Twisted Feet summercamp 2010 i mitt hjärta.

22:45

Fem dagar. Fem fantastiska, underbara, otroliga, svettiga och galet inspirerande dagar är slut. Jag vill så gärna beskriva för er hur det har varit, men jag sitter bara och stirrar på skärmen - inte för att jag inte har något att skriva, utan för att jag inte vet hur jag ska uttrycka mig (och ni som känner mig vet att det är rätt ovanligt - i vanliga fall är jag rätt rapp i käften).

Det är bara så mycket. Som att alla känslorna inte riktigt ryms i hjärtat. Jag har inte haft tråkigt i en enda sekund, inte velat vara någon annanstans, har varit konstant lycklig sen kl. 12 i måndags. Lycklig på jag-kan-inte-fatta-att-det-händer-på-riktigt!-sättet.

Jag har dansat minst 5 timmar om dagen, ätit, sovit, skrattat, svettats som en gris, nästan gråtit av trötthet, men ändå orkat kämpa vidare. N sa under sin klass "Det finns inget "inte" här!" och bara den enkla meningen fick mig att bita ihop och tänka "Jag kan visst, det SKA gå!" istället för att tänka neggotankar om det går inte och jag orkar inte. Och det gick. Jag kunde. :)

Jag har dansat dancehall, afrikansk, cha-cha, hiphop, NYC/isolation, vouge/runway och har fått förmånen att ta koreografi för några riktigt kick-ass människor:
- Franska Fabrice, som ägde i freestyle (1.05 in i klippet)
- Anna Ninja, vougeing, runway diva!
- Thomas, i dancehall och afrikanskt (kolla in crewet han tränar!)
- Fantastiska, inspirerande Derell Bullock. Wow. Freaking jäkla wow. (00.46. in i klippet)
Och såklart mina all-time heroes från Twisted Feet - Zerjon, Nina, och Twinsen.
Kärlek! En månad kvar tills terminen börjar!

Jag har några bilder som jag gärna vill dela med mig av, men jag har bråkat med datorn sen halv två idag och den vill fortfarande inte, så be patient, det kommer! :)

Geez, vilket fluminlägg. Förhoppningsvis går det att få ut något vettigt ur mig när jag smält det lite. Nu ska jag i alla fall sova - det behövs, kan jag lova! :)

Dansläger och pure happiness.

12:38

Efter veckan på Sommarstället kom jag hem i söndags, packade om och i måndags kl. 12 inställde jag mig på Twisted Feet Dance Academy för 5 dagars dansläger.

Jag har inte fattat exkt hur mycket jag har saknat det, men det har jag. ALLT. Dansen, vännerna, att det jammas i varje hörn, Twisted Twins, Z, Såhår, N - alla. Ah, jag har inte ens ord för att beskriva hur lycklig jag är och hur bra jag mår. Jag har träningsvärk i hela kroppen utom benen, sträcker kroppen i konstiag vinklar, svettas så att jag måste byta kläder mellan varje pass (då vrider jag ur dem och hänger dem på tork) och träffar nya fantastiska koreografer som ger så mycket inspiration och kärlek att jag inte vet vart jag ska ta vägen och bara vill hoppa upp och ner (Derell <3). Det här är min kontext, mitt sammanhang. DAMN, jag älskar det här!

När jag ser mig i spegeln ser jag en genomsvettig tjej med svettig och trasslig kalufs, världens största leende och de gladaste ögonen jag sett på länge. Jag känner igen henne - det är jag. :)

Semesterbilder på en grusväg.

Bästa avslutningen på en fin helg kan vara en löprunda med en bästa vän.

21:50

Lady Hickups dök upp strax innan fem - vi bytte om och fick sedan konstaterat att mammas cykel var paj, så vi kunde inte alls cykla till Bunketorp och tillbaka som jag hade tänkt. Plan B - tigga skjuts av föräldrar. Jag lyckades till hälften och pappa lovade att komma och hämta oss när vi var färdigsprungna. Med det lät vi nöja oss och knallade iväg. Framme i Bunketorp föll valet på 5an och det var lika underbart vackert som vanligt. Skog, lukten av solvarm skog gör mig alldeles lycklig i hela hjärtat. Det var ett alldeles lagom pass - bara springa igenom kroppen en sväng, i lagom tempo för att hinna föra småflämtande konversationer då och då (det väsentliga hade vi redan hunnit diskutera under promenaden dit. :)). Det lustiga var att det kändes som vi började springa och sen vips! var vi klara. Klockan stod på 36 minuter, men det kändes mer som 5. Spännande. :P

Pappa väntade punktligt på parkeringen - sån lyx det är att få skjuts hem efter träning! Vi hann med en kopp te och lite slappande på altanen innan Lady Hickups begav sig hemåt och jag lagade kvällsmat. Det mesta packat inför att åka till Sommarstället imorgon. Yay! Något har knutit till sig i min rygg efter löpningen och gör otrevligt ont. Jag ska lägga min trötta kropp i sängen och försöka sova bort det.

Fixa träningsvärk innan helgen och sen varvar jag ner.

15:33

Jag har ett par väldigt lugna och nervarvande dagar. I fredags gick jag på semester ett par veckor och det ska bli skönt att slippa sitta framför en dator 7 timmar varje dag. Sen räknade jag ihop mina timmar jag har jobbat och kände mig otroligt tacksam och lycklig över att jag har suttit 7 timmar framför en dator varje dag och kommer slippa ha ekonomiångest innan CSN-bidraget kommer. Jag kan till och med gå på campet utan att behöva leva på havregrynsgröt en månad (inte för att det skulle ha hindrat mig. :P).

I fredags tränade jag med Stålmannen igen - jag hade tydligen inte skrämt iväg honom från benträning för all framtid genom att hjälpa honom att skaffa sig så hemsk träningsvärk att han knappt kunde resa sig från toaletten utan hjälp. Å andra sidan hade jag också ett helskotta med den träningsvärken, så det var rätt fair. Han uttryckte dock en viss hämndlystnad - lite mer exakt skrev han: "I will destroy you.". :P Han bestämde att vi skulle träna armar och mage, jag stod för benövningarna. Det var svettigt, jobbigt, gjorde ont och var rent ut sagt skitkul! Igår och idag har jag grym träningsvärk i armarna och skulderbladen, men inte lika illa i benen och inget alls i magen. Han däremot har apont i benen och rumpan den här veckan igen. Muhaha. :D

Fredagen avslutade jag med huvudet i lady Hickups knä, kollande på Disneyfilm. Igår åkte jag iväg och hade mysfrukost med Bus och hennes Bumby - sen åkte jag hem till mamma och pappa och åt grillade revbensspjäll. Jag har haft allvarliga cravings efter det i TVÅ VECKOR så ni kan tänka er hur gott det faktiskt var. :)

Idag har jag sovit till halv elva. Så skönt att kunna vakna-somna om - vakna- somna om så många gånger jag vill. Varit hemma hos farmor&farfar och lämnat ett lappförfrågan om de kan vattna mina blommor när jag är borta, cyklat hem cykeln, packat ihop (och glömt lite) av det jag ska ha med till Sommarstället och cyklat tillbaka till föräldrarhemmet. Nu väntar jag på Lady Hickups som ska komma hit och premiärspringa i mitt Bunketorp med mig. :)

Imorgon bär det av till Sommarstället. Hela jag längtar dit, varje fiber i kroppen vill bada i Hemsjön det första jag gör på morgonen, åka till lilla Kisa för att handla och springa längs grusvägen, springa längs det nästan igenväxta traktorspåret till Sjulen och sen tillbaka igen. Undersöka hur blåbären växer och läsa alla böcker jag packat ner. Gå på konditori i Vimmerby. Varva ner och möta mig själv den här sommaren också.

Självbild och insikter.

13:11

Bakslag med maten igår kväll, men det känns inte oöverstigligt jobbigt och idag är jag back on track igen. :) En av mina favoritbloggare alla kategorier är coola Ella. Idag skrev hon om självkänsla och kroppsuppfattning och att huvudet inte alltid hänger med i svängarna när kropen förändras. Det slog an en sträng och när jag kommenterade skrev jag saker som jag insåg hur sant det var EFTER att jag hade skrivit det.

Eftersom jag har lärt mig att koppla ihop självkänslan med vikten och utseende, så behöver det också jobb. En massa, massa jobb, förmodligen mer än den fysiska träningen. Jag vågar äntligen erkänna högt att det är ätstörningar det faktiskt handlar om för mig - ett stort, läskigt och nödvändigt steg, ett steg jag är stolt över. Jag har också upptäckt att självbilden egentligen har ganska lite med min vikt att göra – vikten är liksom ett symptom som blir, inte själva ”sjukdomen”.

Jag tror att det är precis som med den fysiska träningen – det gäller att aktivt försöka ändra mina destruktiva tankemönster. På något sätt är det svårare eftersom det inte är mätbart på samma sätt som fysiska prestationer är. Jag tycker det känns svårare att acceptera ups-and downs där också – går något åt skogen är det total katastrof! men så är det ju inte. Att det går åt skogen en kväll är på ett sätt samma grej som att fail:a att lyfta 50 kg i bänkpress - det finns inget som säger att jag inte kan klara det en annan dag. Vissa veckor är svårare än andra. Jag tror att den mentala träningen tar längre tid än den fysiska träningen. Men, jag tror också att jag kan klara av det, för jag älskar mig själv och min fina, starka kropp och vill kunna må bra.

Och vad gäller dig som läser det här - vilka mål du än har, så tror att du kan också.

Träning som träning? och pastalunch.

16:11

Jag brukar varje gång förundras över den skillnaden jag upplever dagen efter-två dagar efter att ha tränat styrketräning på gym och en löprunda. Styrketräning på gym gör mig helt slut i huvudet och ger en enorm seg känsla i kroppen dagen efter, men efter ett rejält löppass är musklerna "bara" trötta och huvudet är helt OK. Intressant hur det funkar, jag skulle vilja gå ner på molekylnivå och veta vad som händer egentligen. :)

Jag har längtat efter pasta med zucchini-auberginesås (som den jag åt i Innsbruck) och idag på lunchen svängde jag ihop som jag trodde att de hade gjort, med en lätt modifikation i form av lite konserverade plommontomater. Pure heaven, men jag åt lunchen väl medveten om att jag skulle få blodsockerdipp och en lite bråkig mage på eftermiddagen... jag känner min kropp nog för att kunna räkna ut det. :P Det är därför jag väljer bort pasta för det mesta, men när jag äter det, så ska det vara fina grejer och jag njuter till tusen. Ångrar mig inte ett dugg , trots att jag fick ta 15 minuter på soffan strax efter halv tre för att kunna hålla mig vaken. :)

Ingen träning idag - däremot ska jag cykla ett ärende till Kållered åt farmor och... ja. Det var nog det. Jo, jag ska baka bröd också! :)

Ryktet säger att du sprang en mil igår?

09:28

Vi kom, vi sprang, vi segrade.
En mil. Jag kan springa en mil igen! I ett kvällsvackert Skatås där temperaturen sakta droppade ner till behagligt svalt sprang lady Hickups och jag på milstigen genom skog, skog och skog. 5an är kuperad, 8an är platt, milen är bara otroligt vacker, omväxlande och rolig.

Ärligt talat - vi var trötta (jobbat-hela-dagen-trötta) innan bägge två, men det försvann efter de första kilometrarna. När vi passerade 5 km skrattade Lady Hickups lyckligt: "5 km! Vi är halvvägs och jag är inte ens trött!" Hon satte ord precis på mina känslor... men det var ingen piece of cake, för tröttheten satte in sen. Någonstans mellan 6-7 km började energi sakta ta slut. Vid 8 km var autopiloten på och shit, vad trött jag var! Men på något konstigt sätt, för varje km-stople vi passerade så gick det ändå lättare. "Jag har sprungit såhär långt, det är ju lite kvar, jag kan ju inte gå nu! Jag klarar det!" gick tänket. Positivt hela vägen. Ett grymt stöd i Lady Hickups som sprang milen för första gången och kämpade fantastiskt bra hon också! Och när Skatås kom inom synhåll och det bara 100 m kvar - då var det hon som drog igång spurten. You go girl! =D

När jag kom hem igår var jag helt förbi av trötthet och bara mantrat "Hänga upp kläder. Borsta tänderna. Gå och lägga mig." hindrade mig från att släppa ryggsäcken i hallen och somna på studs. Idag är jag så OTROLIGT STOLT över mig själv och GLAD så det liknar ingen sort. Sprang. Vi sprang faktiskt hela vägen, utan en enda gå-paus. Det känns overkligt och magiskt på något sätt. Och vet ni vad det bästa är? Jag har inte ont i höfterna alls. :)




Lady Hickups, sista kilometern: "Haha, vi har sprungit en mil! Och det är över en månad kvar till Midnattsloppet!"
14 juli 2010 - 10 km, 1.08.35

Kom så leker vi Milen!

18:28

Solen skiner, fåglarna kvittrar... och jag är aptrött och vill inget hellre än att sitta stilla i soffan och inte göra något. Hade jag ägt en TV så hade den definitivt varit påslagen och jag hade legat utsträckt i soffan! Men nu har jag ju inte det, så jag läser kokböcker och vanlig bok och väntar på att klockan ska bli dags att gå till spårvagnen.

Som nämnt innan - den här veckan står milen, The 10 km-run!, på schemat. Senast jag sprang en mil var förra GöteborgsVarvet som jag fick bryta halvvägs på grund av höftproblemet (och då grät jag av smärta och besvikelse). Senare den sommaren, efter uppsökande av hjälp och massa rehab, försökte jag springa Midnattsloppet, men kom bara halvvägs där också innan det var dags att kasta in handduken. Kort sagt - det var länge sen jag sprang en mil. Men jag har tränat, rehabat, lyssnat på min kropp, stretchat och långsamt vant mig vid att springa längre sträckor igen (med många, många bakslag). Och nu, NU känner jag att den finns där, att milen sitter i benen och bara vill ut. "Kom så leker vi!" ropar den och ikväll ska Lady Hickups och jag leka Skatåsmilen. Älskade Skatås, med de finaste spåren jag vet. Lite läskigt, mycket rolig. Det spelar ingen roll om det tar en, två eller fyra timmar - mitt mål idag är att klara av det utan att ha ont av det imorgon.

Som sagt helt slut i huvudet, fast med en otrolig löplust. Träningsglädje, here we come! =D

Hällregn.

08:59

Jag har börjat göra det till en vana att sova med ett fönster öppet, så igår somnade jag till regnsmatter... och vaknade till regnsmatter och mullrande åska. Sedärja SMHI, vad hände med det utlovade solskenet? I samma veva började jag fundera: "Har jag verkligen mina regnbyxor hemma hos mig... eller ligger dem kvar hos mamma och pappa?" Efter lite letande kunde jag konstatera att de i alla fall inte var hos mig och således var jag ganska blöt när jag kom till jobbet. Jag tänkte faktiskt ta bussen (speciellt när det mullrade som värst) men sen slutade det nästan regna och om det regnar hela dagen, hur mycket promenerande/cyklande kommer det bli för mig idag då? Med tanken om att jag ju sitter still framför en dator typ 7 timmar om dagen kändes det värt att bli lite blöt. :)

Utfallsstegen igår visste precis vart de tog - jag har intensiv träningsvärk i rumpan, men känner knappt av något i bröstmusklerna. Hmm, får väl lägga på lite mer vikt nästa gång. Denna veckan är eventuellt första milen på över ett år inplanerad, med Lady Hickups såklart. Vi ska känna av lite med vädret (ingen av oss vill springa i stekande hetta, speciellt inte hon som har en kortare träningshistoria av löpning än jag), men bägge två känner att vi har milen i benen. Feeling good about it. :)

Jag har mycket beslutsångest om fredag. Reagge/dancehall på klubb Riddim Rockerz, Friday Night Fever och 70/80-tal all night long... eller bara en myskväll med någon av mina flickor. Hjälp?

Idag gillar jag...

1. att bägge mina bröder älskar mina coola SuperMario-svamp-örhängen!

2. mina nya röda skor! Tack rean på herravdelning på Skopunkten!


3. att jag fortfarande orkar och vill orka hålla matvanorna.
Tack för allt pepp och stöd! <3>

Lunchbuffé - well done!

14:09

Lunchbuffé med pappa och Lillebror på asiatiska restaurangen - jag tog bara en gång och lyckades att inte lassa på hysteriskt mycket mat. Min mage är glad, jag är glad och lättad över att jag lyckas vända mat-monster-mönstrena. Och jag älskar deras variant (salladskål) av kimchi, fast det får mina läppar att brännas av all chili. :)

Pappa serverade dessutom en alldeles underbar nyhet lagom tills vi var färdiga - eftersom Stor Bror har en veckas semester och gärna vill spendera den på Sommarstället, så tidigarelägger de sin vistelse där med en vecka (läs: v. 29 istället för v.30) = det krockar inte längre med mitt dansläger och jag kan också följa med! SOMMARSTÄLLET! I EN HEL VECKA! <3

Mys med Bror, löpning och morgongym.

10:25

Igår kom jag äntligen! iväg till Kronhusbodarna - jag har tänkt och tänkt och velat gå dit i över ett år, men det har liksom inte blivit av. Tills igår, då jag haffade Stor Bror och vi åkte in och tog en ljuvlig fika (citron-cheescake/rabarberpaj med vaniljsås), hade lite bror-syster-kvalitetstid och upptäckte till min besvikelse att chokladbutiken hade stängt på söndagar. Jag måste dit igen, med andra ord. ;) Pratade om jobb och framtid och jag delade med mig om mina försiktiga drömmar och till min förvåning tyckte Stor Bror det var en jättebra idé och jag fick värsta pepp-talk:et. Så, det blir kanske mer än en dröm, vem vet? :)

Hemma lagade jag mat inför veckan och svettades i den kvava värmen. Löpdejt med Lady Hickups inbokad kl. 19 vid Skatås och fast det övergick mitt förstånd varför någon skulle vilja röra sig frivilligt i värmen (utom ner en sjö/hav) så höll både hon och jag planeringen och möttes upp på 5an vid Korsvägen. Kramar, veckoupdate och 5an avverkade vi i ett försiktigt sommarregn som vi sände många tacksamma tankar till. Trots att Lady Hickups fick monsterhåll och att vi har haft en ganska tuff vecka bägge två, så var löpningen den bästa på länge - jag kände mig stark, vi avslutade starkt med ökat tempo och spurt

(J - "Det här är sista backen!"

LH - "Den ska dö!"

J - "Att den ska!")

och efter att vi flämtande kollapsat i ljuvligt regnvått gräs och jag hämtat andan kände jag att jag skulle fanken kunna springa ett varv till! Sweet. :)

Igår kväll fick jag för mig att jag ville träna gym imorse, så jag jag har redan klarat av träningen för idag. Tror jag ska starta fler måndagar med träning - trots att benen är darriga och trötta är humöret bra mycket högre än mitt måndagshumör brukar vara! Snudd på ensam i gymmet drog jag av:

- 3 set lutande bänkpress i Smith, 3 set knäböj med fri stånd

- 3 set i fliesmaskin, 3 set dynamiska utfall med viktplatta

- 3 set låga flies i kabelmaskin, 3 set planka/sidoplanka

- 3 set benlyft på boll, 3 set crunches på boll

på ungefär en halvtimme. Jag hjärta superset! Sen cyklade jag fånleende till jobbet (endorfiner, woho!) på skakiga ben för en välförtjänt dusch och frukost. :)

Precis min lördag.

22:26

Efter städning, tvättvikning och lunch packade jag ihop mina grejer, smorde in mig med solkräm, stoppade linnet i ryggsäcken och cyklade iväg. Eftersom klockan var typ 14 och det var strålande sol från en klarblå himmel passade jag på att få lite soltid och cyklade i bikiniöverdel - what's the point med tröja, den hade ju bara blivit svettig ändå!

En avstickare vid Kållered innebar en köp som jag tänkt göra i flera månader nu - ny cykelsadel. "Det kan ta ett par dagar innan du vänjer dig." varnade killen i butiken (som till och med satte dit min nyinköp när jag frågade snällt) och visst kändes det lite konstigt... men åh, så mycket bättre! Det är någon lite mer sportig variant, med som en ränna i sadelns som gör att det är fullt möjligt med blodtillförsel till skrevet. Wow. Helt underbar känsla att inte ha svanken bortdomnad. :)

Strax efter 15 har jag varit hemma och... ja. Inte gjort många knop alls sen dess, precis som jag ville. Lugn och ro, kärlek, låter det långsamt byggas in i mig - det är OK, allt är bra nu. Mår bättre.

Coping-strategier (jag kommer att fixa det här också).

11:40

Nu är det äntligen lördag och jag har egentligen inget som jag måste göra. Ett antal "borden" givetvis, men de ska avbetas i långsam takt och jag vill göra dem också, på sätt och vis. Vika kläder, städa köket. Puttar in lite roliga saker också - jag har plockat fläderblom och om fyra dagar har jag mitt livs första egengjorda flädersaft. :)

Jag var rätt låg efter mitt sammanbrott igår, men dagen gick ändå hyfsat bra. Lillebror är fantastisk på att muntra upp mig (fast han visste inte ens att jag var ledsen, jag orkade inte dela med mig av det igår och behöva förklara) utan att han ens anstränger sig. Vi slängde käft och retades kärvänligt som vanligt och helt plötsligt slänger han in:
Jag: "Jaha, var det något annat du ville berätta för mig som jag redan visste?"
Lillebror: "Ja, du är ovanligt snygg idag... Jag skulle berätta nåt som du redan visste!"
Undrar om han ens vet hur mycket det betyder när han gör så?

En av mina första instinkter när något är jobbigt är ofta att ringa en vän eller åka hem till föräldrarhemmet. Båda får mig att må så otroligt mycket bättre bara genom att finnas och veta att jag kan vända mig dit när jag behöver det. Föräldrarhemmet är en ständig oas, ett ställe där tiden liksom tycks stanna och där inga problem är omöjliga att lösa. Jag vet hur otroligt lyckligt lottad jag är som har en sån familj och vänner, och tro mig, jag är tacksam för det varje dag.

Så, ikväll är jag hemma hos mamma och pappa, får grillad lax och kramas. Andas lite extra djupa andetag. Stor Bror är hemma den här helgen också. Yay! :)

Maten när det är som värst.

13:32

Liksom Ella har det varit en hel tankeverksamhet i huvudet den senaste veckan - gud vet hur jag har hunnit med det, för det har varit tidiga mornar, späckade dagar och komma hem runt 21 nästan varje kväll. Inte alls bara tråkgrejer, utan roligt och sånt jag vill också, men det frestar ändå på att komma hem sent varje kväll. Den här veckan har jag dessutom inte kommit hem till en tom lägenhet, utan har haft mitt livs första couchsurfer hos mig också. Ruskigt kul, men lite svårt att slappna av och agera som vanligt med en i princip främmande människa i lägenheten.

Och det går alltid ut över maten. Stress, dåligtmående, ilska, ledsenhet, även glädje ibland... det är maten som påverkas mest och det är så gott som varje gång negativt. När jag fokuserar på andra starka känslor blir det inte så mycket energi över till att hålla i de nya, fina mönsterna som jag försöker uppehålla, utan vips! är jag tillbaka i ätstörningsmönsterna och får ångest av mat och kan inte sluta äta. Jag tänker helt logiskt: "Jag är mätt." och sen hämtar jag en bit bröd till. Huvudet säger en sak, kroppen gör som den brukar göra.

Just nu är det jobbigt som fan. Jag orkar inte, jag vill bara att det ska ta slut. Kunna äta som en normal människa och sluta äta när jag är mätt, inte aktivt behöva tänka: "Nej, jag är inte hungrig längre, så jag ska inte äta mer." varenda jävla måltid.

Kommer det ta slut någon gång? Snälla, säg att det gör det, för just nu behöver jag allt pepp jag kan få.

Bengan Boys kickar ass (med världens bästa pappa).

21:52

Matchen på Heden var toppen och Bengan Boys kickade de yngres ass. Ingen kondition men tusen år av erfarenhet... och massa hjärta såklart. Pappa (och hans bror) var bäst, såklart. <3 (Det är klart jag är opartiskt... typ)

Snabb som blixten!

Grabbarna Grus, bäst i världen <3

Träningsvärk i lagom dos och vem vill se min pappa kicka ass på Heden i eftermiddag?

15:01

Imorse kändes det lite grann i musklerna vad jag hade haft för mig på gymmet igår, men inte så mycket. Framåt eftermiddagen kryper det så sakteligen fram som vanligt. Lyckligtvis är det inte i närheten av träningsvärken från helvete som jag hade förra veckan, utan bara en vanlig rejäl träningsvärk. Jag spänner bröstmusklerna lite då och då utan anledning, bara för att känna att det känns att jag gjorde något igår. :)

Det är en mulen och regnig torsdag - jag ska träffa mamma som jag saknat sen i tisdags (pappa & Lillebror träffar jag ju varje dag på jobbet, tur är det!) och sen ska vi se pappa spela handbollsmatch på Heden, plan 4 kl. 18; gamla Bengan Boys mot Göteborgs Kombination. Det är awesome att se gamla rävar spela - de har all känsla oh teknik kvar, men absolut ingen kondition = det är i easy peasy att följa med i spelet för det går lagom fort. ;) Grabba ett paraply och kika förbi och säg hej vettja! :)

Gott gympass!

18:03

Imorse när jag vaknade kände jag att jag (underligt nog efter förra veckan) hade lust att gå till gymmet. Såg ingen anlneding att inte följa den impulsen, så efter jobbet knallade jag ner till närmaste Sportlife och drog av i princip samma pass som förra veckan, minus Stålmannen och förmodligen några set mindre också - förra veckan räknade jag inte utan lät honom bestämma hur mycket som skulle göras av allt. Det sved gott, men känner mig inte alls lika mörbultad som efter förra veckan (jag ropar "Hej!" innan jag kommit över bäcken, jag vet...) och lyckades dessutom pricka in lite core också. Fick till ett bar flow under övningarna och sista repsen där det var svårt att få upp stången tänkte jag: "Jag är stark!" och vägrade ge mig. Nöjd med passet, mycket nöjd. :)

Fördelen med att vara på jobbet med en handbollstokig pappa och Lillebror är att jag, efter att innan nämnda män kollat Partille Cups spelprogram och upptäckte att både Sävehof och RIK spelade, 15 minuter senare befann mig på ett soligt Heden, kollade handboll och skrek på domare. Två gånger. Härligt avbrott i arbetet. :)

Kvällen ska tillbringas på handledarkurs för att försöka få igång Operation Körkort. Wish me luck.

Film och kärlek.

12:25

Gårdagens biodejt med Lady Hickups var precis vad jag behövde. Gratis bio (äntligen kan jag tacka den jävla brödstudien för något), gratis popcorn, über sällskap och en saga med kärlek, passion och sagofigurer (vampyrer och varulvar). Jag älskar sagor, jag älskar kärlek som den framställs i sagor - när man kan gå genom eld och vatten för någon och ingenting är omöjligt. Jag älskar alla kyss-scener där det är romantik all over the place. Det finns få saker som får mig att tro på kärleken så mycket som kärlek på film och mina vänners kärlek. Och något av det bästa jag vet är när det är värsta romantiska scenen och det jag tänker är: "Ja, jag vill också ha det sådär." Jag som är ett känslomässigt yrväder i vanliga fall tycker väldigt illa om den okänslosamma aldrig-mer!-fasen som håller i sig ett tag efter spruckna förhållanden/obesvarade förälskelser.

Men när det går över och jag känner att jo, det där himlastormande som känns i varenda liten nerv faktiskt är värt att det gör satans ont ibland... då blir jag lycklig. Det krävs inte så mycket. Just nu är jag lycklig efter "Eclipse"-filmen och efter att Gabs ringde tidigare idag och ställde en fråga som var den finaste komplimangen jag fått på väldigt länge. :)

Att muntra upp en måndag.

15:13

Slutsats efter gårdagen: Det jag behöver allra mest när jag är på dåligt humör är mänsklig närkontakt eller träning. Helst både och i kombination. Pappa och Lillebror kom till jobbet och kramade mig. Lite bättre.

Hem efter jobbet, byta till träningskläder och så iväg, mötte upp Lady Hickups på 5an mot Torp. Det kändes bättre bara av att se henne - efter en låång kärleksfull kram och höra på när hon uppsluppet berättade att "Jag fick köra gräsklipparen på jobbet idag" kändes det ännu bättre. :) Skatås 8 km var det sagt och så blev det. Vädret mycket svalare än sist, men hennes knä/häl krånglade en hel del och det blev lite promenerande emellanåt, men det är viktigt att lyssna på kroppen när det gör ont! Vi avverkade hela 8an och var nöjda och glada med det. Höfterna mår bättre nu än efter tågluff-uppehållet - jag känner milen imorgon räckhåll! Snart så, snart! :D

Idag eftermiddag/kväll ska vi på biodejt - Twilightfilm nr. 3, varmpyrer och varuvlar, here we come! :D Jag älskar bio och känslan av att kliva ur sin egen värld för några timmar.

Tvättäkta måndag?

08:51

Idag är det en tvättäkta måndag och jag har vaknat på totalt fel sida av sängen - den sidan där man har ont i huvudet, är trött och dessutom grinig och ledsen i en salig röra utan vettig anledning.

Så, vad gör man såna här dagar när det liksom inte är ett alternativ att dra täcket över huvudet och stunta i hela dagen? I vanliga fall hade jag gått till gymmet eller dansat... men jobb. Längtar till inplanerade 8 km med Lady Hickups i Skatås ikväll!

Träning och dans är terapi.

21:30

Med tanken: "Du vet att det känns mycket bättre efteråt." kom jag i träningskläder och iväg. De första 5-7 minuterna var hopplöst sega - kroppen trött, huvudet inte med. Sen, precis som jag hade tryckt på en knapp, släppte det och jag insåg att det här var precis vad jag behövde istället för att sitta hemma och sura. 10 poäng av 10 för självkännedom. ;) Jag hittade uppgången till Safjället (som jag lyckades slarva bort mentalt i vintras) och avnjöt 2,5 km backigt skogsspår, med avbrott på 12 minuter för lite magträning, core och armhävningar. Skönt muskelsvid innan jag sprang resten av vägen hem.

En dusch och en sofflunch med bok i knäet senare drog jag på mig danskläder och cyklade in till Liseberg för salsa. Fick dessvärre klara mig utan Halmstad den här veckan också eftersom han blev sen = fick dansa med gubbe igen. Nerköp sen förra veckan, för den här gubben hade ingen taktkänsla alls. Vet ni hur svårt det är att dansa pardans med någon som inte för OCH inte dansar i takt när man är nybörjare själv?! Jag lyckades med mitt mission från förra veckan (dansa fler danser) - Halmstad, okänd man som bjöd upp mig och Z. Svårt, huvudet segt och massa saker att tänka på hela tiden - men roligt, oh så roligt. :) Fått massa tips och skratta åt Z och Halmstad som efter en diskussion om hur man ska föra sa: "Jag vill se dig föra henne." (Z syftar på mig) Halmstad: "Jaha, men jag vill se dig dansa med henne!" och så höll de på så ett tag och jag hade tydligen inget som helst att säga till om. :P Slutsats: Halmstad är bra på att föra och Z är en mycket informativ och pedagogisk danspartner. Alla nöjda - jag mest nöjd. :)

Nu är jag ruskigt trött och ska knyta mig inför ny vecka imorgon. Inbokad löptur på 8an med Lady Hickups imorgon - yay! :)

Officiellt återinflyttad.

13:25

Jag har diskat tusen och en glas och muggar, plockat, dammsugit och slängt sopor. Lägenheten är återställd i ursprungligt skick och jag är sådär segt trött som jag blir av att gå och lägga mig klockan 3.

Glad känsla i magen sen igår - jag hade roligt, maten var god och jag tror att mina gäster trivdes. Mamma och pappa tittade in en sväng precis som jag hade önskat mig och trots att jag hade försökt att avstyra presenter fick jag två underbara muffinskökshanddukar av Lady Hickups med föräldrar, ett set med små skålar från Nästan Bror med flicka och en blomma och jordgubbar av mamma och pappa. Yay. :) När vi hade proppat oss fulla med bröd, hummus, pizza och Gabs supplajspaj (fantastiskt god btw) drog vi till Kontiki vid 12-tiden - inte lika bra musik som vanligt, men som vanligt tusen gånger bättre än vilket annat inneställe i centrala Gbg. Jag dansade tills jag var helsvettig och när Kontiki stängde åkte jag med Halmstad till Linnéplatsen och fick vackert traska hem därifrån eftersom min buss precis hade gått. Det var mysig sommarnatt i ungefär 30-40 minuter, sen var jag för trött för att uppskatta den och ville bara hem. Hemma ungefär 3 - somnade som en sten. Åh, tack alla ni fina som kom igår! <3

Jag snattade några fina trädkvistar på vägen hem igår som står och lyser på mitt köksbord. Jag är äckligt seg och både vill och vill inte gå ut och springa. Mest av allt vill jag lägga mig och sova mer, men jag vet att det kommer kännas så mycket bättre om jag tar mig ut. I eftermiddag är det favorit i repris med salsa på Liseberg och jag bad Halmstad snällt igår att han skulle komma till nybörjarkursen så jag slipper dansa med en gubbe den här gången. Han kommer. :)

Pre-återinflyttningsfest.

17:48

Om lite mindre än en timme är det fritt fram för mina gäster att komma och jag har exakt fyra saker kvar att göra:
1. Sova en stund
2. Duscha
3. Piffa mig.
4. Göra pizza.

Resten är all done, klappat och klart och jag har stressat ingenting. Däremot hade jag glömt hur roligt jag tycker det är att stöka ner hela köket med bak och matlagning, stöka reda på allt, gå ut för att göra ärenden och sen mötas av den ljuvliga doften av nybakat när jag kommer hem igen. Älskar min lägenhet nystädad och fin. I och för sig älskade jag den precis lika mycket när den var full med packning och halvvägs genom en renovering också. :P

Ser väldigt mycket fram emot ikväll - så mycket fina människor som kommer, som jag trivs med och gör mig glad. Det är Bus&Bumby och Gabs&Smörgåsen och kanske Stålmannen, käraste Stor bror och förhoppningsvis Liten bror, Halmstad och Pennylane och Nästan bror med sin flicka och så Lady Hickups såklart. Som bäddat för succé, I tell you! :D

Home, sweet home.

14:32

Oj hörrni, mitt i röran av styrketräning, löpning och träningsvärk så har jag ju missat det viktigaste på hela veckan: Jag har flyttat hem till min lägenhet igen!

Pappa ar den ängel som han brukar vara och innan jobbet i onsdag tog vi vägen förbi min lägenhet och slängde in mitt pick och pack. Det mesta ligger fortfarande nerpackat, men jag gör små framsteg med att få in saker på sina rätta platser hela tiden. :) Det är inget mindre än fantastiskt underbart skönt att kunna gå omkring i mitt kök, bada i mitt badkar och sova i min egen säng.

I eftermiddag ska jag ägna mig åt en av mina absoluta favoritsysslor - handla mat. Uppenbarligen är det något jag är hyfsat ensam om att gilla, men det gör mig inget. Mitt fredagsnöje är alltså att långsamt strosa mig igenom mataffärer och bygga upp lite nytt kylskåpsinnehåll. Imorgon kväll är det återinflyttningfest @ my place med massa fina människor! <3

Träningsvärken från helvetet och barfotalöpning.

08:55

Och som jag förutspådde igår så har jag träningsvärk från helvetet idag.

Jag vaknade igår och kände: "Ja, men det här är ju rätt OK ändå!"

Jag vaknade idag och tänkte: "Aj. AJ!" och på den vägen är det. Totalt invalido med muskler som ömmar vid försiktigt tryck och det är en sedvanlig pina att utföra resa sig upp/sätta sig ner-rörelser samt att använda armarna på något sätt. Promenad till jobbet imorse och hela kroppen skrek i protest de första minutrarna innan den hade vaknat lite. Och det sjukaste är att på ett plan så känns det sååå bra. :)

Igår var det inbokad löptur med Lady Hickups - varken hon eller jag kände för att utföra några stordåd, så det blev en lagom lugnt tur från farmor och farfar till Safjället, runt ett varv och sen tillbaka. Båda var rätt slut efteråt, jag med min söndertränade kropp och hon efter sin första dag på nya jobbet (GRATTIS! =D) men oj, vad duktiga och nöjda vi kände oss för att vi genomförde passet ändå! Idag är det välförtjänt vilodag och jag kommer njuta av den till tusen! :)

Jag är mycket för basic träning - går det att träna på egen hand utan hightech-maskiner är jag mer än glad. Därför tycker jag också om tanken på barfotalöpning (som är mer eller mindre all over bloggosfären redan). Med inspiration från coola Freddy och Maria på Into The Wild fick jag reda på att jag inte behöver skaffa ett par snordyra Fivefingers innan jag kan testa på det - Freddy använder Aquasocks och är happy happy med det! :) Så när jag insåg att jag faktiskt hade ett par liknande skor i garderoben sen en Afrikaresa var saken given- ut och lek!

Jag tog mina första trippande steg i barfotalöpningens land genom måndagens stavgångstur i Bunketorp på 3,5 km och det gick galant! Lite ömma fötter efter knallande på grus, men det tar jag som ren ovana och tänker mig att en längre invänjningsperiod kommer lösa det. :) Resultatet var en kännbar träningsvärk i framsidan på fötterna, precis där man böjer och sträcker. Idag knallade jag till jobbet i mina Aquasocks och känner inget negativt än, trots att jag gick på asfalt. Can't wait tills det blir dags att pröva löpning med dem! :)

Eskalerande träningsvärk och aptit.

10:57

Update: Jag har inte alls så ont som jag förväntar mig. Den här gången är jag dock medveten om att träningsvärken BLIR värre under dagen (jag känner det redan mellan gångerna jag reser mig från datorn) och att det riktiga helvetet kommer att vara imorgon. På något konstigt vis känns det bra - det känns att jag lever, ordentligt i hela kroppen. :) Det är ju det här jag älskar, känslan av att kroppen funkar, gör det jag vill och att träningen tar. Jag har inte satt min fot på gymmet på säkert 2-3 månader, första passet är alltid värst. Det bästa är dock att jag har en springtur inplanerad med Lady Hickups i eftermiddag och trots det det värker från insidan och ut i benen så ser jag fram emot det. :) Ser också fram emot att vi ska grilla i Slottsskogen ikväll! Vad är en bättre avslutning på dagen än att ha tränat med ett av mina bästa sällskap och sen ha chillkväll med massa god mat? :D

En spännande sak angående det här med att kroppen anpassar sig efter förutsättningarna är hungerskänsla. Jag blir lika förtjust fascinerad varje gång jag märker att det funkar. Jag tränar mindre - jag blir hungrig mer sällan. Jag tränar mer - jag blir hungrig oftare. Så enkelt och ändå så genialt. Början av veckan har varit lite svår, just för att jag är i början av träna-mer-period. Det blev inte så mycket regelrätt träning under tågluffen (däremot gick vi typ 5-6 timmar om dagen) och min aptit sjönk, precis som den skulle. Nu är jag hemma igen och träningen är igång och det svåraste tycker jag är att ställa om till att komma ihåg att jag måste äta större portioner för att bli mätt. Vad som var en lagom portion förut är för liten nu. Men no worries, jag brukar skola in mig igen på en vecka. :)

Hur funkar din kropp och aptit i perioder av mer/mindre träning?