11:24
Imorse vaknade jag (Jo, jag lovar. Varför har man en tendens till att väldigt ofta skriva/säga fullt uppenbara saker? "Imorse vaknade jag", "Det är fint väder ute" eller "Har du klippt dej?", osv.) klev sömndrucket upp ur sängen (Herregud, det bara fortsätter ju.) och möttes av mamma i hallen som sa: "Jag skjutsarAdam till träningen nu." Ytterst nyvaken undrar jag om jag får följa med och mamma säger: "Men vi måste åka NU." och halvspringer ner för trappen, vilket får mig att gå in på mitt rum, snabbt slänga på mig en klänning och ta min ryggsäck och gå efter. Möter mamma och Adam i bilen och hoppar in i baksätet. Med tanke på mammas förvånade min så tror jag inte att hon väntade sig att jag skulle följa med, utan snällt gå och lägga mig igen. Tji fick hon. :)
Det finns absolut ingenting att göra hemma. Vardagsrummet ser ut som en bombnedslag, det står lådor överallt och om jag inte vet specifikt vart jag ska leta så hittar jag ingenting. Det är till och med meningslöst att städa. Köket är fortfarande ett enda stort eko för att cementen inte har hunnit torka helt än. Jag tror jag ska städa iodning mitt eget rum (Varför blir det stökigt så fort, varför?! Jag vill ha ett större rum, då syns röran inte lika tydligt i allafall. Nu ser det stökigt ut bara jag lägger lite kläder i korgstolen.) och sen har jag tvåböcker att läsa ut. Och jag hinner inte ner och säga hej på träningen, för jag ska jobba. Jag försökte hyra film igårkväll, men det fanns ingen jag ville se. (Vilket betyder att filmbutiken fortfarande inte fått in "V for Vendetta" och det är den enda filmen jag vill se nu. Eller.. "Skenbart" hade varit kul att se igen. Och "Amelie från Monmarte".) Jag kanske gör ett nytt försök ikväll, om jag har lust.
Jakob Hellmans låtar (nu har jag i och för sig bara två.) får mig alltid att önska att jag kunde spela saxofon. Jag hade visst fått en blåsa på ringfingret igår efter gitarren. Den har försvunnit nu, så jag tror jag ska utmana ödet och spela lite mer strax.
tisdag, augusti 15, 2006
måndag, augusti 14, 2006
Hon har ett sätt att flytta höfterna försiktigt när hon går.
22:40
Jumper, hur länge sen var det inte jag lyssnade på Jumper? Evigheter sen känns det som.
Jag var nere på träningen och sa hej. Och fick abstinens när jag såg killarna träna. Boll, klister, springa - ge mig! Pappa gav mig det onda ögat idag på lunchen när jag sa att jag ville träna. Med en enda blick lyckades han förmedla: "Om jag var du, unga dam, så skulle jag se till att ta det lugnt under tiden som jag går på medicin så jag inte får hjärn/hjärtmuskelinflammation och inte kan träna på mer än två ynka veckor. Tänk på det!" Pappor. Varför har de nästan alltid rätt i de fallen när man vill att de ska ha fel? Jag känner mig mycket lat och hela benen är helt spattiga. Jag kan inte ens ta mina morgonpromenader längre. Ve och fasa och så vidare.
Jag har fått en mening ur en Depeche Mode-låt på hjärnan - "Let me see you stripped down to the bone." Om jag ska vara verkligt petig så kan jag nog inget annat ur den låten.. vilket stör mig ännu mer. Jag hade ett (relvativt fåfängt kan jag medge) mantra som jag upprepat för mig själv: "Ikväll ska jag gå och lägga mig tidigt, ikväll ska jag gå och lägga mig tidigt."
Pff. Jag ska försöka nu. Jag har två böcker att läsa ut till imorgon också. Hoppsan.
Jumper, hur länge sen var det inte jag lyssnade på Jumper? Evigheter sen känns det som.
Jag var nere på träningen och sa hej. Och fick abstinens när jag såg killarna träna. Boll, klister, springa - ge mig! Pappa gav mig det onda ögat idag på lunchen när jag sa att jag ville träna. Med en enda blick lyckades han förmedla: "Om jag var du, unga dam, så skulle jag se till att ta det lugnt under tiden som jag går på medicin så jag inte får hjärn/hjärtmuskelinflammation och inte kan träna på mer än två ynka veckor. Tänk på det!" Pappor. Varför har de nästan alltid rätt i de fallen när man vill att de ska ha fel? Jag känner mig mycket lat och hela benen är helt spattiga. Jag kan inte ens ta mina morgonpromenader längre. Ve och fasa och så vidare.
Jag har fått en mening ur en Depeche Mode-låt på hjärnan - "Let me see you stripped down to the bone." Om jag ska vara verkligt petig så kan jag nog inget annat ur den låten.. vilket stör mig ännu mer. Jag hade ett (relvativt fåfängt kan jag medge) mantra som jag upprepat för mig själv: "Ikväll ska jag gå och lägga mig tidigt, ikväll ska jag gå och lägga mig tidigt."
Pff. Jag ska försöka nu. Jag har två böcker att läsa ut till imorgon också. Hoppsan.
Come on Eileen.
16:35
Imorse vaknade jag klockan sju av att telefonen ringde. Sen låg jag halvvaken och slumrade i en kvart och tänkte förvirrade tankar om min dröm som jag inte minns längre och efter en kvart kom pappa och viskade "Klockan är kvart över sju.." och jag tog mig motvilligt upp. Efter att i mitt förvirrade tillstånd lyckats ta på mig kläder hasade jag mig ner för trappen med en tanke i huvudet: "Spisen är borttagen och jag måste koka gröt i mikron." Döm om min förvåning när hela köket är rensat. Inte ens diskbänken är kvar. Fullständigt tomt. Eko eko, ungefär. Det hela slutade (eller började kanske jag ska säga- det var ju trots allt morgon.) med att jag fick sitta och vänta i en och halv timme på hantverkarfolk och på att mamma och pappa var för nyfikna för att slita sig därifrån. Sen kom vi äntligen hem till farmor och jag fick min älskade och välbehövliga gröt. Efter frukosten så somnade jag nästan på köksbordet och gick upp och la mig i farmors säng och slocknade i två timmar. Godmorgon. :P
Nu är jag hemma igen, och köket är fortfarande eko, eko, men nu är det ett lager cement över golvet, så vi slipper kliva på sladdar och grejer. Det nya köket ska komma om en vecka. Känslan över att det ska komma och installeras är ungefär som den jag hade efter att ha kommit hem från mitt första lajv - för förmodligen första gången i mitt liv uppskattade jag till fullo varm mat och varmvatten. Halleluja, liksom. :)
Jag sitter totaltfast i Bob Hansson. Jag läste ut "Halleluja, liksom" i fredags, men kan inte låta bli att bläddra igenom den gång på gång och läsa de styckena som har satt sig fast mest. "Havreflarn" kunde jag inte låta bli att citera hel och hållen här. :) Jag ligger för mig själv med boken uppslagen i knät och mumlar dem halvhögt på kvällarna, för jag kan inte att läsa dem tyst någon längre stund - de vill läsas högt, bli uttalade. Jag har letat som en tok efter ljudfilen till "Havreflarn"- den ska finnas, jag vet det, jag har hört den förut. Men inte hittat den än.
Jag hade rätt igår. Jag kan se i månen efter att träna idag. Och det blir inte bättre känns det som. Huu.
Imorse vaknade jag klockan sju av att telefonen ringde. Sen låg jag halvvaken och slumrade i en kvart och tänkte förvirrade tankar om min dröm som jag inte minns längre och efter en kvart kom pappa och viskade "Klockan är kvart över sju.." och jag tog mig motvilligt upp. Efter att i mitt förvirrade tillstånd lyckats ta på mig kläder hasade jag mig ner för trappen med en tanke i huvudet: "Spisen är borttagen och jag måste koka gröt i mikron." Döm om min förvåning när hela köket är rensat. Inte ens diskbänken är kvar. Fullständigt tomt. Eko eko, ungefär. Det hela slutade (eller började kanske jag ska säga- det var ju trots allt morgon.) med att jag fick sitta och vänta i en och halv timme på hantverkarfolk och på att mamma och pappa var för nyfikna för att slita sig därifrån. Sen kom vi äntligen hem till farmor och jag fick min älskade och välbehövliga gröt. Efter frukosten så somnade jag nästan på köksbordet och gick upp och la mig i farmors säng och slocknade i två timmar. Godmorgon. :P
Nu är jag hemma igen, och köket är fortfarande eko, eko, men nu är det ett lager cement över golvet, så vi slipper kliva på sladdar och grejer. Det nya köket ska komma om en vecka. Känslan över att det ska komma och installeras är ungefär som den jag hade efter att ha kommit hem från mitt första lajv - för förmodligen första gången i mitt liv uppskattade jag till fullo varm mat och varmvatten. Halleluja, liksom. :)
Jag sitter totaltfast i Bob Hansson. Jag läste ut "Halleluja, liksom" i fredags, men kan inte låta bli att bläddra igenom den gång på gång och läsa de styckena som har satt sig fast mest. "Havreflarn" kunde jag inte låta bli att citera hel och hållen här. :) Jag ligger för mig själv med boken uppslagen i knät och mumlar dem halvhögt på kvällarna, för jag kan inte att läsa dem tyst någon längre stund - de vill läsas högt, bli uttalade. Jag har letat som en tok efter ljudfilen till "Havreflarn"- den ska finnas, jag vet det, jag har hört den förut. Men inte hittat den än.
Jag hade rätt igår. Jag kan se i månen efter att träna idag. Och det blir inte bättre känns det som. Huu.
Jag ska inte påstå att jag tänker realistiskt. Det gör jag inte, jag trasslar mig.
00:16
Mina fingrar luktar metall. Jag försöker lära mig "Stairway to heaven" igen och ja.. det går ju framåt i alla fall. Det låter fortfarande mer som jag försöker strypa gitarren än något annat, men det går framåt.
Idag har jag knappt varit hemma något alls, känns det som. Åkte in till Göteborgvid ett-tiden och fikade och kollade på CD:s och vips! så hade tre timmar gått. Hem en snabbis där jag försökte ordna mat genom att ta mig upp till affären med min bror som trevligt sällskap. Där tänkte jag köpa grillad kyckling, men det försvårades av att det inte fanns någon. Alltså handlade jag en påse med frysta kycklingklubbor, färska sockerärtor och tre bröd. (Alltså inte allt i samma påse utan.. äh. Du fattar poängen.) Sen hem igen och äta upp ett av bröden innan jag snabbt och smidigt tog mig till tåget. Hoppade av i Kungsbacka och hoppade på 732:an. Och sen åkte jag ut på landet. Lååångt ut på landet. Ända bort till slutstationen, där Carin mötte upp mig med perfekt precision. Tillbringade sedan kvällen med Carin, Hanna och Jonas. När kvällen var slut fick jag skjuts till en busshållplats och åkte hem med magen full av glada känslor. Bra dag.
Jag fick alla bilderna av Maria mejlade till mig. Herregud. Vilka ansiktsuttryck jag får till. Jag vet inte om jag ska vara förtjust eller skrämmas av mig själv. :P
Såvida jag inte genomgår ett mirakel inatt så kommer jag inte kunna träna handboll imorgon. Eller på tisdag. Förhoppningsvis på torsdag. Troligtvis inte då heller. Döden, döden. Till råga på allt blir jag (hela familjen) utkörd(/a) ur huset imorgon vid klockan åtta för att hantverkarfolk ska spackla golvet i köket och grejer. Det blir att bo hemma hos farmor och farfar. Farmor har en cykel, den ska jag låna.
Nu är det natt, det blåser kallt på mina ben från fönstret. Jag ska borsta tänderna och så i säng. Natti natt.
Mina fingrar luktar metall. Jag försöker lära mig "Stairway to heaven" igen och ja.. det går ju framåt i alla fall. Det låter fortfarande mer som jag försöker strypa gitarren än något annat, men det går framåt.
Idag har jag knappt varit hemma något alls, känns det som. Åkte in till Göteborgvid ett-tiden och fikade och kollade på CD:s och vips! så hade tre timmar gått. Hem en snabbis där jag försökte ordna mat genom att ta mig upp till affären med min bror som trevligt sällskap. Där tänkte jag köpa grillad kyckling, men det försvårades av att det inte fanns någon. Alltså handlade jag en påse med frysta kycklingklubbor, färska sockerärtor och tre bröd. (Alltså inte allt i samma påse utan.. äh. Du fattar poängen.) Sen hem igen och äta upp ett av bröden innan jag snabbt och smidigt tog mig till tåget. Hoppade av i Kungsbacka och hoppade på 732:an. Och sen åkte jag ut på landet. Lååångt ut på landet. Ända bort till slutstationen, där Carin mötte upp mig med perfekt precision. Tillbringade sedan kvällen med Carin, Hanna och Jonas. När kvällen var slut fick jag skjuts till en busshållplats och åkte hem med magen full av glada känslor. Bra dag.
Jag fick alla bilderna av Maria mejlade till mig. Herregud. Vilka ansiktsuttryck jag får till. Jag vet inte om jag ska vara förtjust eller skrämmas av mig själv. :P
Såvida jag inte genomgår ett mirakel inatt så kommer jag inte kunna träna handboll imorgon. Eller på tisdag. Förhoppningsvis på torsdag. Troligtvis inte då heller. Döden, döden. Till råga på allt blir jag (hela familjen) utkörd(/a) ur huset imorgon vid klockan åtta för att hantverkarfolk ska spackla golvet i köket och grejer. Det blir att bo hemma hos farmor och farfar. Farmor har en cykel, den ska jag låna.
Nu är det natt, det blåser kallt på mina ben från fönstret. Jag ska borsta tänderna och så i säng. Natti natt.
söndag, augusti 13, 2006
Y no de excusas vivo yo.
00:42
Just nu känner jag att jag gärna hade velat vara kille. Det känns inte alltför roligt att ha deppigdagar inprogrammerade i kroppen. Jag hatar den här deprimerade tankfullheten som smyger sig på vissa kvällar. Jävla kvinnoskap.
Annars har kvällen varit väldigt trevlig. Jag tycker om nördfesterna och jag har förevigat allsången som förekom genom att spela in den. Nog för att det kändes en smula.. underligt och utanför att sitta och dricka thé när alla andra drack alkohol, men thé är gott och jag hade inte så mycket till val. Jag valde att åka hem ganska tidigt - jag är fortfarande trött efter igår. Jag fick en hejdåkram av alla innan jag gick från Bumby, och Nicklas kallade mig en jävla idiot för att jag skulle hem. Jag väljer att ta det som en komplimang och känner mig uppskattad. :)
Det dunkar stillsamt smärtsamt bakom min panna nu, jag har druckit för lite vatten idag misstänker jag. Ska kura ihop mig i bädden nu och läsa lite. Natti natt.
Just nu känner jag att jag gärna hade velat vara kille. Det känns inte alltför roligt att ha deppigdagar inprogrammerade i kroppen. Jag hatar den här deprimerade tankfullheten som smyger sig på vissa kvällar. Jävla kvinnoskap.
Annars har kvällen varit väldigt trevlig. Jag tycker om nördfesterna och jag har förevigat allsången som förekom genom att spela in den. Nog för att det kändes en smula.. underligt och utanför att sitta och dricka thé när alla andra drack alkohol, men thé är gott och jag hade inte så mycket till val. Jag valde att åka hem ganska tidigt - jag är fortfarande trött efter igår. Jag fick en hejdåkram av alla innan jag gick från Bumby, och Nicklas kallade mig en jävla idiot för att jag skulle hem. Jag väljer att ta det som en komplimang och känner mig uppskattad. :)
Det dunkar stillsamt smärtsamt bakom min panna nu, jag har druckit för lite vatten idag misstänker jag. Ska kura ihop mig i bädden nu och läsa lite. Natti natt.
lördag, augusti 12, 2006
"Havreflarn."
"Vi ska tycka om varandra
och det kommer att gå åt helvete
det kommer att gå åt helvete och det är inget
vi kan göra något åt
förutom att tycka om varandra ska vi göra
du kommer skrika åt mig att jag är en
slapp hora och jag drygsvarar att
dina knäskålar är de slappaste jag någonsin sett
och vi kommer tycka om varandra
inte bara för himmelrike och puss och tvillingsjäl och oj då känlsan av rätt hela tiden
inte bara därför tycka om tycka om för det gör vi ju
när du skäms för att jag healar maten
för att jag lider när du bara vill sova
när jag sprängs för att du sover med en man som bara är kompis
när bilen inte krånglar för att den inte ens finns
och att du tycker det är mitt fel
eftersom jag inte ens har körkort
eller garage eller ens ritningar på något
garage
och jag kommer inte begripa hur någon kan bli så upprörd över en kvarglömd fläck och en äppelskrutt
DET VAR JU BARA EN ÄPPELSKRUTT OCH HELVETE!
och vi kommer tycka om varandra när vi är så rädda för att den andra ska försvinna att vi själva funderar på att hinna först
och vi kommer tycka om varandra när vi försvunnit
och ångra oss
och komma tillbaka
och tycka att man inte vet
och låtsas som man inte alls kommit tillbaka
eller att det någonsin varit egentligen så gott med
jordgubbar och havreflarn
och vi kommer tycka om varandra och vi kommer vilja spotta den andra rakt i aniktet och
gråta ut vid fötterna och vi kommer göra det och vi kommer tycka om varandra hela vägen in i det vi kommer
inte ha en chans kommer smälta rodna och dra ner
varandras byxor just när jag skulle skrika SKIT
men ångrade mig.
Vi kommer förlåta oss.
Vi kommer rikta vår sprödhet till en punkt så skör att vi kommer skära oss hela
och vi kommer äta lassvis med havreflarm
tycka att det är lite typiskt oss
lite som vigselring
eller likadana tatueringar på hälarna skulle vi
aldrig få för oss men havreflarn
och älska väldigt långsamt uppe på garderoben
ramla ner oss
kort sagt ramla ner och slå oss
och tycka om oss
ända in i motsatsen
ända in i adjö och hallå
liksom okeja världen
att den får finnas fast all tröghet
och sprickorna på faten
i kärleken
det kommer att gå åt helvete
också
men vi kommer tycka om
varandra och en vacker dag
kanske
till och med oss själva..."
// Bob Hansson
och det kommer att gå åt helvete
det kommer att gå åt helvete och det är inget
vi kan göra något åt
förutom att tycka om varandra ska vi göra
du kommer skrika åt mig att jag är en
slapp hora och jag drygsvarar att
dina knäskålar är de slappaste jag någonsin sett
och vi kommer tycka om varandra
inte bara för himmelrike och puss och tvillingsjäl och oj då känlsan av rätt hela tiden
inte bara därför tycka om tycka om för det gör vi ju
när du skäms för att jag healar maten
för att jag lider när du bara vill sova
när jag sprängs för att du sover med en man som bara är kompis
när bilen inte krånglar för att den inte ens finns
och att du tycker det är mitt fel
eftersom jag inte ens har körkort
eller garage eller ens ritningar på något
garage
och jag kommer inte begripa hur någon kan bli så upprörd över en kvarglömd fläck och en äppelskrutt
DET VAR JU BARA EN ÄPPELSKRUTT OCH HELVETE!
och vi kommer tycka om varandra när vi är så rädda för att den andra ska försvinna att vi själva funderar på att hinna först
och vi kommer tycka om varandra när vi försvunnit
och ångra oss
och komma tillbaka
och tycka att man inte vet
och låtsas som man inte alls kommit tillbaka
eller att det någonsin varit egentligen så gott med
jordgubbar och havreflarn
och vi kommer tycka om varandra och vi kommer vilja spotta den andra rakt i aniktet och
gråta ut vid fötterna och vi kommer göra det och vi kommer tycka om varandra hela vägen in i det vi kommer
inte ha en chans kommer smälta rodna och dra ner
varandras byxor just när jag skulle skrika SKIT
men ångrade mig.
Vi kommer förlåta oss.
Vi kommer rikta vår sprödhet till en punkt så skör att vi kommer skära oss hela
och vi kommer äta lassvis med havreflarm
tycka att det är lite typiskt oss
lite som vigselring
eller likadana tatueringar på hälarna skulle vi
aldrig få för oss men havreflarn
och älska väldigt långsamt uppe på garderoben
ramla ner oss
kort sagt ramla ner och slå oss
och tycka om oss
ända in i motsatsen
ända in i adjö och hallå
liksom okeja världen
att den får finnas fast all tröghet
och sprickorna på faten
i kärleken
det kommer att gå åt helvete
också
men vi kommer tycka om
varandra och en vacker dag
kanske
till och med oss själva..."
// Bob Hansson
Est-ce que je peux au tomber de ciel?
14:30
Just nu är jag mycket agressivt inställd till teknik överhuvudtaget. Antingen är jag dum i huvudet och fullständigt befriad från allt vad intelligens heter, eller så finns det inga resultat från Havets Cup-matcherna på Lysekils hemsida. Det enda som finns på länken man ska klicka på är en upplysning om vem som kommer möta vem i A- respektive B-finalerna. Men jag vet ju inte hur det har gått! Det måste ju gå att se. Jag ska försöka hitta telefonnummer till någon i alla fall.
Det går bra för min lillebror. De vann bägge sina matcher igår med runt 3-6 bollar, han spelade dock inte särskilt bra alls. Passiv och brände ett riktigt friläge efter att ha plockat en riktigt knepig pass i sista matchen. Han var rätt missnöjd själv. Nåja, de vann sin match idag med, och han hade spelat mycket bättre och lagt mål, så han är glad. Tjohoo, tjohoo. :)
Igårkväll med tjejmaffian var tokroligt. Jag fick vara den som hade koll på allting, eftersom jag käkar penicillin och inte får dricka något. Det gjorde mig inte så mycket - de är så vansinnigt söta hela bunten. :) På förfesten hemma hos Julia var det.. som det brukar vara. Som vanligt blev en del inte alltför seriösa bilder på oss, jag ska tigga dem av Maria när hon kommer online på MSN. Av okänd anledning så blev det en bild på mig där jag ser rätt och slätt porrig ut. Herregud, vad vi skrattade. :P Och när Maria spillde cider på bordet och Mia tyckte hon skulle slicka upp det och högljutt undrade "Har du aldrig slickat ett bord förut?!" så låg vi ner över köksbordet och nästan grät av skratt. Tror inte det är många som skulle våga vara med på våra förfester. :P Och kvällen kan sammanfattas i det jag kläckte ur mig igårkväll: "Vad ska man med ragg till när man har sina tjejkompisar?"
(Ehh. Det där ser ganska illa ut.. men.. alltså.. äh. Det får stå kvar ändå. :))
Min krukväxt bestämde sig för att hoppa ner på mitt nystädade golv förutoch nu är det en massa jord och jag måste städa igen. Crap.
Idag har jag inte hunnit göra så mycket alls. (Men jag ska inte ljuga och påstå att jag ansträngt mig överdrivet heller.) Typ duscha, äta frukost och försöka spela gitarr. Intressant, mina fingrar börjar att uppvisa det där typiska som blir när man inte spelat gitarr på länge.. typ nerskavda fingertoppar. Typ aj. Min fot gör fortfarande förbannat ont när jag går, och snälla, snälla, låt det läka tills på måndag, annars missar jag handbollsträningen och jag kommer få spatt om jag inte får träna snart. Nu ska jag ner och äta mat. Det är lördag idag - och jag ska steka pannkakor och äta med banan och mörk choklad. Mums. :)
Just nu är jag mycket agressivt inställd till teknik överhuvudtaget. Antingen är jag dum i huvudet och fullständigt befriad från allt vad intelligens heter, eller så finns det inga resultat från Havets Cup-matcherna på Lysekils hemsida. Det enda som finns på länken man ska klicka på är en upplysning om vem som kommer möta vem i A- respektive B-finalerna. Men jag vet ju inte hur det har gått! Det måste ju gå att se. Jag ska försöka hitta telefonnummer till någon i alla fall.
Det går bra för min lillebror. De vann bägge sina matcher igår med runt 3-6 bollar, han spelade dock inte särskilt bra alls. Passiv och brände ett riktigt friläge efter att ha plockat en riktigt knepig pass i sista matchen. Han var rätt missnöjd själv. Nåja, de vann sin match idag med, och han hade spelat mycket bättre och lagt mål, så han är glad. Tjohoo, tjohoo. :)
Igårkväll med tjejmaffian var tokroligt. Jag fick vara den som hade koll på allting, eftersom jag käkar penicillin och inte får dricka något. Det gjorde mig inte så mycket - de är så vansinnigt söta hela bunten. :) På förfesten hemma hos Julia var det.. som det brukar vara. Som vanligt blev en del inte alltför seriösa bilder på oss, jag ska tigga dem av Maria när hon kommer online på MSN. Av okänd anledning så blev det en bild på mig där jag ser rätt och slätt porrig ut. Herregud, vad vi skrattade. :P Och när Maria spillde cider på bordet och Mia tyckte hon skulle slicka upp det och högljutt undrade "Har du aldrig slickat ett bord förut?!" så låg vi ner över köksbordet och nästan grät av skratt. Tror inte det är många som skulle våga vara med på våra förfester. :P Och kvällen kan sammanfattas i det jag kläckte ur mig igårkväll: "Vad ska man med ragg till när man har sina tjejkompisar?"
(Ehh. Det där ser ganska illa ut.. men.. alltså.. äh. Det får stå kvar ändå. :))
Min krukväxt bestämde sig för att hoppa ner på mitt nystädade golv förutoch nu är det en massa jord och jag måste städa igen. Crap.
Idag har jag inte hunnit göra så mycket alls. (Men jag ska inte ljuga och påstå att jag ansträngt mig överdrivet heller.) Typ duscha, äta frukost och försöka spela gitarr. Intressant, mina fingrar börjar att uppvisa det där typiska som blir när man inte spelat gitarr på länge.. typ nerskavda fingertoppar. Typ aj. Min fot gör fortfarande förbannat ont när jag går, och snälla, snälla, låt det läka tills på måndag, annars missar jag handbollsträningen och jag kommer få spatt om jag inte får träna snart. Nu ska jag ner och äta mat. Det är lördag idag - och jag ska steka pannkakor och äta med banan och mörk choklad. Mums. :)
fredag, augusti 11, 2006
I'm easy for your lover's nerv.
10:25
När jag gick och la mig bestämde jag mig för att strunta i att ställa klockan som jag brukar och försöka vakna själv. Det gick bättre än väntat - klockan 08:43 slog jag upp ögonen (för andra gången, för jag hade vaknat en gång innan det) och kände att jag sovit tillräckligt. Jag drömde inatt igen - jag har börjat drömma ganska mycket på sistonde. Det går i vågor, det där med drömmandet. Jag undrar vad det beror på. Natten innan inatt sprang jag dels omkring i en snöig skog och blev jagad av vargar i slutändan och dels gick jag i skolan på Hogwarts. Och inatt var jag gravid, vilket var ganska panikframkallande eftersom jag fortfarande trodde att jag var gravid när jag vaknade första gången. Yrvaken som få låg jag och undrade hur i helvete det hade gått till och vem som var pappan och hur långt gången jag var (i drömmen måste jag varit i typ.. sjätte månaden eller nåt.) och fick mer panik och så vidare. Sen tror jag jag somnade igen. :)
Okej. Alla är iväg på cup. Jag är inte uttagen till laget. Och om jag hade varit det hade jag inte fått spela ändå, för jag går på borreliamedecin. Och som om det inte var nog det så har jag skaffat mig en inflammation UNDER foten (av alla korkade ställen) på trampdynan, så jag kan inte undvika att gå på det och det gör ont. Och jag känner mig väldigt gnällig nu. Usch.
Jag ska i alla fall till Kullavik sen och skrika på min lillebror när han gör mål. Heja heja.
När jag gick och la mig bestämde jag mig för att strunta i att ställa klockan som jag brukar och försöka vakna själv. Det gick bättre än väntat - klockan 08:43 slog jag upp ögonen (för andra gången, för jag hade vaknat en gång innan det) och kände att jag sovit tillräckligt. Jag drömde inatt igen - jag har börjat drömma ganska mycket på sistonde. Det går i vågor, det där med drömmandet. Jag undrar vad det beror på. Natten innan inatt sprang jag dels omkring i en snöig skog och blev jagad av vargar i slutändan och dels gick jag i skolan på Hogwarts. Och inatt var jag gravid, vilket var ganska panikframkallande eftersom jag fortfarande trodde att jag var gravid när jag vaknade första gången. Yrvaken som få låg jag och undrade hur i helvete det hade gått till och vem som var pappan och hur långt gången jag var (i drömmen måste jag varit i typ.. sjätte månaden eller nåt.) och fick mer panik och så vidare. Sen tror jag jag somnade igen. :)
Okej. Alla är iväg på cup. Jag är inte uttagen till laget. Och om jag hade varit det hade jag inte fått spela ändå, för jag går på borreliamedecin. Och som om det inte var nog det så har jag skaffat mig en inflammation UNDER foten (av alla korkade ställen) på trampdynan, så jag kan inte undvika att gå på det och det gör ont. Och jag känner mig väldigt gnällig nu. Usch.
Jag ska i alla fall till Kullavik sen och skrika på min lillebror när han gör mål. Heja heja.
torsdag, augusti 10, 2006
I'll follow you tonight.
23:46
Idag har jag - hör och häpna - städat rummet. och då menar jag ingen liten dammsugning och bortplockning av kläder, nej, jag har verkligen städat rummet, ordentligt och grundligt. Jag började med att plocka ur byrån och leta igenom allt skräp och varför hade jag X antal par strumpbyxor som jag dels aldrig använder och dels var trasiga? Jag slängde en massa, och dammsög hyllorna. Sen begav jag mig ner under sängen och gjorde snabbdammsugning, släpade ut lådor och slängde lite mer grejer. Dammsög igen och avslutade med att torka golvet under sängen. Shit, det behövdes. Sen hade turen kommit till hyllorna. Plockade ner alla prydnadssaker som stod framme (de är helt adorable, men just nu känns det inte som jag vill ha dem framme) och dammtorkade hyllan och nu är mina böcker mycket tjusigt uppsatta där - efter höjden på böckerna. Screw bokstavsordning. :P Rensade från de två andra hyllorna också, slängde en massa ljushållare som var väldigt fina men som inte passade in nu. Behöll en del. Slängde massa.. kroppsvårdssaker som jag aldrig använt heller. Vid det laget bedömde jag att golvet hade torkat under sängen och knuffade tillbaka allt på plats igen. Sen kom det som blev värst, nämligen att sortera CD-skivor, hitta rätt fodral och skriva nya innehållsförteckningar till de jag hade tappat bort. Sen fick jag ännu ett ryck och tyckte att när jag är igång att städa skrivbordet kan jag lika gärna städa tangenbordet. Idag har jag alltså pillat bort varenda knapp, torkat någorlunda rent under, torkat knappen och satt tillbaka den. :)
Slutligen fick jag allt på plats som jag slängt i sängen i brist på bättre förvaring, dammsög golvet (till och med under mattan!) och la tillbaka alla saker som jag hade i mitt rum som inte var mina på sina respektive platser. Gissa om jag känner mig duktig. (Det blev ganska mycket nostalgi idag, eftersom jag hittade massa saker som jag glömt av. Något av det bästa var när jag skulle in under skrivbordet och hittade lådan med mina fuskConverse. De är banne mig nästan gråa istället för blåa, fullständigt sönderslitna i hälarna och lite överallt. Dessutom står det saker skriva med bläck överallt. "GT - o4", "The Ark! Calleth you, cometh I", men jag höll på att börja gråta när jag läste "Jag älskar dig Johanna mer än vad Erik gör!" Haha.^^ Fråga mig någon gång, det är en ganska lustig historia, eller hur Gabby? ;))
Sen fick jag i och för sig stressa som en galning för att hinna få i mig mat, packa träningsgrejer och gå till jobbet, men jag har ett mycket välstädat rum. :) Besök välkommnas. ;)
Träningen idag var både lycka och helvete. Lycka för att det var länge sen jag kände att mina ben var så pigga som idag. Helvete eftersom jag går på pencillin och är strängt beordrad att ta det lugnt. För första gången i mitt liv ville jag springa "Idioten"- och fick inte. Inga kontringar. Ingen match på slutet. Och så en vecka till i samma stil som idag. Det kryyyper i hela kroppen, jag kommer bli tokig. Och jag kommer ha stora tendenser till att vilja slå min lillebror när han spelar cup i helgen.
Imorgon (ska man vara petig är det idag) ska jag.. inte träna. Och vara grymt avundsjuk på alla jag känner som får spela i Havets Cup. Nej, förlåt, jag ska skärpa mig. Gnällspik.
Imorgon (idag) ska jag kanske gå på Lisa Miskovsky. Och kanske gå ut med min tjejliga. Och alldeles säkert in till Göteborgskalaset på kvällen.
Och nu ska jag alldeles säkert sova. Natti.
Idag har jag - hör och häpna - städat rummet. och då menar jag ingen liten dammsugning och bortplockning av kläder, nej, jag har verkligen städat rummet, ordentligt och grundligt. Jag började med att plocka ur byrån och leta igenom allt skräp och varför hade jag X antal par strumpbyxor som jag dels aldrig använder och dels var trasiga? Jag slängde en massa, och dammsög hyllorna. Sen begav jag mig ner under sängen och gjorde snabbdammsugning, släpade ut lådor och slängde lite mer grejer. Dammsög igen och avslutade med att torka golvet under sängen. Shit, det behövdes. Sen hade turen kommit till hyllorna. Plockade ner alla prydnadssaker som stod framme (de är helt adorable, men just nu känns det inte som jag vill ha dem framme) och dammtorkade hyllan och nu är mina böcker mycket tjusigt uppsatta där - efter höjden på böckerna. Screw bokstavsordning. :P Rensade från de två andra hyllorna också, slängde en massa ljushållare som var väldigt fina men som inte passade in nu. Behöll en del. Slängde massa.. kroppsvårdssaker som jag aldrig använt heller. Vid det laget bedömde jag att golvet hade torkat under sängen och knuffade tillbaka allt på plats igen. Sen kom det som blev värst, nämligen att sortera CD-skivor, hitta rätt fodral och skriva nya innehållsförteckningar till de jag hade tappat bort. Sen fick jag ännu ett ryck och tyckte att när jag är igång att städa skrivbordet kan jag lika gärna städa tangenbordet. Idag har jag alltså pillat bort varenda knapp, torkat någorlunda rent under, torkat knappen och satt tillbaka den. :)
Slutligen fick jag allt på plats som jag slängt i sängen i brist på bättre förvaring, dammsög golvet (till och med under mattan!) och la tillbaka alla saker som jag hade i mitt rum som inte var mina på sina respektive platser. Gissa om jag känner mig duktig. (Det blev ganska mycket nostalgi idag, eftersom jag hittade massa saker som jag glömt av. Något av det bästa var när jag skulle in under skrivbordet och hittade lådan med mina fuskConverse. De är banne mig nästan gråa istället för blåa, fullständigt sönderslitna i hälarna och lite överallt. Dessutom står det saker skriva med bläck överallt. "GT - o4", "The Ark! Calleth you, cometh I", men jag höll på att börja gråta när jag läste "Jag älskar dig Johanna mer än vad Erik gör!" Haha.^^ Fråga mig någon gång, det är en ganska lustig historia, eller hur Gabby? ;))
Sen fick jag i och för sig stressa som en galning för att hinna få i mig mat, packa träningsgrejer och gå till jobbet, men jag har ett mycket välstädat rum. :) Besök välkommnas. ;)
Träningen idag var både lycka och helvete. Lycka för att det var länge sen jag kände att mina ben var så pigga som idag. Helvete eftersom jag går på pencillin och är strängt beordrad att ta det lugnt. För första gången i mitt liv ville jag springa "Idioten"- och fick inte. Inga kontringar. Ingen match på slutet. Och så en vecka till i samma stil som idag. Det kryyyper i hela kroppen, jag kommer bli tokig. Och jag kommer ha stora tendenser till att vilja slå min lillebror när han spelar cup i helgen.
Imorgon (ska man vara petig är det idag) ska jag.. inte träna. Och vara grymt avundsjuk på alla jag känner som får spela i Havets Cup. Nej, förlåt, jag ska skärpa mig. Gnällspik.
Imorgon (idag) ska jag kanske gå på Lisa Miskovsky. Och kanske gå ut med min tjejliga. Och alldeles säkert in till Göteborgskalaset på kvällen.
Och nu ska jag alldeles säkert sova. Natti.
Cuddle me up.
07:22
Varför är det nästan aldrig bra temperatur i mitt rum? Ömsom för varmt, ömsom för kallt. För kallt gör egentligen ingenting, för då har jag bara ett väldigt bra tillfälle att kura ihop mig under ett varmt täcke, men för varmt..? Bleh.
Jag borde i vanliga fall inte ens vara vaken nu, men som sagt så sov jag hos Linda igår, och hon skulle upp och jobba, så jag hade inte så mycket val. (Eller.. jo, det har jag, för jag vet att jag mycket väl får sova kvar medans hon går, men det känns inte lika bra som när hon är där, så jag följer alltid med henne till tåget innan jag går hem.) Vilket i slutändan resulterar i att jag kom ut på deras förstutrapp i ett mycket sömndrucket och virrigt tilltånd och Linda fnissade lite och sa: "Du ser ut som världens mysigaste nallebjörn." Inte precis som jag skull beskrivit mig kanske, men jag tar gladeligen emot andras synpunkter. :)
Just nu önskar jag mig mest en anledning att fortsätta vara vaken, men jag har ingen, och eftersom jag fortfarande ör väldigt sömndrucken och sömnig så går jag nog och lägger mig nån timme till. Cuddle me up.
Varför är det nästan aldrig bra temperatur i mitt rum? Ömsom för varmt, ömsom för kallt. För kallt gör egentligen ingenting, för då har jag bara ett väldigt bra tillfälle att kura ihop mig under ett varmt täcke, men för varmt..? Bleh.
Jag borde i vanliga fall inte ens vara vaken nu, men som sagt så sov jag hos Linda igår, och hon skulle upp och jobba, så jag hade inte så mycket val. (Eller.. jo, det har jag, för jag vet att jag mycket väl får sova kvar medans hon går, men det känns inte lika bra som när hon är där, så jag följer alltid med henne till tåget innan jag går hem.) Vilket i slutändan resulterar i att jag kom ut på deras förstutrapp i ett mycket sömndrucket och virrigt tilltånd och Linda fnissade lite och sa: "Du ser ut som världens mysigaste nallebjörn." Inte precis som jag skull beskrivit mig kanske, men jag tar gladeligen emot andras synpunkter. :)
Just nu önskar jag mig mest en anledning att fortsätta vara vaken, men jag har ingen, och eftersom jag fortfarande ör väldigt sömndrucken och sömnig så går jag nog och lägger mig nån timme till. Cuddle me up.
onsdag, augusti 09, 2006
Vaggvisa för flyktbenägna.
22:24
Min telefon ringde nyss och det var privat nummer och jag fick panik och trodde det vad Oskar och ville inte svara och bad Linda svara, men hon hann inte och nu undrar jag vem det var och känner mig minst sagt jättekorkad som inte svarade. Gosh. Tala om att få alla realisktiska tankar bortsopade ur skallen. Okända människa, ring igen? annars kommer jag undra hela natten.
Jag sitter hemma hos Linda och är inne på min andra kopp thé med en lugn känsla i kroppen. Det känns som jag slappnar av automatiskt när jag kommer hit, andas lugn med i varje andetag förutom luften. Hon har legat med huvudet i mitt knä och jag har kammat hennes hår mellan fingrarna och vi har berättat om våra dagar och skrattat och kommenterat och skrattat mer. Jag blundar för några sekunder och känner hur tröttheten gör sig påmind bakom ögonlocken.
Slappna av, sluta tänka, stäng av.
Inatt slipper jag sova ensam.
(Oh. Jag var på biblioteket idag. Ingen Paulo Coelho inne, men jag lånade Bob Hanssons "Halleluja liksom" och hittade "Havreflarn" och satt och läste med ett lyckligt leende. Jippie. :))
Min telefon ringde nyss och det var privat nummer och jag fick panik och trodde det vad Oskar och ville inte svara och bad Linda svara, men hon hann inte och nu undrar jag vem det var och känner mig minst sagt jättekorkad som inte svarade. Gosh. Tala om att få alla realisktiska tankar bortsopade ur skallen. Okända människa, ring igen? annars kommer jag undra hela natten.
Jag sitter hemma hos Linda och är inne på min andra kopp thé med en lugn känsla i kroppen. Det känns som jag slappnar av automatiskt när jag kommer hit, andas lugn med i varje andetag förutom luften. Hon har legat med huvudet i mitt knä och jag har kammat hennes hår mellan fingrarna och vi har berättat om våra dagar och skrattat och kommenterat och skrattat mer. Jag blundar för några sekunder och känner hur tröttheten gör sig påmind bakom ögonlocken.
Slappna av, sluta tänka, stäng av.
Inatt slipper jag sova ensam.
(Oh. Jag var på biblioteket idag. Ingen Paulo Coelho inne, men jag lånade Bob Hanssons "Halleluja liksom" och hittade "Havreflarn" och satt och läste med ett lyckligt leende. Jippie. :))
Jaha. Nehe.
22:08
Vafan? Det tar ju toklång tid att åka till Lysekil.
Jaha. Nehe. Då får jag väl vara hängiven supporter åt min lillebror och min kusin och vara avundsjuk på dem som får spela då. Undrar om jag skulle kunna tas för en 16-årig kille om jag sätter upp håret och typ.. plattar till mig på nåt sätt? Förmodligen inte, antar jag. Och problem med omklädningsrum och sådär. Nåja. Suck.
Vafan? Det tar ju toklång tid att åka till Lysekil.
Jaha. Nehe. Då får jag väl vara hängiven supporter åt min lillebror och min kusin och vara avundsjuk på dem som får spela då. Undrar om jag skulle kunna tas för en 16-årig kille om jag sätter upp håret och typ.. plattar till mig på nåt sätt? Förmodligen inte, antar jag. Och problem med omklädningsrum och sådär. Nåja. Suck.
J'ai le béguin pour toi.
15:08
Mitt humör har gjort en helomvändning. Jag tycker väldigt mycket om närakuten i Kungsbacka. För första gången i mitt liv så tog det bara lite mer än en timme. Kortast tid tog det inne hos läkaren. Han tittade på mitt ben, kände lite, konstaterade "fästingbett" och sa att han skulle mejla receptet till apoteket så jag kunde få ut det på en gång. Nu är jag satt på pencillin i nio dagar medräknat idag och sen ska det vara bra. Skönt. :) Enda nackdelen är träningen. Jag frågade en av sköterskorna om jag fick träna eller inte och hon frågade "Hur mycket tränar du?" och jag pep "5-6 dagar i veckan.." och plötsligt såg hon vääldigt osäker ut. Jag slapp totalt träningsförbud i alla fall, fick bara order om att hålla mig till handbollsträningarna och ta det lite lugnt på dem. Jag ska sköta mig, jag har varken tid eller lust med hjärnhinneinflammation.
Det är handbollscup i Lysekil i helgen, hade jag totalt glömt av innan jag blev påmind om det igår. Jag vill åka dit, jag vill spela, men det kan jag se i månen efter. Funderar på att åka dit ändå som hängiven supporter och heja lite. Trots allt är det kul att bara vara på cup och titta. Inte lika kul som att spela, men ändå.
Jag vill att det ska vara kväll nu, jag vill vara hos Linda och vara trygg och cuddle up next to her och berätta saker och skratta och kramas och ta en liten paus från livet att tag. Strax ska jag upp till biblioteket och låna fler böcker av Paulo Coelho. Och jag måste laga mina jeans. De är så välanvända att tyget mellan benen har blivit så tunnslitet att det gått sönder, och trots det kan jag inte förmå mig att kasta dem. De är så sköna. Jag ska be mamma hjälpa mig lappa dem och förlänga deras liv åtminstonde ett tag till. :)
Mitt humör har gjort en helomvändning. Jag tycker väldigt mycket om närakuten i Kungsbacka. För första gången i mitt liv så tog det bara lite mer än en timme. Kortast tid tog det inne hos läkaren. Han tittade på mitt ben, kände lite, konstaterade "fästingbett" och sa att han skulle mejla receptet till apoteket så jag kunde få ut det på en gång. Nu är jag satt på pencillin i nio dagar medräknat idag och sen ska det vara bra. Skönt. :) Enda nackdelen är träningen. Jag frågade en av sköterskorna om jag fick träna eller inte och hon frågade "Hur mycket tränar du?" och jag pep "5-6 dagar i veckan.." och plötsligt såg hon vääldigt osäker ut. Jag slapp totalt träningsförbud i alla fall, fick bara order om att hålla mig till handbollsträningarna och ta det lite lugnt på dem. Jag ska sköta mig, jag har varken tid eller lust med hjärnhinneinflammation.
Det är handbollscup i Lysekil i helgen, hade jag totalt glömt av innan jag blev påmind om det igår. Jag vill åka dit, jag vill spela, men det kan jag se i månen efter. Funderar på att åka dit ändå som hängiven supporter och heja lite. Trots allt är det kul att bara vara på cup och titta. Inte lika kul som att spela, men ändå.
Jag vill att det ska vara kväll nu, jag vill vara hos Linda och vara trygg och cuddle up next to her och berätta saker och skratta och kramas och ta en liten paus från livet att tag. Strax ska jag upp till biblioteket och låna fler böcker av Paulo Coelho. Och jag måste laga mina jeans. De är så välanvända att tyget mellan benen har blivit så tunnslitet att det gått sönder, och trots det kan jag inte förmå mig att kasta dem. De är så sköna. Jag ska be mamma hjälpa mig lappa dem och förlänga deras liv åtminstonde ett tag till. :)
Skräp.
10:51
Imorse innan min promenad var jag väldigt, väldigt arg. Varför detta? Jo, för att jag hade, enligt gårdagens instruktioner från vårdcentralen, satt klockan så att den väckte mig strax innan sju och ringde telefonslussen för att jag skulle få en tid. Gör allting med de där knapparna som man skulle och fick upplysningen om att jag skulle bli uppringd klockan tjugo i nio. Sätter klockan på halv nio och somnar om. Vaknar av klockans glada pipande och hinner nästan somna om igen innan jag kommer på att jag måste hålla mig vaken, annars missar jag telefonsamtalet. Ligger och halvslumrar och vaknar om vartannat tills någon ringer klockan nio. Och berättar att alla tider är slut. Yeees. Hur ska man kunna få en undersökningstid om det inte ens hjälper att ringa såfort telefonslussen öppnat? Skräp.
Alltså. Nu har jag ätit frukost, duschat och allt sånt där, och mamma och jag ska in och tillbringa jagvetintehur-lång tid på närakuten i Kungsbacka. Tjohoo. Jag avskyr svensk sjukvård.
Imorse innan min promenad var jag väldigt, väldigt arg. Varför detta? Jo, för att jag hade, enligt gårdagens instruktioner från vårdcentralen, satt klockan så att den väckte mig strax innan sju och ringde telefonslussen för att jag skulle få en tid. Gör allting med de där knapparna som man skulle och fick upplysningen om att jag skulle bli uppringd klockan tjugo i nio. Sätter klockan på halv nio och somnar om. Vaknar av klockans glada pipande och hinner nästan somna om igen innan jag kommer på att jag måste hålla mig vaken, annars missar jag telefonsamtalet. Ligger och halvslumrar och vaknar om vartannat tills någon ringer klockan nio. Och berättar att alla tider är slut. Yeees. Hur ska man kunna få en undersökningstid om det inte ens hjälper att ringa såfort telefonslussen öppnat? Skräp.
Alltså. Nu har jag ätit frukost, duschat och allt sånt där, och mamma och jag ska in och tillbringa jagvetintehur-lång tid på närakuten i Kungsbacka. Tjohoo. Jag avskyr svensk sjukvård.
tisdag, augusti 08, 2006
"Det är tisdag idag."
23:47
Mycket observant. Det stämmer. Det är tisdag idag. Sagt med ett obeskrivligt tonfall var det det i särklass roligaste jag har hört idag. :)
Idag blev inte riktigt som planerat. Vilket i sin tur ledde till som det brukar bli - först blev jag en smula (massa smulor) förbannad, och nu bara skrattar jag åt det. Meningslöst att göra annat, att tjura, lika bra att se det komiska i situationen. Mitt humör har under dagen gått neeeeråt och sen uppåt igen ju senare kväll det blev. Sen landade jag någonstans på Lisebergsstationen, tog ett djupt andetag, klickade mig fram till inkorgen på mobilen och började radera. (Jag skulle vilja skriva att "allting känns så mycket bättre nu" och "jag känner verkligen att jag gjort rätt" och liknande klyschor, men det vet jag inte, så det kan jag inte. Var finns den gudomliga vägledningen när jag behöver den? Kan det inte vara lite hallelujahkörer och moln som öppnar sig så solen kan skina ner på mig så jag vet att den här gången gjorde jag faktiskt rätt?) Sen satte jag Anna Ternheim i öronen och lät henne sjunga för mig tills tåget kom.
Jag läste i Metro.. igår tror jag.. "Akta dig för charmiga killar." Screw that, man ska unna sig roliga saker här i livet.
För första gången på länge så önskar jag mig någon att sova med. Att få kura ihop sig bredvid någon, lägga huvudet på bröstkorgen och somna med någon annans andetag i öronen. Lite trygghet bara. Allt går upp och ner nu, jag vill bara stanna tiden en stund och vara lite trygg. Jag ska nog sova med Linda imorgon. Spoon me up.
Vänner- ikväll - tack, ni är (känns som en underdrift) underbara.
Mycket observant. Det stämmer. Det är tisdag idag. Sagt med ett obeskrivligt tonfall var det det i särklass roligaste jag har hört idag. :)
Idag blev inte riktigt som planerat. Vilket i sin tur ledde till som det brukar bli - först blev jag en smula (massa smulor) förbannad, och nu bara skrattar jag åt det. Meningslöst att göra annat, att tjura, lika bra att se det komiska i situationen. Mitt humör har under dagen gått neeeeråt och sen uppåt igen ju senare kväll det blev. Sen landade jag någonstans på Lisebergsstationen, tog ett djupt andetag, klickade mig fram till inkorgen på mobilen och började radera. (Jag skulle vilja skriva att "allting känns så mycket bättre nu" och "jag känner verkligen att jag gjort rätt" och liknande klyschor, men det vet jag inte, så det kan jag inte. Var finns den gudomliga vägledningen när jag behöver den? Kan det inte vara lite hallelujahkörer och moln som öppnar sig så solen kan skina ner på mig så jag vet att den här gången gjorde jag faktiskt rätt?) Sen satte jag Anna Ternheim i öronen och lät henne sjunga för mig tills tåget kom.
Jag läste i Metro.. igår tror jag.. "Akta dig för charmiga killar." Screw that, man ska unna sig roliga saker här i livet.
För första gången på länge så önskar jag mig någon att sova med. Att få kura ihop sig bredvid någon, lägga huvudet på bröstkorgen och somna med någon annans andetag i öronen. Lite trygghet bara. Allt går upp och ner nu, jag vill bara stanna tiden en stund och vara lite trygg. Jag ska nog sova med Linda imorgon. Spoon me up.
Vänner- ikväll - tack, ni är (känns som en underdrift) underbara.
Why should it be so bad to bad when it's so hard to be anything at all?
14:52
Jag undrar hur många "sista sms" jag har fått nu. Minst tre. Jag orkar inte räkna efter, vill helst radera allting, men orkar inte med det heller. Jag borde inte gnälla, vet det. Handlingar och konsekvenser. Man ska ta konsekvenserna av sitt handlande. Frågan är om det är mina konsekvenser mera.
Något har bitit mig på benet och nu ser det inte så bra ute mera, så jag försökte ringa till vårdcentralen imorse för att få en tid. Kommer fram till en av dessa (host hrrm) underbara knappvalsstationer och får trycka på siffror och knappa in mitt telefonnummer innan jag får reda på att de ska ringa upp mig halv tre. När de väl ringer upp mig blir summan av kardemumman att de inte har några tider kvar, och att jag antingen kan åka och sätta mig i Kungsbacka och vänta tills någon tittar på mig eller ringa imorgon vid sju när telefonslussen öppnar och hoppas på att få en tid. Tjohoo. Pest eller kolera. Och jag hinner inte med att åka och sätta mig i Kungsbacka, för jag vet inte hur lång tid det kommer ta, och jag ska jobba sen. Jobba, inte träna, lägg märke till det. Mamma brukar jobba åt mig på tisdagar, men hon skulle på friidrottsEM med farfar. Skräp. Missförstå mig inte, jag unnar verkligen mamma det, men i valet mellan träning och jobb så föredrar jag träning alla gånger. Nåja. Suck.
Jag undrar hur många "sista sms" jag har fått nu. Minst tre. Jag orkar inte räkna efter, vill helst radera allting, men orkar inte med det heller. Jag borde inte gnälla, vet det. Handlingar och konsekvenser. Man ska ta konsekvenserna av sitt handlande. Frågan är om det är mina konsekvenser mera.
Något har bitit mig på benet och nu ser det inte så bra ute mera, så jag försökte ringa till vårdcentralen imorse för att få en tid. Kommer fram till en av dessa (host hrrm) underbara knappvalsstationer och får trycka på siffror och knappa in mitt telefonnummer innan jag får reda på att de ska ringa upp mig halv tre. När de väl ringer upp mig blir summan av kardemumman att de inte har några tider kvar, och att jag antingen kan åka och sätta mig i Kungsbacka och vänta tills någon tittar på mig eller ringa imorgon vid sju när telefonslussen öppnar och hoppas på att få en tid. Tjohoo. Pest eller kolera. Och jag hinner inte med att åka och sätta mig i Kungsbacka, för jag vet inte hur lång tid det kommer ta, och jag ska jobba sen. Jobba, inte träna, lägg märke till det. Mamma brukar jobba åt mig på tisdagar, men hon skulle på friidrottsEM med farfar. Skräp. Missförstå mig inte, jag unnar verkligen mamma det, men i valet mellan träning och jobb så föredrar jag träning alla gånger. Nåja. Suck.
måndag, augusti 07, 2006
Under en himmel som bär sommarfärgen blå.
22:51
Dåså. Nu är jag hemma och har planerat att spendera en viss tid här med att berätta vad jag haft för mig sen i tordags kväll. Alltså - jag vrider tillbaka klockan lite.
I torsdags så lyckades jag faktiskt med att packa ner alla grejer som jag skulle ha med - och jag glömde ingenting, inte ens laddaren till mobilen. Sen fick jag springa i panik till mitt jobb eftersom jag hade väntat med att packa tills sista sekunden och höll på att komma försent. Stress. När jag väl kom dit visade det sig att jag kunde tagit det lugnt, för Therese hade en sen kund och jag kunde inte sätta igång på en gång ändå. Murphy. (ful tillhörande grimas)
Efter att ha väntat och städat och varit sur för att jag blivit försenad tog jag mig hem igen, och familjen packade in sig i bilen och vi påbörjade vår färd mot Falla. Stannade i Borås och åt mat, och sen fick jag och mina bröder en väldig energi och satt och skrattade och pratade nästan oavbrutet i nån timme. Sen slockade Adam på min axel med ena handen i min och sov en timme och Oskar lutade huvudet mot rutan och sov han med och jag satt i mitten (för numera är jag "minst" (läs: kortast) i familjen efter mamma som sitter fram, och därmed tvingas jag utstå de första timmarna av ont i knäna och kramp i låren och rumpan varje gång vi ska åka någonstans.) och kände hur vansinnigt mycket jag tyckte om mina bröder. Happy moment. :)
Någon gång vid halv ett svängde vi in på grusvägen till Falla och fönstrena bak vevades ner och Adam och jag ställde oss på knä med halva kroppen ut genom varsitt fönster och natten luktade gräs och kor och alldeles Falla precis som det alltid gör varje gång första gången vi kommer dit. Det kommer aldrig gå att fånga den magiken som finns där och då i ord, så jag försöker inte nu heller. Vi kom till matstugan, parkade bilen, packade ur bilen, bar ner grejerna till sovstugan, bäddade och kröp i säng.
Halv sju nästa morgon blev jag väckt av morfar som petade lite försiktigt på mig. Mumlade fram ett förtjuset, sömndrucket "Hej morfar!" och började leta fram kläder. Följde efter mamma till matstugan och träffade släkt, drack thé och åt mackor och sen begav mamma och jag oss till Velen och plockade upp kräftburar. Jag fick ro, och det gick.. förhållandevis bra, med tanke på hur länge sen det är jag rodde sist. :P När vi satt där, svor över hur långt ut de hade lagt burarna och hur lite kräftor vi fick, så kände jag att det här vill jag att alla ska uppleva. Jag vill ta med varenda en av mina vänner så att de får uppleva det förtrollande i de mornarna.
(Nu känner jag att jag börjar bli lite långrandig och att jag inte kommer orka med att skriva allting som hände, så jag speedar upp det lite.) Fredagen innehöll annars inget speciellt. Mer släkt kom, kramar till höger och vänster i tid och otid. Prata med Patrik, med Emmy och pappa och bröder och jag åkte in till Kisa för att handla saker och jag ville handla böcker, men bokhandeln var lunchstängd, så vi fikade istället och åkte hem. Vi satt uppe ganska länge sen på kvällen och pratade, några spelade poker och jag satt och tittade på innan jag blev för trött och gick och la mig. Lördagen så hoppade jag burupp-plockandet på morgonen och det enda nyttiga jag gjorde på hela dagen var att snylta med när Ann-Sofie åkte in till Kisa och jag smet in till bokhandeln (lyckligtvis öppen den här gången.) och det var inte meningen, men jag köpte fyra böcker. (Jag får någon sorts.. storhetsvansinne varje gång jag går in i en bokaffär. Den lukten där inne är så speciell, nytryckta böcker, jag tycker om den, och jag vill handla nästan allt jag får syn på som ser intressant ut och läsa, bara sätta mig i ett hörn med en massa böcker och läsa. Det innebär att jag plockar på mig en massa böcker och sen får halvt ångest för att jag inte kan köpa alla utan måste välja ut någon/några. :P) Jag hade en sex-sju stycken i famnen ett tag, så jag antar att det blev ett godkänt resultat. :P
På lördagskvällen var det kräftskiva, och Sabina kom och trots att vi i princip bara träffas en gång om året känns det inte, ge oss tio minuter så känns det som ingen tid har gått alls. Jag tål inte sprit, märkte jag, och höll på att bli lite väl berusad efter ett tag, men jag lyckades att inte bli det. Hela kräftkvällen belv väldigt lyckad, jag stupade i säng vid halv två och somnade som en stock.
Klockan halv sju vaknar jag sedan på söndagsmorgonen, med en viss huvudvärk. Det är dock inte den som väckt mig, utan att det känns som en bastu i rummet, och att de resterande fyra familjemedlemmarna snarkar. Som tröskverk. Allihopa. Försöker halvhjärtat somnar om, men ger upp efter ett tag. Klär på mig tröja och mjukisbyxor, tar kudden och täcket under armen och beger mig till matstugan där jag lägger mig i en soffa utomhus som någon ställt där. Somnar tyst och belåten och sover i två timmar tills jag väcks av att någon slamrar i köket. Gunnels förvånade ansikte: "Har du sovit där hela natten?!"
Morgondopp, frukost. Lugn, stillsam dag. De flesta är trötta, ingen som orkar med så mycket. Äpplepaj till efterrätt. En efter en åker hem, vi kramas och kramas och vinkar hejdå. Vi är en av de sista, packar in oss i bilen och åker hem vid sju, åtta. Somnar i bilen vid elva-tiden och vaknar av att vi är hemma. Upp i sängen, sova. Och sen är det idag.
Idag - promenad, frukost, till Kungsbacka och träna, hem, äta-duscha-klä-på-mig. Åka till Göteborg, handla lite och träffa Julia och Oscar. Därefter tog vi oss till Kungstorget och hittade faktiskt Carin och Hanna på en gång. Det var någon RixFm-festival-sak med artister och vissa var helt okej, vissa var helt.. borta, men de två som var riktigt bra var faktiskt Amy Diamonds (vilken röst det flickebarnet har!) och Patrik Isaksson. Så glada, så strålande och jag sjöng med och kände den där välbekanta förtjusta känslan i magen.
Mat efteråt, sittandes på kanalkanten med bror, Julia, Emil och Fredrik. Filmprat på väg till stationen. Julia och jag som retades med bror på den korta vägen hem från tåget. Och nu är jag här. Och ska snart sova.
Och.. och.. nåt mer som jag inte riktigt kan greppa tag i, inte riktigt få på pränt, sätta ord på.
(Om någon lagt märke till det så har jag utelämnat det där med pendlandet mellan fötvivlan och lycka. Lyckan kommer från allt skoj jag hade i Falla och förtvivlan orkar jag inte med, orkar inte upprepa den i text. Fråga om det är intressant.)
Sova. Fridens liljor.
Dåså. Nu är jag hemma och har planerat att spendera en viss tid här med att berätta vad jag haft för mig sen i tordags kväll. Alltså - jag vrider tillbaka klockan lite.
I torsdags så lyckades jag faktiskt med att packa ner alla grejer som jag skulle ha med - och jag glömde ingenting, inte ens laddaren till mobilen. Sen fick jag springa i panik till mitt jobb eftersom jag hade väntat med att packa tills sista sekunden och höll på att komma försent. Stress. När jag väl kom dit visade det sig att jag kunde tagit det lugnt, för Therese hade en sen kund och jag kunde inte sätta igång på en gång ändå. Murphy. (ful tillhörande grimas)
Efter att ha väntat och städat och varit sur för att jag blivit försenad tog jag mig hem igen, och familjen packade in sig i bilen och vi påbörjade vår färd mot Falla. Stannade i Borås och åt mat, och sen fick jag och mina bröder en väldig energi och satt och skrattade och pratade nästan oavbrutet i nån timme. Sen slockade Adam på min axel med ena handen i min och sov en timme och Oskar lutade huvudet mot rutan och sov han med och jag satt i mitten (för numera är jag "minst" (läs: kortast) i familjen efter mamma som sitter fram, och därmed tvingas jag utstå de första timmarna av ont i knäna och kramp i låren och rumpan varje gång vi ska åka någonstans.) och kände hur vansinnigt mycket jag tyckte om mina bröder. Happy moment. :)
Någon gång vid halv ett svängde vi in på grusvägen till Falla och fönstrena bak vevades ner och Adam och jag ställde oss på knä med halva kroppen ut genom varsitt fönster och natten luktade gräs och kor och alldeles Falla precis som det alltid gör varje gång första gången vi kommer dit. Det kommer aldrig gå att fånga den magiken som finns där och då i ord, så jag försöker inte nu heller. Vi kom till matstugan, parkade bilen, packade ur bilen, bar ner grejerna till sovstugan, bäddade och kröp i säng.
Halv sju nästa morgon blev jag väckt av morfar som petade lite försiktigt på mig. Mumlade fram ett förtjuset, sömndrucket "Hej morfar!" och började leta fram kläder. Följde efter mamma till matstugan och träffade släkt, drack thé och åt mackor och sen begav mamma och jag oss till Velen och plockade upp kräftburar. Jag fick ro, och det gick.. förhållandevis bra, med tanke på hur länge sen det är jag rodde sist. :P När vi satt där, svor över hur långt ut de hade lagt burarna och hur lite kräftor vi fick, så kände jag att det här vill jag att alla ska uppleva. Jag vill ta med varenda en av mina vänner så att de får uppleva det förtrollande i de mornarna.
(Nu känner jag att jag börjar bli lite långrandig och att jag inte kommer orka med att skriva allting som hände, så jag speedar upp det lite.) Fredagen innehöll annars inget speciellt. Mer släkt kom, kramar till höger och vänster i tid och otid. Prata med Patrik, med Emmy och pappa och bröder och jag åkte in till Kisa för att handla saker och jag ville handla böcker, men bokhandeln var lunchstängd, så vi fikade istället och åkte hem. Vi satt uppe ganska länge sen på kvällen och pratade, några spelade poker och jag satt och tittade på innan jag blev för trött och gick och la mig. Lördagen så hoppade jag burupp-plockandet på morgonen och det enda nyttiga jag gjorde på hela dagen var att snylta med när Ann-Sofie åkte in till Kisa och jag smet in till bokhandeln (lyckligtvis öppen den här gången.) och det var inte meningen, men jag köpte fyra böcker. (Jag får någon sorts.. storhetsvansinne varje gång jag går in i en bokaffär. Den lukten där inne är så speciell, nytryckta böcker, jag tycker om den, och jag vill handla nästan allt jag får syn på som ser intressant ut och läsa, bara sätta mig i ett hörn med en massa böcker och läsa. Det innebär att jag plockar på mig en massa böcker och sen får halvt ångest för att jag inte kan köpa alla utan måste välja ut någon/några. :P) Jag hade en sex-sju stycken i famnen ett tag, så jag antar att det blev ett godkänt resultat. :P
På lördagskvällen var det kräftskiva, och Sabina kom och trots att vi i princip bara träffas en gång om året känns det inte, ge oss tio minuter så känns det som ingen tid har gått alls. Jag tål inte sprit, märkte jag, och höll på att bli lite väl berusad efter ett tag, men jag lyckades att inte bli det. Hela kräftkvällen belv väldigt lyckad, jag stupade i säng vid halv två och somnade som en stock.
Klockan halv sju vaknar jag sedan på söndagsmorgonen, med en viss huvudvärk. Det är dock inte den som väckt mig, utan att det känns som en bastu i rummet, och att de resterande fyra familjemedlemmarna snarkar. Som tröskverk. Allihopa. Försöker halvhjärtat somnar om, men ger upp efter ett tag. Klär på mig tröja och mjukisbyxor, tar kudden och täcket under armen och beger mig till matstugan där jag lägger mig i en soffa utomhus som någon ställt där. Somnar tyst och belåten och sover i två timmar tills jag väcks av att någon slamrar i köket. Gunnels förvånade ansikte: "Har du sovit där hela natten?!"
Morgondopp, frukost. Lugn, stillsam dag. De flesta är trötta, ingen som orkar med så mycket. Äpplepaj till efterrätt. En efter en åker hem, vi kramas och kramas och vinkar hejdå. Vi är en av de sista, packar in oss i bilen och åker hem vid sju, åtta. Somnar i bilen vid elva-tiden och vaknar av att vi är hemma. Upp i sängen, sova. Och sen är det idag.
Idag - promenad, frukost, till Kungsbacka och träna, hem, äta-duscha-klä-på-mig. Åka till Göteborg, handla lite och träffa Julia och Oscar. Därefter tog vi oss till Kungstorget och hittade faktiskt Carin och Hanna på en gång. Det var någon RixFm-festival-sak med artister och vissa var helt okej, vissa var helt.. borta, men de två som var riktigt bra var faktiskt Amy Diamonds (vilken röst det flickebarnet har!) och Patrik Isaksson. Så glada, så strålande och jag sjöng med och kände den där välbekanta förtjusta känslan i magen.
Mat efteråt, sittandes på kanalkanten med bror, Julia, Emil och Fredrik. Filmprat på väg till stationen. Julia och jag som retades med bror på den korta vägen hem från tåget. Och nu är jag här. Och ska snart sova.
Och.. och.. nåt mer som jag inte riktigt kan greppa tag i, inte riktigt få på pränt, sätta ord på.
(Om någon lagt märke till det så har jag utelämnat det där med pendlandet mellan fötvivlan och lycka. Lyckan kommer från allt skoj jag hade i Falla och förtvivlan orkar jag inte med, orkar inte upprepa den i text. Fråga om det är intressant.)
Sova. Fridens liljor.
Halvhysteri.
12:13
Jag har nekat - nej, jag vill inte prata. Jag vill inte svara, jag vill inte, låt mig vara, låt mig vara, JAG VILL INTE, jag byter telefonnummer snart och emigrerar till nånannastans eller gör något väldigt dumt och sluta, snälla, sluta skriva till mig, sluta kontakta mig låt mig bara vara ifred!
Jag har nekat - nej, jag vill inte prata. Jag vill inte svara, jag vill inte, låt mig vara, låt mig vara, JAG VILL INTE, jag byter telefonnummer snart och emigrerar till nånannastans eller gör något väldigt dumt och sluta, snälla, sluta skriva till mig, sluta kontakta mig låt mig bara vara ifred!
Innan klockan slår.
10:53
I vanliga fall skulle jag befinna mig på promenad nu, men utan batterier i mp3:n kan jag inte lyssna på musik, och det i sin tur leder till att jag antingen får ge mig ut utan mp3:n, eller vänta några minuter på att ett batterie ska laddas upp tillräckligt för att kunna försörja min lilla musikmaskin så den kan spela för mig. Och ni har nog redan räknat ut att jag valde alternativ nummer två, eftersom jag sitter här och skriver och inte är ute på promenad. (Sen finns det väl ytterligare alternativ, typ att jag ljuger och redan varit ute på promenad, inte ska på promenad eller att jag går omkring med en dator med trådlöst nätverk. De är i och för sig betydligt mindre sannolika. Nåväl. Tro vad ni vill. :))
Jag har spenderat helgen i Falla, som är sommarstället för mig och ligger i Östergötland (jag har ända tills i lördags alltid trott att Falla ligger i Småland. Så bra koll har jag.) och haft kräftskiva och träffat massa släkt och så vidare. Jag har har pendlat mellan lycka och förtvivlan ganska många gånger, (jag kommer till det sen, det tar för lång tid att berätta det nu. Och är du inte intresserad av hur jag mår egentligen så är det ju bara att hoppa över. :)) köpt fyra stycken nya böcker varav två har varit helt underbara, badat och fiskat kräftor.
Och nu har det gått 20 minuter, så mitt batterie borde vara lite laddat i alla fall.
Fridens liljor.
I vanliga fall skulle jag befinna mig på promenad nu, men utan batterier i mp3:n kan jag inte lyssna på musik, och det i sin tur leder till att jag antingen får ge mig ut utan mp3:n, eller vänta några minuter på att ett batterie ska laddas upp tillräckligt för att kunna försörja min lilla musikmaskin så den kan spela för mig. Och ni har nog redan räknat ut att jag valde alternativ nummer två, eftersom jag sitter här och skriver och inte är ute på promenad. (Sen finns det väl ytterligare alternativ, typ att jag ljuger och redan varit ute på promenad, inte ska på promenad eller att jag går omkring med en dator med trådlöst nätverk. De är i och för sig betydligt mindre sannolika. Nåväl. Tro vad ni vill. :))
Jag har spenderat helgen i Falla, som är sommarstället för mig och ligger i Östergötland (jag har ända tills i lördags alltid trott att Falla ligger i Småland. Så bra koll har jag.) och haft kräftskiva och träffat massa släkt och så vidare. Jag har har pendlat mellan lycka och förtvivlan ganska många gånger, (jag kommer till det sen, det tar för lång tid att berätta det nu. Och är du inte intresserad av hur jag mår egentligen så är det ju bara att hoppa över. :)) köpt fyra stycken nya böcker varav två har varit helt underbara, badat och fiskat kräftor.
Och nu har det gått 20 minuter, så mitt batterie borde vara lite laddat i alla fall.
Fridens liljor.
torsdag, augusti 03, 2006
Snart bor jag i ödemarken.
17:07
Varför ska det vara så svårt att börja packa? Det tar ju inte lång tid egentligen och det behövs ju. Min kära familj och jag ska nämligen ta oss till Falla (vårat sommarställe i närheten av Kisa) och fiska kräftor och ha kräftskiva med resten av mormor&morfar-delen av släkten. Vilket är väldigt roligt, men just nu känner jag mig inte alls sugen. Mest känt mig hängig hela dagen, ont i huvudet och trött. Skippar att träna idag, ingen bra idé om jag inte mår bra. Sitter och dricker försiktigt av en kopp kaffe som är för varm och bligar ut genom fönstret då och då. Och undviker att packa.
Det konstruktiva (kan man använda det ordet i den här meningen?) som jag har gjort idag är att städa mitt rum (nåja, mer städat än vanligt) gå till banken och avsluta gamla kontot och och aktivera Visakort och sätta in pengar på nya kontot och lämna tillbaka böcker. Sen ringde jag Comviq när jag kom hem och berättade att jag har bytt konto. Då fick jag reda på att jag har en räkning på typ 500 hängade efter mig sen maj. Tack för den, aj, det sved. Jag känner mig fattig redan innan jag hunnit göra av med något av min lön. Aouch.
Nu måste jag packa. Damn, jag vill inte vara beroende av internet och inte kunna vara utan det bara några dagar, men jag kommer sakna att nästan alltid få ett "Johannaaa!" från Carin uppblippande såfort jag öppnar MSN. Få saker piggar upp mig som det. :)
Och om jag varnar redan nu för ev. konstiga sms på lördagkvällen är folk förberedda. Nej, jag kommer inte att erkänna att det är jag som skickat dem. :)
Varför ska det vara så svårt att börja packa? Det tar ju inte lång tid egentligen och det behövs ju. Min kära familj och jag ska nämligen ta oss till Falla (vårat sommarställe i närheten av Kisa) och fiska kräftor och ha kräftskiva med resten av mormor&morfar-delen av släkten. Vilket är väldigt roligt, men just nu känner jag mig inte alls sugen. Mest känt mig hängig hela dagen, ont i huvudet och trött. Skippar att träna idag, ingen bra idé om jag inte mår bra. Sitter och dricker försiktigt av en kopp kaffe som är för varm och bligar ut genom fönstret då och då. Och undviker att packa.
Det konstruktiva (kan man använda det ordet i den här meningen?) som jag har gjort idag är att städa mitt rum (nåja, mer städat än vanligt) gå till banken och avsluta gamla kontot och och aktivera Visakort och sätta in pengar på nya kontot och lämna tillbaka böcker. Sen ringde jag Comviq när jag kom hem och berättade att jag har bytt konto. Då fick jag reda på att jag har en räkning på typ 500 hängade efter mig sen maj. Tack för den, aj, det sved. Jag känner mig fattig redan innan jag hunnit göra av med något av min lön. Aouch.
Nu måste jag packa. Damn, jag vill inte vara beroende av internet och inte kunna vara utan det bara några dagar, men jag kommer sakna att nästan alltid få ett "Johannaaa!" från Carin uppblippande såfort jag öppnar MSN. Få saker piggar upp mig som det. :)
Och om jag varnar redan nu för ev. konstiga sms på lördagkvällen är folk förberedda. Nej, jag kommer inte att erkänna att det är jag som skickat dem. :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
