Lugn och lust.

22:17

Mamma och jag joggade oss genom våra först 5 km igår i ett Bunketorp där solen silade lite försiktigt fram mellan trädgrenarna. Och så pratade vi, prestation och att vila i sig själv och att det är viktigt att låta ambitionen vila ibland. Det slog an en sträng hos mig. Jag vill, vill så mycket och något av det jobbigaste för mig är när jag inte får något fokus eller överblick och bara känner att jag vill massa utan att kunna rikta energin på... eller när jag måste rikta energi på något när jag hellre vill fokusera på något annat.

Idag har jag haft en konstigt, krypande och väldigt välbekant känsla i kroppen som jag inte lyckades sätta fingret på förrän jag satt på spårvagnen till Hiphopakademien - känslan av att vara trött i huvudet och tung i kroppen och att vara trött på "allt". Där någonstans började varningsklockorna ringa i huvudet på mig, för det är precis så som det kändes i veckorna när ätstörningarna fortfarande var min vardag. Orkeslös, lustlös. Så jag sänkte tempot ett par snäpp. Drog ner kepsen över ögonen och blundade resten av spårvagnsresan. Framme på Hiphopakademien bestämde jag att jag bara skulle öva på six-step. Ja, jag har massa andra steg att öva på, men idag - bara six-step. På hemvägen strosade jag sakta dit jag skulle istället för att gå bestämt och målmedvetet som jag brukar och inne i affären köpte jag tortillabröd istället för att göra dem själv, som jag hade tänkt innan. Hemma la jag mig i badkaret och slappnade av. Kvällsmaten blev ett hopplock av vad som fanns i kylskåpet - lite hummus, lite grönsaker, lite bröd, lite jordnötssås.

Det kanske verkar lite, men det är det inte.
Det ger mig lugn och lust.