Igår - statistikjobb på kvällen. Sug efter fredagsgodis. Inte mitt vanliga mörka choklad-craving, utan halvkass mjölkchoklad som svider i halsen och kola. Daim och Plopp, typ. Efter det, sockerkick så in i Norden. Ölrepubliken med Lady Hickups från elva till ett. Två öl, ingen alkoholtolerans och både hon och jag var glada och tipsy när vi knallade hemåt, hon till sin Mr. och jag till Föräldrarhemmet. Hemma fick jag för mig att äta knäckemackor med ost mitt i natten innan jag vimsade i säng. Så väldigt bra humör, hela fredagskvällen hade varit fin och bra. Varm, lite berusad, mätt, nöjd, sockerkickad och jättetrött hade jag ingen lust alls att klä av mig och krypa ner, utan bara kurade ihop mig under en filt på sängen och somnade pang bom. Ibland skrattar jag åt mina egna påhitt.
Jag var svintrött när jag vaknade imorse, men lärde mig den hårda vägen att om du kommer för sent till Bondens Marknad finns det ingen grönkål kvar och jag hade dessutom lovat Lady Hickups att köpa åt henne också... så det var bara att masa mig upp. Jag virade in mig i min halsduk och åkte i min lille trötthetsbubbla hem.
Torsdag-fredag har innehållit en hel del socker och godis och grejer. Det har funkat så bra med det mentala, men kroppen gillar det inte. Jag vet det, och det är något som jag liksom tar med i beräkningen. Jag kan säga stopp nu, så nu känns det helt OK att det blir godis och kakor då och då. Det håller aldrig på länge ändå, för jag kommer till en punkt när jag känner att nej, nu är det inte värt det längre, nu vill jag ta hand bättre om min kropp. Det var imorse. I mitt trötta huvud hade jag bestämt mig för att dra ut på ett lite längre löppass - springa till Bondens Marknad, handla och så bussen hem.
Det höll på att inte bli av - huvudvärk efter alkohol och socker och vråltrött övervägde jag om jag skulle skjuta på springturen till eftermiddagen, men kände på mig att då blir det inte av, så jag drog på mig löparutstyrseln, snörade skorna, tänkte: "OK, men jag vill bara springa en stund" och så stack jag ut.
Jag är så glad att jag gjorde det. Första 25 minutrarna sprang jag i min lilla bubbla - sen fick jag Runners High och tog en sväng genom Slottsskogen och sprang upp och ner för Säldammsbacken några gånger bara för att det var så roligt. Jag hoppade upp och ner för trottoarkanten, mimade med i mina låtar, sjöng lite högt och sprang slalom mellan folk nerför Linnégatan. Det var bara så himla KUL att springa!
Jag frös som en gris när jag hade svalnat av på bussresan hem sen, men jag tinade snabbt upp i duschen. Jag är tillbaka i min lilla trötthetsbubbla, men det känns OK - det är en lugn och avslappnad trötthet. Magen full med finmat, te med kanel och ingefära i koppen bredvid. Klockan fem ska jag vara i Kållered och vara flytthjälp. Det är snart och ska bli skoj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar