Det som får mig att må bättre.

12:46

När jag statistikjobbar på kvällen blir arbetsdagen förbaskat lång - lite mer exakt 9-21, resväg till jobbet ej medräknat. Idag är jag med andra ord trött och ganska tömd på energi. Det var pliktkänsla och pliktkänsla endast som fick upp mig ur sängen imorse. Övergav snabbt alla tankar på att klä mig ordentligt och bodde in mig i mjukisbyxor och en stor skön tröja. Dagens mest överhägande känsla är att vilja krypa ner i soffan med min nyfunna kärlek - en bok som heter "frost" och är skriven av Maggie Stiefvater. Den griper tag i mig och får mitt hjärta att värka tillsammans med bokens huvudpersoner, får mig att önska att mina buss- och tågresor vore mycket längre. Den får mig att vilja läsa hela tiden och bara läsa lite i taget, för jag vill inte att den ska ta slut. Det är första gången i år som jag läser en sån bok. Den är fantastisk.


Jag är inne i en virvel av filosofiska tankar om kärlek och allt där omkring. Om bilden av ett "riktigt" förhållande som målas upp i dagens samhälle, om fina flickor som sparar sig till bröllopsnatten och om lust, ömhet och tycka om. Jag tänker på självtrygghet och försöker att komma ihåg att tänka om nedvärderade tankar till peppande och positiva tankar. I veckan läste jag någonstans "Alla de gångerna som du har oroat dig och tänkt igenom i förväg, tänkt ut situationer-som-skulle-kunna-hända i huvudet och tusen scenarior och hur du ska säga och agera - har det NÅGONSIN blivit exakt som du tänkt dig?" och det poppar upp i mitt huvudet från och till i vardagen. Ärligt talat - nej, jag kan inte minnas något sånt.

Igår kväll smet jag in hos Lady Hickups för en kopp te, lämna julklapp och varva ner (gnälla på hur trött jag var) en stund. I varsin ände på soffan satt vi och jag svor högt och innerligt över att jag är både romantisk fjant och logisk pragmatiker i samma person - de delarna skapar kaos i mitt huvud. Det är tröttsamt! Hon bara skrattade mjukt och sa det enda som kunde få mig att må bättre: "Men annars skulle ju du inte vara du." Nej. Det är ju alldeles sant. Fina, fina hon.