torsdag, oktober 06, 2011

Vad är det frågan om?

12:37

Jag vet inte riktigt vad det är med mig.
Mitt humör går upp och ner - visst, det är väl inget konstigt med det, om det inte hade varit för att det är liksom upp till OK-nivå och sen störtdykning ner. Det som känns konstigast av allt är att det inte har med mat att göra. Jag hatar inte min kropp och tycker inte jag är ful.

Igår var det jam på KulturATOM och jag var glad på dagen, lite trött och hungrig när jag gick dit och efter en lite dryg timme dans var mitt humör totalt i botten. UTAN ANLEDNING! Jag fattar inte. Det konstigaste är att jag verkligen inte känner igen den här känslan. På väg till spårvagnen kände jag efter ordentligt och försökte känna igen den - men den är liksom ny. Den sitter i magen och är som en slags ledsen övergivenhet, en tröttnad. Den ger mig impulsen att krypa upp i soffan med knäna upp mot bröstet och den värker. Jag förstår inte.

Det svänger hejvilt. Jag känner mig gravid (alltså med syftning till humörsväningarna), men det är blankt omöjligt, om jag är inte är nästa Jungfru Maria. I så fall har jag blivit snuvad på ett ligg och tycker inte alls det är rättvist att allt jag får är humörsvängingarna från helvetet. Alternativet är PMS, men med tanke på de senaste 11 månaderna så är det inte heller särskilt sannolikt.

Jag fattar som sagt ingenting.
Idag är ändå helt OK, trots en mycket göteborsk höstdag med regn och blåst från alla håll och två-dagar-träningsvärk och trötta muskler. Snart är veckan slut och det ska bli skönt.

Inga kommentarer: