Magisk helg.

10:15

Efter två-tre veckors hemlighetsmakeri överraskade jag och Lou Gabs i fredags med att bara finnas i hemma hos henne när hon kom hem från jobbet. Eftersom Lou bor i Stockholm nu för tiden så är tillfällena då vi tre ses någon längre stund ihop alltför få, men den här helgen har vi hängt ihop som ler och långhalm. Hon anade ingenting och suprisen blev en succé (all cred till Smörgåsen, det var hans idé. Fina människa.)

Helgen har varit fantastisk och jag har inte riktigt fattat hur mycket jag har saknat oss tre. Jag glömmer bort mig själv när jag hänger med dem, jag bara är. Vi har pratat så mycket, om allting. Högt och lågt, personligt och oviktigheter. Skrattat. Gråtit. Haft picknick i gröngräset och pratat både dåtid och framtid och allt som är nu.

Igår softade vi hemma hela dagen, spelade frågespel, kollade på TV och käkade godis. Idag är min mage helt knas efter allt socker och snabba kolhydrater, men det är bara fysiskt och även om det hänger kvar i tankarna så har jag ingen ångest. Det är ett steg på vägen.


Just idag är jag sjukt trött på den här SKITEN. Jag vill inte ha ätstörningar. Jag vill vara vem som helst som inte loopar tankar över vad jag åt igår eller behöva tänka efter före och under och efter jag äter något. Jag vill att mat bara ska vara mat och inte halva min värld. Lou sa det när vi pratade igår: "Det är ett handikapp som en måste lära sig leva med." Jag är så van att saker och ting ska hända fort. Jag vill bestämma mig och få omedelbar respons. Det här vardagstragglandet gör mig frustrerad. Jag försöker, jag vill ju så himla mycket.

Tillbakablick - det har blivit så mycket bättre. Ett djupt andetag och så mantrat Ta en dag i taget. Och komma ihåg Bob Hanssons visdomsord - Allt är förgängligt. Så också det ledsna.


Och jag har haft en magisk helg. <3