och ställde en fråga som var den finaste komplimangen jag fått på väldigt länge. :)

Att muntra upp en måndag.

15:13

Slutsats efter gårdagen: Det jag behöver allra mest när jag är på dåligt humör är mänsklig närkontakt eller träning. Helst både och i kombination. Pappa och Lillebror kom till jobbet och kramade mig. Lite bättre.

Hem efter jobbet, byta till träningskläder och så iväg, mötte upp Lady Hickups på 5an mot Torp. Det kändes bättre bara av att se henne - efter en låång kärleksfull kram och höra på när hon uppsluppet berättade att "Jag fick köra gräsklipparen på jobbet idag" kändes det ännu bättre. :) Skatås 8 km var det sagt och så blev det. Vädret mycket svalare än sist, men hennes knä/häl krånglade en hel del och det blev lite promenerande emellanåt, men det är viktigt att lyssna på kroppen när det gör ont! Vi avverkade hela 8an och var nöjda och glada med det. Höfterna mår bättre nu än efter tågluff-uppehållet - jag känner milen imorgon räckhåll! Snart så, snart! :D

Idag eftermiddag/kväll ska vi på biodejt - Twilightfilm nr. 3, varmpyrer och varuvlar, here we come! :D Jag älskar bio och känslan av att kliva ur sin egen värld för några timmar.

Tvättäkta måndag?

08:51

Idag är det en tvättäkta måndag och jag har vaknat på totalt fel sida av sängen - den sidan där man har ont i huvudet, är trött och dessutom grinig och ledsen i en salig röra utan vettig anledning.

Så, vad gör man såna här dagar när det liksom inte är ett alternativ att dra täcket över huvudet och stunta i hela dagen? I vanliga fall hade jag gått till gymmet eller dansat... men jobb. Längtar till inplanerade 8 km med Lady Hickups i Skatås ikväll!

Träning och dans är terapi.

21:30

Med tanken: "Du vet att det känns mycket bättre efteråt." kom jag i träningskläder och iväg. De första 5-7 minuterna var hopplöst sega - kroppen trött, huvudet inte med. Sen, precis som jag hade tryckt på en knapp, släppte det och jag insåg att det här var precis vad jag behövde istället för att sitta hemma och sura. 10 poäng av 10 för självkännedom. ;) Jag hittade uppgången till Safjället (som jag lyckades slarva bort mentalt i vintras) och avnjöt 2,5 km backigt skogsspår, med avbrott på 12 minuter för lite magträning, core och armhävningar. Skönt muskelsvid innan jag sprang resten av vägen hem.

En dusch och en sofflunch med bok i knäet senare drog jag på mig danskläder och cyklade in till Liseberg för salsa. Fick dessvärre klara mig utan Halmstad den här veckan också eftersom han blev sen = fick dansa med gubbe igen. Nerköp sen förra veckan, för den här gubben hade ingen taktkänsla alls. Vet ni hur svårt det är att dansa pardans med någon som inte för OCH inte dansar i takt när man är nybörjare själv?! Jag lyckades med mitt mission från förra veckan (dansa fler danser) - Halmstad, okänd man som bjöd upp mig och Z. Svårt, huvudet segt och massa saker att tänka på hela tiden - men roligt, oh så roligt. :) Fått massa tips och skratta åt Z och Halmstad som efter en diskussion om hur man ska föra sa: "Jag vill se dig föra henne." (Z syftar på mig) Halmstad: "Jaha, men jag vill se dig dansa med henne!" och så höll de på så ett tag och jag hade tydligen inget som helst att säga till om. :P Slutsats: Halmstad är bra på att föra och Z är en mycket informativ och pedagogisk danspartner. Alla nöjda - jag mest nöjd. :)

Nu är jag ruskigt trött och ska knyta mig inför ny vecka imorgon. Inbokad löptur på 8an med Lady Hickups imorgon - yay! :)

Officiellt återinflyttad.

13:25

Jag har diskat tusen och en glas och muggar, plockat, dammsugit och slängt sopor. Lägenheten är återställd i ursprungligt skick och jag är sådär segt trött som jag blir av att gå och lägga mig klockan 3.

Glad känsla i magen sen igår - jag hade roligt, maten var god och jag tror att mina gäster trivdes. Mamma och pappa tittade in en sväng precis som jag hade önskat mig och trots att jag hade försökt att avstyra presenter fick jag två underbara muffinskökshanddukar av Lady Hickups med föräldrar, ett set med små skålar från Nästan Bror med flicka och en blomma och jordgubbar av mamma och pappa. Yay. :) När vi hade proppat oss fulla med bröd, hummus, pizza och Gabs supplajspaj (fantastiskt god btw) drog vi till Kontiki vid 12-tiden - inte lika bra musik som vanligt, men som vanligt tusen gånger bättre än vilket annat inneställe i centrala Gbg. Jag dansade tills jag var helsvettig och när Kontiki stängde åkte jag med Halmstad till Linnéplatsen och fick vackert traska hem därifrån eftersom min buss precis hade gått. Det var mysig sommarnatt i ungefär 30-40 minuter, sen var jag för trött för att uppskatta den och ville bara hem. Hemma ungefär 3 - somnade som en sten. Åh, tack alla ni fina som kom igår! <3

Jag snattade några fina trädkvistar på vägen hem igår som står och lyser på mitt köksbord. Jag är äckligt seg och både vill och vill inte gå ut och springa. Mest av allt vill jag lägga mig och sova mer, men jag vet att det kommer kännas så mycket bättre om jag tar mig ut. I eftermiddag är det favorit i repris med salsa på Liseberg och jag bad Halmstad snällt igår att han skulle komma till nybörjarkursen så jag slipper dansa med en gubbe den här gången. Han kommer. :)

Pre-återinflyttningsfest.

17:48

Om lite mindre än en timme är det fritt fram för mina gäster att komma och jag har exakt fyra saker kvar att göra:
1. Sova en stund
2. Duscha
3. Piffa mig.
4. Göra pizza.

Resten är all done, klappat och klart och jag har stressat ingenting. Däremot hade jag glömt hur roligt jag tycker det är att stöka ner hela köket med bak och matlagning, stöka reda på allt, gå ut för att göra ärenden och sen mötas av den ljuvliga doften av nybakat när jag kommer hem igen. Älskar min lägenhet nystädad och fin. I och för sig älskade jag den precis lika mycket när den var full med packning och halvvägs genom en renovering också. :P

Ser väldigt mycket fram emot ikväll - så mycket fina människor som kommer, som jag trivs med och gör mig glad. Det är Bus&Bumby och Gabs&Smörgåsen och kanske Stålmannen, käraste Stor bror och förhoppningsvis Liten bror, Halmstad och Pennylane och Nästan bror med sin flicka och så Lady Hickups såklart. Som bäddat för succé, I tell you! :D

Home, sweet home.

14:32

Oj hörrni, mitt i röran av styrketräning, löpning och träningsvärk så har jag ju missat det viktigaste på hela veckan: Jag har flyttat hem till min lägenhet igen!

Pappa ar den ängel som han brukar vara och innan jobbet i onsdag tog vi vägen förbi min lägenhet och slängde in mitt pick och pack. Det mesta ligger fortfarande nerpackat, men jag gör små framsteg med att få in saker på sina rätta platser hela tiden. :) Det är inget mindre än fantastiskt underbart skönt att kunna gå omkring i mitt kök, bada i mitt badkar och sova i min egen säng.

I eftermiddag ska jag ägna mig åt en av mina absoluta favoritsysslor - handla mat. Uppenbarligen är det något jag är hyfsat ensam om att gilla, men det gör mig inget. Mitt fredagsnöje är alltså att långsamt strosa mig igenom mataffärer och bygga upp lite nytt kylskåpsinnehåll. Imorgon kväll är det återinflyttningfest @ my place med massa fina människor! <3

Träningsvärken från helvetet och barfotalöpning.

08:55

Och som jag förutspådde igår så har jag träningsvärk från helvetet idag.

Jag vaknade igår och kände: "Ja, men det här är ju rätt OK ändå!"

Jag vaknade idag och tänkte: "Aj. AJ!" och på den vägen är det. Totalt invalido med muskler som ömmar vid försiktigt tryck och det är en sedvanlig pina att utföra resa sig upp/sätta sig ner-rörelser samt att använda armarna på något sätt. Promenad till jobbet imorse och hela kroppen skrek i protest de första minutrarna innan den hade vaknat lite. Och det sjukaste är att på ett plan så känns det sååå bra. :)

Igår var det inbokad löptur med Lady Hickups - varken hon eller jag kände för att utföra några stordåd, så det blev en lagom lugnt tur från farmor och farfar till Safjället, runt ett varv och sen tillbaka. Båda var rätt slut efteråt, jag med min söndertränade kropp och hon efter sin första dag på nya jobbet (GRATTIS! =D) men oj, vad duktiga och nöjda vi kände oss för att vi genomförde passet ändå! Idag är det välförtjänt vilodag och jag kommer njuta av den till tusen! :)

Jag är mycket för basic träning - går det att träna på egen hand utan hightech-maskiner är jag mer än glad. Därför tycker jag också om tanken på barfotalöpning (som är mer eller mindre all over bloggosfären redan). Med inspiration från coola Freddy och Maria på Into The Wild fick jag reda på att jag inte behöver skaffa ett par snordyra Fivefingers innan jag kan testa på det - Freddy använder Aquasocks och är happy happy med det! :) Så när jag insåg att jag faktiskt hade ett par liknande skor i garderoben sen en Afrikaresa var saken given- ut och lek!

Jag tog mina första trippande steg i barfotalöpningens land genom måndagens stavgångstur i Bunketorp på 3,5 km och det gick galant! Lite ömma fötter efter knallande på grus, men det tar jag som ren ovana och tänker mig att en längre invänjningsperiod kommer lösa det. :) Resultatet var en kännbar träningsvärk i framsidan på fötterna, precis där man böjer och sträcker. Idag knallade jag till jobbet i mina Aquasocks och känner inget negativt än, trots att jag gick på asfalt. Can't wait tills det blir dags att pröva löpning med dem! :)

Eskalerande träningsvärk och aptit.

10:57

Update: Jag har inte alls så ont som jag förväntar mig. Den här gången är jag dock medveten om att träningsvärken BLIR värre under dagen (jag känner det redan mellan gångerna jag reser mig från datorn) och att det riktiga helvetet kommer att vara imorgon. På något konstigt vis känns det bra - det känns att jag lever, ordentligt i hela kroppen. :) Det är ju det här jag älskar, känslan av att kroppen funkar, gör det jag vill och att träningen tar. Jag har inte satt min fot på gymmet på säkert 2-3 månader, första passet är alltid värst. Det bästa är dock att jag har en springtur inplanerad med Lady Hickups i eftermiddag och trots det det värker från insidan och ut i benen så ser jag fram emot det. :) Ser också fram emot att vi ska grilla i Slottsskogen ikväll! Vad är en bättre avslutning på dagen än att ha tränat med ett av mina bästa sällskap och sen ha chillkväll med massa god mat? :D

En spännande sak angående det här med att kroppen anpassar sig efter förutsättningarna är hungerskänsla. Jag blir lika förtjust fascinerad varje gång jag märker att det funkar. Jag tränar mindre - jag blir hungrig mer sällan. Jag tränar mer - jag blir hungrig oftare. Så enkelt och ändå så genialt. Början av veckan har varit lite svår, just för att jag är i början av träna-mer-period. Det blev inte så mycket regelrätt träning under tågluffen (däremot gick vi typ 5-6 timmar om dagen) och min aptit sjönk, precis som den skulle. Nu är jag hemma igen och träningen är igång och det svåraste tycker jag är att ställa om till att komma ihåg att jag måste äta större portioner för att bli mätt. Vad som var en lagom portion förut är för liten nu. Men no worries, jag brukar skola in mig igen på en vecka. :)

Hur funkar din kropp och aptit i perioder av mer/mindre träning?

Herrejävlar.

22:27

God nyhet: Såfort Stålmannen visade sig så kändes det helt OK. Passet var riktigt roligt och jag hoppas att det blir fler!

Dålig (sanning med modifikation) nyhet: Jag känner redan nu hur ont det gör i kroppen. Jag vågar nästan inte gå och lägga mig, för det kommer att vara dödens träningsvärk imorgon.


Men, det absolut roligaste var att jag hetsade honom mer än han hetsade mig. Jag kommer sååå få äta upp det nästa gång vi tränar. :P

Gymträning, here I come!

15:47

Okej, nu är min jobbdag strax slut och det är dags att ta mig hem, packa träningskläder och ge sig iväg till förutbestämd gymträning. Jag har gjort mitt bästa för att peppa, laddat med ett grönt monster och kommer få äta Bus fantatiska avokadolasagne när jag kommer hem (visst är det toppen att hitta matlådor i frysen ibland? :))

Okej, håll några tummar för mig, med start typ kl. 17.

Pepp, pepp och fokus! :)

Idag ska jag flytta hem igen!

12:59

Jag förstår inte riktigt hur, men mamma och jag kom till min lägenheten halv tio - halv tolv var allting putsat, fejat, dammat, dammsuget och torkat och helt klart för inflytt Jag hade föreställt mig en mardrömsdag med städning, men jäklar vad effektiva vi var! Tack mamma! <3

Resten av dagen blev den lataste på länge. Jag gjorde lunch - jag läste och solade - jag somnade i solstolen och sov som en sten i en timme. Sen tänkte jag att jag borde plocka ihop mina grejer som låg spridda i huset och fålla mina gardiner, struntade i det och läste lite till. Runt halv fyra sparkade jag mig själv mentalt väldigt hårt i rumpan och bytte om till träningskläder. Dagens träning skulle vara en stavgångspromenad i Bunketorp och jag hade noll motivation - det som faktiskt fick ut mig att göra det var dels att jag hade berättat för folk att jag skulle träna och dels för att jag visste hur jäkla gött det skulle kännas efteråt att ha genomfört passet trots att det varit segt. Så, jag kom iväg, jag körde mitt pass och "Oh-vad-duktig-jag-är!"-känslan infann sig som planerat. :)

Eftermiddag/kväll spenderades med att träffa en gammal vän jag inte sett på flera år. Lite nervös var jag innan - tänk om vi bara skulle säga hej och sen inte ha något mer att prata om? - men det var ett total waste med tankeenergi. Lång hård kram när vi sågs, promenad runt i Göteborg, en tepaus på Tintin och en lika lång kram när vi skiljdes åt. Väldigt roligt att se henne igen. :)

Jag hade cyklat Mölndal-Göteborg och när jag skulle hem regnade det. "Hur blöt kan man bli?" tänkte jag glatt och cyklade iväg. Bra mycket blötare än jag trodde, visade det sig. Strax utanför Liseberg fick jag en snilleblixt - "Det är ju bättre att ha torra kläder när jag kommer fram till Mölndal och ska vänta på tåget." - så jag drog helt sonika av mig hoodie och tröja, stuvade ner i ryggsäcken och cyklade i bikiniöverdel och jeansshorts genom piskande sommarregn till Mölndal. Och vet ni vad? Det var fantastiskt. :) Med all rim och reson borde jag ha avskytt det - det kippade i skorna, rann längs med bröstkorgen och smätte regndroppa på armarna. Vanligtvis avskyr jag att vara regngenomblöt. Men igår var jag varm inifrån och ut för att jag cyklade och kände mig bara helt otroligt fri, vild och glad. :)

Idag är jag trött i hela kroppen och hade helst av allt bara dansat framför spegeln hemma, men nej, jag har bokat upp mig på ett gympass med en kompis. Under typ 2-3 år har vi varje fest konstaterat "Vi borde träna gym någon gång ihop!" och sen har det runnit ur sanden... Men inte den här gången. Plats och tid inbokad och träningsenergin ligger på minus idag. :P Inte fanken tänker jag banga, någon sorts stolthet (läs: envishet/idioti) har jag väl! Jag misstänker att vi kommer hetsa varandra rätt bra och kan jag röra mig normalt imorgon blir jag förvånad. Skriver jag inte imorgon så vet ni att jag inte kom ur sängen på morgonen. ;)

Snart är jag äntligen hemma på riktigt.

21:57

Okej, det är officiellt - jag avskyr att jobba med datorer. Det finns absolut ingenting som gör mig så orkeslös och tömd på energi som att sitta framför en skärm och minst en gång varje kvart få psykbryt för att tekniken ifråga inte gör som jag vill, fast jag gör som jag ska göra. Jag är mer slut i huvudet efter en arbetsdag där än när jag jobbade i kassan på Willys eller bar bräder hela dagarna på ByggMax. Cykelturerna till och från jobbat är rena livräddaren, så skönt att röra lite på mig och rensa skallen (trots att sadeln är så hård att mitt skrev börjar domna bort efter 10 minuter.)

Idag stack jag iväg till min lägenhet efter jobbet - älskade, fina, jättedammiga lägenhet! Började så smått med att städa lite i köket. Jag hann torka av alla skåpsluckor, diskbänken, spisen, mera bänk, micron och kryddhyllan innan jag gick lös på kylskåpet. Slängde en del som inte överlevt (bland annat en påse väldigt groende potatisar som nog snart hade gått ut av sig själva), rensade ut alla lådor och tvättade både dem och kylskåpet grundligt. Det kommer bli en nystart att flytta in så det står härliga till. :) Imorgon är mamma ledig på förmiddagen och det blir hon och jag som ska ge lägenheten en omgång så att det är blänkande ren och fin igen. Åh, det kommer lukta rent och gott och såpa. Och jag kommer få flytta hem igen! Mitt kök, min säng, min spegelhall med kepskrokar och mitt nyrenoverade badrum med badkar. <3

Dedication.

08:59

Mer än lovligt slutkörd igår kväll, men salsan på Liseberg var buskul! Med hjälp av tankekraft försökte jag frammana Halmstad innan det blev dags att para ihop sig två och två, men det funkade inte så jag fick dansa med en gubbe. Inget illa om honom så... men jag behöver ägna mycket mindre tid åt att le ursäktande (och slippa tänka "Tror han att jag flirtar med honom nu?!") om jag dansar med Halmstad.

Han dök upp lite senare, vi väntade ut fortsättningsgruppen tills det blev fri dans. Sen dansade vi, lite. Jag hade glömt hur blyg jag kan vara när det gäller pardans jag inte känner mig riktigt hemma med... så jag ägnade mesta delen av tiden åt att stå vid kanten. Till slut tröttnade Halmstad på mig och tog en runda med orden: "Jag ska hitta en kille åt dig!" trots mina vilda protester. Vilket är rätt dumt egentligen, för jag vill ju dansa... jag blir bara så satans blyg när jag är newbie och inte kan. Han hittade en kille (man. Typ två meter lång, svart långt hår i hästsvans och isblå ögon) åt mig och han var jättesnäll och pedagogisk och bra på att förklara och det var hur kul som helst. :) Plus att det samlades mer och mer folk från Twisted - damn, I missed them! Jag stannade tills jag var vrålhungrig och innan jag gick lovade jag både mig själv och Halmstad att dansa mer nästa söndag.

På vägen hem kom jag ihåg att jag faktiskt gillar min vardag - det är lätt att bli lite blown away av tågluff. Men det gör jag. Jag älskar att dansen finns naturligt, löpturerna och närheten till vännerna. Idag har jag cyklat till jobbet med träningsvärk både här och var (höfter, vader, lår). Det blir stretchpauser varannan timme idag, I tell you. :P

Sommarlöpning in my heart.

16:13

Löpturen i Bunketorp var awesome! På vägen dit funderade jag lite på vilken sträcka jag skulle ta mig för och den logiska delen tyckte att "3,5 km blir nog bra som lite mjukstart efter tågluffen." men det kände jag inte alls för, så jag sprang 6,5:an istället. Fullt medveten om att det egentligen var för långt för att vara "första passet" på ett tag gav jag mig iväg på studsande steg och med "Walking on sunshine" i öronen och njöt så att det nästan gjorde ont av skog, stig, grus och solsken. Och visst var det för långt egentligen - sista kilometern var jag helt slut och ville bara gå, men med autopiloten på kom jag i mål utan att ha gått ett endaste steg och var väldigt tacksam mot mig själv för att jag hade kommit ihåg att ta med vattenflaska. Otroligt nöjd med mig själv och mina fina kropp för att den orkar det jag vill! Nästa vecka vill jag bege mig en sväng på Getryggen i Skatås och ska förevisa Bunketorp och min badtjärn för Lady Hickups en bra kväll. Nu ska jag dra iväg till Liseberg och dansa salsa. Opa! =D

Sunny sunday.

12:39

Igår kväll försökte Lady Hickups och jag oss på att grilla. Det... gick. Jag påstår inte att det gick väldigt bra (eller att all maten fick plats på grillen) men vi la på det som fick plats, placerade resten i ugnen och stekte majskolvarna i grillpannan. Efter maten anordnade vi en chokladbanan i ugnen, hyrde film och spenderade resten av kvällen i soffan. Imorse tog vi en liten promenad och gjorde varsitt grönt monster och avnjöt det utomhus på trappen innan hon hoppade på tåget hem. Det behöver inte vara svårare än så. <3

Nu sitter jag och segar (okynnesbloggar tror jag den rätta beskrivningen är) efter att ha plockat iordning på kaoset jag ofrivilligt skapade i huset igår. Alldeles snart ska jag sparka ut mig från huset och åka till Bunketorp för en löprunda. Det kommer inte gå fort, men det gör mig inte så mycket. Det jag behöver är att komma ut, röra på mig och springa i en skog!

Äventyren över (för den här gången).

17:39

Ja, kära vänner, familj, nyfikna bloggläsare och alla ni andra - nu är jag hemma igen!
Sista dygnet blev väldigt mycket som jag haft på känn att ett sista dygn på tågluff lätt blir - vi ankom till Zürich 23:09, var jättehungriga och ägnade 1,5 timme åt att virra omkring i stan med äckeltunga ryggsäckar och tomma magar och försöka hitta något ställe som hade öppet där vi kunde äta! Gabs åt på McDonalds, men eftersom jag hellre svälter än äter där, så fick jag vackert gå utan mat, för allt, verkligen ALLT var stängt. Halv ett gav vi upp och befäste oss i den enda vettiga parken vi sett hittills och försökte sova. Jag vaknade (av mardrömmar om hur poliser jagade oss genom hela Zürich för att vi inte fick sova i parken) kvart över tre av att jag var kissnödig och frös så jag skakade - sen låg jag i tio minuter och dividerade med mig själv om hur kissnödig jag faktiskt var och hur mycket mer jag skulle frysa av att gå upp och rota fram mer kläder jämfört med att ligga kvar och försöka hålla värmen. Kissnödigheten och kölden vann - när jag fått på mig mer kläder slumrade jag från och till tills klockan blev kvart över fem och det var OK att vakna. Såhär såg jag ut på morgonen:

Jag har på mig en sjal, en långärmad tunn trölja, en t-shirt, en underställströja, en hoodie och en t-shirt igen. På benen ståtar jag med leggings, shorts och sen långkalsonger utanpå det. Plus skor och strumpor, I sovsäcken. Jag vinner nog ingen skönhetstävling på det, men katten vad kallt den natten var! (Vi kände oss ganska eländiga då, men nu skrattar vi mest åt det. :))

06:02 hoppade jag och Gabs på tåget mot Hamburg, bytte där med ett par timmars mellantid och jag kan lugnt säga att lika roligt det har varit som att tågluffa, lika ljuvligt var det att komma hem igen. :) Jag lovar att återkomma med lite mer historier och bilder, men just nu känner jag mig ruskigt backpack-laggad (en nyuppfunnen variant av jetlag) och behöver ett par dagars återhämtning - jag börjar med att grilla med Lady Hickups ikväll och sticka en sväng till Bunketorp på löptur imorgon. :) Och duscha. Och sova i en säng! =D

Kort bara - tågluffen var helt fantastisk. Jag har sett så mycket, träffat så mycket människor, mött vänlighet och leenden och förundrats över människor kraft och vilja och förmåga att skapa. Jag har känt mig fri och lycklig med mitt hus på ryggen, skrattat med Gabs och Bus tills vi fått ont i magen och upplevt en otrolig matkultur. Jag kommer tågluffa mer och jag kommer åka tillbaka till Italien, det lovar jag er. :)

Kärleksklotter i Rom.

Sista staden!

20:16

Sista staden, sista natten i Italien. Wow, det har varit en fantastisk resa (ja, den ar ju inte riktigtslut an.:)) I Genova vi ar i nu sa couchsurfar vi igen, den har gangen hos Simone som volontararbetar som sjukhusclown och har en lagenhet som ett hotell. Jag har fatt en blodbalsa pa stortan och varmeutslag nar vi var i Napoli, men annars inget sarskilt hemskt som hant.:P

Jag vet inte vad jag ska skriva, det ar sa mycket som hander som jag vill beratta! Basta pizzan ever finns pa Da Michele i Napoli (las boken "Eat pray love") och det ar jattekul att vara pa pub och kolla fotbollsmat med resten av puben full med medyrckta italienare! Ikvall ska vi ut pa restaurang med Simone och hans clownvanner for att antligen ata en hel italiens middag med primi och secondi piatti och efterratt. Can't wait! :)

Nu ska jag forsatta vara lite social. Forsta ordentliga koppen te pa hela resan fick jag har! Imorgon aker vi till Zurich, sen Hamburh-Copenhagen och sen hem. Kanns helt overkligt. :P

Livstecken!

11:40

Snabb update jag alskar Florens mer an Ro, vem hade kunat tro detforra gangen vi snbbstoppade har? Vi bodde over natten pa basta hostelet hittills hostel 7 Santi - snalla agare , frascha rum och duschar och en hyfsat "vettig" frukost (sa vettigt nu marmelad och vittbrod kan bli. :P).

Ikvall ska vi pa en pub och kolla pa fotboll - Italien spelar mot.... eh, jag vet inte, men det blir nog kul! =D

Lite hemsaknad. Lady Hickups, mamma, pappa och broder! Puss pa er!

Nasta stopp - Napoli!

09:50

Idag bar det vidare till Napoli. Italienarna bade kor och gar som galningar och igar flippade Gabby till mig och vaste med ilsken rost "Om det knuffar sig forbi en manniska till utan att saga "Ursakta", ska jag FANIMEJ armbaga ut vederborande i vagen!". foljt av mycket arga blickar runt omkring sig. Det sager det mesta tycker jag ^^

Vi var pa the most amazing pizzastalle igar - vi ska dit for lunch idag innan vi aker. :) Efter att allas har gradvis blivit Svinto kom vi fram till att det inte var en bra grej att prioritera bort balsam ut packningen och atgardade det igar. Att kunna dra fingrarna genom haret utan att de fastnar/fa med sig halva haret ar definitivt underskattat. :P

Igarkvall satt vi pa Spanska trappan (med en MASSA andra turister), tittade pa manen, drack vin och at parmesan. That's amore. ;)

I Rom!

20:14

Sorry guys, inga bilder den har gangen heller!
Nu ar vi i Rom hos couchsurfaren David, han ar jattetrevlig och pratsam och har en pyttelagenhet dar vi ska squeeza in oss pa golvet - det kommer bli saaa bra. :)

Igar hade vi ett snabbstopp i Firenze pa typ tva timmar innan vi bestamde oss for att agna Firenze mer tid pa hemvagen och hoppade pa ett tag till Rom. Av nagon skum anledning kunde jag verkligen inte sova, sa nar vi kom till Roms station typ ett pa natten var jag aptrott och ville bara sova. Vi kurade ihop oss pa plattform 1 pa liggunderlag, knot en scarf over ogonen och typ lag pa vara vaskor sa ingen skulle sno dem. :P Gabby vackte mig genom att ta tag i min fot och skaka den - innan jag kom pa att det var hon holl jag pa att rent instinktivt sparka ut hennes tander eftersom det sista jag tankte innan jag somnade var "Jag hoppas ingen snor mina skor nar jag sover!"... sen var det nagon som tog tag i min fot nar jag sov. :P

Gud, jag vill beratta allt, men det finns inte tid (eller ork. :P) for det! Jag ska konstatera att riktig mozzarella faktiskt smakar nagot i Italien och att jag ska ata mozzarella tills det kommer ur mina oron nar jag ar har. :) Det ar verkligen jattevarmt (klagar inte!) och att det har regnat i varje stad vi varit i hittills. :P

Jag saknar dig lady Hickups! Massa kramar till er hemma!

Venedig!

12:08

Okej - liggplats ar bra mycket battre an sittplats. Efter tag fran Innsbruck till Venedig kom vi fram halv sju till ett Venedig som inte ens vaknat an, at frukost pa en kaj och gick och sov nagra timmar till i en park. Nu ar vi varma, svettiga och ska leta sovplats for natten - allt ar bra, Gabbys knaveck is alive och ingen har brant sig illa... an. Peppar, peppar. :P

Innsbruck.

12:42

Vart mission om att hitta smörrebröd i Köpenhamn gick vägen! Kvart i fyra akte vi fran Köpenhamn, mellanlandade i Hamburg och skuttae sedan pa nattaget till München. Trötta efter en hel dags knallande och tagakande sov vi riktigt bra trots det vaggande taget, och när vi tittade ut pa morgonen igen välkomnade Tyskland oss med solsken.

Nu är vi i Innsbruck, har hunnit ga gata upp och ner, vara lite forvirrat turistiga och kollat ut stället där vi ska äta apfelstudel senare. Lite glass har vi hunnit med ocksa, och att smörja in oss i solkräm tva ganger. Stralande solsken, jajamän! =D Österrike är fantastiskt vackert och vi känner oss ganska pyttiga med alla berg omkring.

Hittills ar det bara jag som har fatt skavsar och Gabs ska för första gangen pa flera ar utsätta sina knäveck för sol. Aterkommer med resultat (och förhoppningsvis bildbevis. ;))

Førsta anhalt - Kobenhavn!

10:29

Kæra blogglæsare, familj och vænner - æventyret ær igång!
Igår njøt jag hela dagen av bæsta Lillebror som hoppade och log så ansiktet skulle spricka nær han tog studenten. Sen basade jag øver køket tillsammans med Lady Hickups innan jag fick ett nervøst anfall 10 minuter innan jag skulle gå till tåget. Det regnade, såklart. Jækla Gæteborg! Jag tillverkade lite snabbt ett regnskydd av en svart sopssæck, kramade Lillebror, mamma och alla andra jag hann och gick till tåget med hela magen full av fjærilar.

Tåget var i tid. På Centralen møtte jag upp Gabs och Bus och vi skuttade på vårt tåg. Efter flera timmar av lite planering och bokprat var vi utan problem och missøden framme i Køpenhamn. Æventyrliga som vi ær hade vi tænkt att ta oss till vårt hostel till fots (Bus hade kollat och det skulle vara typ 3 km) och efter att ha kollat vilken buss som skulle gå dit føljde vi helt enkelt busshållplatserna! Det blev lite som en skattjakt av det hela, och varje gång buss 5A åkte færbi oss læt vi "ka-ching!" och varje gång vi hittade rætt busshållplats læt vi "checkpoint!". Ja, vi har nog spelat fær mycket TV-spel. :P

Utan att gå vilse hittade vi till hostelet, Sleep-in-green, dær vi checkade in, fick låna sængklæder, knøt ihop oss och sov som prinsessor. Jag har varit ute och sprungit en svæng runt i Nørrebro och nu har vi precis stoppat lite frukost i magen och ska ut på stan. Vårt mission fær dagen ær att hitta smørrebrød - jag lovar att førsøka fixa lite bilder till næsta update! :)

Det är okej att vara ett yrväder (och imorgon tar Lillebror studenten!).

19:15

Apropå mitt lyckoberusade inlägg häromnatten - jag ringde mamma (som var i Gnällbältet över helgen) och berättade vad som hänt och mamma berättade hur bubblande jätteglad jag var för mormor, som hade sagt: "Sådär gör Lajsa och Sana också, blir så exalterade och glada... hon måste vara lite försiktigt, de blir så ledsna sen om det inte fungerar!" Fina, omtänksamma mormor. :) Och jag är ju sån, jag vet ju det själv. Jag är urdålig på att ta det lite lugnt - om jag faktiskt tror på och vill något så satsar jag helhjärtat med dunder och brak, och går det åt skogen så blir jag oftast väldigt ledsen. Men, vet ni vad? Det är faktiskt okej att vara sån också! Nej, det är inte ett dugg roligt att landa krasch-bom i verkligheten efter att ha svävat på rosa moln, men so what? I min värld så väger det upp för varandra, det glada och det ledsna. Jag har försökt att ta det lite piano, att känna mig för och inte put my whole soul in it, men det funkar inte, för det slutar alltid med att jag tappar intresset. Det här gäller inte bara kärlek, utan det mesta. Jag har blivit bättre på att hantera om det inte går som jag tänkt och att vara lite realistisk, men ärligt talat så trivs jag med att bli himlastormande lycklig med jämna mellanrum, även om det inte blir som jag önskade i slutändan. Det är okej, jag är okej. Nu ska jag sluta försöka ändra på mig och bara vara som jag är - ett helhjärtat passionerat yrväder. :)



Fy katten, min energinivå som redan var låg under förmiddagen har fortsatt att långsamt dalat neråt och nu är den på stadiet: "Men jag vill ju bara sova!". Den var där även när jag åkte in till stora staden för att köpa det sista inför tågluffen imorgon - och när jag glömde av min stukade tumme vid ett tillfälle och nonchalant hystade av ryggsäcken från axeln och böjde tummen bakåt IGEN var jag ytterst nära att börja storgråta, både av smärta och trötthet. Snart ska jag i alla fall få lite mat i magen, packa och sen sova. Imorgon är det inget jobb utan studentdag för Lillebror hela dagen och jag ska ha sovmorgon, I need that! :)

Vilodag och badrumsnews.

08:57

Oh ja, idag är det dags för vilodag så det skriker om det. Igår låg jag i sängen kl. 22 och somnade ganska snart därpå - ändå ville jag helst av allt dra täcket över huvudet när jag vaknade imorse. Trött i huvudet, trött i kroppen. Jag har tagit min morgonpromenad och gjort min WOW (rygglyft, sidoplanka, djupa benböj x 3) och det är det jobbigaste jag planerar att utsätta mig för idag. Mmm. Viiila. Men jag tror att det är konstrasterna mellan att vara trött i kroppen och att vara fylld med energi som gör att jag uppskattar träningen så mycket. Och att det är ruskigt roligt såklart! :)

Ja! Big news förresten!

Mitt badrum är klart! =D

Den ska besiktigats och städas nästa vecka, sen är allt klart. Yay! =D

Efter hundra år (jaja. :P) av renovering kommer jag att komma hem från tågluffen till min egen lägenhet. Det är happiness på hög nivå!

Feel the flow!

20:58

Det är lustigt att ibland är det de dagar som benen känns som tyngst som verkligen blir bra. Träningsvärken efter söndagens utfallssteg har verkligen kickat in och gör att jag måste ackompanjera rörelser där jag måste resa mig upp/ner och gå uppför med grimaser. Alltså trodde jag på en helskottas jobbig löptur med Lady Hickups idag - det regnade nämligen, så vi ställde in våra planer på att springa 8:an och tog den kortare banan (domedagstrumvirvel) 5 km.

Men, tji fick jag, för DAMN! vad bra det gick! Benen kändes starka och visst var det bra jobbigt uppför, men det var inte i närheten så ansträngande som förra veckans löpning. Vi spurtade järnet de sista metrarna, lät andan komma ikapp oss och sen gjorde vi min andra och hennes första WOW för dagen. Grymt bra pass, verkligen toppen! Jag älskar att kombinera träning med bra sällskap! Det är awesome att träna med någon som jag kan flåsa, snora och fisa inför utan problem, som dessutom gör mig peppad. :)

Som kroppen känns idag blir det förmodligen vilodag imorgon. Efter jobbet ska jag hit the town och fixa det sista som ska inhandlas inför tågluffen. Det är mindre än två dygn kvar, det är ju helt insane. :) Men nu, nu ska jag nog slänga mig i soffan och slappa resten av kvällen. :)

Vi tar en omstart - tisdag!

09:08

Nej, det gick inget vidare att sova bort träningsvärken. Däremot så har den blivit värre och spridit sig till mina axlar. Så, jag gjorde vad varje vettig (?) människa skulle göra - jag försökte träna bort den såklart! ;)

Imorse var jag inte piggelin (ärligt talat var jag ytterst nära att bara vända på mig och somna om...), men nej, efter att ha krånglat på mig sportBH och resten av kläderna utan höger hand kom jag ut minsann! Vädret var inte alltför lockande och jag drog ner tröjärmarna över händerna. I mitt huvud tänkte jag inte hålla mig med något särskilt hardcore, eftersom jag bokat in springtur med Lady Hickups senare idag, utan bara lite kom-igång. Så, det blev 10 vändor i rask takt uppför en skogsbacke, med avbrott efter 4 st, 3 st och de sista 3 för liggande benlyft, knän mot magen i plankposition, skulderbladshävningar (jag vet inte vad övningen heter, så jag hittar på namn, ok?) och vanliga hederliga crunches. Svettig och betydligt piggare med hälften av skogen på ryggen gick jag nöjd och glad hem. I looove a work-out in the morning!

Min egen plan för WOW började inte så bra igår - ärligt talat var jag inte alls särskilt pepp att börja göra styrkeövningar efter min tjusiga lilla fadäs in i lyktstolpen igår. Men, skam den som ger sig och att börja på en tisdag är bättre än att inte börja alls! Jag kör dock inte samma övningar hela veckan, utan tänker nog bara göra det som känns kul för dagen, dock minst tre övningar. Däremot har jag lite problem med övningar för bröst och axlar som inte involverar att greppa saker eller stödja sig på handflatan. Tanken är ju att WOW:en ska kunna utföras varsomhelst, helst med bara kroppen som motstånd. Någon som har några briljanta förslag/tips? :)

Resten av den (inte lika) jävla måndagen.

21:52

Status - fortfarande svullen, jätteond tumme. Jag börjar däremot blir riktigt duktig med vänstern eller att göra saker med högern utan att röra tummen. De få gånger jag glömmer av mig och försöker greppa något slutar jag med det ganska fort och svär istället. Samtidigt kan jag inte vara mer än tacksam för att det är tummen jag stukar och att jag inte... drämde i ett knä eller hakan eller axeln eller nåt. Jag kan i alla fall fortfarande springa och träna med en invalidiserad tumme. :)

Dagen blev liite bättre när jag hook:ade upp med Gabby i eftermiddags och köpte tågluffbiljett. Wow. It's happening, på riktigt. Det är knappt tre dagar kvar och jag har inte ens packat ochhar en hel del kvar att fixa. Men det fixar sig. Tågluffmöte nr. 3 imorgon och då ska de få frågetecken som är kvar redas ut.

Nu är det bedtime. Under dagen har jag utvecklat en sjuhelsikes träningsvärk efter utfallen igår som jag tänkte sova bort. Hoppas går ju. :P

Inlines och jävla måndag.

12:34

Jag blev inte bönhörd - det duggade lite lätt imorse när jag rekade väder, men jag smälter ju inte av lite regn, så jag var på't ändå. Efter att ha tagit mig igenom hela karusellen med att packa ombyte, packa mat, packa upp igen för att jag hade lagt vantarna i ryggan och slutligen dra på mig alla skydd, hjälm och slutligen inlinesen begav jag mig, något ovan och lite vinglig iväg. Det var superkul och gick som en dans!... fram till det ögonblicket när jag, ca 20 minuter hemifrån insåg att "Jag har ingen bromskloss kvar, den är utsliten sen förra sommaren." och konstaterade att jag kan inte stanna.

Så, den enda riktiga backen tog jag av inlinesen och gick nerför. Fine and dandy, problemet löst! trodde jag. Sen visade det sig att en av de långa fina raksträckorna precis innan Mölndal hade kombinationen sväng+ lömskt långsamt svagt sluttande backe + övergångsställe efteråt. Övergångsstället upptäckte jag ungefär samtidigt som det började gå lite väl fort. Efter att ha gjort en übersnabb riskkalkyl i huvudet om jag skulle chansa och åka över i alldeles för hög fart och hoppas att ingen bil skulle komma, gjorde jag det enda som jag kunde komma på (bortsett från att slänga mig på asfalten) - jag åkte in i en lyktstolpe och lyckades i farten stuka tummen riktigt ordentlig. Sen var det inte kul längre och jag tog första bästa buss till jobbet.

Nu är tummen uppsvullen som en mindre ballong och jag är ofrivilligt vänsterhänt. Hittills kan jag konstatera att klä av sig (sportBH. ingen knäppning. yay.), duscha, klä på sig, skära grönsaker och äta sallad tar ungefär hundra gånger längre tid än vanligt... och då ska vi inte prata om att försöka hantera en datormus med höger.

Så, jävla måndag.

(Ja, ni får skratta åt mig. Jag ska också skratta åt det här så fort det slutar göra så ont. Tyck synd om mig lite först bara. :P)

Kvällsträning.

21:44

Det blev inget lapa sol - solen behagade gå i moln med samtidig blåst, så vi höll oss inne, drack te, gjorde innan nämna cheesecake, pratade och tittade på film. Vi hade bägge sett "Chocolat" innan, men vad gör det när det är en bra film? :)

På bussen hem, kom den över mig, den där känslan - "Jag vill nog träna när jag kommer hem..." Tack för det. :) Hem, klädbyte och iväg. Bestämde att jag inte orkade med att ta mig till någon skog utan bara sprang längs med vägen. Det var en kvällstrött sol, doft av nyslaget gräs, syréner och jag. Det var väldigt flackt, skogsslingorna jag brukar springa är vanligtvis kuperade, så det var rätt ovant. Efter en halvtimme var jag hemma igen och körde lite fys när jag ändå var igång - knän mot magen, utfallssteg, armhävningar och en plank-variant. Det sved rätt skönt, fast jag blir lika sur varje gång jag inser att jag fortfarande är ruskigt klen i bröstmusklerna. Det får blir sommarquest no. 1 - få upp styrkan i överkroppen (axlar, bröstmuslkler och armar that is.) Jag vet ju själv att jag är klen där för att jag tycker det är tre urtråkiga musklergrupper att träna... för att jag är svag i dem. Så jag tränar dem inte and it goes on.

Into-the-wild-Maria introducerade ett (i mitt tyckte) roligt koncept med workout of the week, WOW, som jag tror jag ska leka med nästa vecka. Tre övningar om dagen kan knappast ta lång tid och jag gör ju något svettigt i princip varja dag, så det är bara att squeeze:a in det då. :)

Imorgon är det arbetsvecka igen och i fredags nämndes det inlineshjul i ett samtal, så jag fick den briljanta idéen att slopa cykeln imorgon och åka inlines till jobbet. Will be awesome! Håller tummarna för att slippa regn.

Städning och solstrålar.

13:43

Som jag förutspådde det blev det inte mycket sömn för mig igår natt - en sisådär 4 timmar lyckades jag nog skrapa ihop. Inte för att det hade någon som helst påverkan på mitt humör eller energi, jag studsade runt hela dagen som en solstråle och det var först vid 4-tiden på eftermiddagen som jag slocknade 1,5 timme i soffan i förberedande syfte - jag och Halmstad hade planerat in Kontiki och klubb Fresh på kvällen och då är det ju bra att vara vaken (framförallt är det ganska trevligt med ett sällskap som inte somnar framför ögonen på en.). :)

Kvällen var bra - det tog en stund innan det började bli lite mer åt hiphop istället för r'n'b-hållet, så vi satt ute i sofforna och diskuterade musik, dans och dejtande. Halmstad är bra, han är rolig, enkel att prata med och han fattar att "Jag är trött, jag smiter hem nu." betyder just det och inte "Kan du inte övertala mig att stanna en stund till?" Alltså gjorde jag sorti strax efter tolv. Väl hemma somnade jag förvånansvärt fort och sov som ett berg till klockan 10.

Dagen har hittills ägnats åt att städa köket, mitt gamla rum, vika tvätt och handla. Förestående är lunch och sen iväg till lady Hickups för att lapa sol och göra cheesecake och hon kommer få stå ut med mitt kvittrande. Jag är fortfarande lika glad. Och lite rädd också, men det är mer på det allting-är-nytt-sättet än det andra jobbigt rädda det-kommer-ändå-gå-åt-skogen som har huserat i huvudet på mig förut. Men inte nu, jag har inte ens behövt anstränga mig för att inte tänka så och det känns bra.

Nattligt lyckotjut.

01:11

Ja, det har varit långt mellan sena och kryptiska nattinlägg, but here comes one! :)

Lady Hickups lillebrors student var awesome, på mer än ett sätt. Vi agerade kökspersonal och om någon gick hungrig från deras hus var det i alla fall inte vårat fel. Nu är jag hemma efter en kvällspromenad till bussen som luktade syrén och sommarnatt och allting snurra omkring i huvudet, in a good way. Jag fånler mest hela tiden och vill studsa upp och ner. Lady Hickups skrattade åt mig på tåget när jag flera gånger bara fade:ade bort i en mening och sen började le igen. Jag skrattade också. Glad. Förvånad och jätteglad.

Oj. OJ. Är det såhär det känns med fjärilar i magen? Det känns som så länge sen att jag nästan glömt bort det. Nu är de tillbaka med besked och jag är glad. Freaking-otroligt-hoppa-upp-och-ner-glad. Herregud. Nu ska jag gå och försöka sova (knappast! =D) och återuppleva innan-bussen-kom-tiden minst tusen gånger. Och fånle. Det vill liksom inte sluta. =D

Utanför boxen och halv fredag!

12:46

Okej, att påstå att jag STUDSADE ur sängen igår för min morgonlöpning är att ta i, men efter mitt sedvanliga snoozande i 5 minuter (är det någon mer än jag som stället klockan tidigare med flit bara för nöjet att få somna om?) kände jag efter och kände att: "Jooo, jag vill nog springa idag!" Jag hade siktet inställt på Bunketorp och 5:an, men när jag kom dit kom jag på en helt revolutionerande tanke - tänk om jag skulle ta och springa 5:an FRÅN ANDRA HÅLLET?! Ohhh. Väldigt nytänkande. :P

Det är förvånansvärt hur stor skillnad det kan spela bara att springa en slinga "baklänges". Jag hade ingen riktig pejl på vart jag var och kikade efter de gula markeringarna mer än en gång, men det gick galant! Inga känningar i höfterna heller. Jag ska snart sluta tjata om känslan i höfterna efter varje gång jag sprungit, men det är fortfarande en väldigt ovan känsla att kunna springa smärtfritt. Highlight your happy moments!

På kvällen gav jag efter för mitt knäckebrödsbegär, bakade nytt och åt ett par knäckemackor för mycket, magen uppskattade det inte lika mycket som huvudet gjorde. Men det var gott. :) Idag är det en skön halvdag på jobbet - nu ska jag nämligen sticka iväg och hjälpa Lady Hickups att vara hjälpreda när hennes lillebror tar studenten. Kan jag undvika att gråta i dag tro? (om inte annat kan jag ju öva inför min Lillebrors student nästa vecka. :P)

Take it easy.

21:26

Woho, jag vill lova att mina 8 km kändes av ordentligt i kroppen imorse. Det kändes att jag inte var riktigt återhämtad och det var segt att gå upp, men upp kom jag och ut på sedvanlig promenad. Solsken, fågelkvitter och eftersom jag tog svängen runt Mossen passade jag på att plocka blommande liljekonvalj att sätta på köksbordet sen.

Det känns i framsida lår, i rumpan, men förvånansvärt nog ingenting i höfterna. Det gör inte ont alls - happy happy joy! Efter att ha avverkat en dag på jobbet (jag blir lite knäpp i huvudet av att sitta inne vid en dator när det är strålande solsken ute, men annars går det riktigt bra) cyklade jag förbi min lägenhet för att hämta upp post och upptäckte att det går framåt - nu är det både kaklat OCH en toalett installerad. Badkaret ligger dock fortfarande i köket. Nästa vecka kanske? :) Jag hade faktiskt varit förutseende och smort in mig solkräm - vet dock inte om det hjälpte så mycket, solkänslig blek skandinav som jag är. Men jag försöker!

Väl hemma satte jag iPoden i öronen och tänkte dansa lite, men efter ett avbrott ("Kan du hjälpa till att bära partytält?") försvann både lusten och orken och det slutade med att jag gick till affären istället. Kanske lika bra det, jag misstänker att kroppen min mår bra av att vila idag. På sätt och vis tränade jag ändå, nämligen genom att ha musiken på och dansa även inne i affären. Jag försöker träna bort min ängslighet inför att dansa för okända människor och mataffären är ett ställe så bra som något. ;)

Imorgon blir det matshopping på morgonen med mamma inför Lillebrors student nästa vecka. Herregud, han tar studenten... Ibland går tiden oväntat fort.

Skatåslöpning och strunta i prestationsångest!

21:40

Idag var det tänkt att Lady Hickups och jag skulle dra ett par vändor runt Safjället - istället tog jag tillvara på tillfället när farfar skulle åka till vackra Skatås och snyltade med oss i bilen. Väl i Skatås fanns det, som jag såg det, två val - antingen kunde vi springa 5:an, som är väldigt kuperad och den jobbigaste 5:an jag vet, eller så kunde vi springa 8:an, som är ganska flack, men en bit längre. Lady Hickups valde 8:an med motiveringen: "Vi kan ju gå om det blir för jobbigt." och så stack vi iväg. Om jag inte har nämnt det förut - jag älskar Skatås. Trots alla försäsongsträningar jag har haft det, så njuter jag varje steg jag tar när jag är där. Det gjorde jag idag också, fast det var ruskigt jobbigt bitvis. Skönt att springa med med någon, vi höll humöret uppe på varandra även om vi inte pratade så mycket i slutet. Vi sprang och gick när det blev för jobbigt, sen sprang vi en bit igen och så höll vi på tills Skatås kom inom synhåll. Hela vägen in i mål sprang vi - sen stannade vi, flåsade, letade upp närmaste gräsfläck och ramlade ihop i varsin trött hög. Då insåg jag - det här är första gången jag har tagit mig igenom 8 km, mestadels löpande, i ett sträck sen jag bröt GöteborgsVarvet halvvägs för ett år sen. Wow, det känns verkligen wow! Visst kändes det i höfterna att det var ovant långt, men det gjorde inte alls så ont som det har gjort.

När vi låg på gräsplätten och tittade upp i himmelen så reflekterade jag lite över tider och prestation och sånt. Någonting inom mig frågade: "Men är du verkligen nöjd med det här, du VET ju att du har sprungit mycket snabbare..." När jag spelade handboll i Partille var jag i min bästa löparform ever och sprang 8 km på 40 minuter. Idag kunde jag inte springa hela vägen och det tog 55 minuter. Men, det är helt OK. Jag är inte i närheten av likadant tränad som jag var då och framförallt - jag bryr mig inte om hur fort jag springer. Det jag bryr mig om är att min kropp mår bra och att jag har roligt. Det var en awesome eftermiddag med bra springsällskap, ljuvligt solskensväder och en härlig löptur i ett av de finaste spårområden jag vet. Så, jag sa till den idiotiska prestationsrösten i mitt huvud: "Fuck off, jag är vrålnöjd och VÅGA inte komma här och påstå att det är viktigast att alltid slå rekord!" Sen gick vi och drack vatten, åt banan och åkte hem. :)


Nu är jag jätteglad och och jättetrött och tycker jag är bäst i världen! Jag har stretchat och ätit min godaste hummus till kvällsmat och ska gå och knyta mig nu. Hoppas ni haft en toppentisdag!