Andas är bra har jag hört.

14:33

Ute skiner solen och på Järntorget är det just nu full rulle i eventet Street Space med battles i både rap och dans, chill, picknick och en DJ som spelat fet musik. Jag sitter inomhus i Scandinavium eftersom det är SM-finaler i handboll idag. Jag är lite bitter för att det krockar så brutalt, jag hade helst av allt viljat vara på två ställen samtidigt idag.

Förra inlägget skrev jag om att för högt tempo dödar min lust. Igår och idag har det bara blivit ännu tydligare. Jag är statistikansvarig för handbollen idag och jag har sovit sämre inatt än på länge. Jag vill så gärna att allt ska bli bra och utan fel att jag loopar samma tanke tusen gånger om och oroar mig för saker jag redan fixat och förberett. Prestation ihop med stress är nog en av mina värsta triggers. Tajt tidsschema är inte heller någon höjdare.

Idag skulle jag först hämta en dator och kavaj innan jag skulle vidare till Scandinavium. Hela morgonen var jag orolig och nervös och stressad och det hela blev tydligt när jag hade samlat ihop grejerna, klev in i farmor&farfars kök, såg på klockan att jag hade en stund över innan bussen gick och tanken: "Då hinner jag leta reda på något att äta. " poppade upp i huvudet. Hejsan, ser vi en koppling någonstans?

Jag är så tacksam för att jag faktiskt kan styra min impulser mycket bättre nu. Istället för att stressa runt i köket och hetsäta något så tänkte jag "Nej." Jag hällde upp ett glas vatten och satte mig vid köksbordet, plockade fram min loggbok och skrev: "Stress och prestation är jättretriggers!" med illande grön och röd penna. Sen lutade jag mig bakåt mot ryggstödet, satte händerna på magen, blundade och försökte andas djupt ner i magen. Och vet ni vad? De första 5 andetagen gick det inte. Jag var så himla uppe i varv att andningen stockade sig i bröstet. Det var faktiskt läskigt att märka det så tydligt. Det har jag inte gjort förut, för då har jag ju alltid ätit istället för att försöka lokalisera var den jobbiga känslan kommer ifrån.

Jag är fortfarande stressad och vill att det ska gå så bra som möjligt... men är fullt medveten om att jag måste tänka på att vara lugn och andas mellan varven, och att hela dagen kommer innebära en stor risk för återfall. Det är ju det jag behöver, veta om vad som händer i mig och ta hänsyn till det istället för att leka BINGOBINGO! med händerna för öronen.