onsdag, december 14, 2011

Sömnlöshet och relationsfilosofi.

03:46

Mitt uttalande om "Jag mår bra fast jag är förkyld" i förra inlägget har inte bara bitit mig i rumpan - det har dessutom hoppat på mitt huvud, knuffat mig utför en trappa och ätit upp min näsa. Metaforiskt talat, naturligtvis. Skulle jag sitta vid en dator och blogga klockan kvart i fyra om jag inte hade någon näsa kvar? Svaret måste nog bli nej där.

Om vi ska tala helt ometaforiskt så mår jag ganska uselt. Det känns som jag är täppt i hela huvudet, det värker längs med bihålorna, kliar i halsen och ögonen och näsan och jag kan inte sova. Jag kan inte sova! Jag har försökt i alla bekväma (och några obekväma) ställningar jag kan komma på, men sömnen vägrar komma. På mage, på rygg, på sidan med benen uppdragna och sen raka, halvsittande, halvliggande, osv. Nu sitter jag i soffan med tända ljus på bordet och en tom kopp som det varit varm mjölk med honung i, med lite värktabletter som tillbehör. Aj, mitt huvud.

Passa på med lite kvällsfunderingar när jag ändå inget har för mig. Det här med relationer och förhållanden och förälskelsens vara och inte vara. Ju mer folk jag träffar och lär känna, desto mer håller jag fast vid min åsikt att rak kommunikation är en jäkligt bra grej. Ni vet, plåstermetoden som jag tjatat om innan. Det väldigt enkla i att säga vad en vill och är ute efter istället för att spela spel och tolka andra till förbannelse. Jatack, nejtack, inte för allt smör i Småland. Apropå relationer och förhållanden - Det här är min ståndpunkt. Jag kommer agera såhär och förväntar mig det här. Hur tänker du? - herrejäklar vad mycket som blir enklare om en har ett öppet samtal från början! Sen funkar det inte riktigt vissa gånger - en del känslor har en tendens att slå en i huvudet var en än gör - fine, det köper jag. Men jag tror ändå att relationer skulle vara lite lättare om folk i allmänhet var lite ärligare och rakt på sak.

Jag säger inte att det nödvändigtvis är enklare för en själv, för jag vet med mig själv att jag kan tycka det är rätt läskigt. Oftast i relationer handlar det om känslor och känslor har en tendens att vara läskigt. Det är ju trots allt en del av sig själv som en delar med sig av. Men, jag tror också att vara rädd för något är att bli hållen tillbaka. Rädsla för något är sällan en bra anledning för att inte göra det. För all del en sund reaktion - sårbarhet är sällan en angenäm eller önskvärd situation - men att inte bli hindrad, utan att göra det ändå, får en att växa, att hitta nya sidor av sig själv. Odla lite nytt mod och stolthet.

Jag försöker leva som jag tänker. Ibland går det bättre, ibland går det sämre, men oftast går det lite bättre för varje gång jag försöker. Just nu njuter jag minnen av att faktiskt ha vågat. Med hjälp från vänner, visserligen, men beslutet var ändå mitt. A sweet sensation.

Inga kommentarer: