Idag har jag ägnat åt att känna mig rätt under isen. Inte liksom humörmässigt ledsen, bara att huvudet inte riktigt hängde med, kroppen trött. Jag hade planerat att hoppa av tåget en station tidigare och springa hem, men nej. Jag hade säkert klarat det, men nej. Efter Bellas kloka inlägg om att älska sig själv förra veckan så jobbar jag verkligen aktivt med att göra smarta val och bara snäll mot mig själv. Ett av mina största problemområden här i livet är prestationsångest (har du hängt här ett tag känner du säkert igen det) och jag börjar bli trött på det. Det förstör så mycket roligt. Vissa dagar behöver jag "bara göra det" och vissa dagar behöver jag bara släppa det. Idag släppte jag det, vilar istället och är nöjd med det. Efter en titt på mitt schema konstaterade jag också att jag jobbar 9 timmar, 9 timmar och 7 timmar denna veckan. Hmm. Kan förklara mosigheten i huvudet.
Jag vet att det inte är en nyhet här i Norden, men fan vad kallt det är när det är minusgrader. Jag frös imorse när jag gick till jobbet, frös på jobbet och jag frös när jag åkte från jobbet. Nu har jag snott åt mig mammas underställ i fleece, har en kopp varm te bredvid mig och håller på att sakta tina upp. Och mössa på mig inomhus. Samtidigt är jag alldeles lycklig för att det börjar bli vinterfrost och kallt. Det är november, det känns OK med att det börjar dra sig mot vinter nu.
Strax kommer finaste Bus till mig. Äntligen är hon hemma från sitt Transibiriska järnvägen-Indien-äventyr. Satan vad jag har saknat henne. <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar