Tankar om accomplishment.

Det är lustigt det där - trots att jag har sökt fyra jobb och skickat iväg en spontanansökan idag, så känns det ändå som att jag inte har gjort något vettigt med min dag. Och då har jag inte nämnt att jag har handlat, betalat räkningar, lagat mat, bokat tid för att få synintyg till körkortstillståndet, planterat om växter och svarat på massa mail och sms i den ekvationen. ÄNDÅ känns det som jag bara såsar runt. Otroligt irrationell och irriterande känsla!

Jag känner mig onyttig. Jag vill vara självständig och tjäna pengar och leva normal 25-åringsliv med några omdömeslösa skoköp, gå ut och ta en öl på helgen, ha en gymkort på något gym, handla vilken mat jag vill och ha lite sparade pengar att åka iväg på en resa någon gång. Eller, jag vill i alla fall ha möjlighet till det. God knows att jag inte är en överdriven konsument av något annat än möjligtvis grönsaker och sneakers.

Face the facts - i slutändan är den enda människan som kan ge mig känslan av att ha åstadkommit något och tillräckligt jag själv. Visst kan jag gå till andra för att få höra "Du har varit jätteduktig!", men det är också att lämna överkontrollen över min lycka i andras händer - och där ska den inte vara, inte helt. Jag behöver och vill kunna säga det själv och tro på mig när jag säger det.

Så jag börjar nu.
Idag har jag varit jätteduktig. Jag har gjort aktiva val för att komma närmare ett jobb som jag vill ha. Jag har gjort många saker idag som kommer leda till något positivt för mig, både idag och i framtiden. Det var bra gjort av mig! :)

En annan sak?
Våga vara obekväm. Det är där vi lär oss och utvecklas. Inte inne i din lilla comfort zone där du redan vet hur allt är och funkar - utan utanför där det är stort och läskigt och du aldrig har en riktig aning om vad som kan hända. Embrace it och tro på dig själv, så kommer du att bli förvånad över vad du klarar!