Liksom Ella har det varit en hel tankeverksamhet i huvudet den senaste veckan - gud vet hur jag har hunnit med det, för det har varit tidiga mornar, späckade dagar och komma hem runt 21 nästan varje kväll. Inte alls bara tråkgrejer, utan roligt och sånt jag vill också, men det frestar ändå på att komma hem sent varje kväll. Den här veckan har jag dessutom inte kommit hem till en tom lägenhet, utan har haft mitt livs första couchsurfer hos mig också. Ruskigt kul, men lite svårt att slappna av och agera som vanligt med en i princip främmande människa i lägenheten.
Och det går alltid ut över maten. Stress, dåligtmående, ilska, ledsenhet, även glädje ibland... det är maten som påverkas mest och det är så gott som varje gång negativt. När jag fokuserar på andra starka känslor blir det inte så mycket energi över till att hålla i de nya, fina mönsterna som jag försöker uppehålla, utan vips! är jag tillbaka i ätstörningsmönsterna och får ångest av mat och kan inte sluta äta. Jag tänker helt logiskt: "Jag är mätt." och sen hämtar jag en bit bröd till. Huvudet säger en sak, kroppen gör som den brukar göra.
Just nu är det jobbigt som fan. Jag orkar inte, jag vill bara att det ska ta slut. Kunna äta som en normal människa och sluta äta när jag är mätt, inte aktivt behöva tänka: "Nej, jag är inte hungrig längre, så jag ska inte äta mer." varenda jävla måltid.
Kommer det ta slut någon gång? Snälla, säg att det gör det, för just nu behöver jag allt pepp jag kan få.
1 kommentar:
Har ingen egen erfarenhete av sånt, men enligt en nära vän blir det faktiskt bättre och bättre med tiden. Kämpa på, massa pepp till dig!
Skicka en kommentar