I tisdags vaknade jag till en ny, halsontfri dag och solsken, så det dröjde inte alls länge innan jag hade dragit på mig löparkläder och firade min tillfrisknande med en lätt joggingtur på en halvtimme som jag avslutade med att plocka vårens första bukett med vitsippor. Yay! :)
Jag träffade Gabs och vi pratade och pratade... och pratade. Drack kaffe och te. Gick på promenad och när vi kom hem igen pratade vi lite till och när vi tittade på klockan hade det försvunnit 2 timmar efter det att vi kom hem. Kvällen avslutade jag med Bus&Bumby på Cyrano där vi satte i oss varsin ljuvlig, stenungsbakad pizza innan jag vid 22-tiden kröp ner under täcket hemma i lägenheten. På onsdagen vaknade jag och mådde bra. När jag hade städat undan lite och knallade mot stationen, glatt nynnande med i min musik så slog det mig - jag mådde faktiskt riktigt bra. Genuint, inifrån och ut. Hela min onsdag kändes riktigt bra och fin och det var ett bra tag sen jag mådde fint en hel dag och humöret inte gått upp och ner som en berg-och dalbana.
Det känns verkligen som "Sockerbomben"-boken har gjort väldigt stor skillnad, både i mitt tankesätt och hur jag agerar. Den sista pusselbiten, liksom. Jag har inte bara hittat en massa kunskap och förklaringar som känns riktiga och relevanta, utan också fått en massa handgripliga verktyg för hur jag kan förändra mitt beteende till det bättre. Jag är en och en halv vecka igenom mina "det tar MINST åtta veckor att bryta en vana"-veckor och jag mår redan bättre än jag gjorde första veckan. Motivationen går upp och ner, men det är också en grej att tänka på - jag behöver inte vilja göra det hela tiden. Jag kan tycka det är äckligt förbannat jobbigt och tycka grundligt illa om att pendla mellan jippe-fyfan! och bara inte vilja välja vettigt. Jag kan tycka hur jag vill, bara jag gör det som jag mår bäst av i det långa loppet. Screw positive thinking, allt är inte roligt hela tiden. Men bara gör det.
Jag har redan haft ett bakslag hos mormor och morfar igår - men istället för att få ångest över det bad jag mamma stryka mig över håret tills det kändes bättre och bestämde mig för att lära mig av det istället för att må dåligt. Så jag tänker ta nytta av det jag lärde mig under resten av den här veckan. Visst är det en bra idé så säg? :)
Jag är förresten i Tandådalen nu. Efter en förmiddag på bräda i smörsnö så svider benen varje gång jag vill anstränga dem. Jag har varit mer eller mindre utslagen sen klockan 13 när vi gav upp för lunch. Min tanke var att försöka hitta på lite längdspår efter att vi hade installerat oss i vår stuga... men jag duschade och hamnade i mjukisbyxor och bikinitop på balkongen med en bok jag velat läsa och solen i ansiktet. Jag är 120 sidor in i boken och ska jobba lite mer på det ikväll. Det är en dag imorgon också. Jag har semester. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar