fredag, april 29, 2011

Vips så var det fredag.

09:53

Jag har tänkt och tänkt att skriva, och vips så är det redan fredag.

Först har jag lite big news - jag har flyttat tillbaka till lägenheten igen, helt. Kläder och skor och grejer är tillbaka i Mölndal och jag sover i min säng under mina örngott på väggen bakom min bokhylla. Min hiphopklocka tickar jättehögt, men jag har bestämt mig för att jag inte störs av det ljudet.

Sanningen att säga var jag inte alls särskilt pepp på att ta steget fullt ut och flytta hem igen, tvärtom kände jag mig orolig och nervös. Egentligen utan anledning, för jag förknippar inte lägenheten längre med hur dåligt jag mådde förut; jag har gjort om så mycket där att det inte ens känns som samma rum. Det som framförallt skrämde mig var att bli "ensam" igen. Sköta om mig själv helt och hållet. Jag har lutat mig väldigt mycket mot familjen och speciellt mamma och pappa sen jag flyttade till dem i oktober. Men vet ni vad jag gjorde? Jag pratade med mamma och pappa om hur nervöst och oroligt det kändes. Och i samma veva kom jag ihåg att jag må vara ensam i fysisk meningen (jag bor ju i ett en-persons-hushåll) men det är inte alls samma sak som att vara ensam. För de vet nu. Alla mina närmaste och viktigaste vet nu och jag behöver aldrig mer bära på så jobbiga och tunga känslor ensam. Det gör att jag käner mig mycket mer trygg.

Sen är det aningens ovant, men det är en annan femma. Efter fem dagars lägenhetsboende så känns det bättre och mer vant än i måndags. Dessutom är jag inte helt ensam - jag har en Göteborgspraktiserande syssling inneboende hos mig. :)

Veckan har varit lite berg-och dalbana. I tisdags och onsdags tog min ork ledigt efter lunch och jag var så sjukt trött. Allt jag ville var att sova. Men, jag har hållt min plan och det har gått, trots att humöret går upp och ner. I onsdags var det först dansklass och sen åkte Sysslingen och jag till Lindome och sprang med mamma. I vanliga fall brkar den värsta tröttheten ge med sig efter någon kilometer, men just den joggingturen gav ingen endorfinkick whatsoever och jag kämpade mig igenom 3,5 km (tur att jag hade bra sällskap!) och efter middagen dog jag lite i soffan. Sen övningskörde jag hem Lillebror&Guldlock och sen mig&Sysslingen. Ja, jag har bestämt mig för att nu ska jag banne mig ta det där körkortet. Västtrafik, släng er i väggen!

Igår var också trött, men inte lika. Inatt kunde jag inte somna och sov orolig. Idag är det lockingfredag, så det kommer bli bra hur trött jag än är. :) Jag nämnde förra veckan att sen jag läste "Sockerbomben" och började agera annorlunda, så är det lättare att älska mig själv, utan att vilja ändra på mig... och det hänger faktiskt i fortfarande. Det är häftigt. :)