Update: Jag har inte alls så ont som jag förväntar mig. Den här gången är jag dock medveten om att träningsvärken BLIR värre under dagen (jag känner det redan mellan gångerna jag reser mig från datorn) och att det riktiga helvetet kommer att vara imorgon. På något konstigt vis känns det bra - det känns att jag lever, ordentligt i hela kroppen. :) Det är ju det här jag älskar, känslan av att kroppen funkar, gör det jag vill och att träningen tar. Jag har inte satt min fot på gymmet på säkert 2-3 månader, första passet är alltid värst. Det bästa är dock att jag har en springtur inplanerad med Lady Hickups i eftermiddag och trots det det värker från insidan och ut i benen så ser jag fram emot det. :) Ser också fram emot att vi ska grilla i Slottsskogen ikväll! Vad är en bättre avslutning på dagen än att ha tränat med ett av mina bästa sällskap och sen ha chillkväll med massa god mat? :D
En spännande sak angående det här med att kroppen anpassar sig efter förutsättningarna är hungerskänsla. Jag blir lika förtjust fascinerad varje gång jag märker att det funkar. Jag tränar mindre - jag blir hungrig mer sällan. Jag tränar mer - jag blir hungrig oftare. Så enkelt och ändå så genialt. Början av veckan har varit lite svår, just för att jag är i början av träna-mer-period. Det blev inte så mycket regelrätt träning under tågluffen (däremot gick vi typ 5-6 timmar om dagen) och min aptit sjönk, precis som den skulle. Nu är jag hemma igen och träningen är igång och det svåraste tycker jag är att ställa om till att komma ihåg att jag måste äta större portioner för att bli mätt. Vad som var en lagom portion förut är för liten nu. Men no worries, jag brukar skola in mig igen på en vecka. :)
Hur funkar din kropp och aptit i perioder av mer/mindre träning?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar