Med eller emot?

11:22

Igår hade jag bitvis en riktigt kämpig dag med berg-och dalbane-tankar och hela dagen kulminerade under kvällens dansklass. Det är showcase förestående nästa helg och jag har varit med på en av tre-fyra lektioner när vi har kört den koreografin vi ska ha... så jag är lite efter. Mycket efter. Förra veckan filmade jag Twisted D när han körde och har övat hemma, och igår fick vi köra två och två och fick konstruktiv kritik. Jag pratade med Twisted D och han vet att jag inte har varit med och därför inte kan koreografin helt och fullt som de andra, så det var liksom inget moment of embarrasment... men ändå väldigt jobbigt. När jag inte körde satt jag med armarna runt knäna och en klump i magen och kände mig alltmänt urdålig. Men, han tyckte jag körde bra efter mina förutsättningar och att jag förbättrade mig andra gången jag körde, så det var ingen grillning alls.

Det som känns jobbigast är inte att jag inte kan koreografin, det som gör att jag mår dåligt är att jag verkligen, verkligen vill lägga all min energi och fokus på dansen, men det går så mycket energi åt att jobba med ätstörningarna och ändra om mitt tankesätt och äta som en normal människa god damn it! att jag inte alls har så mycket energi över som jag behöver till att fokusera på dansen. Kort sagt känns det som jag jobbar emot min egen kropp och det gör mig mer än nådigt frustrerad.

Jag var sjukt låg när jag cyklade hem från dansen. Sen ringde jag pappa och pratade. Jag behöver ju inte, ska inte alls bära på såna här grejer själv, det är det som ställer till det. Det mesta bli lättare när jag delar med mig, när folk omkring mig vet och kan fråga "Hur är det med dig, hur mår du?" en extra gång. Efter 10 telefonminuter fulla med pepp, kärlek och stöd kändes det lite bättre och en natts sömn senare ännu lite bättre. Ikväll är det mera dans, löpning med mamma och en inbokad övningskörning med pappa... och sova över. Ladda kärlek.